Olle Adrin
Nils Olov Olle Adrin, född 29 juli 1918 i Svedvi, Västmanland, död 25 mars 1988 i Stockholm, var en svensk skulptör.
Olle Adrin utbildade sig först till maskinmodellbyggare och sedan till trä- och stenbildhuggare. Därefter studerade han vid Konstfack i Stockholm och vid Konsthögskolan i Stockholm. Han var lärare vid Konstfack 1946-84 och fick professors namn 1984.
Olle Adrin skapade huvudsakligen offentliga verk och finns representerad i stadsmiljön i ett flertal städer i Sverige. I Stockholm finns några av hans mest kända verk. Sinnenas ledstång vid Blindinstitutet i Tomteboda är en omkring 50 meter lång fresk, gestaltad i olika material. Skulpturen vänder sig både till seende och blinda. Här som i många andra fall är det ett taktilt verk. De blinda kan följa verket med sina händer och känna form och struktur.
Sensoriska rum var en annan sida av Olle Adrins skapande; konstverk som man upplevde inifrån. Tillsammans med tonsättaren Leo Nilsson skapade Olle Adrin på 1960-talet ett rum med ljud, ljus och former på utställningen Feel it i New York på Museum of Contemporary Art. Han representerade på 1980-talet Sverige vid konstbiennalen i Venedig med ett rum med vatten som tema. Plexiglasskivor, rinnande vatten, skapade former och ljud i en stor installation, som också visades på Kulturhuset i Stockholm.
Den som besöker Eriksdalsbadet vid den stora utomhusbassängen kan knappast undgå ett av Olle Adrins andra verk i Stockholm. En stor lekskulptur i betong, rostfritt stål, gummi och glasfiber. 52 ton väger skulpturgruppen och barnen älskar att klättra på den. På Södermalm finns också hans kanske folkkäraste skapelse Vi ses vid målet, en hyllning i rostfritt stål till en annan konstnärssjäl, fotbollsspelaren Nacka Skoglund. Här samlas fotbollsälskare varje jul för att hedra Nackas minne, med en Hammarbyschal om halsen och rosor i famnen på Olle Adrins skulptur.
Olle Adrin var en av våra mångsidigaste konstnärer. Många känner honom främst genom monumentalverken, men han var också en av våra främsta medaljkonstnärer. Även inom detta område var han nydanande. Medaljer i material som plexiglas, pulvermetall, bly förutom brons, silver och guld var uttryck för hans kreativitet och materialkänsla. Han skapade många minnesmedaljer, t ex en jubileumsmedalj för Operan i Stockholm och en för Carl von Linné.
Olle Adrins sista verk kom aldrig till utförande i full skala. Till minne av Olof Palme var Adrin utsedd att uppföra sin skulptur Fredsgloben på Norra Bantorget i Stockholm. Han insjuknade dock och avled efter några månader sedan arbetet påbörjats i hans ateljé. Modellen till Fredsgloben står utställd på City Conference (gamla Norra Latin) vid Bantorget i Stockholm, klassisk mark för Palmes 1 maj-tal.
Olle Adrin var också musiker i sin ungdom och spelade bas och kornett i ett av den tidens populära dans- och jazzorkestrar. B-kornetten följde honom genom livet även efter orkestertiden.
Arkitektur var ett annat intresse. Hans restaurering av ett fiskeläge i ruiner i Hamra på Gotland på 1950-talet återges fortfarande i tidskrifter och böcker. Olle Adrin restaurerade också en bondgård i Hamra vid namn Lilla Sindarve, som vid hans död köptes av den kände fågelmålaren Lars Jonsson.
[redigera] Offentliga verk i urval
- Pythagoras sats, koppar och granit, 1955-56, Särlaskolan, Borås
- Borgarna, brons, 1957-61, utanför Västerås stadshus
- Sinnenas ledstång, 1962-63, Blindinstitutet i Tomteboda i Stockholm
- Spelande fontän, akrylglas, 1970-71, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
- Höga visan, Borås
- Vi ses vid målet, minnesmärke över Nacka Skoglund, rostfritt stål, 1983-84, Södermalm i Stockholm
- Ljusturbin, datastyrd färgskulptur, Skellefteå
- Naturmaskin, brons och tegel, Bostadsrättsföreningen Lärkträdet i Haninge
- Borgare, Vasaparken i Stockholm
[redigera] Källor
- Gunnel och Kjell Swärd: 63 skulptörer, Pedagogförlaget, Klippan 1984, ISBN 91-85768-13-8
