Olle Ljungström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olle Ljungström
OlleLjungström.jpg
Födelsenamn Lars Olof Gustaf Ljungström
Pseudonym(er) Olle
Född 12 augusti 1961 (53 år)
Bakgrund Sverige Svartsö
Roll Sångare, låtskrivare, gitarrist, konstnär
År som aktiv 1977–nutid
Artistsamarbeten Reeperbahn, Heinz & Young
Webbplats www.olleljungstrom.se

Lars Olof "Olle" Gustaf Ljungström, född 12 augusti 1961 i Riala,[1] är en svensk sångare, gitarrist och låtskrivare.

Olle Ljungström är uppvuxen på Björkholmen nära Svartsö i Stockholms skärgård. Han inledde sin karriär som sångare i Reeperbahn (1979-84) och är sedan 1993 soloartist. Han medverkade dessutom på Wilmer X skiva Hallå världen med låten "Jag är bara lycklig när jag dricker" och på Webstrarnas låt "Vänner för livet", vars text är full av referenser till Reeperbahn-titlar. 1995 vann Ljungström musikpriset Rockbjörnen som årets manliga svenska artist. Ljungström skriver mycket säregna låttexter; en recensent i Dagens Nyheter skrev 2009 att "det finns ingen som kan ironisera bort ångest med sådan svalka som Olle Ljungström. Han är ångesthanteringens popmaestro."[2]

Vid sidan om musiken är Ljungström även tecknare och målare, som hållit en rad utställningar i Sverige. Han medverkade även i den tredje säsongen av tv-programmet Så mycket bättreTV4. Ljungström bor sedan 2008 i Gräfsnäs.

Tiden med Reeperbahn[redigera | redigera wikitext]

Ljungström började sin karriär som musiker redan i 16-årsåldern, när han tillsammans med några kompisar bildade bandet Rotten Group. Bandet ändrade sedan namn till Lesbian Hardcore, men när första skivan utkom 1979 hade de fastnat vid namnet Reeperbahn. Bandet hittade inte sin ljudbild omedelbart. I början användes exempelvis engelska såväl som svenska texter. När genombrottet kom 1981 med albumet Venuspassagen hade bandet dock hittat stilen, bestående dels av synthar vid sidan om gitarrerna, och man använde sig uteslutande av svenska texter. Under de första åren delade Ljungström gruppens textförfattaruppgift tillsammans med Dan Sundquist, men kom sedan alltmer i centrum när den sistnämnde lämnade gruppen 1982. Sedan släppte Reeperbahn de hyllade skivorna Peep-Show och Intriger (båda 1983) innan bandet upplöstes efter sommarturnén 1984. Bandet har dock återförenats vid två turnéer, först 1986 på första Hultsfredsfestivalen och sedan 2010 på Forever Young. Ljungström bildade sedan tillsammans med vännen Heinz Liljedahl ett band med namnet Heinz & Young, fast detta projekt blev mycket kortvarigt. De hann dock släppa albumet Buzzbuzzboys.

Under 1983 medverkade Reeperbahn-medlemmerna i Staffan Hildebrands ungdomsfilm G – som i gemenskap, där de spelade ett fiktivt band, Nürnberg 47. Ljungström har senare erkänt att han och övriga bandmedlemmar inte var särskilt entusiastiska om Hildebrands film: "Vi var inte särskilt stolta över att vara med i filmen då för den kändes för dum. Jag tillhörde väl inte målgruppen om man säger så."[3]

Solokarriären[redigera | redigera wikitext]

Efter Heinz & Young tog sig Ljungström ett längre uppehåll från musiken. Han gick reklamskolan RMI Berghs och ägnade sig under några år med att skriva reklamtexter.[4] Han arbetade dessutom som fotomodell under en period. 1993 gjorde han dock comeback som musiker, den här gången som soloartist, när han släppte albumet Olle Ljungström utgivet på Telegram Records. Ljungström lär ha blivit sugen på att göra musik igen efter att han sjöng duett i Webstrarnas sång "Vänner för livet" 1991. I en intervju med Sydsvenskan uttalade Ljungström flera år senare: "Före Webstrarna hade jag inte en tanke på en solokarriär. Jag var reklamare och fotomodell, musikbranschen var för mig Piss Factory number one. Att syssla med musik var meningslöst. Tanken på att åter bli låginkomsttagare hade inte lockat mig."[5]

Precis som under Reeperbahn-tiden använde Ljungström som soloartist självskrivna texter på svenska, medan musiken (huvudsakligen rock-pop) oftast komponerades i samarbete med Heinz Liljedahl. Första soloalbumet följdes av albumen Världens räddaste man (1994), Tack (1995), Det stora kalaset (1998), En apa som liknar dig (2000) och Synthesizer (2002). Ljungström var även en flitig liveartist under dessa år; han uppträdde ett antal gånger på Hultsfredsfestivalen. Som soloartist etablerade han sig snabbt och mottog genomgående positiva recensioner under 1990-talet. Han bidrog också ibland med låtar i andra sammanhäng; till exempel gjorde han 1998 en cover på Cornelis Vreeswijk sin sång "Balladen om all kärleks lön" på hyllningsalbumet Den flygande holländaren 2. 1995 deltog Ljungström dessutom som panelmedlem i säsong 1 av tv-programmet KnessetZTV. Samma året vann han Rockbjörnen som "årets manliga artist." 1999 fanns Olle Ljungström med på Aftonbladets lista över "århundradets 50 bästa svenska artister" (30:de plats).[6]

