Oscar Wilde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oscar Wilde
Fotografi från 1882 av Napoleon Sarony
Fotografi från 1882 av Napoleon Sarony
Född 16 oktober 1854
Dublin, Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Död 30 november 1900 (46 år)
Paris, Frankrike
Yrke Författare, poet
Nationalitet Irländare
Verksam Viktoriansk tid

Oscar Fingal O’Flahertie Wills Wilde, född 16 oktober 1854 i Dublin, Irland, död 30 november 1900 på Hôtel d’Alsace (heter nu L’Hôtel) i Paris, Frankrike, var en irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker.

Innehåll

[redigera] Biografi

Wilde var son till ögon- och öronläkaren och författaren William Wilde (född 1815, död 1876) och Jane Francesca Elgee (född 1826, död 1896). Efter skolgång i Portora och Enniskillen, skrevs han 1871 in på Trinity College i Dublin men sändes året därpå till Oxford där han tillhörde Magdalen College. I Oxford slöt han sig till den så kallade estetiska rörelsen, där han rätt snart väckte stort uppseende som dess mest uppmärksammade företrädare.[källa behövs] Wilde mottog starka intryck från Ruskin och Walter Pater, och den resa till Grekland 1877 tillsammans med professor Mahaffy gjorde att han blev mer intresserad av antiken (vilket han redan var), vilket han skrev om 1878 i den, i Oxford, prisbelönta dikten Ravenna. Hans utgångspunkter var prerafaeliternas och Whistlers konst och konstuppfattning, Rossettis och Swinburnes, Gautiers och andra moderna dikter från fransmän.

Efter examen åkte han till London, men var ibland i Paris, där han umgicks i de litterära kretsarna. Han väckte uppmärksamhet inte på grund av det litterära, utan det personliga; man tyckte att han var vacker, han gick runt i äldre designade originella kostymer och kom in i Londons societet, samtidigt som han ägnade sig åt satir i "Punch" och andra skämtblad. Han ville bli omtalad och det blev han men blev samtidigt gjord till åtlöje, och han togs trots allt inte på allvar. Under denna första period av sitt offentliga liv gav han ut ett band Poems (1881), som raskt såldes i flera upplagor men som inte blev särskilt kritikerrosat.

Nyåret 1882 åkte han på en föredragsresa till USA och Kanada. Han återvände till England i april 1883, där han föreläste. Hans försök att komma in på teatern misslyckades. Nihilistdramat Vera (1880) och den akademiska blankverstragedin The Duchess of Padua (1883; sattes upp 1891) som han skrev blev inte särskilt framgångsrika. Han tillbringade en del tid på 1880-talet i nöjeslivet tillsammans med Sarah Bernhardt och Lillie Langtry; han gifte sig med Constance Lloyd 29 maj 1884 och fick i detta äktenskap två söner, Cyril (1885) och Vyvyan (1886) (senare Holland i efternamn). För att klara sig tog han olika journalistjobb, även anonymt, och redigerade 1887–89 en damtidning, "The Woman's World".

Oscar Wilde, 1882

Han fick en skara beundrare Wilde i och med universitetstiden och hans konversationsförmåga gjorde att han blev mer känd. Lord Savile's Crime & and Other Short Stories (1887–1891); "Lord Arthur Saviles brott", 1905) var den första samlingen av Wildes prosaberättelser. Han skrev sagosamlingen The Happy Prince and Other Tales (1888); de estetiska uppsatserna Intentions 1891 och "Lögnens förfall" 1893. Idéerna är till stor del övertagna från till exempel Pater.[1] The portrait of mr W. H. (1889), där Wilde diskuterar sannolikheten av att Shakespeares kärlekssonetter riktats till män, gjorde att han angreps honom, och dessa ökade efter publikationen av The Picture of Dorian Gray (i bokform 1891; Dorian Grays porträtt, första svenska upplagan 1905), som påminner om arbeten av Balzac, Edgar Allan Poe och Robert Louis Stevenson. I och med skådespelen Lady Windermere's Fan (1892; Solfjädern, uppförd 1897 och 1906 i Stockholm, tr. 1919), A Woman of No Importance (1893; "En kvinna utan betydelse", uppförd 1913 i Stockholm), An Ideal Husband (1895; En idealisk äkta man, uppförd 1906 i Stockholm; tr. 1919) och The Importance of Being Earnest (1895; Mister Ernest, uppförd 1907 i Stockholm), vilka hade en stor framgång i London och gick sen över världen, blev Wilde mer känd och också en större ekonomisk inkomst. Det av Maurice Maeterlinck och Heinrich Heine påverkade Salome (1893; svensk översättning 1895, uppförd 1915 i Stockholm, tonsatt av Strauss) förbjöds av censorn i England, "emedan det behandlade ett bibliskt ämne", men gavs 1894 åt Sarah Bernhardt i Paris.

Oscar Wilde (t.h.) och hans älskare Lord Alfred Douglas.

