Ortnamn i Dalarna

Från Wikipedia

Ortnamn i Dalarna kan, liksom resten av de svenska ortnamnen, delas upp i naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen är ofta bebyggelsenamn med efterled där bebyggelsen beskrivs, såsom -by i Dalabergslagen, som Husby och Naglarby, medan det ofta heter -byn lite längre norrut, som Vikarbyn i närheten av Rättvik. Som beteckning för fäbodar används ofta efterledet -bodarna, till exempel Ljusbodarna.

Vissa ortnamn är speciella för Dalarna och delar av omgivande landskap. Exempel på detta är namn som har efterledet -benning och som enbart finns i sydöstra Dalarna och i angränsande delar av Västmanland.

Ortnamnen i Dalarna är, som i alla andra landskap i Sverige, dels osammansatta ortnamn och dels av sammansatta. Några av de osammansatta namnen är enstaviga, som till exempel Nås och Ål. Andra är tvåstaviga som till exempel Idre, Falun och Mora. Ändelsen -a betecknar ofta pluralis.[1] Av de sammansatta ortnamnen har de flesta två ordled, förled och efterled, som till exempel Borlänge och Mockfjärd, men det finns också namn med tre ordled, som Karlsbyheden och Morgårdshammar. De södra delarna av landskapet hör till Bergslagen. Där finns många ortnamn med anknytning till bergsbruk.

Definition av begreppet ortnamn[redigera | redigera wikitext]

Ortnamn eller toponymer är namn på geografiska företeelser och ortnamnen kan delas upp i bebyggelsenamn och naturnamn.[2]

En språkvetenskaplig definition är att "ett ortnamn är ett språkligt uttryck som i en viss namnbrukarkrets är knutet till en bestämd plats".[3]

Ortnamnskategorier[redigera | redigera wikitext]

Alla ortnamn delas upp i två huvudkategorier: naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen kan indelas tre kategorier: ägonamn, bebyggelsenamn och namn på artefakter.[4]

Naturnamn är namn på vattendrag, sjöar, skogar o.s.v. Ägonamn är namn på mark som används för jordbruk och boskapsskötsel, till exempel åkrar, ängar och hagar. Bebyggelsenamn är namn på tätorter, byar, gårdar, bygder med mera. Artefaktnamn är namn på broar, hamnar, gruvor, gravhögar m.m.[1][5] Bebyggelsenamn kan vara primära eller sekundära. Primära bebyggelsenamn avser bebyggelse redan från början, till exempel de som slutar på -by eller -byn (som Naglarby och Vikarbyn).[6] Sekundära bebyggelsenamn har inte från början betecknat bebyggelse, utan har ursprungligen varit naturnamn, ägonamn eller artefaktnamn. Exempel på sådana ortnamn i Dalarna är Enviken, Stjärnsund, Svärdsjö med flera.

Ortnamnet Falun[redigera | redigera wikitext]

Falun, (oppa) Falene 1400, är enligt Svenskt ortnamnslexikon en bestämd form av ett ånamn, *Fala 'den gulbleka', det vattendrag som rinner mellan Varpan och Tisken, d.v.s. Faluån.[7][8] I den äldre Svensk etymologisk ordbok 1922 finns en annan förklaring till ortnamnet Falun. Fal- i ortnamn såsom Falbygden, Falköping, Falun, fsv. falan, best. form, om Falbygden o. den slätt, på vilken Falun uppstod (jfr: byggia en stadh på Fahlan 1620), Faluköpunger osv., jfr Karlfeldt: 'Hembygdens fala', 'Vinden rider på falorna' (arkaiserande); egentl. slätt av en germ. stam fal-, även t. ex. i da. Falster (bildat med ett i urgamla önamn vanligt suffix -str-, jfr Falsterbo) = ie. pol-, huvudsakligen i slav. spr., t. ex. fslav. polje, fält, namnet på Polen ( jfr polska), lillryska polonýná, högslätt (* polu-) osv.; besl. med fält, flak, flat, lånorden palm, plan, plån, vidare grek. pélagos, hav, egentl; havsyta, osv. — Falun är ack. sing. best. form av detta ord.[9]

Typiska ortnamnsled och ortnamnsändelser i Dalarna[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnsförled med djuranknytning[redigera | redigera wikitext]

