Oranienorden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oranienordens flagga.

Oranienorden, orangeordern, (engelska: Orange Order), är ett protestantiskt ordenssällskap som är verksamt i Nordirland, men finns på många andra håll i den anglosaxiska världen. Det grundades i LoughalIrland 1795. Orden vill i Nordirland bevara banden med Storbritannien och har också en stark ställning i Irländska kyrkan. Ulster Unionist Party UUP hade formella band med orden fram till 2005.

Orden har sin ursprung i gatugängen Peep o' Day boys, bildade 1774 som var riktat mod det katolska förbundet Catholic defenders. Efter en sammandrabbning 1795 bildades av medlemmarna Oranienorden. Namnet valdes för att för att hylla den protestantiska kungen Vilhelm av Oranien, senare känd som Vilhelm III av England. De årliga marscherna firar bland annat hans segrar mot den katolska kungen av Irland.[1]

Orden vann till en början stor utbredning i England och i kolonierna, och stävade 1828-35 att göra sin stormästare, hertigen av Cumberland till kung, men han tvingades att nedlägga sin stormästarvärdighet och upplösa de engelska logerna. På Irland levde dock orden kvar och rekonstruerades 1885 för att bekämpa Home rule för Irland. Den organierades 1912 motståndet mot Home rule genom ett massundertecknat manifest och genom Ulster Volunteer Force.[2]

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Oranienorden marscherar i Glasgow i Skottland.

En tradition i orden är att fira protestantiska militära segrar som slaget vid Boyne, slaget vid Aghrim och landstigningen vid Torbay genom årliga marscher. Dessa marscher har provocerat den katolska befolkningen i Nordirland (vilket tidvis har lett till våldsamma sammanstötningar) eftersom orden varit på unionisternas sida i konflikten i Nordirland.

Orden har blivit anklagad för att stötta paramilitära protestantiska grupper i Nordirland eftersom ordensmedlemmar har blivit dömda för dåd. Orden förnekar inblandning och ser det som enskilda medlemmar som handlat på egen hand.

Ny tid[redigera | redigera wikitext]

I juli 2007 gick Oranienordens årliga marscher för första gången på länge utan sammanstötningar. Oranienorden har försökt göra marscherna så lite provocerande som möjligt utan militärer och med minimerad marschmusik. Till och med när marschen drog genom katolska kvarter i Belfast och Derry där hundratals IRA-män bor uteblev protesterna. Viss kritik mot DUPs Ian Paisley från en minoritet i marscherna anses visa åsikten att de som hade satt sig i regering med Sinn Fein hade svikit Oranieorden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 819-20 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 819-20