Omvårdnad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Omvårdnad är det som är sjuksköterskans ansvarsområde. Begreppet omfattar förutom det praktiska/kliniska (patientnära) arbetet även det vetenskapliga studiet av och teoribildningen kring, sjuksköterskans arbete.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Begreppet saknar en enhetlig definition som täcker över olika språk. I Norge kallas begreppet sykepleie och det ligger därmed tydligt och nära knutet till sjuksköterskans profession. Inom den svenskspråkiga tradition kring Katie Eriksson och Åbo Akademi kallas disciplinen vårdvetenskap. Engelskan använder begreppet nursing.

I vissa svenska skrifter används begreppet omvårdnad synonymt med vårdvetenskap. Andra väljer att se vårdvetenskap snarare som ett samlingsnamn på discipliner såsom sjukgymnastik, arbetsterapi och omvårdnad. För ytterligare andra - vilket ligger nära Erikssons definition - är vårdvetenskap att betrakta som studiet av vård och vårdande, vilket även andra discipliner kan vara verksamma inom.

Sjuksköterskan Virginia Henderson definierar omvårdnad så här:

Sjuksköterskans speciella arbetsuppgift består i att hjälpa en individ, sjuk eller frisk, att utföra sådana åtgärder som befordrar hälsa eller tillfrisknande (eller en fridfull död); åtgärder individen själv skulle utföra om han hade erforderlig kraft, vilja eller kunskap. Denna arbetsuppgift skall utföras på ett sätt som hjälper individen att så snart som möjligt återvinna sitt oberoende.[1]

En svensk beskrivning av omvårdnad som utarbetats vid Umeå universitet lyder:

Omvårdnad syftar till att hjälpa en person att planera och genomföra handlingar som hör till det dagliga livet i syfte att förbättra hälsa/friskhet, förebygga ohälsa/sjukdom samt återställa och bevara hälsa/friskhet.[2]

Omvårdnadsteorier är olika former av kunskap som används som stöd i sjuksköterskans arbete. Ett exempel på en omvårdnadsteori är Levines bevarandemodell.

Omvårdnadsforskning[redigera | redigera wikitext]

Omvårdnadsforskningen, som studerar själva omvårdnaden vetenskapligt, tog fart i Nordamerika på 1950-talet där tidskriften Nursing research startades 1952. I Sverige disputerade sjuksköterskan Ulla Qvarnström 1978 på en avhandling om döende patienter och landet fick sin första professor i ämnet, Astrid Norberg vid Umeå universitet, 1987. Tidiga avhandlingar inom ämnet utgick ofta från andra institutioner, såsom medicin med olika specialiteter, vårdpedagogik, filosofi, antropologi och sociologi. I takt med att ämnet utvecklades som akademisk disciplin och forskarutbildningar etablerades ökade andelen avhandlingar från institutioner för omvårdnad.[3] I Sverige hade år 2010 ungefär 1000 sjuksköterskor avlagt doktorsexamen.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Henderson, V., Grundprinciper för patientvårdande verksamhet (1991). Solna: Almqvist & Wiksell.
  2. ^ Norberg, A. et al., Omvårdnadens mosaik. En modell (1997). Stockholm: Liber
  3. ^ Heyman, I., Gånge hatt till- Omvårdnadsforskningens framväxt i Sverige. Sjuksköterskors avhandlingar 1974-1991 (1995). Göteborg: Daidalos.
  4. ^ ”Svensk sjuksköterskeförenings strategi för utbildningsfrågor”. http://www.swenurse.se/Global/Publikationer/Utbildning-publikationer/Strategi.for.utbildnfragor.pdf. Läst 2014-10-22. 

Se även[redigera | redigera wikitext]