  • Björ- betyder vanligen björn (n-ljudet försvinner i vissa sockendialekter). Förleden återfinns i Björbo (1571 hette orten Biörneboda), och också i flera Björnberget i Dalarna.
  • Bjur- står för bäver, och är ett äldre namn på detta djur. Exempel: Bjurdammskölen och Bjursås.
  • Ulv- och Ulf- kan stå för varg, men är ibland en ombildning av Olof eller Oluf. Exempel: Ulvsjön, Ulvåsen och Ulvshyttan.
  • Lo- står ibland för lodjuret, och återfinns bland annat i trakten N om Ryggen, där Logärdsfäbodarna, Lostigen och Lofällan ligger intill sjön Logärden. I andra fall kan förleden betyda lågt liggande äng (ombildat från fornsvenskans lau).

Ortnamnsförled med trädanknytning[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnsefterled som betecknar bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

berg
by

Ortnamnsefterled som betecknar bergshantering och industri[redigera | redigera wikitext]

  • -benning är ett efterled som enbart förekommer i den del av Bergslagen som finns i sydöstra Dalarna och i nordöstra Västmanland. Dess betydelse är troligen 'hyttbyggnad'. Exempel på sådana namn är Ingvallsbenning och Knallasbenning.
  • -berg har i Bergslagen ofta specialbetydelsen 'bergslag, gruvbygd'. Exempel på namn av den typen är Bispberg, Garpenberg, Grängesberg och Håksberg.
  • -fors kan beteckna en industri som etablerades vid en fors, innan det fanns elektricitet att tillgå. Annefors bruk anlades år 1736 av Sebastian Grave. Det fick sitt namn efter ägarens hustru Anne Chenon.[15] Där fanns två stångjärnshammare, två spikhamrar, stålsmedja, såg och kvarn.[16] 1876 byggdes en masugn. 1898 lades järntillverkningen ner, och istället startades en fabrik för sulfatmassa.[17] Brattfors var på 1780-talet en del av Garpenbergs Bruk.[18] Vid sjön Amungens norra ända, vid en å, ligger det före detta brukssamhället Dalfors. År 1726 fick baron Axel Johan Gripenhielm, Anders Svab och Henrik Gahn den äldre privilegiet att anordna en stång­järnshammare med två härdar i Ammundsböle by, som låg vid landsvägen mellan Rättvik och Edsbyn. Från början byggdes en anläggning i Kacknäs och vid forsen ovanför. Av det som tidigare var en liten by blev det ett brukssamhälle. Det fick namnet Dalfors.[19] I Fors bedrevs hytt- och smidesverksamhet från 1500-talet och fram till omkring 1925.[20] Siljansfors järnbruk anlades 1738, då Jöns Flygare och Peter Svartzerhöll erhöll privilegier för att uppföra en masugn och en stångjärnshammare med två härdar vid Siljansfors. Vid slutet av 1800-talet uppstod en hårdnande konkurrens från de större mer centralt belägna bruken, och 1876 lades driften ned.[21] Tyfors järnbruk anlades 1790. Under andra hälften av 1800-talet slog ny teknik slog ut de mindre järnbruken. 1882 lades Tyfors järnbruk ned, men det ersattes av en träindustri.[22]
  • -hammar, med betydelsen 'vattenhammare', förekommer i namnen Nyhammar, Morgårdshammar och Saxehammar.
  • -hyttan är ett vanligt efterled i Bergslagen. En hytta är en smältugn för malm, och kallas även masugn. Exempel på dessa namn är Klenshyttan, Rämshyttan och Vikmanshyttan.[23]

Ortnamnsefterled som betecknar höjder[redigera | redigera wikitext]

Fristående ortnamnselement som betecknar höjder[redigera | redigera wikitext]

klack (bergsklack) förekommer framförallt i mellersta Dalarna. Exempel: Bispbergs klack, Djurmo klack och Hästbergs klack.

