Olle i Skratthult

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hjalmar Peterson, känd under artistnamnet Olle i Skratthult, född 7 februari 1886 i Munkfors, död 1960 i Minneapolis, var en svensk-amerikansk sångare och bondkomiker. Efter att 1906 ha emigrerat till Minnesota etablerade han sig snart som en av svenskamerikanernas populäraste underhållare. Han drog från kust till kust med ett revysällskap som presterade det mesta i nöjesväg från Värmlänningarna till kupletter och bondkomik.[1]

Svenskamerikas främsta bondkomiker[redigera | redigera wikitext]

Dragspelare Gustav Nyberg och Olle i Skratthult, cirka 1916.

I USA började Peterson som farmardräng i Shafer, men slog igenom som sångare och aktör på en lantbruksmässa i Willmar. 1909-11 turnerade han i Sverige med svenskamerikanska kvartetter, och absorberade då Kalle Nämndemans och de andra inhemska bondkomikernas visor och maner.[1] 1917 gifte han sig med norrländskan Olga Lindgren, som kom att bli stjärna under turnéerna fram till 1933, då makarna skildes.[2]

Olle i Skratthult blev en institution i Svenskamerika. Kom inte hans grupp till Worcester, Jamestown, Rockford, Omaha, Tacoma eller San Francisco, då var svenskamerikanernas årsrytm ur led. När hans stjärna stod som högst reste han omkring med tjugotalet personer i tre stora Dodgebilar. Man tillbringade endast en kväll på varje plats och kunde då som i Chicago samla 1 000 åskådare. I New York stannade man ett par extra dagar för att göra grammofoninspelningar. Olles insjungning av Nikolina[3] år 1917 såldes i 100 000 exemplar; i svenskbygderna trodde man att det var Olle själv som diktat och komponerat denna den svenskamerikanska bondkomikens nationalsång.[1]

Olle i Skratthult varken skrev texter eller trakterade instrument. Hans storhet låg på sångens, mimikens och historieberättandets områden. Så här skrev Erland Richter i tidningen Svea i Worcester: "Olle har en förmåga att se dum och klipsk ut i samma sekund, svordomen är honom främmande. Man märker att den finns i manuskriptet ibland, men aldrig på hans tunga. Och så sjunger han Svenska visor. Han är ingen Caruso. Knappast en John Forsell. Men han är Olle. Och det räcker bra. Han har på senare tid ökat publikens munterhet emedan han numera själf håller sig allvarsam, när han säger något riktigt roligt." [1]

Artisten, nästan lika berömd bland svenskamerikanerna som Charles Lindbergh, drabbades mot slutet av sin karriär av en dalande popularitet, orsakad av försämrade tider (depressionen), minksande publikunderlag (emigrationens avtynande), det blev inte längre populärt att sjunga och tala på svenska (amerikaniseringstrycket). Den generöse Olle i Skratthult hamnade i misär. Det sökande allvar som oftast utgör gycklarens innersida förde honom till Frälsningsarmén. Olle i Skratthult blev frälst och fortsatte som sjungande frälsningssoldat.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Amerikabilder av Ulf Beijbom, (Växsjö: Emigrantinstitutets vänner, 2002).
  2. ^ Olga Lindgren atspace.co.uk. Läst den 26 mars.
  3. ^ 60 Skillingtryck i urval av Sven Egnell och Lill Yunkers, (Stockholm : Bonnier Fakta, 1982).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Frälsningsarmén av Gustaf Cederström 1886.
Svensk operasångare John Forsell

Fotografier

78:or och film

Diskografier på EDVR

Strömmande ljud på USA:s kongressbibliotek.

Strömmande ljud på Internet Archive

Pdf-filer på Internet Archive

Notblad

Dahlgren-visor ur Olles visböcker

Fröding-visor och historier ur Olles visböcker

Andra visor ur Olles visböcker

Poeter, sångtextförfattare och kompositörer i Olles visböcker: Lars Bondeson, Fredrik August Dahlgren, Gustaf Fröding, David Hellström, Jeremias i Tröstlösa, Jödde i Göljaryd, Skånska Lasse, Anna Myrberg, Emil Norlander, Kalle Nämndeman, Ernst Rolf och Göran Svenning.