Oktavmandola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Oktavmandola, är ett stränginstrument som tillhör samma instrumentfamilj som mandolinen. Instrumenten har i sin vanligaste form fyra unisont stämda par strängar med en kvintintervall mellan paren. Oktavmandolan är stämd en oktav under mandolinens e, a, d, g. Enligt internationell standard förekommer följande storlekar i mandolin-/mandolafamiljen räknat från den minsta till den största: mandolin, mandola¹ (stämd a, d, g, c), oktavmandola, mandocello (stämd a, d, g, c en oktav under mandola) samt mandobas (stämd g, d, a, e, dvs. likadant som en kontrabas).

Ytterligare namn som förekommer på moderna flatbottnade instrument i denna familj är till exempel låtmandola, irländsk bouzouki och cittern eller cister. Även andra namn förekommer. Dessa instrument är idag knappast standardiserade. Det förekommer variationer när det gäller kroppens utseende, storlek och halsens längd. Instrumenten kan också ha fler än fyra par strängar och vara stämda på flera alternativa sätt. De svenska instrumentbyggarna Christer Ådin, Grebbestad och Ola Söderström, Upplands Väsby, har fortsatt att utveckla instrumenten i samarbete med musiker som till exempel Ale Möller.

Fotnot[redigera | redigera wikitext]

¹Både det instrument som är stämt a, d, g, c (samma stämning som viola) och det som är stämt e, a, d, g en oktav under mandolin, brukar kallas för mandola. Namnet mandola är även det övergripande namnet på själva instrumentfamiljen. Genom att kalla ett instrument för mandola har man således inte angett en specifik storlek. Det råder delade uppfattningar om vilket specifikt namn mandolan, stämd a, d, g, c, skall ha. Både benämningen altmandola och tenormandola förekommer.