Orientering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ett medvetande om sitt förhållande till tid och rum, se Orientering (mental förmåga).
Orientering
Den officiella orienteringssymbolen, som används för att markera en kontroll längs banan.
Den officiella orienteringssymbolen, som används för att markera en kontroll längs banan.
Högsta förbund IOF
Först utövad  Norge och  Sverige, 1800-talet
Egenskaper
Kontaktsport Nej
Könsmixad Ja, separata tävlingar
Kategorisering Löpning
Militäridrott
Utrustning Karta
Kompass
Si-bricka
Spelplats Utomhus, skog- park- och stadsmiljö.
OS Nej

Orientering är att hitta sin väg i obekant mark. Som sport går orientering ut på att med hjälp av orienteringskarta och kompass besöka ett antal, på kartan och i terrängen markerade, kontroller på kortast möjliga tid. Start, mål och kontroller utgör en "orienteringsbana". Kontrollpunkterna markeras oftast i terrängen av orange-vita skärmar.

En kontrollpunkt med en orange-vit skärm.

Ordet "orientering" härstammar från det latinska ordet "oriens". Tidigare uppfattade man öster som det viktigaste väderstrecket, då Jerusalem låg i Österlandet. Att orientera var då att finna ut var öster ligger och därigenom bestämma de andra väderstrecken eller rikta till exempel en karta eller kikare enligt väderstrecken.

Hjälpmedel[redigera | redigera wikitext]

Karta[redigera | redigera wikitext]

Ett exempel på hur en karta kan se ut.

Vanligen behöver man minst en karta för att finna sin väg i okänd terräng. Utan hjälpmedel kan man bland annat med hjälp av solen, månen eller stjärnorna, terrängformer, olika tecken i naturen och spår av mänsklig verksamhet hålla en ungefärlig riktning åt det håll man vill komma, och motsvarande dra slutsatser om var terrängen är lämplig och var det finns vatten, skydd eller människor.

Ju mer detaljerad och korrekt karta man har tillgång till, desto noggrannare kan man orientera och desto mindre beroende är man av att kunna bestämma väderstrecken. Vanligen är landsvägskartor och översiktskartor inte tillräckligt noggranna för att användas för att hitta i terrängen, men kan hjälpa vid beslut om vart det lönar sig att sträva.

Kartorna som används till orienteringstävlingar är speciellt ritade för orientering. Kartan är vid långdistans i skala 1:15 000 i klasserna HD16-HD35, ibland även i klasserna HD40. I övriga fall är kartan i skala 1:10 000. Vid sprintdistans används betydligt större skalor, till exempel 1:5 000. Vid sprint skiljer sig kartorna också från de andra, de kan ha symboler för t ex häckar, statyer och olika typer av markläggning. Detta för att öka läsbarheten i högt tempo. Höjdskillnaden mellan höjdkurvorna, ekvidistansen, på en orienteringskarta är oftast 5 meter men kan i områden med mindre höjdskillnader vara lägre, då ofta 2,5 meter.

Kompass[redigera | redigera wikitext]

Kompass är ett vanligt hjälpmedel inom orienteringen, här finns både en tumkompass (th.) och en "vanlig" kompass, även kallad "planka" (tv).

I mulet väder, i synnerhet på natten, och i tätbevuxen terräng är kompassen mycket viktig för att man skall kunna hålla en riktning. Om man springer svårare banor förlitar sig många helt på kompassen. På svårare banor är det oftast svårt att läsa av terrängen, och det finns få tydliga punkter som vägar och hus. Då använder man kompassen för att kunna ta ut en riktning, och sedan springer man i den riktningen tills kontrollen kommer. Vanligtvis använder man en särskild orienteringskompass, som är lätt att hålla framme, som snabbt stabiliserar sig och som har en ställbar anordning för att visa vilken som är den avsedda riktningen. Det finns ocksåtvå olika sorters kompasser för om man orienterar på det södra eller det norra halvklotet.

