Olivedal

Utsikt över taken i Olivedal med Masthuggets landshövdingehus i bakgrunden. Närmast ligger Linnégatans ornameterade hus, därefter Nordhemsgatans högre liggande hus följt av Vegastadens grå lamellhus.

Olivedal är en stadsdel i Göteborg. I Göteborgs kommuns administrativa indelning ligger stadsdelen i primärområdet Olivedal, inom stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné. Olivedal är uppkallad efter gården Olivedal som låg cirka 200 meter nordväst om Linnéplatsen, precis vid Olivedalsgatan 24. Olivedahl är känt sedan 1813, namngivet efter Olivia Melin (1803-1881), dotter till Olof Melin (1764-1834) och Elisabeth Stockman (1773-1815). Stadsdelen har en areal på 38 hektar.

Stadsdelen

Olivedal, med stadsdelsnummer 14 införlivades från Örgryte landskommun med Göteborg 1868 som del av Majorna. Olivedal omges av stadsdelarna; nr 12 Masthugget i norr (gräns längs Plantagegatan); nr 15 Haga i öster (gräns längs Linnégatan, fram till Landsvägsgatan); nr 16 Kommendantsängen i öster (gräns från Landsvägsgatan till Linnéplatsen); nr 19 Slottsskogen i söder och sydväst (gräns från Linnéplatsen till hörnet av Paradisgatan/August Kobbsgatan); nr 13 Stigberget i väster och nordväst (gräns fram till mötet med Plantagegatan). Fram till 1920 motsvarade stadsdelen Majornas 6:e rote.

Stadsdelen mäter cirka 850 meter i nord/sydlig riktning och cirka 625 meter i öst/västlig riktning.

Primärområdet

Primärområdet Olivedal sträcker sig ända ner över Järntorget och Långgatorna till hamnen, dessa nordliga delar har tidigare setts som en del av Masthugget och Pustervik. I kommunens indelning av stadsdelar, utgörs Olivedal av områdena söder om Fjällgatan och Plantagegatan, väster om Linnégatan, norr om Slottsskogens norra gräns, öster om Paradisgatan.

Historia

Marken för Olivedal tillhörde ursprungligen Älvsborgs Kungsladugård. På 1700-talet avdelades ett markstycke som senare blev egendomen Olivedal. På "Kråkstadsberget" och höjderna kring Nordhemsgatan växte successivt en gles bebyggelse fram under 1800-talet. År 1877 gjordes en första plan för områdets bebyggelse, som bland annat innefattade det som blev Linnégatan och Linnéplatsen. Åren 1880-1890 tillkom den första flerfamiljsbebyggelsen, landshövdingehus längs Vegagatan. De sista landshövdingehusen i området byggdes mot slutet av 1920-talet vid Jungmansgatan. Eftersom området kring Jungmans- och Johannedalsgatorna i öst-västlig riktning är mycket kuperad - med en höjdskillnad på som mest 26 meter - gav detta höga stenmurar, långa trappor, och en bebyggelse i avsatser. En plan för vidare utbyggnad slogs fast 1893, och nästa större fas blev 1895-1930 med bostadshus, Viktoriaskolan (1875, första stenhuset), Oscar Fredriks kyrka samt Göteborgs ålderdomshem (1896, revs 1963, 1970 och 1973 i etapper) vid Vegagatan vid Slottsskogen. Vidare planer för utbyggnad upprättades 1903 samt 1914, då gällande de västra och högt belägna delarna. På 1960-talet ersattes trähusbebyggelsen kring Vegagatan med nybyggnader, och från tidigt 1970-tal har ett 20-tal hus rivits och ersatts med nybyggen, främst längs Linnégatan. Kvarteren längs Linnégatan och Nordhemsgatan/Alvhemsgatan samt landshövdingehusen i väster, ingår i kommunens bevarandeprogram.

