Orden (utmärkelse)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Orden (olika betydelser).
Franska Sankt Ludvigsorden instiftades 1693 av konung Ludvig XIV och var den första flergradiga förtjänstorden. På fotografiet syns ordens riddartecken.
Kungliga Serafimerorden instiftades 1748 av Sveriges konung Fredrik I och är Sveriges högsta förtjänstorden. På fotografiet syns kraschanen.
Franska Hederslegionen instiftades 1802 av dåvarande förste konsulen Napoleon Bonaparte. På fotografiet syns ordens storkorstecken.

En orden är en civil eller militär utmärkelse som bärs offentligt och har stadgar och en "organisation med [mästare] och kapitel".[1] Dessa ordnar, ofta benämnda förtjänstordnar (stundom riddarordnar[2][A 1], har sitt ursprung i världsliga riddarordnar, så kallade sodalicier som instiftades under senmedeltiden.[5] Sodalicier var till hoven knutna gilleliknande organisationer under ledning av en monark och hade i vissa fall en rådgivande funktion,[6][7][8][9] exempel på sådana var Strumpebandsorden och Gyllene skinnets orden. Sodaliciernas syfte var att till monarken knyta inländska adelsmän och utländska furstar och medlemmarna bar ett ordenstecken i kedja.[10] I samband med statsförvaltningens tillväxt under 1600-talet tillkom ordnar som enbart var avsedda som utmärkelsetecken. 1802 instiftades Franska Hederslegionen vars femgradiga indelning inspirerade till många andra förtjänstordnar.[10]

Lista över ordnar (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

Island[redigera | redigera wikitext]

Norge[redigera | redigera wikitext]

Spanien[redigera | redigera wikitext]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kungl. Maj:ts orden

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ I Sverige benämns Kungliga Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna Kungliga Riddarordnarna[3] trots att de inte är "aktiva sammanslutningar".[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bergroth 1994, s. 471 och 473.
  2. ^ "Orden", i Mena-Berlin 1998, s. 371.
  3. ^ Kungliga Hovstaterna.
  4. ^ Arnell 2002.
  5. ^ Nordenvall 1998, s. 21.
  6. ^ Nordenvall 1998, s. 19.
  7. ^ Lunden 1984, s. 140 - 141.
  8. ^ Löfström 1948, s. 19.
  9. ^ "Riddarorden", i Engström 1994, s. 543.
  10. ^ [a b] Bergroth 1994, s. 471.

Källor[redigera | redigera wikitext]