Olympiska vinterspelen 1924

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olympiska vinterspelen 1924
1924WOlympicPoster.jpg
Olympisk poster
Grenar 16 grenar i 9 sporter
Deltagare
Nationer 16
Aktiva 258
Män 247
Kvinnor 11
Värdskap
Land  Frankrike
Ort Chamonix
Arena Stade Olympique
Öppningsceremoni 25 januari 1924
Spelen öppnades av Frankrikes statssekreterare Gaston Vidal
Läste deltagarnas ed Camille Mandrillon
Avslutningsceremoni 5 februari 1924

Olympiska vinterspelen 1924 var de första i ordningen och de arrangerades i Chamonix i Frankrike. Det hette då "Internationella vintersportveckan", och tävlingarna var ganska primitivt arrangerade. Skridskobanorna, hoppbacken och bobsleighbanan var av god klass, medan längdtävlingarna på skidor gick på banor, som för framtiden blev förbjudna. De hade dragits upp i högfjället och framför allt när det gällde 50 km-loppet, som till stora delar gick ovan trädgränsen och med branta och isiga utförslöpor, upplevdes de som närmast livsfarliga.

Huvudarrangör för spelen var den lokala turistföreningen och det var knappast en överraskning att funktionärerna var tämligen oerfarna eftersom den franska vintersporten var relativt ny. Sammanlagt sågs spelen av drygt 10 000 åskådare, de flesta vid backhoppningen.

Norge sände en väl förberedd trupp till tävlingarna och de kom också att totalt dominera såväl skidtävlingarna som hastighetsåkningen på skridskor. De svenska skidåkarna kom dåligt förberedda och terrängbanornas svårighetsgrad kom som en total överraskning. De nya skidorna var kortare än förut och svenskar och finländare hade haft liten tid till träning på de nya skidorna och de blev totalt utklassade av de norska åkarna.

Något som ter sig märkligt är att de bästa svenska idrottsmännen stannade i Sverige för de samtidigt anordnade distriktsmästerskapen och de bästa ishockeyspelarna föredrog bandymatcher hemma i Sverige framför att delta i spelen i Chamonix, men då ska man inte glömma bort att vinterspelen i Chamonix inte var olympiska vid själva tävlingarnas genomförande utan klassades som sådana retroaktivt. De svenska reserverna var av så svag klass att man föredrog att spela utan avbytare i match efter match och det var knappast att förvåna sig över att de svenska spelarna var rejält slutkörda, och trots ledning med 3 –1 i matchen om tredje pris mot Storbritannien förlorade med 4 – 3.

Höjdpunkter[redigera | redigera wikitext]

På spelens andra dag avgjordes den första grenen. Den första guldmedaljen i olympiska vinterspelen vanns av amerikanen Charles Jewtraw i skridskotävlingarnas, 500 meter. Sonja Henie, som bara var elva år gammal, deltar i damernas konståkning den fjärde dagen. Hon slutar dock sist, men blir populär bland åskådarna, och vid nästa olympiska vinterspel vinner hon guld.

Gillis Grafström, hamnar i en unik situation på den sjätte dagen då han blir den första någonsin att försvara ett guld från sommarspel i ett vinterspel. Under dag åtta av spelen avslutar Kanada kvalet i ishockey, med fyra segrar och en målskillnad på 110-3 mot Schweiz, Tjeckoslovakien, Sverige, och Storbritannien. Två dagar senare uppstår en liknande situation som den Grafström hamnade i, då det kanadensiska ishockeylaget blir de sista som försvarar ett guld från ett sommar-OS i ett vinter-OS. Kanada kom att dominera tävlingarna i ishockey vid olympiska spelen, då de vinner sex av de första sju gulden.

Efter spelen[redigera | redigera wikitext]

Vid spelens avslutningsceremoni delades det ut ett pris som inte passar sig särskilt bra i turneringar: Pierre de Coubertin presenterade ett pris i bergsklättring till Charles Granville Bruce som ledde en expedition som försökte bestiga Mount Everest 1922.

1925 beslutade IOK att organisera olympiska vinterspelen var fjärde år, självständigt från sommarspelen, och gav dessa spel officiell status som de första olympiska vinterspelen.

1974 delades slutligen den sista medaljen från spelen ut. Anders Haugen, som ditintills hade placerats som fyra i backhoppningen, fick nu bronsmedaljen. Efter 50 år hade man upptäckt ett fel i resultatlistorna gällande Thorleif Haugs poäng.

2006 delade IOK retroaktivt ut medaljer för curlingtävlingarna vid spelen i Chamonix. IOK hade valt att ge turneringen officiell status utifrån tidningen Glasgow Heralds fordran på uppdrag av familjer till lagmedlemmar.[1]

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Medaljer delades ut i 14 grenar, i sju sporter. Då räknas inte militärpatrull som var en demonstrationssport och curling som först i februari 2006 beslutades av IOK att det skulle räknas som medaljsport.

