Ordförandeskapet i Europeiska unionens råd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Europeiska rådets ordförande.
Ordförandeskapet i Europeiska unionens råd
Flag of Europe.svg
Nuvarande
Italien Italien

sedan 1 juli 2014
Säte Bryssel, Belgien
Utses av Europeiska rådet fastställer turordningen
Mandatperiod Sex månader, roterar på lika villkor mellan regeringarna
Förste innehavare Belgien Belgien
Inrättat 1 januari 1958

Ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, även känt som EU-ordförandeskapet, ansvarar för att leda och sammankalla Europeiska unionens råd, en av Europeiska unionens institutioner bestående av en företrädare på ministernivå för varje medlemsstat. Ordförandeskapet roterar var sjätte månad mellan medlemsstaterna på lika villkor, så att alla medlemsstater innehar ordförandeskapet lika ofta. Rådet leds av den rådsmedlem som företräder den medlemsstat som utövar ordförandeskapet, utom i rådet för utrikes frågor, där istället Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik är ordförande.[1]

Europeiska rådet fastställer med kvalificerad majoritet turordningen mellan medlemsstaterna och närmare bestämmelser om hur ordförandeskapet i rådet ska organiseras.[2] Sedan den 1 januari 2007 innehas ordförandeskapet av tre medlemsstater i taget för en period av 18 månader. Inom varje grupp roterar ordförandeskapet, så att varje medlemsstat får inneha det under sex månader. Under denna tid ska de andra två medlemsstaterna i samma grupp bistå ordförandeskapet i dess arbete.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Banderoll vid riksdagen under svenska ordförandeskapet 2009.

Belgien var den första medlemsstaten att inneha ordförandeskapet i det som numera är Europeiska unionens råd. Ordförandeskapet inrättades den 1 januari 1958 i samband med upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. Under de första åren roterade ordförandeskapet mellan de sex ursprungliga medlemsstaterna i alfabetisk ordning efter deras namn på respektive originalspråk. 1973 ägde den första utvidgningen rum då Danmark, Irland och Storbritannien anslöt sig till samarbetet. Under 1980-talet tillkom även Grekland, Portugal och Spanien. 1993 övergick rotationen från att basera sig på alfabetisk ordning till en osystematisk ordning. 2007 infördes ett nytt system för att öka kontinuiteten i ordförandeskapet. Det nya systemet innebar att medlemsstaterna tre och tre skulle inneha ordförandeskapet för en period av 18 månader.[3]

Fram till 2009 hade ordförandeskapet det politiska ansvaret för alla politikområden på europeisk nivå och spelade en central roll i antagandet av beslut på högsta politiska nivå inom unionen. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, minskades betydelsen av ordförandeskapet ned genom inrättandet av en egen ordförande för Europeiska rådet. Samtidigt fick rådet för utrikes frågor en egen ordförande, Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medan övriga rådskonstellationer behöll det tidigare systemet med roterande ordförandeskap. Eftersom det nya fördraget trädde i kraft mitt i Sveriges ordförandeskap fasades de nya bestämmelserna in gradvis fram till den 1 januari 2010.

Sammansättning och funktionssätt[redigera | redigera wikitext]

Ordförandeskapet i rådet för utrikes frågor
Baroness Ashton headshot.jpg
Nuvarande
   Catherine Ashton (PES)

sedan 1 december 2009
Säte Bryssel, Belgien
Nomineras av Europeiska rådet
Utses av Europeiska rådet
efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande
Mandatperiod Fem år, som kan förnyas
Förste innehavare
Inrättat 1 december 2009

I alla konstellationer utom rådet för utrikes frågor leds rådet av den rådsmedlem som företräder den medlemsstat som utövar det halvårsvisa roterande ordförandeskapet.[4] Rådet för utrikes frågor leds istället av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.[5] Enligt fördraget om Europeiska unionen ska ordförandeskapet för andra konstellationer än utrikes frågor rotera mellan rådsmedlemmarna på lika villkor, så att alla medlemsstater innehar ordförandeskapet lika ofta.[6][7] De exakta bestämmelserna antas av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet.[2] Sedan den 1 januari 2007 innehas ordförandeskapet av tre medlemsstater i taget för en period av 18 månader. Medlemsstaterna ska sättas samman av rådet i sådana grupper med hänsyn till deras ”olikartade karaktär” och geografiska spridning. Inom varje grupp roterar ordförandeskapet, så att varje medlemsstat får inneha det under sex månader. Under denna tid ska de andra två medlemsstaterna i samma grupp bistå ordförandeskapet i dess arbete.[8] Turordningen mellan medlemsstaterna fram till och med den 30 juni 2020 är fastställd av rådet. Senast den 1 juli 2017 måste rådet fastställa turordningen från och med den 1 juli 2020.[9]

