Operation Crusader

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Operation Crusader
Del av Ökenkriget
En Crusader mk. I passerar en brinnande tysk Panzer IV.
En Crusader mk. I passerar en brinnande tysk Panzer IV.
Ägde rum 18 november – 30 december 1941
Plats Egypten och Libyen
Resultat Allierad marginell seger, axelmakternas trupper lyckades undvika förstöring och retirerade i god ordning.
Stridande
 Storbritannien
 Sydafrika
 Nya Zeeland
 Indien
 Polen
 Tyskland
 Italien
Befälhavare/ledare
Storbritannien Claude Auchinleck
Storbritannien Alan Cunningham
Storbritannien Neil Ritchie
Kungariket Italien Ettore Bastico
Nazityskland Erwin Rommel
Nazityskland Ludwig Crüwell
Kungariket Italien Gastone Gambara
Styrka
118 000 man
738 stridsvagnar
724 flygplan (616 användbara)
119 000 man
390–414 stridsvagnar
536 flygplan (342 användbara)
Förluster
17 700 förluster
278 stridsvagnar förlorade
~300 flygplan
38 300 förluster
~300 stridsvagnar förlorade
560 – ~700 flygplan förlorade

Operation Crusader är britternas lyckade försök att pressa tillbaka Rommels första offensiv i den nordafrikanska öknen under andra världskriget. Rommel tvingades retirera innan han inledde sin andra, mer kända och mer lyckade offensiv. Denna slutade i slaget vid El-Alamein. Erwin Rommel hade pressat tillbaka britterna från området runt Tobruk, en viktig hamnstad. Winston Churchill hade innan offensiven meddelat Auchinleck att "det är omöjligt att förklara för parlamentet varför våra trupper står stilla i månader medan Sovjetunionen mörbultas av tyska trupper". Auchinleck, som mest var för en defensiv krigföring, tvingades nu att ändå förbereda Operation Crusader. Operationen lyckades men fick följden att Rommel nästan omedelbart slog tillbaka och inledde sin andra och sista offensiv som slutade i det kända slaget vid el-Alamein.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Davies, Norman. Krig i Europa