Ormvråk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ormvråk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Buteo buteo 2 (Marek Szczepanek).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Rovfåglar
Accipitriformes
Familj Hökartade rovfåglar
Accipitridae
Släkte Buteo
Art Ormvråk
B. buteo
Vetenskapligt namn
§ Buteo buteo
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Ormvråkens utbredningljusgrönt - häckningsområde,blått - vinterkvarter,mörkgrönt - året runt
Ormvråkens utbredning
ljusgrönt - häckningsområde,
blått - vinterkvarter,
mörkgrönt - året runt
Underarter
Se text
En juvenil ljus morf (börringevråk) av ormvråk.
En juvenil ljus morf (börringevråk) av ormvråk.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ormvråk (Buteo buteo) är en medelstor och bredvingad rovfågel som häckar i palearktis.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Ormvråken mäter i snitt mellan 45-58 cm och har ett vingspann på 110-132 cm och en vikt på ungefär 1 kg. Den är en medelstor rovfågel med breda vingar och en satt kroppsbyggnad med kort hals och medellång stjärt.

Dräkten är oftast brun med spräckliga eller vattrade kroppsdelar men varierar mycket. Vissa exemplar är gulbruna eller nästan vitspräckliga. Stjärten är tydligt tvärrandig med små band. Ögat är mörkbrunt eller nästan gult. Undersidan av vingarna är oftast ljusare än fågeln i övrigt.

Det förekommer extremljusa former som kallas Börringevråk. Dessa har ljust till vitt huvud, vita främre täckare, vit stjärtbas och vita vingundersidor och är i övrigt bruna.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Ormvråken har ett stort utbredningsområde i Palearktis som sträcker sig från Azorerna i väst till Japan i öst. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar med vinterkvarter i främst sydöstra Afrika, norra Afrika, Främre Orienten, Indien och Sydostasien. Merparten av Europas population (underartsgruppen buteo) är stannfåglar, liksom de som häckar i Japan (underartsgruppen japonica).

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Man delar upp ormvråken i ett tiotal underarter där man utkristalliserat fyra underartsgrupper: Buteo, vulpinus, menetriesi och japonica.

buteo-gruppen
  • B. b. buteo, inkl. B. p. pojana - Häckar i stora delar av Europa och på Madeira.
  • B. b. insularum - Stannfågel på Kanarieöarna.
  • B. b. arrigonii - Stannfågel på Korsika och Sardinien.
  • B. b. rothschildi - Stannfågel på Azorerna.
  • B. b. bannermani - Stannfågel på Kap Verde.
vulpinus ("Stäppvråk")
menetriesi
japonica-gruppen

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

En bild av en ungfågel som visar en typisk silhuett av ormvråken med sina breda vingar med sina fem spretande handpennor, solfjäderformade stjärt och de svarta "kommatecknet" som förekommer hos de yngre fåglarna.

Ormvråken är Sveriges vanligaste rovfågel och häckar i stora delar av den trädklädda delen av Sverige och saknas i fjällen. Den svenska populationen består av omkring 35 000 par.[3] Merparten av Sveriges ormvråkar är kortflyttande flyttfåglar som har sina vinterkvarter i Europa, men i södra Sverige och särskilt i Skåne övervintrar ormvråken. Vid milda vintrar förekommer den även på västkusten.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ormvråken ses ofta cirkla i termikvind på måttlig höjd eller ryttla över öppna ytor, men spanar också gärna från trädstammar eller stolpar intill vägar där den söker trafikdödat vilt. Vanan att söka föda vid vägrenen kostar många ormvråkar livet. Under flytten ses ormvråken ofta i stora flockar som korsar vatten på mycket hög höjd. Högsta kända ålder är 28 år och 9 månader.[3]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Ormvråken föredrar skogens randområden, det vill säga skog som gränsar till exempelvis åkrar, sjöar, hyggen eller myrar. Vanligast förekommer ormvråken i uppbrutet landskap med spridda träddungar.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Två ormvråksungar i boet.

Ormvråken bygger sitt plattformslika bo, som ofta mäter cirka en meter i diameter, i ett större träd, oftast gran, och lägger i april till maj i genomsnitt 2 till 4 ägg. Omrvråksparet ruvar sedan äggen gemensamt i 33 till 38 dygn och tar sedan tillsammans hand om ungarna som är flygfärdiga efter cirka 45 till 55 dygn. Precis som hos många andra rovfåglar kan den svagaste ungen dödas, om det råder brist på föda, för att fungera som föda åt den starkare ungen.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Ormvråken är oppurtunistisk och anpassar sig väl till en varierad diet. Främst består dieten av smågnagare, som sorkar och möss. Den äter även fåglar – främst ungar men i storlek upp till fasan –, reptiler, groddjur och kaniner. Ormvråken kan ofta ses på nyplöjda åkrar när den letar efter mask och insekter. Den jagar främst genom att spana ifrån en utsiktsplats och sedan snabbt slå sitt byte, men det förekommer också att den ryttlar. Den uppsöker också as, speciellt vintertid.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2013 Buteo buteo Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Är ej med på listan över rödlistade djur i Sverige
  3. ^ [a b] Naturhistoriska riksmuséet
  4. ^ Staav, R. & Fransson, T. (2000) Nordens fåglar, tredje upplagan, sid:124, Prisma, ISBN 91-518-3827-3

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson, Birds of the world, 2001, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]