Stämplingssystem[redigera | redigera wikitext]

Vid kontrollerna sitter nuförtiden oftast en elektronisk kontroll som skickar information till ett slags "minne", en liten löparbricka, som varje orienterare har med sig. När man kommer till en kontroll "stämplar" man i den elektroniska enheten, och då sparas en tid i brickan. När löparen kommer i mål förs informationen över från orienterarens bricka till en dator. Datorn kontrollerar att löparen besökt alla kontroller i rätt ordning. Den räknar också ut vilken tid löparen haft på varje delsträcka och vilken placering löparen får. I Sverige används oftast det tyska elektroniska stämplingssystemet Sportident. I Finland, Norge i världscupen och i vissa stora mästerskap används det norska stämplingssystemet Emit.

Tidigare använde man sk. startkort för att bevisa att man varit vid alla kontroller. Det var en stor tabell med massor av rutor där det stod nummer. När man kom till sin första kontroll skulle man stämpla i ruta nr. 1. Själva stämplingen bestod av en liten plastklämma med nålar på, en sk. stiftklämma. Nålarna satt i olika mönster så att man inte skulle kunna stämpla en kontroll i alla rutor. Men för arrangörerna var detta ett jobbigt system. För att kontrollera att alla hade varit vid rätt kontroll var man tvungen att samla in alla startkort vid målgång, för att sedan manuellt rätta dem. Detta tog tid, så under slutet av 1990-talet började man använda ett elektroniskt system.

Kläder och skor[redigera | redigera wikitext]

Orienterings-skor

Orienterare har ofta på sig speciella orienteringskläder som är specialgjorda för orienteringen. Enligt tävlingsreglerna måste man ha "heltäckande klädsel". Det har man för att undvika att man skadar sig. Med heltäckande klädsel menar man att man måste ha kläder på hela kroppen, utom huvudet och armarna (dock ska axlarna vara täckta). Det finns dock vissa undantag från denna regel. På vissa orienteringstävlingar som går i park- eller stadsmiljö kan man ibland få ha shorts på sig.

Det är vanligt att klubben man springer för köper in speciella klubbkläder som alla medlemmar i klubben ska ha på sig. På dem finns det ofta klubbens namn, en speciell design och sponsorer.

Skorna som orienterare använder är också specialgjorda. Man får använda vilka skor man vill men orienteringsskor är vanligast. Orienteringsskorna är väldigt lätta, och är inte så uppbyggda som löparskor. Orienteringsskor har inte heller dämpning. Det skorna har är antingen gummi-dubbar eller metall-dobbar. Detta gör så att man får bättre fäste då det kan vara halt i skogen.

Övriga hjälpmedel[redigera | redigera wikitext]

Ofta används en "definition" eller "anvisning" för att veta var på kontrollpunkten själva kontrollen är. Man har då en liten hållare, definitionshållare, på armen. På varje tävling får man då en liten pappersbit. Där är alla kontroller inlagda i en tabell. Då ser man till exempel om kontrollen sitter på höger eller vänster sida om en sten, eller uppe på en brant, eller nedanför. På definitionen ser man också vilket kontrollnummer, eller kodsiffra varje stämplingsenhet har, så att man vet att man har kommit rätt.

Vid nattorientering används vanligen starka pannlampor.

Kontrollpunkterna markeras oftast i terrängen av orange-vita skärmar. Vid kontrollerna finns också en elektronisk stämplingsenhet som registrerar tiden.

Många orienterare har idag GPS-klockor för att efter loppet kunna se var man har sprungit, se GPS och vägvalsanalys längre ned.

Orienteringstävlingar[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika typer av orientering vilka i huvudsak skiljer sig genom:

  • Sättet utövaren förflyttar sig mellan kontrollerna, till exempel till fots, per skidor, cykel eller bil
  • Upplägget av banan, tex. hur tätt kontrollerna sitter, hur många kontroller som finns
  • Terrängen orienteringen sker i, till exempel skog, park, stad
  • Längden på banan
  • När på dygnet orienteringen sker, dag eller natt. Vid orientering i mörker används pannlampa.

Den vanligaste formen av orientering är orienteringslöpning (akronym: OL), där utövaren förflyttar sig mellan kontrollerna till fots.

