Ormtunga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ormtunga
Ophioglossum vulgatum Saarland 01.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växtriket
Plantae
Division Ormbunksväxter
Pteridophyta
Klass Pteridopsida
Ordning Polypodiales
Familj Låsbräkenväxter
Ophioglossaceae
Släkte Ormtungor
Ophioglossum
Art Ormtunga
O. vulgatum
Vetenskapligt namn
§ Ophioglossum vulgatum
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med
Ormtunga, med öppnade sporangier och sporer i förstoring.

Ormtunga (Ophioglossum vulgatum L.) är en liten (högst 15 cm) flerårig ormbunkar. Den har en kort jordstam varifrån det skjuter upp ovanjordiska blad, delade i två flikar: dels en steril skiva, dels en smal, sporbildande del, som bär sporgömmen tätt radade i båda kanterna. Hos ormtungor är den sporbildande delen hel och smal, till skillnad från hos låsbräknar där den är parflikig. Ovanför den sporbildande delen avslutas den fertila bladfliken med en spets utan sporangier (se bild). Ormtungor och de andra låsbräkenväxterna har äkta rötter men saknar rothår. Rothårens funktion verkar istället fyllas av mykorrhiza. Sporangierna är runda och bara av en sort (låsbräkenväxter är isospora). Gametofyten (den haploida generationen) är underjordisk.[1]

Innehåll

[redigera] Utbredning och ekologi

Bara en art växer vilt i Norden, mest på strandängar och andra fuktiga gräsmarker, gärna på kalkrik mark. Ormtungans huvudutbredning följer Östersjökusten ända upp i Bottenviken, längs både danska, svenska och finska kusten. I Norge är den mer sällsynt. Den antas ofta vara en relikt på sina inlandslokaler, men kan också vara vindspridd[2].

[redigera] Etymologi

Det svenska namnet ormtunga beskriver bladens utseende, och de flesta europeiska språk har namn som syftar på samma sak. Det vetenskapliga namnet kommer av grekiskans ophios orm och glossa tunga, vulgatum betyder vanlig[3].

[redigera] Ormtunga i folktron

Ormtunga har använts i folkmedicinen på grund av sina blodstillande egenskaper[4].

[redigera] Referenser

  1. ^ Widén, Marie; Widén, Björn (red.) (2008). Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Studentlitteratur. sid. 148. ISBN 978-91-44-04304-3 
  2. ^ Ljung, Thomas. Låsbräkenväxterna - en summering. Trollius nr 15 2011
  3. ^ Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. sid. 389. ISBN 91-46-17102-9 
  4. ^ Lagerberg, Torsten (1937). Vilda växter i Norden. Natur och Kultur. sid. 36 

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk