Opec
Organization of Petroleum Exporting Countries, vanligtvis förkortat OPEC, är en internationell organisation bestående av de tolv länderna Algeriet, Angola, Ecuador, Förenade arabemiraten, Iran, Irak, Kuwait, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, och Venezuela. Organisationen har sitt högkvarter i Wien sedan 1965,[1] och står som värd för regelbundna möten mellan medlemsländernas oljeministrar.
Enligt Opecs stadgar är dess huvudsakliga mål att koordinera och förena medlemsländernas oljepolitik. Därmed kan oljemarknaden stabiliseras så att konsumenterna får en regelbunden tillgång av olja, samtidigt som producenterna får en jämn inkomst och de som investerar i oljeindustrin får en rättvis avkastning. [2]
Innehåll |
Historia [redigera]
Organisationen bildades 1960 av Irak, Iran, Kuwait, Saudiarabien och Venezuela vid ett möte i Iraks huvudstad Bagdad.
Innan Opec bildades sattes råoljepriset av oljebolagen i förhandlingar med exportländerna. Gapet mellan det officiella priset och det pris som oljan såldes för ökade emellertid kraftig på slutet av 50-talet. Ett skäl var att Sovjetunionen fördubblade sin oljeproduktion 1955-1960.
Exportländerna beräknade sina skatter på det officiella priset och ville inte att det skulle ändras. Oljebolagen agerade därmed på egen hand. British Petroleum var först ut med att minska det officiella priset med 18 cent per fat, eller tio procent, i början av 1959. Standard Oil följde efter i augusti 1960, genom att minska priset med 14 cent, eller sju procent. Bara timmar efter att beslutet fattades telegraferade Saudiarabiens oljeminister Abdullah Tariki till sin kollega i Venezuela, Juan Pablo Pérez Alfonzo. De två räknas som grundarna av Opec. Irak såg en chans att öka sitt inflytande i arabvärlden och bjöd in till ett möte i Bagdad den 10 september 1960. Fyra dagar senare bildades Opec.[3]
Oljekartell [redigera]
Opec är en oljekartell som genom att öka eller att minska produktionen av olja direkt påverkar priset på råolja. Opecländernas nuvarande produktion utgör cirka 42 procent av världsproduktionen. OPEC-ländernas råoljereserv beräknades i slutet av 2009 till 897 miljarder fat, vilket motsvarar 78 procent av hela jordens råoljereserv.
Oljeproduktionen har alltid varit påverkad av regleringar och kontrollerande karteller. Före OPEC styrdes produktionskvoterna av Texas Railroad Commission och innan dess av enskilda oljebolag som Standard Oil. Detta är dock sällan känt eller framhävt av många kritiker då problemet med OPEC är att produktionsregleringen styrs av en aktör utanför den oljekonsumerande västvärlden.[källa behövs]
Denna påverkan på marknaden är kritiserad av många, då det hindrar de vanliga marknadskrafterna från att sätta priset där utbud och efterfrågan är i balans. Andra menar att ökning eller minskning av produktionen visserligen är ett sätt att påverka utbudet men att det ändå är upp till just marknadskrafterna att verka genom att efterfrågan bidrar till ett jämviktspris.[källa behövs] Priset bestäms när köpare och säljare är överens på någon av oljebörserna till exempel NYMEX. Medlemsstaterna är inte heller alltid överens om man bör öka eller minska produktionen.
Organisationen, som har sitt säte i Wien i Österrike, fick stort inflytande under 1970-talets oljekriser. OPEC inflytande avtog något under en tid då länder utanför Opec såsom Storbritannien och Norge utvecklat sin oljeindustri och ökat sin produktion.
Medlemsstater [redigera]
| Medlemsstater i Opec | Inträdesår | Produktion 2011 (tusen fat/dag) |
Reserver 2011 (miljoner fat) |
|---|---|---|---|
| Iran | 1960 | 4 321 | 151 200 |
| Irak | 1960 | 2 798 | 143 100 |
| Kuwait | 1960 | 2 865 | 101 500 |
| Saudiarabien | 1960 | 11 161 | 265 400 |
| Venezuela | 1960 | 2 720 | 296 500 |
| Qatar | 1961 | 1 723 | 24 700 |
| Libyen | 1962 | 479 | 47 100 |
| Förenade arabemiraten | 1967 | 3 322 | 97 800 |
| Algeriet | 1969 | 1 729 | 12 200 |
| Nigeria | 1971 | 2 457 | 37 200 |
| Angola | 2007 | 1 746 | 13 500 |
| Ecuador | 2007 | 509 | 6 200 |
Två tidigare medlemsstater har lämnat Opec: Gabon anslöt sig 1975 men lämnade organisationen 1995. Indonesien, som blev medlem 1962, avslutade frivilligt sitt medlemskap 2009, då landet blivit en nettoimportör av olja.[4]
Källor [redigera]
Siffrorna i tabellen: http://www.bp.com/subsection.do?categoryId=9037149&contentId=7068599/ BP Statistical Review of Energy 2012
Noter [redigera]
- ^ A brief history of OPEC
- ^ Chapter I, Article 2 of The Statute of the organization of the Petroleum Exporting Countries (as amended)
- ^ Daniel Yergin: The Prize, sid 514-522.
- ^ http://www.opec.org/opec_web/en/about_us/25.htm/ Opec Member Countries
Externa länkar [redigera]
|
|||||||
