Ormtunga
| Ormtunga | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växtriket Plantae |
| Division | Ormbunksväxter Pteridophyta |
| Klass | Pteridopsida |
| Ordning | Polypodiales |
| Familj | Låsbräkenväxter Ophioglossaceae |
| Släkte | Ormtungor Ophioglossum |
| Art | Ormtunga O. vulgatum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ophioglossum vulgatum | |
| Auktor | L. |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Ormtunga (Ophioglossum vulgatum L.) är en liten (högst 15 cm) flerårig ormbunkar. Den har en kort jordstam varifrån det skjuter upp ovanjordiska blad, delade i två flikar: dels en steril skiva, dels en smal, sporbildande del, som bär sporgömmen tätt radade i båda kanterna. Hos ormtungor är den sporbildande delen hel och smal, till skillnad från hos låsbräknar där den är parflikig. Ovanför den sporbildande delen avslutas den fertila bladfliken med en spets utan sporangier (se bild). Ormtungor och de andra låsbräkenväxterna har äkta rötter men saknar rothår. Rothårens funktion verkar istället fyllas av mykorrhiza. Sporangierna är runda och bara av en sort (låsbräkenväxter är isospora). Gametofyten (den haploida generationen) är underjordisk.[1]
Innehåll |
[redigera] Utbredning och ekologi
Bara en art växer vilt i Norden, mest på strandängar och andra fuktiga gräsmarker, gärna på kalkrik mark. Ormtungans huvudutbredning följer Östersjökusten ända upp i Bottenviken, längs både danska, svenska och finska kusten. I Norge är den mer sällsynt. Den antas ofta vara en relikt på sina inlandslokaler, men kan också vara vindspridd[2].
[redigera] Etymologi
Det svenska namnet ormtunga beskriver bladens utseende, och de flesta europeiska språk har namn som syftar på samma sak. Det vetenskapliga namnet kommer av grekiskans ophios orm och glossa tunga, vulgatum betyder vanlig[3].
[redigera] Ormtunga i folktron
Ormtunga har använts i folkmedicinen på grund av sina blodstillande egenskaper[4].
[redigera] Referenser
- ^ Widén, Marie; Widén, Björn (red.) (2008). Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Studentlitteratur. sid. 148. ISBN 978-91-44-04304-3
- ^ Ljung, Thomas. Låsbräkenväxterna - en summering. Trollius nr 15 2011
- ^ Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. sid. 389. ISBN 91-46-17102-9
- ^ Lagerberg, Torsten (1937). Vilda växter i Norden. Natur och Kultur. sid. 36
[redigera] Externa länkar
- Den virtuella floran
- Ormtunga i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Ormtunga