Distanser[redigera | redigera wikitext]

Tävlingar i orienteringslöpning avgörs på följande distanser:

  • Sprint
  • Medeldistans (tidigare kortdistans)
  • Långdistans (tidigare klassisk distans)
  • Ultralång distans (tidigare långdistans)
  • Stafett (kallades fram till 2004 budkavle)

Klasser[redigera | redigera wikitext]

Orienteringen har en väl utbyggd klassindelning så att man i regel tävlar mot deltagare i ungefär samma ålder. Från 10 och upp till 20 år är det tvåårsklasser. Senior är man mellan 21 och 34 år. Från 35 års ålder gäller femårsklasser. Det förekommer deltagare i 95-årsklassen i större tävlingar. Man delar också upp herrar och damer i "H" och "D" klasser.

På tävlingar finns också ofta en öppen klass för dem som inte har anmält sig innan. De öppna klasserna betecknas oftast med Ö (öppen klass) eller ÖM (öppen motion). Här finns siffror som betecknar klassen oftast 1-8. I öppna klasser finns inga åldersgränser, man får springa vilken bana man vill. Siffrorna visar vilken svårighetsgrad det är, 1 är lättast och 8 är svårast.

I stafetter förekommer, speciellt för de äldre deltagarna, en klassindelning där summan av de tävlande lagmedlemmarnas ålder maximalt får uppgå till klassens namn, t ex 180.


Exempel på klasser är:

  • D16, deltagaren är dam och är 15 eller 16 år.
  • H45, deltagaren är herr och är mellan 45år och 49år.
  • H10, deltagaren är herr och är max 10år.
  • ÖM8, öppen bana, svårighetsgrad svart.
  • D180, stafett, deltagarnas sammanlagda ålder är 180år.

Stora tävlingar[redigera | redigera wikitext]

O-Ringen 2014 i Skåne

Den mest kända och största tävlingen är O-Ringen[1], som tidigare kallades "5-dagars", en internationell tävling som traditionellt avgjordes under fem dagar med lika många etapper. Numera pågår tävlingen ofta i sex dagar, med en vilodag efter två eller tre av tävlingsdagarna.

Några andra stora tävlingar är Tiomila-kavlen och 25-manna i Sverige, samt Jukolakavlen i Finland.

Världsmästerskapen i orientering och världscupen i orientering arrangeras årligen. Världsmästerskap arrangerades från premiären 1966 till 1978 endast år med jämna årtal och därefter fram till 2003 endast år med udda årtal.

Andra typer av orientering[redigera | redigera wikitext]

Det är ganska vanligt att kombinera orientering med andra sporter, till exempel bilorientering, skidorientering, orienteringsskytte, mountainbikeorientering, multisport och Rävjakt. Det finns även olika träningsformer och tävlingsformer av orienteringslöpning, såsom punktorientering, stjärnorientering, frågeorientering, linjeorientering och poängorientering.

Precisionsorientering[redigera | redigera wikitext]

Precisionsorientering (Pre-O) var från början till för rörelsehindrade men utövas idag också av många andra. Man förflyttar sig bara på stigar och vägar som är framkomliga för såväl rullstol som barnvagn. Det gäller att som namnet antyder precisera rätt kontroll.

Poängorientering[redigera | redigera wikitext]

Poängorientering innebär att alla kontroller är utritade för på varje karta, men utan färdiga banor. Löparen måste istället välja egen rutt till de kontroller som är möjligt att ta under en given tidsbegränsning. Varje kontroll har en poäng som är given från start, beroende av svårighetsgrad och avstånd. Ju längre bort kontrollen ligger från start, desto högre poäng och svårighetsgrad brukar den ha. Att överskrida tidsgränsen brukar leda till dryga poängavdrag. En tävling i Poängorientering går att dela in i klasser där de lättare klasserna får en kortare tidsgräns.