Åren 1964-1974 byggdes cirka 1 800 lägenheter i och kring "Vegastaden", med en våningsyta på cirka 185 000 kvadratmeter samt cirka 21 000 kvadratmeter avsedda för butiker, kontor med mera. Folkmängden planerades till drygt 4 500 personer. Byggmästarkonsortiet "Vegabyggen", bestående av fyra göteborgsbyggmästare, bildades 1959 och 1961 började man att köpa upp hus. På hösten 1963 startade rivningarna kring ålderdomshemmet, och under cirka åtta år revs 121 landshövdingehus med över 2 400 lägenheter, från söder mot norr. Tjugotre grå betonghus ersatte landshövdingehusen. "Vegabyggen" stod för 1 700 av lägenheterna - ritade av Lund och Valentin Arkitektkontor - och 100 lägenheter uppfördes 1972-1973 av Göteborgs stads bostads AB i det sydligaste kvarteret, väster om Jungmansgatan. Bebyggelsen består främst av lamellhus i 5-6 våningar, och lägenheterna från ettor till sex rum och kök. En formell invigning av området skedde i maj 1970. Detta var den dittills mest omfattande stadsförnyelsen i Sverige. En större upprustning av lekplatser, grönytor med mera blev klar 1991.

Före det att området kring Jungmansgatan och Lilla Vegagatan bebyggdes, kallades det för "Dahlins äng" (efter köpmannen Samuel Dahlin, som i slutet av 1700-talet ägde mark i området) och här betade får. I sluttningen från Slottsskogen ner mot Jungmansgatan växte en större ekskog. En trätrappa med 140 steg mellan August Kobbsgatan och Jungmansgatan kom på plats 1931. I slutet av 1950-talet ersattes den av en trappa i sten. Omkring 1970 förnyades trappan igen.

På den östra sidan av Vegagatan fanns ursprungligen staketinhägnade förträdgårdar med planterade almar. Dessa togs successivt bort från 1910-talet och fram till på våren 1926. År 1937 breddades Vegagatan och belades med asfalt för att klara standarden för den busslinje som "Buss-Johansson" hade startat redan 1931. Landshövdingehusen vid Vegagatan, mellan Prinsgatan och Plantagegatan, revs 1981. I deras ställe uppfördes bland annat 108 lägenheter i hus som byggts av betongelement som 1984 monterats ner från höghus i Bergsjön, vilka var svåruthyrda. Husen stod klara vid årsskiftet 1985-1986.

År 1888 var endast del av Vegagatan framdragen. Då fanns kvarter III och V uppförda på var sin sida av gatan med sammanlagt 23 tomter. Utöver dessa hus, finns på en karta från 1891 ett tiotal mindre hus utspridda i norr, och i den södra delen endast egendomen Olivedal med sju byggnader. Lilla Vegagatan och Ekonomigatan är utmärkta med sin tänkta sträckning, men ännu ej bebyggda. Ekonomigatan blev till Johannedalsgatan 1904, men utgick senare efter ändring i stadsplanen.

Linnégatan

Linnégatan är döpt efter Carl von Linné som besökte Göteborg år 1746, namnet blev officiellt fastställt 1882. Stadsdelen domineras av Linnégatan, ett brett stråk som går längs stadsdelens hela östra gräns, från Landsvägsgatan i norr till Linnéplatsen i söder, en sträcka på cirka 650 meter. Husen längs gatan är ovanligt höga för Göteborg, vilket gör att gatan inte upplevs som bred. Många av husen längs gatan är från början av 1900-talet men flera av de gamla husen revs i början av 1980-talet och ersattes av postmoderna hus av samma storlek, med viss inspiration av de gamla husen. I samband med inflyttningen i de nya husen så blommade nöjeslivet upp på Linnégatan. Gatan är nu känd för sina många restauranger och kaféer. De tidigare förträdgårdarna används nu till stora uteserveringar, vissa av dem permanenta.

Där Linnégatan dragits fram rann tidigare en bäck som hette Djupedalsbäcken eller Frigångsbäcken, tack vare en nivåskillnad på 12 meter mellan Linnégatan och Järntorget. Bäcken är kulverterad sedan 1950-talet.

