Oscar Wilde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oscar Wilde
Fotografi från 1882 av Napoleon Sarony
Fotografi från 1882 av Napoleon Sarony
Född 16 oktober 1854
Dublin, Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Död 30 november 1900 (46 år)
Paris, Frankrike
Yrke Författare, poet
Nationalitet Irländare
Verksam Viktoriansk tid

Oscar Fingal O’Flahertie Wills Wilde, född 16 oktober 1854 i Dublin, död 30 november 1900 på Hôtel d’Alsace i Paris, var en irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Wilde var son till ögon- och öronläkaren och författaren William Wilde och Jane Francesca Elgee (1826–1896). Efter skolgång i Portora och Enniskillen, skrevs han 1871 in på Trinity College i Dublin men sändes året därpå till Oxford där han tillhörde Magdalen College. I Oxford slöt han sig till den så kallade estetiska rörelsen, där han rätt snart väckte stort uppseende som dess mest uppmärksammade företrädare.[källa behövs] Wilde mottog starka intryck från Ruskin och Walter Pater, och den resa till Grekland 1877 tillsammans med professor Mahaffy gjorde att han blev mer intresserad av antiken (vilket han redan var), vilket han skrev om 1878 i den, i Oxford, prisbelönta dikten Ravenna. Hans utgångspunkter var prerafaeliternas och Whistlers konst och konstuppfattning, Rossettis och Swinburnes dikter samt Gautier och annan modern franskspråkig poesi.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter examen åkte han till London, men var ibland i Paris, där han umgicks i de litterära kretsarna. Han väckte uppmärksamhet inte på grund av det litterära, utan det personliga; man tyckte att han var vacker, han gick runt i äldre designade originella kostymer och kom in i Londons societet, samtidigt som han ägnade sig åt satir i "Punch" och andra skämtblad. Han ville bli omtalad och det blev han men blev samtidigt gjord till åtlöje, och han togs trots allt inte på allvar. Under denna första period av sitt offentliga liv gav han ut ett band Poems (1881), som raskt såldes i flera upplagor men som inte blev särskilt kritikerrosat.

Nyåret 1882 åkte han på en föredragsresa till USA och Kanada. Han återvände till England i april 1883, där han föreläste. Hans försök att komma in på teatern misslyckades. Nihilistdramat Vera (1880) och den akademiska blankverstragedin The Duchess of Padua (1883; sattes upp 1891) som han skrev blev inte särskilt framgångsrika. Han tillbringade en del tid på 1880-talet i nöjeslivet tillsammans med Sarah Bernhardt och Lillie Langtry; han gifte sig med Constance Lloyd 29 maj 1884 och fick i detta äktenskap två söner, Cyril (1885) och Vyvyan (1886) (senare Holland i efternamn). För att klara sig tog han olika journalistjobb, även anonymt, och redigerade 1887–89 en damtidning, "The Woman's World".

Oscar Wilde, 1882

Han fick en skara beundrare Wilde i och med universitetstiden och hans konversationsförmåga gjorde att han blev mer känd. Lord Savile's Crime & and Other Short Stories (1887–1891); "Lord Arthur Saviles brott", 1905) var den första samlingen av Wildes prosaberättelser. Han skrev sagosamlingen The Happy Prince and Other Tales (1888); de estetiska uppsatserna Intentions 1891 och "Lögnens förfall" 1893. Idéerna är till stor del övertagna från till exempel Pater.[1] The portrait of mr W. H. (1889), där Wilde diskuterar sannolikheten av att Shakespeares kärlekssonetter riktats till män, gjorde att han angreps honom, och dessa ökade efter publikationen av The Picture of Dorian Gray (i bokform 1891; Dorian Grays porträtt, första svenska upplagan 1905), som påminner om arbeten av Balzac, Edgar Allan Poe och Robert Louis Stevenson. I och med skådespelen Lady Windermere's Fan (1892; Solfjädern, uppförd 1897 och 1906 i Stockholm, tr. 1919), A Woman of No Importance (1893; "En kvinna utan betydelse", uppförd 1913 i Stockholm), An Ideal Husband (1895; En idealisk äkta man, uppförd 1906 i Stockholm; tr. 1919) och The Importance of Being Earnest (1895; Mister Ernest, uppförd 1907 i Stockholm), vilka hade en stor framgång i London och gick sen över världen, blev Wilde mer känd och också en större ekonomisk inkomst. Det av Maurice Maeterlinck och Heinrich Heine påverkade Salome (1893; svensk översättning 1895, uppförd 1915 i Stockholm, tonsatt av Strauss) förbjöds av censorn i England, "emedan det behandlade ett bibliskt ämne", men gavs 1894 åt Sarah Bernhardt i Paris. Dramat tillägnades för övrigt den unge franske författaren Pierre Louÿs.

