Orange
- För andra betydelser, se Orange (olika betydelser).
| Orange | |
Apelsinen är en orange citrusfrukt.
|
|
| — Färgkoordinater — | |
|---|---|
| HTML-färgnamn | Orange |
| RGB hexadecimalt | #FFA500 |
| RGBB (r, g, b) | (255, 165, 0) |
| CMYKH (c, m, y, k) | (0, 35,3, 100, 0) |
| NMI (n, m, i) | (9°, 100%, 50%) |
| Färg | Våglängdsområde | Frekvensområde |
|---|---|---|
| Röd | ~ 625–740 nm | ~ 480–405 THz |
| Orange | ~ 590–625 nm | ~ 510–480 THz |
| Gul | ~ 565–590 nm | ~ 530–510 THz |
| Grön | ~ 520–565 nm | ~ 580–530 THz |
| Cyan | ~ 500–520 nm | ~ 600–580 THz |
| Blå | ~ 450–500 nm | ~ 670–600 THz |
| Indigo | ~ 430–450 nm | ~ 700–670 THz |
| Violett | ~ 380–430 nm | ~ 790–700 THz |
Orange eller brandgul är en färg som ligger mellan röd och gul i färgspektret och har en våglängd på ungefär 585–620 nanometer.
Innehåll |
Etymologi[redigera]
Namnet orange kommer av det franska ordet för apelsin, orange. Det äldre svenska namnet på färgen är brandgul.
Pigment, färgämnen och substanser[redigera]
Jordfärgämnet ockra kan ge brandgula nyanser.
Användningsområden[redigera]
Signalfärg[redigera]
Orange är en färg som avviker från de flesta av naturens färger och som därför fungerar bra som signalfärg. Fängelseinterners kläder är ofta brandgula för att de ska synas tydligt. Det svenska statliga verket Televerkets arbetsfordon var orangefärgade för att synas tydligt i trafiken.
Standardiseringskommissionen har bestämt att en viss nyans av orange i Sverige ska brukas vid transport, exempelvis på truckar och löpkranar.[1]
Religion, folktro och kultur[redigera]
Orange utlöser mer kontrovers än någon annan färgton.[2] Det förknippas ofta med något starkt negativt eller positivt.[2] Orange kombinerar energin hos rött och lyckan i gult.[3] Det associeras med glädje, solsken och tropikerna och representerar entusiasm, fascination, lycka, kreativitet, beslutsamhet, attraktion, framgång, uppmuntran, och stimulering.[3] Som en citrusfärg associeras orange med hälsosam mat och den är färgen för höst och skörd.[3]
Kinesisk och japansk kultur[redigera]
I Kina och Japan används orange för att symbolisera kärlek och lycka.[2]
Amerikansk kultur[redigera]
Den nordamerikanska ursprungsbefolkningen kopplar samman orange med släktskap.[2]
Kristendomen[redigera]
I kristendomen representerar orange dödssynden frosseri.[2] Orange står också för irländska protestanter.[2]
Heraldik[redigera]
Heraldiskt anger orange styrka och uthållighet.[3][4]
Politik[redigera]
Vintern 2004/2005 ägde den orangea revolutionen rum i Ukraina. Orange användes i stor omfattning av Viktor Jusjtjenkos anhängare, bland annat som gemensam klädfärg vid demonstrationer.
Under valrörelsen 2006 använde Allians för Sverige orange som en gemensam färg.
I februari 2008 antog partiet Nationaldemokraterna brandgult till sin politiska färg tillsammans med en ny partisymbol, hjortronblomman.
Nationsfärg[redigera]
Orange är Nederländernas nationalfärg, eftersom dess kungafamilj besitter furstendömet Oranien och Huset Oraniens färg är orange;[2] Vilhelm I av Oranien ledde kampen för nationell frihet för Nederländerna och användningen av kulören som nationalfärg går tillbaka till landets självständighetskrig.[5][2]
På Irland går nyttjandet av orange tillbaka till Vilhelm III av Oraniens regeringstid som protestantisk kung av England-Skottland och nederländsk ståthållare.[2]
Nyanser[redigera]
Saffransgul är en brandgul färg med mycket gult i sig. Mörkorange kan betyda svek och misstro.[3] Rödorange motsvarar begär, sexuell passion, nöje, dominering, aggression och längtan efter handling.[3]
Bilder[redigera]
-
Buddhistiska munkar.
-
Amerikanska astronauter.
Källor[redigera]
- ^ Nilson, K G (1982). ”Färger som upplyser och varnar”. Färglära. Bonnier Fakta Bokförlag. Sid. 76. ISBN 91-34-50049-9
- ^ [a b c d e f g h i] [död länk]”All About the Color ORANGE”. Sensational COLOR. http://www.sensationalcolor.com/content/view/1059/144/. Läst 02.09.2007.
- ^ [a b c d e f] ”Color Meaning”. QSX Software Group. http://www.color-wheel-pro.com/color-meaning.html. Läst 28.08.2007.
- ^ Ryberg, Karl (1991). ”Färg och heraldik”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. (29) 30 – 31. ISBN 91-534-1452-7
- ^ Crampton, William (1989). ”Holland och Belgien”. i Hemberg, Ulla & Nordlinder, Annika. FAKTA I NÄRBILD, FLAGGOR (utgåva fjärde tryckningen). Stockholm: BonnierCarlsen Förlag. Sid. 30. ISBN 91-638-3396-4