Varje ordförandeskap brukar synliggöra och marknadsföra sig genom en särskild webbplats, en logotyp samt genom att arrangera en konstnärlig utsmyckning i foajén i Justus Lipsius-byggnaden, där rådet håller till, i Bryssel.

Ordförandeskapet i rådet för utrikes frågor[redigera | redigera wikitext]

Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 leds rådet för utrikes frågor inte av den rådsmedlem som företräder den medlemsstat som utövar ordförandeskapet, utan istället innehas ordförandeskapet av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.[5] Den höga representanten leder förhandlingarna i rådet och förväntas driva arbetet framåt. Han eller hon är även första vice ordförande i Europeiska kommissionen och spelar därför en central politisk roll inom unionen, i synnerhet i utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Den höga representanten utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande.[10] I egenskap av ledamot av kommissionen utfrågas och väljs den höga representanten av Europaparlamentet i samband med varje utnämning av en ny kommission.

Ordförandeskapet i kommittéer och arbetsgrupper[redigera | redigera wikitext]

Ordförandeskapet i rådets kommittéer och andra förberedande organ innehas normalt av en företrädare för ordförandeskapet i den konstellation som det förberedande organet tillhör.[11] Det finns dock några förberedande organ med ständiga ordförande. För följande förberedande organ väljs ordföranden av rådet: ekonomiska och finansiella kommittén, sysselsättningskommittén, kommittén för socialt skydd, militära kommittén, kommittén för ekonomisk politik, kommittén för finansiella tjänster, militära kommitténs arbetsgrupp och uppförandekodgruppen (företagsbeskattning). För följande förberedande organ innehas ordförandeskapet av rådets generalsekretariat: säkerhetskommittén, arbetsgruppen för information, arbetsgruppen för e-lagstiftning, samordningskommittén för kommunikations- och informationssystem, arbetsgruppen för kodifiering av lagstiftningen och juristlingvistgruppen.[12][13]

Funktioner och befogenheter[redigera | redigera wikitext]

Ordförandeskapets främsta uppgift är att leda och driva arbetet framåt i Europeiska unionens råd, inklusive dess kommittéer och arbetsgrupper. Detta innefattar bland annat att sammankalla till sammanträden, upprätta föredragningslistor samt att utarbeta beslutsunderlag. Ordförandeskapet tillsammans med Europeiska kommissionen och den höga representanten spelar en central roll i internationella förhandlingar. Ordförandeskapet har också till uppgift att medla i förhandlingarna inom rådet och att företräda rådet i förhandlingarna med till exempel Europaparlamentet och Europeiska kommissionen.[14] Det finns därför sällan utrymme för ordförandeskapet att driva en egen linje i de politiska frågorna; dess uppgift är istället att försöka nå enighet inom rådet.[1]

Vid varje halvårsskifte presenterar stats- eller regeringschefen från den medlemsstat som utövar det halvårsvisa roterande ordförandeskapet sitt politiska program för Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. I slutet av denna period sammanfattar stats- eller regeringschefen ordförandeskapets arbete. Rådets ordförande har även möjlighet att närvara vid andra sammanträden. Europaparlamentet har också en kontinuerlig dialog med den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.[1]

I praktiken består ordförandeskapets uppgifter av att fortsätta förhandlingarna om de frågor som har övertagits från det föregående ordförandeskapet. Uppskattningsvis 80 procent av alla ärenden inom rådet är relaterade till tidigare beslut, förslag från kommissionen eller redan fastslagna prioriteringar. Ordförandeskapet har dock en möjlighet att lyfta upp frågor som det vill belysa och ge mer utrymme för. På så sätt kan ordförandeskapet i viss mån påverka den politiska agendan.[1]

Lista över ordförandeskapet[redigera | redigera wikitext]

