Oscar Björnstjerna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karikatyr av Oscar Björnstjerna, tecknad av Fritz von Dardel.

Oscar Magnus Fredrik Björnstjerna, född 6 mars 1819 i Stockholm, död 2 september 1905 i Stockholm, var en svensk diplomat och politiker. Han var utrikesstatsminister 18721880 samt ledamot av första kammaren 18741901.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Oscar Björnstjerna var son till greve Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna och friherrinnan Elisabeth von Stedingk. Fadern upphöjdes från adelsman till greve enligt 1809 års regeringsform, och eftersom Oscar var faderns andre son övergick titeln till hans äldre bror.[källa behövs]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Oscar Björnstjerna gjorde karriär inom militäryrket och utrikesförvaltningen där han utnämndes till generalmajor 1865. Bland hans framgångar i den osmanska huvudstaden kan man räkna handelstraktatet mellan Turkiet och den Svensk-norska unionen, samt initiativet till byggandet av ett nytt svenskt legationshus. År 1864 utnämndes han till minister i Köpenhamn efter Henning Hamilton. Han höll där en stram och bestämt avvisande hållning mot alla danska krav på hjälp från Sverige under kriget mellan Danmark och Preussen. Bland hans bedrifter i den danska huvudstaden kan man räkna handels- och sjöfartsdeklarationen med Danmark.[källa behövs] Åren 1865 till 1873 var han minister i Sankt Petersburg. År 1871 fick han under ministerkrisen erbjudandet från Karl XV om posten som utrikesstatsminister vilket han avböjde.[källa behövs] Han kallades av kung Oscar II 1872 att efterträda Baltzar von Platen som utrikesstatsminister. Björnstjerna trivdes dock ej på UD och ville avgå från uppdraget.[källa behövs] Som utrikesexcellens höll han till Ryssland och det Tyska riket som en välvillig inställning för att säkerställa att de två länderna hade en positiv inställning till Sverige och Norge. Under Balkankrisen mellan 1877 till 1878 höll de förenade rikenas konung kung Oscar en utrikespolitisk linje som innebar nära neutralitetsanslutning till det Tyska riket. Under våren 1877 försökte kungen försöka få Björnstjerna att arbeta för att få en unioniell neutralitetsförklaring med Tyskland men Björnstjerna motsatte sig dock dessa planer eftersom han ansåg att det skulle förarga Storbritannien, beröva Sverige ekonomiska fördelar och väcka missnöje i de förenade rikena samt Danmark.[källa behövs] Bland hans politiska efterlämningar på UD kan man räkna traktatet om Saint Barthelemys avträdande till Frankrike 1877, avtal om ordnandet av post, telegraf och sjöfartsförhållanden, ömsesidigt utlämnande av förbrytare, litterär egendom med mera. Han fick även handlägga känsliga ärenden som Helga de la Brache-affären 1877 samt tvisten mellan de yngre bröderna Demirgian och Karl XV danska arvingar 1878. Inom unionspolitiken drev han stram linje mot norrmännen. Han motsatte sig dock inte avskaffandet av riksståthållareämbetet 1873. Inom riksdagen ernjöt han ett starkt stöd och hävdade kungamaktens prerogativ inom försvars- och grundskatterna mot andra kammarens lantmannaparti.[källa behövs]

Som riksdagsman[redigera | redigera wikitext]

Efter sin tid på UD ägnade han större delen av sin tid åt sitt förstakammarmandat i riksdagen som hade uppehållit sedan 1874 där han arbetade för försvarsreformer samt en svensk unionspolitik mot norrmännen. Han verkade även som särskild utrikespolitisk rådgivare, bland annat åt statsminister Erik Gustaf Boström.[källa behövs] 1876 infördes i Sverige statsministerposten, varpå utrikesstatsministerposten ändrades och Oscar Björnstjerna blev Sveriges första utrikesminister. Dock behöll han för sin tjänstetid statsministersnamn. Han lämnade ministären den 19 april 1880.[källa behövs] Oscar Björnstjerna blev ledamot av första klassen av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1851.[1]

Han förblev ogift.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1896, [Bihang : utdrag ur Norges statskalender], utgifven efter Kongl. Maj:ts nådigste förordnande af Dess Vetenskaps-Akademi, P. A. Norstedt & Söner, Stockholm 1896, avsnitt 850


Föregångare:
Baltzar von Platen
Sveriges utrikesstatsminister
1872–18801
Efterträdare:
Carl Fredrik Hochschild
Sveriges utrikesminister

1. När statsministerämbetet inrättades 1876 skulle Björnstjerna egentligen få titeln utrikesminister (formellt minister för utrikes ärendena), men enligt en övergångsbestämmelse fick han behålla titeln utrikesstatsminister till utgången av sin ämbetsperiod.