Punktorientering[redigera | redigera wikitext]

Punktorientering, (äks. promenadorientering) är vanlig bland nybörjare därför att deltagaren följer ett spår eller en grupp, där det gäller att hänga med på kartan var man befinner sig. När en hållpunkt ges av ledaren förväntas man kunna peka ut på kartan var man befinner sig. Jämför med Precisionsorientering där det omvänt gäller att precisera var i naturen en kontroll är på kartan. Punktorientering behöver dock inte hålla sig till lättframkomliga stråk.

Stjärnorientering[redigera | redigera wikitext]

I Stjärnorientering ligger kontrollerna samlade omkring ett "centrum". Löparen måste springa och ta en eller några kontroller i en riktning och sedan återvända till "centrum" innan nästa slinga påbörjas. Stjärnorientering kan utföras genom kartbyte i "centrum". Som träning kan det vara praktiskt att ha det så för att lättare turas om. Vidare behöver inte gruppen vänta in den sista så länge när varje slinga är kort och lättare kan hoppas över när tiden tagit slut.

Under 10-mila 2007 var stjärnorientering en del i huvudtävlingen med TV-bevakning i stjärnans "centrum".

Linjeorientering[redigera | redigera wikitext]

Linjeorientering har banor där kontrollerna inte visas exakt på kartan. Istället är en linje iritad, där inga uppenbara hållpunkter syns. Löparen måste försöka hålla sig till linjen så noga som möjligt för att inte missa kontrollerna som finns längs med den.

Fjällorientering[redigera | redigera wikitext]

Fjällorientering. 3-dagars patrulltävling med längre banor än vanliga orienteringstävlingar. Den klassiska fjällorienteringen sker i omgivningarna runt Östersund/Funäsdalen. Första tävlingen hölls 1938. Tävlingen hade i slutet av 1980-talet mer än 500 patruller på startlinjen. De senaste decennierna så har varianter dykt upp som 2-dagars bergsmaraton med övernattning och enklare orienteringsmoment.

Inomhusorientering[redigera | redigera wikitext]

Det har hållits flera mindre tävlingar där man springer en orienteringsbana inomhus. De olika våningarna gör detta till en speciell och avancerad orienteringsgren. Våningarna är uppdelad i olika lager, ett för varje våning, som ligger bredvid varandra på kartan. Vissa specialtecken har också gjorts för att göra det lättare, tex. spiraltrappor (som ser ut som två ringar, en mindre och en större) trappor är också speciellt markerade eftersom man använder dem när man byter våningsplan. Inomhus är dock inte så vanligt och det hålls bara några mindre skoj-tävlingar per år.

Orientering i världen[redigera | redigera wikitext]

Orientering härstammar från militärövningar i Norden under 1800-talet[2]. Tack vare utvecklingen av mer pålitliga kompasser under 1930-talet ökade den i popularitet och på 1960-talet hade sporten blivit ett internationellt fenomen. Orientering gynnas av allemansrätten. I Sverige, Norge, Finland och Schweiz där det är fritt att springa i skogen, även organiserat, är orientering större. I många länder är detta inte tillåtet, och det blir ett stort problem med att skaffa tillstånd av alla markägare för träning och tävling.

Orientering i OS[redigera | redigera wikitext]

Orientering har en längre tid haft viljan att komma med i det olympiska programmet.[3] Man ville först komma med i sommar-OS med "vanlig" orientering. Men man förstod att det skulle bli svårt. Det krävs enorma kampanjsummor för att komma med i sommar-OS, och sommarprogrammet är redan väldigt fullt. Det är även en svår match mot andra sporter som vill komma med i OS. Då kom man med idén att få in skidorientering i vinter-OS. Man har ansökt om att komma in i vinter-OS flera gånger, men hittills utan resultat. Senaste försöket var för att komma med i OS 2022. Men man kommer att försöka komma med i OS 2026 då nästa vinterspel anordnas.[4]

Internationellt[redigera | redigera wikitext]

Internationellt är 73 olika nationella orienteringsförbund registrerade hos Internationella orienteringsförbundet (IOF).[5] Sporten domineras av de nordiska länderna, Östeuropa samt Frankrike och Schweiz.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är sporten är ansluten till Riksidrottsförbundet genom Svenska Orienteringsförbundet med tidningen Skogssport. Sommaren 2011 överfördes skidorientering till Svenska Orienteringsförbundet från Svenska Skidförbundet.[6]

Sedan 2004 utkommer O-Boken varje år. Varje år arrangeras orienteringsgalan där ett antal olika utmärkelser, bland annat årets orienterare, delas ut.

