Ola Magnell
| Ola Magnell | |
| Född | 20 januari 1946 |
|---|---|
| Bakgrund | Skälby gård,  Sverige |
| Genre(r) | Pop Progg |
| Roll | Sångare Låtskrivare Producent |
| Instrument | Gitarr |
Ola Magnell, född 20 januari 1946 på Skälby gård i Kalmar, Kalmar län, är en svensk sångare, låtskrivare och gitarrist.
Magnell brukar räknas till proggrörelsen även om han inte tillhörde denna rörelses mest politiska gren. Han tillhörde också ett kommersiellt skivbolag, Metronome, för vilket han kritiserades av proggrörelsen. Magnells sångtexter var heller inte tillräckligt "plakatpolitiska" som förväntades av musikrörelsens företrädare. Ordkonstnären Magnell drogs mer åt det existentiella och melankoliska hållet, men den vassa politiska kritiken var ändå närvarande. Några av hans kändare låtar är Påtalåten (1972), Kliff (1975) och Tomma tunnor (1981).
Tilldelades Fred Åkerström-stipendiet 1994, Nils Ferlin-Sällskapets trubadurpris 1997 och Cornelis Vreeswijk-stipendiet 1999.
[redigera] Diskografi
- 1974 – Påtalåtar
- 1975 – Nya perspektiv
- 1977 – Höstkänning
- 1979 – Straggel och strul
- 1981 – Europaväg 66
- 1983 – Gaia
- 1984 – Onkel Knut
- 1986 – Blå neon
- 1989 – Neurotikas motell
- 1993 – Förlovat land
- 1994 – Ola Magnell: 74-87 (samlingsskiva)
- 2000 – Ola Magnell: Guldkorn (samlingsskiva)
- 2003 – Vallmoland
- 2010 – Rolös
