Olympic-klass (oceanångare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
RMS Olympic (t.v.) och RMS Titanic (t.h.)

Olympic-klass var en fartygsklass bestående av en trio oceanångare som byggdes ifrån 1908 till 1914 av White Star Line på varvet Harland and Wolff. Det mest kända av de fartygen blev Titanic, som då räknades som det största av de tre fartygen. De övriga var lasarettsfartyget Britannic samt Olympic som tjänade som trupptransportfartyg under första världskriget.

Efter att White Star Line gick ihop med konkurrenten Cunard Line och bildade Cunard White Star av ekonomiska skäl, lämnade Olympic New York för sista gången den 5 april 1935, varpå hon lades upp på sin sista viloplats i Storbritannien. Hennes superstruktur demolerades i Jarrow, Skottland, för att skapa jobb i regionen som var hårt drabbad av depressionen. Hon bärgades sedan vidare till Inverkeithing för att skrotas totalt.

Fartyg i sitt slag[redigera | redigera wikitext]

  • RMS Titanic (31 maj 1911 - 14 april 1912)
  • RMS Olympic (20 oktober 1910 - 5 april 1935
  • HMHS Britannic (23 december 1915 - 21 november 1916)

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Alla fartygen hade fyra skorstenar, då dåvarande större fartyg sågs som mycket stiligare med fyra. Titanic och Olympics skorstenar målades gula nedtill och svarta kring delen längst upp. Man har alltid sagt Olympic & Titanic, detta för att det förstnämnda fick mer uppmärksamhet då det sjösattes. Några månader efter Titanics sjösättning byggdes ett annat fartyg, SS Imperator, som överklassade Olympic-klassens dimensioner med 6,2 registerton och ca. 80 engelska fot.

Framdrivning[redigera | redigera wikitext]

  • Olympic: 24 dubbelsidiga och 5 ensidiga 'Scotch' ångpannor. Två fyracylindriga trippel-expansionsmotorer, vilka båda producerade ca. 15 000 hk, för att driva de två yttre propellrarna, samt en lågtrycks-turbin som producerade 16 000- 59 000 hk för den mellersta propellern.
  • Titanic: 24 dubbelsidiga och 4 ensidiga ångpannor gav ånga till två trippel-expansionsmotorer för de två yttre propellrarna, samt en lågtrycks-turbin för den mellersta propellern.
  • Britannic: Ungefär samma som de ovanstående, men med mittenturbinen producerande 18 000 hk som standard. Den totala mängden hästkrafter var ca. 50 000.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]