Linnegatan en tidig vårdag 2004. Husen till vänster med de vita tornutbyggnaderna är representativt för 1980-talets nybyggen längs gatan. Tornutbyggnaderna är inspirerade av de sekelskifteshus som föregick nybyggnaderna.

Vid Prinsgatan, några hundra meter söder om Järntorget ligger den före detta Viktoriaskolan (uppförd 1875-1877). I huset finns många föreningar samlade, hjärtat i verksamhen är Hagabion som drivs av Folkets bio och Hagabions café.

Vegastaden

I de västligaste delarna av Olivedal ligger Vegastaden, i dalen mellan Nordhemsberget och Masthuggsbergen. Denna stadsdel består av 1970-talsområdet av lamellhus runt Vegagatan, Nordostpassagen och Jungmansgatan. Vegagatan och stadsdelen har fått namn efter skeppet Vega som användes av Nordenskiöld för att upptäcka Nordostpassagen.

"Kråkestan"

Kråkestan var förr ett smeknamn på stadsdelen Olivedal. Det var den idylliska lantgården Olivedal, som på sin tid låg nära Slottsskogens grindar, som var ursprung till namnet. Där fanns så många skräniga kråkor och kajor att Slottsskogens parkvaktare ofta kunde tjäna extra pengar på att skjuta kråkfåglar åt Olivedals innehavare. Inför dragningen av Rosengatan från Linnégatan till Vegagatan flyttades Olivedals huvudbyggnad år 1929, men i folkmun kallades trakten Kråkestan fram på 1940-talet.

Byggnadskvarter

• Kvarter 1 Amiralen
• Kvarter 2 Generalen
• Kvarter 3 Översten
• Kvarter 4 Majoren
• Kvarter 5 Kaptenen
• Kvarter 6 Löjtnanten
• Kvarter 7 Fänriken
• Kvarter 8 Fanjunkaren
• Kvarter 9 Styckjunkaren
• Kvarter 10 Sergeanten
• Kvarter 11 Kadetten
• Kvarter 12 Furiren
• Kvarter 13 Korpralen
• Kvarter 14 Soldaten
• Kvarter 15 Matrosen
• Kvarter 16 Fanbäraren
• Kvarter 17 Hornblåsaren
• Kvarter 18 Trumslagaren
• Kvarter 19 Artilleristen
• Kvarter 20 Grenadieren
• Kvarter 21 Sappören
• Kvarter 22 Husaren
• Kvarter 23 Dragonen
• Kvarter 24 Infanteristen
• Kvarter 25 Landsknekten
• Kvarter 26 Kanonen
• Kvarter 27 Geväret
• Kvarter 28 Sabeln
• Kvarter 29 Bajonetten
• Kvarter 30 Laddstaken
• Kvarter 31 Kruthornet
• Kvarter 32 Hagakyrkan

Bevarandeprogram

Östra delen

• Värdefulla miljöer 1985
• Bevaringsprogram 1987
• Förslag till skydd enl KML 3 kap. Byggnadsminnen: kv 10:4-5 (Linnéplatsen 1-2) och Nordhemsskolan.
• Skydd enligt Kulturminneslagen 4 kap. Kyrkliga kulturminnen: Oscar Fredriks kyrka.

Västra delen

• Värdefulla miljöer 1985
• Förslag till skydd enl KML 3 kap. Byggnadsminnen: "Sjömanssällskapets" hus, kvarter 32, Sjömansgatan 5-7.

Referenser

Noter

Källor

• Bilden av Göteborg II : färgfotografier 1910 - 1970 : västerut - södra Älvstranden, Robert Garellick, Göteborg 2008 ISBN 978-91-633-2988-3, s. 10ff
• Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - staden i väster, [Första delen], C R A Fredberg (1921). Faksimil med omfattande kommentarer och tillägg, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6, s. 517ff, 842
• Göteborg berättar igen, Bengt A. Öhnander 1994 s.117-118
• Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001 s. 10, s. 194
• Göteborgs stad - Stadsdelar och primärområden Läst 2011-01-26