Ola Magnell
| Ola Magnell | |
.jpg) Ola Magnell på Trästockfestivalen 2011. | |
| Födelsenamn | Nils Olaus Lennart Karl Magnell |
|---|---|
| Född | 20 januari 1946 |
| Bakgrund |  Skälby gård, Sverige |
| Genrer | Pop, rock, visa, progg |
| Roll | Sångare, låtskrivare, producent |
| Instrument | Gitarr, munspel |
| År som aktiv | 1972– |
| Skivbolag | Metronome, Satellite Records, Viskwa, EMI, WM Sweden |
| Webbplats | Officiell webbplats |
Utmärkelser
| |
.jpg)
Nils Olaus Lennart Karl Magnell[1], känd som Ola Magnell, född 20 januari 1946[2] på Skälby gård i Kalmar, är en svensk sångare, låtskrivare och gitarrist.
Magnell studerade vid Lunds universitet, och sedan 1970–1971 vid Journalisthögskolan i Göteborg. Redan under gymnasietiden hade han börjat skriva dikter, och började så småningom tonsätta dikterna influerad av den svenska vistraditionen och Bob Dylan.[3] Han skivdebuterade 1974 med LP:n Påtalåtar, efter att 1973 lanserat "Påtalåten".
Musik
Magnell började sin karriär som textförfattare åt bland andra Siw Malmkvist och Lill Lindfors.[4] Han brukar räknas till proggrörelsen, även om han inte tillhörde denna rörelses mest politiska gren. Han tillhörde också ett kommersiellt skivbolag, Metronome, för vilket han kritiserades av proggrörelsen. Textinnehållet i Magnells sånger var heller inte så "plakatpolitiska" som förväntades av musikrörelsens företrädare. Ordkonstnären Magnell drogs mer åt det existentiella och melankoliska hållet, men den vassa politiska kritiken var ändå närvarande.
Några av hans mer kända låtar är "Påtalåten" (1972), "Kliff" (1975), "Rulltrappan" (1977), "Tomma tunnor" (1981), "Trasten" (1983) och "Bruten vinge" (2003). Flera av sångerna har sjungits in av andra artister, bland annat på hyllningsalbumet Påtalåtar - en hyllning till Ola Magnell (2005). Albumet Nya perspektiv låg etta på den svenska albumlistan under två veckor våren 1976.
Familj
Magnell är son till arrendatorn Viktor Hugo Petersson (1894–1960) och Aina Birgit Ingeborg Magnell (1909–96). Han är sedan många år sambo med översättaren[5] Vera Lindh[6] (född 1946)[7][8], som är dotter till disponenten Robert J:son Lindh och Ruth Isberg, samt syster till musikern Björn J:son Lindh.[9]
Priser och utmärkelser
- 1994 – Fred Åkerström-stipendiet
- 1997 – Nils Ferlin-Sällskapets trubadurpris
- 1999 – Cornelis Vreeswijk-stipendiet
Diskografi
Album
- 1974 – Påtalåtar
- 1975 – Nya perspektiv
- 1977 – Höstkänning
- 1979 – Straggel och strul
- 1981 – Europaväg 66
- 1983 – Gaia
- 1984 – Onkel Knut
- 1987 – Blå neon
- 1989 – Neurotikas motell
- 1993 – Förlovat land
- 1994 – Ola Magnell: 74-87 (samlingsskiva)
- 1995 – Sittande fåglar (samlingsskiva)
- 2000 – Ola Magnell: Guldkorn (samlingsskiva)
- 2003 – Vallmoland
- 2010 – Rolös
Singlar
- 1973 – Påtalåten
- 1981 – Skurken
- 1982 – Festen är över
- 1983 – Trasten
- 1983 – Jag fryser (på dej)
- 1984 – Kärlek
- 1985 – Fan på väggen
- 1987 – Malvina utan mörker
- 1989 – Opportunisten
- 1993 – Ett hus
- 1993 – Johanna (i skuggan av Stockholm)
Referenser
- ^ Jutefors, Jan (2001-02-16): "Magnell, Ola (f. 1946)". Anbytarforum. Läst 10 april 2013.
- ^ Magnell, N Ola L K, låtskrivare, rocktrubadur, Täby i Vem är det, sid 737, 1993
- ^ Ola Magnell på progg.se arkiverad på Internet Archive (2012)
- ^ Ola Magnell i Nationalencyklopedin
- ^ Vera Lindh på Libris. Åtkomst 26 december 2013.
- ^ Magnell hyllas av de unga Svd Kultur 26 april 2010. Åtkomst 26 december 2013.
- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
- ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
- ^ LINDH, ROBERT, J, disponent, Arvika i Vem är Vem? / Svealand utom Stor-Stockholm 1964 / s 488.
Externa länkar
| |||||||||||||||||
|