Olympia (målning)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olympia av Édouard Manet, 1863. 103,5 x 190 cm. Musée d'Orsay, Paris

Olympia är en målning av den franske konstnären Édouard Manet, utförd 1863. Den visades på Parissalongen 1865 och orsakade skandal, liksom hans målning Frukost i det gröna hade gjort två år tidigare vid De refuserades salong.

Manets Olympia är en slags uppdatering av klassiska idealiserande målningar av lättklädda gudinnor och mytologiska figurer. Han har utgått från kända Venusbilder av renässanskonstnärer som Titian och Giorgione med Titians Venus från Urbino som direkt förlaga. Manets målning har samma komposition men rekvisitan är ny och kvinnan håller huvudet högt.

I Titians målning ser vi en ung kvinna med svagt böjt huvud, inbjudande blick och med ena handen lätt vilande vid skötet. Vid hennes fötter ligger en hund - symbolen för äktenskaplig trohet. I bakgrunden syns två kvinnor; en tjänarinna och en ung kvinna vid en brudkista, vilket symboliserar stundande bröllop och moderskap. Målningen anses vara en bild av en brud beställd av brudgummen för privat bruk. Den är naturligtvis utförd med syftet att vara erotisk.

I Manets Olympia är det en kvinna med upprätt huvud som ser rakt mot betraktaren utan inställsamhet. Hennes hand ligger stadigt över skötet på ett sätt som visar att hon har kontroll över sin kropp och sin sexualitet. Vid hennes fötter står en svart katt med rest svans - en symbol för sexualitet; vid sängen en svart tjänarinna - vilket anspelar på ett sinnligt leverne. Blombuketten tyder på att hon har en beundrare och namnet Olympia var vid denna tid den typ av nom de guerre (”artistnamn”) som lyxprostituerade använde. Hon har en kameliablomma i håret vilket för tankarna till Alexandre Dumas skådespel Kameliadamen (1852) om den renhjärtade kurtisanen Marguerite. Hennes rum med schäslongen, dess blommga schal, mönstret på tapeten och draperierna liknar en typisk borgerlig interiör från 1800-talet. Kvinnan vi ser avporträtterad är otvetydigt en samtida lyxprostituerad.

Det den borgerliga parispubliken - äkta män, fruar, söner och döttrar - mötte i Manets målning på den populära Salongen var inte en konventionell framställning av kärleksgudinnor som Venus eller Afrodite. Med Olympia stod de inför en prostitutierad som ogenerat tittar på dem med en självmedveten blick. Målningen uppfattades som en provokation och skandalen var ett faktum. Även konstkritiker reagerade negativt och häcklade målningens motiv, symboler och konstnärliga utförande.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Peter Cornell, Mannen på gatan : prostitution och modernism, Gidlund, 2009. ISBN 9789178447800