Flera högskolor och universitet har elitidrottsprofiler där orientering ingår. I landet finns även två riksidrottsgymnasium inom orientering i Eksjö och Sandviken samt ett flertal regionala och lokala idrottsgymnasium med orienteringsinriktning.

Naturpasset är friskvårdssatsning med orientering som bas.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

I Finland arbetar Finlands Svenska Orienteringsförbund för att främja den svenskspråkiga orienteringsverksamheten i Svenskfinland. Finlands Svenska Orienteringsförbund är anslutet till Finlands Svenska Idrott samt som ett distrikt inom Finlands Orienteringsförbund (SSL).

  • Den första orienteringstävlingen i Finland arrangerades 1923 i Grankulla av IFK Helsingfors.
  • Finlands Svenska Orienteringsförbund bildades den 18 mars 1945.
  • Finlands Orienteringsförbund bildades den 24 mars 1945.

Framgångsrika orienterare[redigera | redigera wikitext]

Simone Niggli är världens hittills bästa damorienterare, hon avslutade sin karriär 2013.

Orientering och teknik[redigera | redigera wikitext]

Orientering ligger långt fram inom tekniken. Här kommer en sammanfattning på vilka tjänster som finns för orientering.

Tidtagningssystem[redigera | redigera wikitext]

Orienteringen har två välutvecklade tidtagningssystem, Sportident och Emit. Varje löpare "stämplar" vid varje kontroll, och då sparar Sportident- eller Emitbrickorna den tiden. När man sedan kommer i mål "stämplar man ut" och alla tider läggs in i en dator. Det finns ett antal program som kan ta om hand om dessa tider. Sedan sammanställs alla tider i en klass och man får en resultatlista. Arrangörerna lägger även ofta upp tiderna i olika tjänster som Eventor och Winsplit så att alla kan se tiderna efter loppet.

Orienteringstjänster på internet[redigera | redigera wikitext]

Två stora tjänster på internet inom orienteringen är Eventor och Winsplit. Eventor är en tjänst för att anmäla sig till olika tävlingar. Man kommer till en stor kalender där man kan klicka på en tävling. Då kommer man till en ny sida. Där kan man klicka på anmäl, för att anmäla sig till tävlingen. Man kan också hitta inbjudan och tävlings-PM. När anmälan har stängt kan man också hitta startlistor, och efter tävlingen kan man se resultat. Eventor skapades av Svenska Orienteringsförbundet för att samla all info. Tidigare var man tvungen att gå in på flera olika hemsidor för att hitta samma saker. Arrangörerna hade det också mycket jobbigare när man skulle lägga in alla tävlande i stämplingssystemen. Med Eventor blev det enklare, både för arrangörerna av tävlingen och för löparna.

Den andra stora tjänsten för orienterare är Winsplit. Den gör att man kan se i detalj hur lång tid man har använt mellan olika kontroller, så kallade sträcktider. Man kan jämföra sig med andra, och man kan också se vem som hade de snabbaste tiderna mellan olika kontroller. Man kan på det viset se vilket vägval som var snabbast. Winsplit finns även som app till smartphones.

GPS och vägvalsanalys[redigera | redigera wikitext]

Exempel på hur en vägvalsanalys ser ut. Det färgade strecket visar löparens väg, och färgen visar hur snabbt löparen sprungit/vilken puls löparen haft. Grönt är snabbare, och rött är långsammare.

Många av löparna inom orientering har idag på sig en så kallad GPS-klocka. GPS betyder att klockan tar emot signaler från olika satelliter, och med hjälp av dessa räknar ut och lagrar aktuell position (Longitud, latitud och altitud]. På GPS-klockan kan man se hur långt och snabbt man har sprungit. Efter loppet kan man koppla in sin GPS-klocka i datorn. Då kan man se exakt var man har sprungit, och var man varit när man missat kontroller. Dessa GPS-klockor visar inte positionen man är på direkt i klockan, sådan utrustning får man inte ha med sig.