År 1:a halvåret 2:a halvåret
1958  Belgien  Västtyskland
1959  Frankrike  Italien
1960  Luxemburg  Nederländerna
1961  Belgien  Västtyskland
1962  Frankrike  Italien
1963  Luxemburg  Nederländerna
1964  Belgien  Västtyskland
1965  Frankrike  Italien
1966  Luxemburg  Nederländerna
1967  Belgien  Västtyskland
1968  Frankrike  Italien
1969  Luxemburg  Nederländerna
1970  Belgien  Västtyskland
1971  Frankrike  Italien
1972  Luxemburg  Nederländerna
1973  Belgien  Danmark
1974  Västtyskland  Frankrike
1975  Irland  Italien
1976  Luxemburg  Nederländerna
1977  Storbritannien  Belgien
1978  Danmark  Västtyskland
1979  Frankrike  Irland
1980  Italien  Luxemburg
1981  Nederländerna  Storbritannien
1982  Belgien  Danmark
1983  Västtyskland  Grekland
1984  Frankrike  Irland
1985  Italien  Luxemburg
1986  Nederländerna  Storbritannien
1987  Belgien  Danmark
1988  Västtyskland  Grekland
1989  Spanien  Frankrike
1990  Irland  Italien
1991  Luxemburg  Nederländerna
1992  Portugal  Storbritannien
1993  Danmark  Belgien
1994  Grekland  Tyskland
1995  Frankrike  Spanien
1996  Italien  Irland
1997  Nederländerna  Luxemburg
1998  Storbritannien  Österrike
1999  Tyskland  Finland
2000  Portugal  Frankrike
2001  Sverige  Belgien
2002  Spanien  Danmark
2003  Grekland  Italien
2004  Irland  Nederländerna
2005  Luxemburg  Storbritannien
2006  Österrike  Finland
2007  Tyskland  Portugal
2008  Slovenien  Frankrike
2009  Tjeckien  Sverige
2010  Spanien  Belgien
2011  Ungern  Polen
2012  Danmark  Cypern
2013  Irland  Litauen
2014  Grekland  Italien
2015  Lettland  Luxemburg
2016  Nederländerna  Slovakien
2017  Malta  Storbritannien
2018  Estland  Bulgarien
2019  Österrike  Rumänien
2020  Finland

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Ordförandelandet i EU leder och organiserar arbetet”. EU-upplysningen. 2013-01-01. http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/EUs-institutioner/Ministerradet/Ordforandeskapet-i-EU/. Läst 2013-06-20. 
  2. ^ [a b] ”Artikel 236 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 153. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  3. ^ [a b] ”Artikel 1 i Europeiska rådets beslut av den 1 december 2009 om utövande av rådets ordförandeskap (2009/881/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 50. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0881. 
  4. ^ ”Artikel 16 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  5. ^ [a b] ”Artikel 18.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  6. ^ ”Artikel 16.9 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  7. ^ ”Artikel 1.4 i rådets arbetsordning”. EUT L 325, 11.12.2009, s. 36. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0937. 
  8. ^ ”Artikel 1 i Europeiska rådets beslut av den 1 december 2009 om utövande av rådets ordförandeskap (2009/881/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 50. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0881. 
  9. ^ ”Artikel 3 i rådets beslut av den 1 december 2009 om fastställande av genomförandeåtgärder för Europeiska rådets beslut om utövande av rådets ordförandeskap och om ordförandeskapet för rådets förberedande organ (2009/908/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 29. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0908. 
  10. ^ ”Artikel 18.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  11. ^ ”Artikel 2 i Europeiska rådets beslut av den 1 december 2009 om utövande av rådets ordförandeskap (2009/881/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 50. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0881. 
  12. ^ ”Bilaga III i rådets beslut av den 1 december 2009 om fastställande av genomförandeåtgärder för Europeiska rådets beslut om utövande av rådets ordförandeskap och om ordförandeskapet för rådets förberedande organ (2009/908/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0908. 
  13. ^ ”Förteckning över rådets förberedande organ”. Europeiska unionens råd. 2014-01-14. http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&f=ST%205312%202014%20INIT. Läst 2014-07-21. 
  14. ^ ”Artikel 26 i rådets arbetsordning”. EUT L 325, 11.12.2009, s. 50. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0937. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.