Av en yngre vän, Lord Alfred Douglas, drog han 1895 Douglas far, markisen av Queensberry, till rätten, som han ansåg gång på gång ha förolämpat honom. Den åtalades advokater bevisade att markisens beskyllningar mot Wilde för "onaturlig otukt" (homosexuella kontakter) var sanna och markisen frikändes samtidigt som Wilde åtalades och dömdes enligt en 1885 antagen lag till två års straffarbete tillsammans med hans ena partner Alfred Taylor.[2] Från hans hem stals värdeföremål och manuskript, bland annat den nyss fullbordade A Florentine Tragedy, hans böcker bojkottades, hans pjäser lades ned och tidningarna skrev negativa artiklar om honom. Förmögna homosexuella engelsmän flydde landet till kontinenten, men ingen annan än Wilde åtalades. Fängelsetiden gjorde att han skrev Ballad of Reading Gaol (1898; "Balladen om fängelset i Reading", sv. 1907; nyöversättning av Fredrik Silverstolpe 2001) och självskildringen De Profundis (utgiven i utdrag 1905; det undertryckta partiet utgiven 1913; sv. 1905).

Sedan Wilde lämnat fängelset var han bosatt dels i Frankrike, dels i Italien. En mängd litterära planer från denna tid genomfördes aldrig; ett par tidningsartiklar, av vilka den ena handlade om den grymhet mot dömda barn som han sett i Readingfängelset, var allt han skrev. Ett par trofasta vänner, Robert Ross och R. Horace Sherard, försökte återigen göra hans skrifter erkända och revidera domen över honom i mer human anda.

Efter sin död på Hôtel d'Alsace 1900 begravdes han i en anonym grav på Bagneaux-kyrkogården. 1908 flyttades han till Père-Lachaise-kyrkogården i Paris efter att Oscar Wildes testamentsexekutor avslöjat att en anonym donator skänkt 2 000 pund till ett gravmonument. Stenen uppfördes som en sfinx-skulptur av skulptören Jacob Epstein. Senare uppdagades att donatorn var Helen Kennard Carew. På stenen, som är täckt av tusentals läppstiftsavtryck, finns denna gravyr hämtad ur hans verk Balladen om fängelset i Reading:

And alien tears will fill for him
Pity's long-broken urn,
For his mourners will be outcast men,
And outcasts always mourn.

[redigera] Kuriosa

Strax innan sin död döptes Wilde av en romersk-katolsk präst och han fick även ta emot sista smörjelsen.[3][4]

Myten att Oscar Wilde fick sitt förnamn efter den svenske kungen Oscar I är osann. Wildes far kallades som ögonläkare till Sverige för att bota en ögonåkomma hos kungen. Enligt myten bad dr Wilde sedan om tillstånd att få använda samma namn, Oscar, för sin egen son, vilket beviljades. Sonen Oscar var flera år gammal när fadern besökte Sverige. Namnet Oscar tros istället komma från det då populära verket Ossians sånger där både namnet Oscar och Fingal figurerar. [5]

Den engelske rockmusikern Morrissey (tidigare i The Smiths) har tagit intryck av Oscar Wilde, såväl i sitt liv som i sitt verk, och refererar ibland till honom. Exempelvis är låttiteln Oscillate Wildly (första gången utgiven på The Smiths album Louder Than Bombs) en direkt omskrivning av författarens namn.

På Ystads bibliotek finns en specialsamling med böcker av och om Oscar Wilde och hans samtid. Grunden till samlingen är en donation från ryttmästare John Andrén. Böckerna är sökbara i Ystads bibliotekskatalog.

[redigera] Verk

  • 1887 - Spöket på Canterville (The Canterville Ghost)
  • 1888 - The Happy Prince And Other Tales
  • 1889 - Lögnens förfall (The Decay of Lying)
  • 1890 - Dorian Grays porträtt (The Picture of Dorian Gray)
  • 1891 - Människans själ under socialismen (The Soul of Man Under Socialism)
  • 1892 - The House of Pomegranates
  • 1892 - Solfjädern (Lady Windermere's Fan)
  • 1893 - A Woman of No Importance
  • 1893 - Salome
  • 1895 - Mister Ernest (The Importance of Being Earnest)
  • 1895 - En idealisk äkta man (An Ideal Husband)
  • 1898 - Balladen om fängelset i Reading (The Ballad of Reading Gaol)
  • 1905 - De Profundis (utgiven postumt)

[redigera] Operor baserade på Oscar Wildes verk

[redigera] Referenser

  1. ^ jfr Bendz, The Influence of Pater and Matthew Arnold in the prose-writings of 0scar Wilde, 1914
  2. ^ http://www.oldbaileyonline.org/browse.jsp?id=t18950520-425-offence-1&div=t18950520-425&terms=Oscar%7CWilde#highlight
  3. ^ Artikel på Find-A-Grave Läst 1 juni 2009.
  4. ^ Artikel på Signum - Katolsk orientering om kyrka, kultur och samhälle Läst 1 juni 2009.
  5. ^ Petri, Kristian, "Jakten på Wildes böcker", Dagens Nyheter 2009-03-14 (Läst 2009-03-14)

[redigera] Externa länkar


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Oscar_Wilde&oldid=15554220"
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk