Olav den helige

Uppslagsordet Sankt Olof leder hit. För andra betydelser, se Sankt Olof (olika betydelser).

S:t Olofskulptur i Austevold, Norge

Olav Haraldsson, kallad den helige (eller S:t Olof), på norska Olav den hellige eller Olav II, latin Olavus rex, född 995, död 29 juli 1030, var kung av Norge och är landets nationalhelgon. Han firas på Olsmässodagen, 29 juli.

Han var son till Harald Grenske och gift med Astrid Olofsdotter av Sverige. De hade tillsammans ett barn, Ulfhild av Norge. Olofs ende son, Magnus den gode, var en illegitim avkomma.

Biografi

Olav var i yngre år en framgångsrik viking. Han plundrade i Mälaren, i Östersjön och runt Danmarks kuster. Han deltog i tronstridigheterna i England där han förstörde London Bridge. I Normandie antog han kristendomen.

1015 landsteg han med få män i Norge och tog makten från ladejarlarna Håkon Eriksson och Sven Håkonsson. 1016 grundlade han staden Borg som blev norsk huvudstad. Som kung fortsatte han att kristna Norge på samma hårdhänta sätt som släktingen Olav Tryggvason. 1028 lämnade han Norge, invaderade sedan landet med svenskt stöd och stupade i slaget vid Stiklestad 1030. Hans helighet uppenbarade sig genast genom ett stort antal underverk som skedde i närheten av hans, efter slaget undangömda, lik. Kort efter hans död byggdes domkyrkan Nidarosdomen i Trondheim, där hans reliker förvarades.

Helgon

Olof blev Nordens första och mest populära helgon. I svenska kyrkor förekommer han på kalkmålningar och altarskåp, som staty och i helgonskåp, ofta tillsammans med Erik den helige, på Skogbonaden även tillsammans med den danske Knut den helige. Han är sjömännens och böndernas skyddshelgon.

Attribut: framställd som kung (d.v.s. med krona, ibland även riksäpple); stor stridsyxa (med böjd klinga) och underliggare.

Legenden bakom hans underliggare och den i flera kyrkor bevarade scenen Sankt Olavs seglats är följande:

”

Olav och hans hedniske broder Harald tävlade om Norges krona. Striden skulle avgöras genom en kappsegling, där Harald seglade i den snabbe Ormen och Olav förde den tunge, otymplige Oxen. Olavs seglats blev ett mirakel, Oxen for fram över både vatten och land, och trollen som försökte hindra färden flydde slagna till sina hålor.

„

Galleri

• 

  Olof i Ytterselö kyrka

• 

  Olof, valvmålning, Överselö kyrka

• 

  Olof, helgonskåp med Erik, Överselö kyrka

• 

  S:t Olof i Malungs kyrka

• 

  S:t Olof på Jomala kommunvapen

Se även

• Nidarosvägarna, olika pilgrimsleder som gick till Nidarosdomen i Trondheim.
• Pilgrimsleden Västerbergslagen

Vidare läsning

• Henriksen, Vera (1985) (på nor). Hellig Olav: historien om vår nasjonalhelgen, kongen som ble en myte og et symbol, og et speilbilde av menneskers tro og følelser, kultur og tradisjon gjennom et årtusen. Oslo: Aschehoug. Libris 7172102. ISBN 82-03-15124-8 
• Langslet, Lars Roar (1995) (på nor). Olav den hellige. Oslo: Gyldendal. Libris 7175448. ISBN 82-05-23039-0 
• Lidén, Anne (1999). Olav den helige i medeltida bildkonst: legendmotiv och attribut. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akad.. Libris 7640575. ISBN 91-7402-298-9 (inb.) 
• Matz, Erling (1992). ”Sankt Olof: vikingen som vandrade över Kölen”. Norrlandsälvar (1992): sid. [164]-183 : färgill..  Libris 1526350
• Ekrem Inger, red (2000) (på dan). Olavslegenden og den latinske historieskrivning i 1100-tallets Norge: en artikelsamling. København: Museum Tusculanum. Libris 7535312. ISBN 87-7289-616-7 
• Rumar, Lars (1992). ”Grym kung blev Olof den helige.”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991-) 1992:2,: sid. 40-43 : ill.. ISSN 1102-0822. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822.  Libris 2362711
• Rumar Lars, red (1997). Helgonet i Nidaros: Olavskult och kristnande i Norden. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 3. Stockholm: Riksarkivet. Libris 7771049. ISBN 91-88366-31-6 (inb.) 

Externa länkar

• Olav den heliges historia Del av Emil Jonsson översättning av Heimskringla.
• Wikimedia Commons har media som rör Olav den helige
  Bilder & media
• Olav den helige i Libris

Företrädare: Harald Svensson

Kung av Norge 1015–1028

Efterträdare: Knut den store