Olle Möller

Olle Möller
Friidrott, herrar
Svenska mästerskap
Silver	1933	10 000 meter
Guld	1928	Terränglöpning 8 km
Brons	1929	Terränglöpning 8 km
Brons	1930	Terränglöpning 8 km
Silver	1931	Terränglöpning 8 km
Guld	1933	Terränglöpning 8 km
Guld	1934	Terränglöpning 8 km
Brons	1936	Terränglöpning 8 km
Brons	1937	Terränglöpning 8 km
Silver	1927	10 000 meter lagtävling
Guld	1930	10 000 meter lagtävling
Silver	1938	10 000 meter lagtävling
Guld	1939	10 000 meter lagtävling
Brons	1926	Terränglöpning 8 km lagtävling
Silver	1927	Terränglöpning 8 km lagtävling
Guld	1928	Terränglöpning 8 km lagtävling
Brons	1929	Terränglöpning 8 km lagtävling
Silver	1930	Terränglöpning 8 km lagtävling

Olle Möller vid utgivningen av boken Jag är oskyldig 1966

Olof Manfred "Olle* Möller, född 20 april 1906 i USA, död 22 mars 1983 i Örebro, var en svensk handlare och idrottsman. Möller var niofaldig svensk mästare i terränglöpning. Han dömdes 1940 för mordet på den 10-åriga flickan Gerd Johansson i Stockholm 1939 på indicier i ett av 1900-talets mest uppmärksammade brottmål.

Barndom och uppväxt

Möller hävdade själv att han var född i Michigan i USA. Hans fader var vid tidpunkten för Möllers födelse i USA, och Möllers mor och morfar uppfostrade honom under knappa omständigheter. Möller gjorde värnplikten som bilförare, ett yrke han kom att använda sig av efter avslutad värnpliktstjänstgöring. Från 1926 och cirka 20 år framåt var han en framgångsrik idrottsman. År 1931 flyttade han till Stockholm där han försörjde sig som potatishandlare.

Friidrottskarriär

Olle Möller började löparkarriären i IF Start i Örebro där han börjat löpträna för att förbättra sin kondition som boxare. IF Linnéa i Stockholm hade fått upp ögonen för den duktige Möller. Klubben ordnade ett jobb på ett bryggeri där han fick köra ut öl och svagdricka och han flyttade till Stockholm for att löpa för klubben 1931. Han vann tre individuella SM-titlar i terränglöpning 1928, 1933 och 1934. Det blev därutöver SM-guld i terränglöpning för lag fem gånger; 1935-1939 och ett på 10 000 meter för lag 1939.

Fallet Gerd

Den 2 december 1939 anmäldes tioåriga Gerd Johansson saknad. Dagen innan hade hon försvunnit sedan hon skilts från några kamrater vid S:t Eriksplan i Stockholm och hennes föräldrar sökte hela natten. Åtta dagar senare påträffades hennes kropp vid Lötsjön i Sundbyberg. Vid obduktionen konstaterades att hon blivit våldtagen och strypt, sannolikt redan på kvällen den dag hon försvann. I början av 1940 började polisen intressera sig för Möller. Han disponerade en mindre skåpbil i vilken han ofta medförde sin hund, en schäferliknande blandras mellan schäfer och sankt bernhardshund. Hunden låg på några jutesäckar i bilen. På Gerds kappa hittades vad som troddes vara jutefibrer samt ett stort antal hårstrån som ansågs komma från en schäfer eller gråhund. Ett vittnesmål för mordkvällen från en kund medförde att Möller släpptes i brist på bevis, men detta vittnesmål kunde polisen senare konstatera inte var korrekt. Mycket talar för att Möller bett mannen om ett falskt vittnesmål. I december 1940 anhölls Möller på nytt. Ett vittne som Möller åberopade beslogs med mened och Möller kom då att sakna alibi för mordkvällen. Den 7 mars 1941 dömdes så Möller till tio års straffarbete för mord. Straffet fastställdes av hovrätten 14 mars 1942 och av Högsta domstolen 26 juni 1942.

Fängelsetiden

Möller vistades på Långholmen från sommaren 1942 till september 1947. Under en kort tid 1946 var han intagen på Hågaanstaltens sjukhus. Möller ansökte om nåd i maj 1944, i maj 1945, i december 1946 och sista gången 1947. Vid den sista nådeansökan kortades straffet med ett halvår. 15 september 1947 flyttades han till fängelset i Malmö varifrån han frigavs villkorligt 11 september 1948 efter att ha avtjänat sex år av det tioåriga straffet.

Fjugestafrun Rut Lind

År 1959 dömdes Möller för ytterligare ett mord på en kvinna från Fjugesta utanför Örebro; Ruth Lind. Delvis byggde åtalet på att den misstänkte redan var dömd för ett mord samt vittnesmål från personer som trädde fram efter mordet. Rätten bortsåg från Möllers hustrus och arbetsgivares vittnesmål, vilka vittnade om att han ej haft tillfälle att utföra gärningen.

Efterspel

År 1998 gjorde Kungliga tekniska högskolan i Stockholm en DNA-analys av hundhår från Gerd-fallet för att klarlägga mannens eventuella skuld, dock utan resultat. Möller hävdade hela livet att han var oskyldig. Så sent som 2007 begärde en anhörig till Olle Möller rättelse av Jovan Rajs uppgifter i boken Nordens farligaste kvinna. Rajs hade påstått att Möller gjort sig skyldig till två mord på småflickor under 1950-talet. Rättsläkaren Robert Grundin menar att Rajs blandat ihop Möllers fall med Färnström.

Efter Olle Möllers död övertog hans yngsta dotter hans ansökan om resning. Denna avslogs av HD 24 maj 1985.

Bibliografi

• Möller, Olle (1966). Jag är oskyldig!. Malmö: Kristallförlaget. Libris 196700 

Referenser

Tryckta källor

• Focus Presenterar Sporten 2. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB. 1967 
• Friidrottens först och störst. Helsingborg: Stig Gustafson/Forum. 1975 
• Nordisk Familjeboks Sportlexikon. Stockholm: Nordisk Familjeboks Förlags AB. 1938-1949 
• Nöjd, Mattias (1998): Om indiciebevisning i brottmål och bevisvärdering i vissa indiciemål. Uppsats från Sthlms universitet.
• Sidoli, Henry (2010). Olle Möller och orättvisan. Stockholm: Heavy Horses. Libris 12100133. ISBN 978-91-633-7690-0 
• Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006 
• Zetterquist, Alvar; Bernhardsson, Carl Olof; Thunvik, Sten (1960). Kriminalchefen berättar. 2. Stockholm: Medén. Libris 198050 

Företrädare: Bror Eriksson (1927)	Svensk mästare i terränglöpning 8 km Olle Möller (1928)	Efterträdare: Jean-Gunnar Lindgren (1929-1932)
Företrädare: Jean-Gunnar Lindgren (1929-1932)	Svensk mästare i terränglöpning 8 km Olle Möller (1933-1934)	Efterträdare: Henry Kälarne (1935-1939)