Olof Fåhraeus (1796–1884)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olof Fåhraeus (1796-1884).

Olof Immanuel Fåhraeus, född den 23 mars 1796 i SliteGotland, död den 28 maj 1884, var en svensk ämbetsman, landshövding och entomolog.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fåhraeus var son till köpmannen Karl Niklas Fåhraeus och Margareta Katarina Sturtzenbecker, samt därtill tvillingbror till Johan Fredrik Fåhraeus. Olof Fåhraeus gifte sig 1823 med sin kusin Laura Adolfina Sturtzenbecker (1803-1875).

Fåhraeus tog studentexamen i Uppsala 1810, och efter att ha avlagt kansliexamen i Uppsala blev Fåhraeus kanslist 1816 vid kungens kammarexpedition. Han blev samtidigt även kanslist i Generaltulldirektionens kansli, där han gjorde sig en snabb karriär. Han utnämndes 1826 till chef för västra tulldistriktet med säte i Göteborg. År 1834 och 1838 var han tilltänkt som statssekreterare för Handels- och finansexpeditionen. Han tackade emellertid nej på grund av sin avvikande uppfattning om näringslagstiftningen gentemot statsrådets medlemmar. Han blev senare konsultativt statsråd, samt var även statsråd 1840-47 och chef för det då nyinrättade Civildepartementet. När han till slut tack vare sin tvillingbror, ämbetsmannen Johan Fredrik Fåhraeus, tackade ja till att bli civilminister påbörjade han ett genuint reformarbete.

Han inrättade navigationsskolor i Göteborg, Gävle, Malmö och Kalmar samt nya lantbruksskolor. 1846 grundade han också det första Lantbruksinstitutet placerat i Ultuna. Lantbruksakademien och Teknologiska Institutet omorganiserades. Han verkade också för att inrätta Styrelsen för Väg och Vattenbyggnader, entreprenad av skjutsningsbesväret, nya författningar angående kolhandeln och stångjärnssmidet, samt den grövre järnförädlingen. Men av större betydelse var avskaffandet av skråen och inrättandet av fabriks- och hantverksföreningar. Han ivrade också vid 1844 - 1845 års riksdag för en reform av strafflagen, vilket kung Oscar I var anhängare av. Han var anhängare till arvslagstiftningsreformen, som stadgade att en syster kunde ärva lika med en broder. Fåhraeus utnämndes den 23 september 1847 till landshövding i Göteborg, vilket var ett ämbete som Fåhraeus förvaltade med stor skicklighet. Han efterträddes som civilminister av sin bror Johan Fredrik Fåhraeus.

Vid 1848 års politiska oroligheter i Göteborg lyckades han lugna ner den oroliga stämningen på ett sånt skickligt sätt att regeringen ville göra honom till överståthållare i Stockholm. Fåhraeus ville emellertid inte lämna Göteborg, och anbudet gick vidare till den högt ansedde aristokraten Jakob Essen Hamilton som accepterade anbudet. På våren 1864 avgick han som landshövding, och flyttade till Stockholm. 1866 valdes han till riksdagsledamot av Första kammaren som representant för Göteborgs och Bohus läns valkrets 1867-72. I riksdagen verkade han främst för frihandelns sak. 1867 blev han dessutom ledamot av statsutskottet och ordförande i riksbanksfullmäktige vilket han var fram till 1872. 1878 lämnade han riksdagen.

Från tidig ålder och hela sitt liv var han också djupt engagerad i naturvetenskapliga ämnen, speciellt inom entomologin (vetenskapen om insekterna). Han ansågs bland ledande forskare i Europa som skarpsynt som både forskare och författare inom detta ämnesområde. Tillsammans med Carl Johan Schönherr utarbetade han det stora verket Genera et species Curculionidum, tryckt i 6 delar i Paris 1838–44, samt skrev tillsammans med Carl Henrik Boheman flera monografier i Bohemans Insecta Caffrariae 1848–57.

Fåhraeus och gjorde sig känd även såsom politisk och nationalekonomisk skriftställare. Han var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg (1831; hedersledamot 1841) och av Vetenskapsakademien (1840), som 1889 lät prägla en medalj över honom, samt hedersledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala (1845), av Lantbruksakademien (1848), av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien den 12 april[1] 1870 och av Fysiografiska sällskapet i Lund (1878). År 1877 utnämndes han till filosofie hedersdoktor i Uppsala. Åren 1865–75 var han ledamot av Serafimerordensgillet.

Bland Fåhraeus tryckta skrifter märks också Ytterligare bidrag till det hvilande representationsförslagets granskning af tvänne reformvänner (anonymt; 1865), Coleoptera Caffrariae (i "Öfversigt af Vetenskapsakademiens förhandlingar" 1870–72), Om arternas härledning i djurriket (i "Svensk tidskrift", 1874), Om transformationsteoriens stöd af embryologiska iakttagelser (i "Svensk tidskrift", 1876) och Skildringar ur det offentliga lifvet (1880), viktiga bidrag till samtidens historia.

Han var även tillförordnad finansminister 1845 till 1847, samt tillförordnad ecklesiastikminister 1847, innan han avgick som civilminister. Fåhraeus adlades 1842 av kung Karl XIV Johan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753-1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954-1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 43

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län 1658-1989, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB 1989 ISBN 91-7029-024-5 s. 91-94
  • Göteborgs Naturhistoriska Museum 150 år: Årstryck 1983, utgiven av Göteborgs Naturhistoriska Museum 1984 s. 15-22
  • Guvernörer och Landshöfdingar i Göteborgs och Bohus län 1658-1897, Gustaf Lagerbring, Wald. Zachrissons Förlag, Göteborg 1917 s. 177-182
  • Svenskt Porträttgalleri XXV:I, Stockholm 1904

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Carl Gustaf Löwenhielm
Landshövding i Göteborgs och Bohus län
18471864
Efterträdare:
Albert Ehrensvärd d.ä.
Företrädare:
Ludvig Teodor Almqvist
Första kammarens vice talman
1868-1872
Efterträdare:
Fredrik Alexander Funck
Företrädare:
Fredrik Alexander Funck
Första kammarens vice talman
1875
Efterträdare:
Gerhard Lagerstråle