Optisk upplösning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Intensitet som funktion av plats; Rayleighs kriterium motsvarar kurva C

Optisk upplösning är ett mått på den minsta detalj som kan urskiljas med ett optiskt instrument. Upplösningen begränsas av optikens kvalitet och design och dessutom av ljusets diffraktion. För ljusmikroskop innebär det att man inte kan urskilja detaljer mindre än ungefär ljusets våglängd, cirka en halv mikrometer.

Vid teleskop är det vinkelupplösningen som är begränsad.