Ortnamnsändelser[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnsändelser som betecknar bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

  • -a är en vanlig pluraländelse i svenska ortnamn.[1] I vissa områden är -e vanligare, till exempel på Gotland, i Bohuslän, i vissa delar av Värmland (till exempel Sunne) och i Härjedalen Hede (ii) Hedha sokn 1397) och Jämtland (Stavre). I Dalarna är pluraländelsen -a, till exempel i Boda (i Bodom 1539), Vika (i Wikum 1357) och Järna ((ij) Iærnom 1386).[24]
  • -inge är en avledningsändelse. I Dalarna finns mycket få ortnamn med denna ändelse. Exempel är Bäsinge (vid sjön Bäsingen), Gällinge (vid sjön Gällingen) och Tenninge (som möjligen kan komma av ett släktnamn).[25]

Ortnamnsändelser som betecknar vattendrag[redigera | redigera wikitext]

  • -an (femininum) finns speciellt i norra och västra Dalarna: Fulan, Foskan, Lånan och Uvan.

Ortnamnsändelser som betecknar sjöar[redigera | redigera wikitext]

  • -an Sjönamn som slutar på det feminina -an finns speciellt i Falutrakten, till exempel Toftan. Men även i övriga områden i Dalarna finns det ett antal sjöar som har ändelsen -an, som Hovran, Siljan och Väsman.
  • -en Sjönamn som slutar på det maskulina -en, till exempel Björken, Ejen och Snotten, finns spridda över landskapet.

Ortnamn som påminner om hednisk kult[redigera | redigera wikitext]

De ortnamn som har namnet på en fornnordisk gud (till exempel Tor eller Ull) eller en gudinna i sitt förled kallas teofora ortnamn. Tillsammans med övriga ortnamn som syftar på gudadyrkan benämns de sakrala ortnamn.[26] I Dalarna finns minst tre sakrala ortnamn:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 10
  2. ^ Nationalencyklopedins ordbok, 2000, s. 1184
  3. ^ God ortnamnssed. Ortnamnsrådets handledning i namnvård (Gävle 2001)
  4. ^ Pamp, Bengt Ortnamnen i Sverige 1988, s. 7
  5. ^ Nationalencyklopedin, band 14, s. 504
  6. ^ Ståhl, Harry Ortnamn och ortnamnsforskning, Uppsala 1976, s. 55
  7. ^ Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 15
  8. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 71
  9. ^ Hellquist, Elof "Svensk etymologisk ordbok" 1922, sid. 127
  10. ^ [a b] Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 32 ff
  11. ^ Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 30 ff
  12. ^ Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 28 ff
  13. ^ Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 39
  14. ^ Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 46 ff
  15. ^ ”FREDRIKSBERGS PAPPERSBRUK - industrihistorisk kartläggning med avseende på förorenad mark”. Arkiverad från originalet den 10 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200610110349/http://www.ebhportalen.se/Sv/Inventeringsrapporter/Fredriksbergs%20pappersbruk.pdf. Läst 10 juni 2020. 
  16. ^ ”Fredriksbergs Bruk (Fredriksbergsverken) Säfsnäs socken, Kopparbergs Län)”. https://sok.riksarkivet.se/amnesomrade?postid=Arkis+73F227CE-33D1-4B5B-B143-C5FC554FC4BC&infosida=amnesomrade-narings-och-yrkesliv&flik=1. Läst 10 juni 2020. 
  17. ^ ”22,5 miljoner söks för miljöstädningen”. https://annonsbladet.com/225-miljoner-soks-for-miljostadningen/. Läst 10 juni 2020. 
  18. ^ Brattfors bruk
  19. ^ ”Dalfors”. https://www.rattvik.se/bygga-bo-och-miljo/flytta-till-rattvik/vara-byar/ore/dalfors.html. Läst 3 december 2019. 
  20. ^ Fors järnbruk
  21. ^ Med Dalälven från källorna till havet, K. E. Forsslund del I bok 5 s. 162.
  22. ^ ”Byvandring i Tyfors”. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151002010754/http://www.safsenskogarna.se/info.asp/id/80201212. Läst 1 januari 2013. 
  23. ^ Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 53 ff
  24. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, se respektive ortnamnsartikel
  25. ^ Hellquist, Elof Om de svenska ortnamnen på -inge, -unge och -unga 1904, s. 43 och 192
  26. ^ Kraft, John Hednagudar och hövdingadömen 2000, s. 20
  27. ^ Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 20 f.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, Almqvist & Wiksell Förlag AB.
  • Svenskt ortnamnslexikon, 2003, Wahlberg, Mats, 1948- (utgivare) ISBN 91-7229-020-X