Man kan också ladda upp sitt GPS-spår i olika program, och löparna kan jämföra sin olika vägval. Man kan också se var man tappade tid mot dem andra löparna.

Orientering i TV[redigera | redigera wikitext]

Filmteam som filmar orientering

Orientering har dem senaste åren växt fram som en tv-sport. Orienteringen har haft problem med att synas i tv, eftersom man inte vet var löparna befinner sig, så det är svårt att följa dem med kameror, det är också dyrt att dra ledningar för att kunna ha kameror i skogen. Men med ny teknik har man kunnat kombinera tv och orientering på ett bra sätt. Man har visat löparnas GPS-spår på en karta för att få bättre uppfattning hur dem ligger i förhållande till varandra. Man har också lättare kameror idag som inte behöver lika mycket teknik, och som kan skicka tv signaler trådlöst till arenan. Det har ändå varit svårt att få till bra TV-sändningar, om man jämför med andra långdistanssporter såsom cykel, längdskidor eller löpning där deltagarna syns hela tiden. Framtida teknik med extemt lätta kameror som tävlande kan bära med sig kan bli en stor förbättring.

Flera stora orienteringstävlingar har sänts i tv, EM 2012 i Falun blev det en lyckad tvsändning, och även VM har sänts i flera år. Man har även sänt flera världscup-tävlingar i tv, speciellt fån Nordic Orienteering Tour (NORT) som varit en del av världscupen fram till 2013 då man valde att lägga NORT på is tills det blev bättre lönsamt.

Storbildsskärm på VM 2008

Andra stora tävlingar som gjort tv-sändningar är 10-mila, Jukolakavlen och O-Ringen. På vissa av tävlingarna har man valt att sätta upp en storbildsskärm, för att kunna visa tv-bilder för besökarna på arenan.

SVT har sänt både VM, EM och världscupen i tv och på SVT Play.

Orienterarsjukan[redigera | redigera wikitext]

Orienterarsjukan är en sjukdom som har tagit livet av 17 personer som var aktiva inom orientering med minst ett fall känt från våren 2004. Sjukdomen orsakar hjärtsvikt hos drabbade. [9]

Den förklaring som länge ansågs rimligast var att bakterien twar låg bakom. Men forskning[10] visar att det är mest troligt är bakterien bartonella som är orsaken.[9] Vid ökningen under 1992 så sattes åtgärder in såsom tävlingsförbud under sex månader och antibiotikakur.[9]

På 1960-talet förekom spridning av gulsot bland orienterare. Sår på benen som kommit av vassa buskar möjliggjorde spridning via blod. Detta löstes genom att kräva långa byxor som täcker benen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://oringen.se/omoringen.12.html
  2. ^ Svenska Orienteringsförbundet, historia
  3. ^ IOF, framtid för orientering, 2012-2018 Engelska
  4. ^ IOF, skidorientering kommer inte med i vinter-OS 2022, Engelska
  5. ^ ”National Federations” (på engelska). International Orienteering Federation. http://orienteering.org/about-the-iof/national-federations/. Läst 30 augusti 2011. 
  6. ^ ”Skidorientering byter förbund”. Svenska Orienteringsförbundet. 26 juli 2011. http://www.orientering.se/Arbetsrum-ovriga/Skidorientering/Nyheter/Skidorienteringbyterforbund/. Läst 30 augusti 2011. 
  7. ^ http://www.orientering.se/Historia/Historiskamilstolpar/ Svenska Orienteringsförbundet historik
  8. ^ ”History” (på engelska). Internationella Orienteringsförbundet. http://orienteering.org/about-the-iof/history/. Läst 4 november 2013. 
  9. ^ [a b c] corren.se - Orienteringsgåtan kan vara löst, 2004-09-16, uppdaterad 2009-04-22
  10. ^ Forskning av Göran Friman, docent Martin Holmberg, Amerikanska forskare

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]