Ortodoxa kyrkan
Wikipedia
 |
|
| Denna artikel är en del i serien Kristendomen med följande delar: |
|
| Skrifter | |
| Bibeln - GT - NT | |
| psalmbok | |
| Helgdagar | |
| Kyrkoåret | |
| advent - jul | |
| fasta - påsk - pingst | |
| Tacksägelsedagen | |
| Alla helgons dag | |
| Händelser i livet | |
| Dop - Konfirmation | |
| Äktenskap | |
| Döden - Begravning | |
| Böner | |
| Fader vår | |
| Dagligt liv | |
| söndag | |
| kyrka - präst | |
| Personer i Nya Testamentet | |
| Jesus - Maria - Paulus | |
| Petrus | |
| Personer under medeltiden | |
| Gregorius I | |
| Sankt Olof | |
| Reformationen | |
| Jan Hus - Martin Luther | |
| Jean Calvin - Huldrych Zwingli | |
| Pietism och lekmannarörelser | |
| Lars Levi Læstadius | |
| Riktningar | |
| ortodox - katolsk | |
| anglikansk - presbyteriansk | |
| luthersk - baptism | |
| adventism | |
| unitarism | |
 Kristendom |
Ortodoxa kyrkan är ett samlande begrepp för de ortodoxt kristna kyrkorna. Den ortodoxa kyrkan har cirka 220 miljoner anhängare. De kan indelas i två grupper: dels de östligt ortodoxa, dels de orientaliskt ortodoxa. Tillsammans utgör de den större delen av den östliga kristenheten.
[redigera] Historia
Den orientaliska kristenheten bröt med öst och väst vid konciliet i Chalcedon år 451, i frågan om Kristi naturer. Den Romersk-katolska kyrkan påvekyrkan i Rom bröt med de övriga patriarkaten och gick sin egen väg vid den Stora schismen 1054, en händelse som till skillnad från koncilieschismen år 451 hade vuxit fram mycket stegvis.
Ortodoxa kyrkans troslära är grundad på traditionen från de äldsta kyrkofäderna och de sju ekumeniska mötenas beslut. Den romersk-katolska kyrkans senare läroutveckling anses av ortodoxt kristna vara en villolära.
Det romerska rikets huvudstad flyttades från Rom till Konstantinopel år 330, då staden även fick den officiella beteckningen Nya Rom. Därför kallar sig även den ortodoxa kyrkan "romersk", en terminologi som kan verka särskilt förvirrande då ortodoxa kyrkan även kallar sig "katolsk". I det heliga landet har detta symbolspråk fått särskilt tydliga uttryck, inte minst genom att det är de ortodoxa ("grekerna", "katolikerna" eller "romarna") som sedan sekler har huvudansvaret för till exempel den heliga gravens kyrka i Jerusalem och Födelsekyrkan i Betlehem. Romersk-katolska kyrkan benämns där av många som "latinarna".
[redigera] Utbredning
Den ortodoxa kyrkan i Finland är självständig, och är en av Finlands två folkkyrkor. Finlands ortodoxa kyrka har cirka 60 000 medlemmar och är liten jämfört med den protestantiska Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, som har cirka 4,6 miljoner medlemmar. Det finns två ortodoxa kloster i Finland, Valamo kloster (för män) i Heinävesi kommun i Savolax – också kallad Nya Valamo kloster – och Lintula kloster (för kvinnor), som också ligger i Heinävesi kommun, 18 km från Valamo kloster.
Den ortodoxa kyrkan är starkast i Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Grekland, Serbien, Makedonien, Montenegro, bland serber i Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Rumänien, Moldavien, Georgien, Litauen, Lettland, Armenien, Etiopien, Finland och Egypten
