Ole Espersen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ole Espersen

Ämbetsperiod
20 januari 198110 september 1982
Monark Margrethe II
Företrädare Henning Rasmussen
Efterträdare Erik Ninn-Hansen

Född Ole Mogens Espersen
20 december 1934
Nylars, Danmark. Danmark
Politiskt parti Socialdemokratiet
Maka Birgit Kruckenberg (gifta 1955), lärare
Alma mater Ph.D från Köpenhamns universitet
Yrke Professor, politiker
Ministär Regeringen Anker Jørgensen IV

Ole Mogens Espersen, född 20 december 1934 i NylarsBornholm, är en dansk professor och socialdemokratisk politiker. Han var justitieminister i Anker Jørgensens regering 1981-1982.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Ole Espersen är son till gårdsägaren Hans Peter Espersen och Karen Jensen.[1] Han tog studentexamen från Rønne gymnasium 1953 och studerade därefter juridik vid Köpenhamns universitet.[1] Han var utbytesstudent i USA vid Wesleyan University 1955-1956 och tog kandidatexamen 1959. Han blev anställd samma år som sekreterare på Justitieministeriet, men var också manuduktör på universitetet (1959-1961), polisfullmäktige i Tønder (1961-1962), universitetslektor i folkrätt (1962-1970) och ledamot i Europarådets expertkommitté för mänskliga rättigheter (1965-1971).[1] Från 1968 var han fullmäktige i Justitieministeriet och från 1971 professor i statsrätt vid Köpenhamns universitet.[1] Han tog doktorsexamen med avhandlingen Indgåelse og opfyldelse af traktater.[1] Han var redaktör av facktidskriften Juristen (1971-1977) och Socialdemokratiets representant i Radiorådet (1971-1981, motsvarades av Radionämnden i Sverige), för vilken han var ordförande 1971-1974 och 1978-1981.[1] Från 1976 var han ledamot i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.[1]

Espersen har skrivit FN-styrker i retslig belysning (1965), Elementær statsforfatningsret (1973) och Dansk Statsforfatningsret (1980).[1]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Espersen blev invald i Folketinget 1973 för Socialdemokratiet i Brønshøjs valkrets.[1] Han var sedan ledamot i Europaparlamentet (1974-1977) och återvände sedan till Folketinget som ordförande av Folketingets justitieutskott (1977-1980).[1] Han var även partiets politiska ordförande (1979-1981) innan han efterträdde Henning Rasmussen som justitieminister 1981.[1] Som minister genomförde han bl.a. en sänkning av straffen för egendomsbrott och ett förbud mot TV-övervakning på offentliga platser.[1] Han lät även kommissionsdomstolen göra en undersökning av post- och telegrafväsendets resursförbruk.[1] Som justitieminister var han även högsta chef för Danmarks underrättelsetjänst (PET) och var, liksom statsminister Anker Jørgensen och utrikesminister Kjeld Olesen, kritiskt inställd till praxis med personregistreringar.[2] PET hade dessutom trotsat en order från Espersen om att inte anhålla författaren och vänstersympatisören Arne Herløv Petersen, som de åtalade för spionage.[3] Petersen ställdes dock aldrig inför rätta.[3] Han avgick som minister i samband med att regeringen avgick självmant utan val i september 1982.

Espersen fortsatte som ordinarie folketingsledamot till 1994 och placerade sig i Socialdemokratiets vänsterfalang. Han var med att utforma den invandringslagstiftning som antogs i Folketinget utom den borgerliga regeringen 1983.[4] Han har varit starkt kritisk mot Danmarks strama invandringspolitik och USA:s militärbas i GuantánamoKuba.[5] Vid sidan om sin politiska karriär var han även domare i Arbejdsretten (1982-1992).[6] Han var vice ordförande i Folketingets kontrollutskott för Danmarks underrättelsetjänst (PET) 1993-1994. 1994-2000 var han Östersjörådets kommissionär för demokrati och mänskliga rättigheter.[6] Därefter var han professor i folkrätt och mänskliga rättigheter vid Köpenhamns universitet (2001-2004) och ordförande av den danska Helsingforskommittén (2001-2007).[6]

Kontrovers[redigera | redigera wikitext]

I samband med att statsminister Anker Jørgensen utsåg Espersen till justitieminister i januari 1981 hade den danska underrättelsetjänsten (PET) bedömt Espersen som en risk mot landets säkerhet.[7] De grundade detta på att han i januari 1977 hade ätit lunch tillsammans med den sovjetiska ambassadfunktionären Nikolaj Gribin, som var KGB-officerare.[7] PET hade dessutom fått upplysningar av dubbelagenten Oleg Gordijevskij om att KGB hade haft planer på att värva Espersen som agent.[7] Det fanns även uppgifter om att Espersen hade haft kontakt med Nordkorea och företagit en resa till Sydkorea.[7] Anker Jørgensen ansåg att PET:s bedömning och kritik av Espersen var politiskt motiverad, men hade ändå betänkligheter med att utnämna honom till minister.[2] Espersen har avvisat PET:s bedömning med att hans möten har varit officiella och fredliga.[3]

Under 1970-talet cirkulerade det en historia om att Espersen 1971 skulle ha lockats till Östberlin av några östtyska kvinnor som arbetade för Stasi.[5] Detta har dock avlivats som en myt av journalisterna Per Michaelsen och Mette Herborg i boken Stasi og Danmark (1996).[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Ole Espersen”. Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal Forlag. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Samfund,_jura_og_politik/Myndigheder_og_politisk_styre/Justitsminister/Ole_Espersen?highlight=Ole%20Espersen. Läst 16 juni 2012. 
  2. ^ [a b] Hans Jørgen Poulsen (30 november 2011). ”Manden de kaldte Ervin”. Politiken. http://politiken.dk/debat/kroniker/ECE1465389/manden-de-kaldte-ervin/. Läst 16 juni 2012. 
  3. ^ [a b c] Sønderup Lorenzen, Ole. ”PET advarede mod Ole Espersen”. DR. http://www.dr.dk/Nyheder/Politik/2009/06/25/080339.htm. Läst 16 juni 2012. 
  4. ^ Skou, Kaare R. (2005). Dansk Politik A-Å. Aschehoug Forlag. sid. 206. ISBN 978-87-11-31440-1. http://books.google.dk/books?id=hXkukJ_QaGQC&pg=PA206&lpg=PA206&dq=dansk+politik+a-%C3%A5+ole+espersen&source=bl&ots=VyEA4dRUIc&sig=BX1Y3uT4o0kiLYTrRYQo8HCf9Vc&hl=da&sa=X&ei=2CvbT6ETq_vhBLjlgZUK&ved=0CE8Q6AEwAA#v=onepage&q&f=false 
  5. ^ [a b c] Ritzau (20 december 2009). ”Den omstridte minister”. Fyens Stiftstidende. http://www.fyens.dk/article/1389390:Foedselsdag--Den-omstridte-minister. Läst 16 juni 2012. 
  6. ^ [a b c] ”Ole Espersen”. Den Store Danske Leksikon. Gyldendals Forlag. http://www.denstoredanske.dk/Danmarks_geografi_og_historie/Danmarks_historie/Danmark_efter_1945/Ole_Espersen. Läst 16 juni 2012. 
  7. ^ [a b c d] Palshøj, Karin. ”Anker så stort på sikkerhedsrisiko”. DR. http://www.dr.dk/Nyheder/Temaer/2011/Valg/2011/09/29/171931.htm. Läst 16 juni 2012.