* Ej medaljsport

Kalender[redigera | redigera wikitext]

Spelen pågick under 13 dagar, från 24 januari till 5 februari. Däremellan avgjordes 16 grenar. Utöver de 16 planerade grenarna delades det även ut en medalj i bergsklättring.

 ●  Öppningsceremoni  ●  Kval  ●  Final ●  Avslutningsceremoni
Datum 24 25 26 27 28 29 30 31 1 2 3 4 5 Totalt
Öppnings-/avslutningsceremonier
Backhoppning 1 1
Bob 1 1
Curling 1 1
Hastighetsåkning på skridskor 2 3 5
Ishockey 1 1
Konståkning 1 1 1 3
Längdskidåkning 1 1 2
Nordisk Kombination 1 1
Demonstrationssporter
Militärpatrull 1 1
Totalt 2 3 2 3 1 1 2 2 16
Datum 24 25 26 27 28 29 30 31 1 2 3 4 5 Totalt

Anläggningar[redigera | redigera wikitext]

Under spelen 1924 användes totalt tre anläggningar. Huvudstadion användes till alla förutom två sporter, och delvis till en tredje. Backhoppning, bob och delvis nordisk kombination hölls utanför stadion.

Anläggning Sport Publikkapacitet Ref.
La Piste de Bobsleigh des Pellerins Bob Ingen info. [2]
Le Tremplin Olympique du Mont nordisk kombination (backhoppningen), backhoppning Ingen info. [3]
Stade Olympique de Chamonix längdskidåkning, curling, Konståkning, ishockey, militärpatrull, nordisk kombination (längdskidåkningen), hastighetsåkning på skridskor 45 000 [4]

Efter spelen[redigera | redigera wikitext]

Backhoppningsanläggningen användes vid världsmästerskapen i nordisk skidsport 1937.[5] Anläggningen användes inte i världscupen förrän säsongen 1980/81 då norrmannen Roger Ruud vann.[6][7] Backens sista världscuptävling hölls 1998 och vanns av finländaren Janne Ahonen.[8] En slutlig tävling i backhoppning hölls på anläggningen, då i kontinentalcupen, i februari 2001.[9]

Den sista tävlingen i längdskidåkning efter VM var också det en kontinentalcup, år 1999.[10] För nordisk kombination har två tävlingar hållits på orten sedan VM, dessa var i världscupens underdivision.[11]

Bobanläggningen revs och området använd numera för alpin skidåkning.[12]

Olympiastadion finns fortfarande kvar i Chamonix.

Chamonix var en del av Annecys ansökan om olympiska vinterspelen 2018. Om staden hade valts skulle Chamonix hållit i alpin skidåkning och ishockey.[13]

Deltagande nationer[redigera | redigera wikitext]

Totalt 16 länder deltog i spelen. En idrottare från Estland var anmäld till tävlingarna i skridsko men deltog inte.

Nationer som deltog:
grå: inga deltagare
grön: 1-10 deltagare
blå: 11-20 deltagare
orange: 21-30 deltagare
röd: över 30 deltagare

Medaljfördelning[redigera | redigera wikitext]

Se även:

Pl. Nation Guld Silver Brons Totalt
1 Norge Norge 4 7 6 17
2 Finland Finland 4 4 3 11
3 Österrike Österrike 2 1 0 3
4 Schweiz Schweiz 2 0 1 3
5 USA USA 1 2 1 4
6 Storbritannien Storbritannien 1 1 2 4
7 Sverige Sverige 1 1 0 2
8 Canadian Red Ensign 1921-1957.svg Kanada 1 0 0 1
9 Frankrike Frankrike 0 0 3 3
10 Belgien Belgien 0 0 1 1
Totalt 16 16 17 49

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyska Wikipedia

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thompson, Anna (9 February 2006). ”GB curlers awarded belated gold”. news.bbc.co.uk. BBC Sport. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/other_sports/winter_sports/4699008.stm. Läst 23 januari 2010. 
  2. ^ 1924 Olympic Games official report (combines Chamonix and Paris). pp. 652-3. (franska)
  3. ^ 1924 Olympics official report. pp. 650-2. (franska)
  4. ^ 1924 Olympics official report. pp. 645, 648-50. (franska)
  5. ^ FIS Nordic World Ski Championships 1937 information. Accessed 7 October 2010.
  6. ^ FIS Ski jumping history at Chamonix since 1924. Accessed 7 October 2010.
  7. ^ FIS Ski Jumping World Cup Chamonix 26 February 1981 men's normal hill results. Accessed 7 October 2010.
  8. ^ FIS Ski Jumping World Cup 6 December 1998 men's normal hill results. Accessed 7 October 2010.
  9. ^ FIS Ski Jumping Continental Cup 24-25 February 2001 men's normal hill schedule. Accessed 7 October 2010.
  10. ^ FIS Cross-country skiing history at Chamonix since 1924. Accessed 7 October 2010.
  11. ^ FIS Nordic combined history at Chamonix since 1924. Accessed 7 October 2010.
  12. ^ Chamonix World Cup information. Accessed 7 October 2010.
  13. ^ Annecy2018.com map of the proposed venues. läst 5 december 2010. (engelska) & (franska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]