Efter Syntheziser blev Ljungström mer sällsynt i media under några år. Ungefär samtidigt med att skivan släpptes åkte han till Afghanistan för att medverka i Pål Hollenders film United States of Afghanistan, och detta fick som följd att han skadades under en terrorattack; en bomb exploderade utanför Ljungströms hotellrum medan han satt och filmade med sin kamera.[7] 2005 medverkade han på Frondas låt "Miljoner Indianer". Samma år skrev och framförde Ljungström några låtar i samband med teaterföreställningen Krig hela tiden av Marcus Birro.[8] Låtarna fanns även med på albumet R U Sockudåpad? som gavs ut året därpå och var ett samarbetsprojekt tillsammans med Stry Terrarie (Ebba Grön, Imperiet med flera).[9] Förutom dessa projekt hördes inte så mycket om Ljungström under några år. Han uppmärksammades dock 2008 när hyllningsskivan Andra sjunger Olle Ljungström släpptes. De som medverkade på skivan är Kents vokalist Joakim Berg, Love Olzon, Thomas di Leva, Sara Isaksson, Alf, Lisa Miskovsky, Eric Gadd, Ane Brun och Emil Jensen, Andreas Mattsson, Uno Svenningsson, Tomas Andersson Wij och Bo Sundström. Samtidigt som hyllningsskivan släpptes florerade rykten om att Ljungström själv höll på att spela in sitt sjunde studioalbum. Resultatet blev skivan Sju som släpptes den 4 mars 2009. 14 nya låtar hade spelats in tillsammans med producenten Torsten Larsson, varav en av låtarna, "Hjältar", är en duett med Anna Järvinen. Alla låtar har utgått från akustiska gitarrer spelade av Ljungström och Larsson, varpå allehanda musiker och grannar har gästspelat genom inspelningsprocessen. Detta är det första soloalbum Ljungström gjort där hans tidigare samarbetare Liljedahl ej medverkat. Samma år visades dokumentären En film om Olle LjungströmSVT och biografer, som regisserats av vännen Jacob Frössén. I filmen sammanfattar Olle sitt liv med dessa ord: "Att få allt man åtrår men inte kunna njuta av det". Ljungström genomförde även en efterlängtad liveturné under detta år.

Olle Ljungström under Forever Young-turnén 2010

I december 2009 nominerades Ljungström till en Grammis som "årets manliga artist", som en av nio kandidater. Han kom dock inte med bland de fem finalisterna. Hans tolkning av Bellmans "Hvila vid denna källa" i IQ:s alkoholkampanj utnämndes till årets reklamlåt 2009. I mars 2010 återsläpptes Ljungströms fem första soloalbum i samlingsboxen Original Album Series hos Warner Music. Augusti 2011 tilldelades Ljungström Cornelis Vreeswijk-stipendiet.[10] Ungefär samtidigt släpptes en biografi om Ljungström i hardcover, Jag är både listig och stark, på Norstedts förlag. Sommaren 2012 medverkade Ljungström, tillsammans med bland andra Magnus Uggla, i den tredje säsongen av TV4:s produktion Så mycket bättre. Programmet sändes under hösten. 26 december 2012 släppte Warner Music albumet Så mycket Olle Ljungström, en dubbel-CD som innehåller både hans låtar från Så mycket bättre och ett urval äldre hits. 27 mars 2013 släppte Ljungström sitt åttonde album som soloartist, Släng in en clown.[11] På albumet har han återigen samarbetat med Torsten Larsson.

Oktober 2013 medverkade Ljungström i TV-programmet Moraeus med mera, med ett par äldre självskrivna låtar. 27 december utnämdes han som en av "årets 10 mest spelade låtskrivare" (nionde plats), tack vare Darin sin cover på låten "En apa som liknar dig" under Så mycket bättre.[12]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Soloalbum[redigera | redigera wikitext]

Album med Reeperbahn[redigera | redigera wikitext]

Övriga album[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Ljungström, Lars Olof Gustaf
  2. ^ ”Olle Ljungström: "Sju"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/olle-ljungstrom-sju/. Läst 04. mars 2009. 
  3. ^ ”Havet ligger blankt, sjöng Olle Ljungström och desperationen vibrerade i vinylspåren”. Rockporten. http://www.rockporten.dk/Interwiev%20med%20Olle.htm. Läst 2000. 
  4. ^ http://wwwc.aftonbladet.se/noje/9902/04/olle.html
  5. ^ ”Sju svåra år senare”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article417979/Sju-svara-ar-senare.html. Läst 06. mars 2009. 
  6. ^ http://wwwc.aftonbladet.se/puls/9912/24/svenskmusik.html
  7. ^ http://www.freewebs.com/buster-norman/biografi.htm olleljungstrom.tk: Biografi
  8. ^ http://www.stry.kajen.com/rus.html
  9. ^ http://www.freewebs.com/buster-norman/biografi.htm
  10. ^ ”En värdig Cornelis-stipendiat”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/en-vardig-cornelis-stipendiat. Läst 11 aug 2011. 
  11. ^ ”Dubbelt albumaktuelle Olle Ljungström ger konserter nästa år”. Warner Music Sweden. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/warnermusic/pressrelease/view/dubbelt-albumaktuelle-olle-ljungstroem-ger-konserter-naesta-aar-814480. Läst 20 nov 2012. 
  12. ^ http://www.gp.se/kulturnoje/1.2224041-arets-mest-spelade-latskrivare?m=print

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]