Rättegång och fängelse[redigera | redigera wikitext]

Oscar Wilde (t.h.) och hans älskare Lord Alfred Douglas.

Av en yngre vän, Lord Alfred Douglas, drog han 1895 Douglas far, markisen av Queensberry, till rätten, som han ansåg gång på gång ha förolämpat honom. Den åtalades advokater bevisade att markisens beskyllningar mot Wilde för "onaturlig otukt" (homosexuella kontakter) var sanna och markisen frikändes samtidigt som Wilde åtalades och dömdes enligt en 1885 antagen lag till två års straffarbete tillsammans med hans ena partner Alfred Taylor.[2] Från hans hem stals värdeföremål och manuskript, bland annat den nyss fullbordade A Florentine Tragedy, hans böcker bojkottades, hans pjäser lades ned och tidningarna skrev negativa artiklar om honom. Förmögna homosexuella engelsmän flydde landet till kontinenten, men ingen annan än Wilde åtalades. Fängelsetiden gjorde att han skrev Ballad of Reading Gaol (1898; "Balladen om fängelset i Reading", sv. 1907; nyöversättning av Fredrik Silverstolpe 2001) och självskildringen De Profundis (utgiven i utdrag 1905; det undertryckta partiet utgiven 1913; sv. 1905).

Epilog[redigera | redigera wikitext]

Sedan Wilde lämnat fängelset var han bosatt dels i Frankrike, dels i Italien. En mängd litterära planer från denna tid genomfördes aldrig; ett par tidningsartiklar, av vilka den ena handlade om den grymhet mot dömda barn som han sett i Readingfängelset, var allt han skrev. Ett par trofasta vänner, Robert Ross och R. Horace Sherard, försökte återigen göra hans skrifter erkända och revidera domen över honom i mer human anda.

Gravmonumentet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Oscar Wildes grav

Oscar Wildes grav finns på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris. Efter sin död på Hôtel d'Alsace 1900 begravdes Wilde först i en anonym grav på Bagneaux-kyrkogården. År 1908 flyttades kroppen till Père-Lachaise-kyrkogården i Paris efter att Oscar Wildes testamentsexekutor avslöjat att en anonym donator skänkt 2 000 pund till ett gravmonument. Stenen utformades som en sfinx-skulptur av Jacob Epstein. Senare uppdagades att donatorn var Helen Kennard Carew.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

(förkortade/bearbetade översättningar redovisas ej)

  • 1887 - The Canterville ghost
  • 1888 - The happy prince and other tales
    • Den lycklige prinsen (anonym översättning, Bonnier, 1919)
    • Den lycklige prinsen och andra berättelser (översättning Viktor Olsson, Världslitteraturen, 1930)
    • Den själviske jätten ("The selfish giant" ur The happy prince and other tales) (översättning Britt G. Hallqvist, Svensk läraretidning, 1958)
  • 1889 - The decay of lying
    • Lögnens förfall och andra uppsatser (översättning: Edvard Alkman, Norstedt, 1893)
    • Lögnens förfall (översättning Viktor Olsson, Världslitteraturen, 1928)
    • Avsikter: essäer (översättning Erik Andersson, Ellerström, 1996)
  • 1890 - The picture of Dorian Gray
    • Dorian Grays porträtt (översättning Nils Selander, Bonnier, 1905)
    • Dorian Grays porträtt (översättning Ernst Grafström, Holmquist, 1913)
    • Dorian Grays porträtt (översättning A. Berg (dvs. Adil Bergström), Holmquist, 1925)
    • Dorian Grays porträtt (översättning Alfred Wingren, Världslitteraturen, 1930)
    • Dorian Grays porträtt (rev. översättning Nils Selander och Vera Silverstolpe, Forum, 1961)
    • Dorian Grays porträtt (översättning Astrid Borger, Sohlman, 1962)
    • Dorian Grays porträtt (översättning av Kerstin och Olle Backman, Niloé, 1990)
    • Dorian Grays porträtt (översättning, efterskrift och kommentarer: Nils Tengdahl, Vinga press, 1991)
    • Dorian Grays porträtt (översättning Nils Selander, Trut Publishing, 2014)
  • 1891 - Lord Arthur Savile's crime and other stories
    • Lord Arthur Saviles brott: en studie af plikten (översättning Michael Gripenberg & Ernst von Wendt, 1905)
    • Lord Arthur Saviles brott och andra berättelser (översättning Gösta Åberg, Prisma, 1962)
  • 1891 - The soul of man under socialism
  • 1892 - The house of pomegranates
    • Sagor (översättning Erik Andersson, Ellerström, 1989)
    • Den unge konungen ("The young king" ur A house of pomegranates) (översättning Ernst Lundquist, Bonnier, 1915)
  • 1892 - Lady Windermere's fan
    • Solfjädern: ett skådespel om en god kvinna (anonym översättning, Bonnier, 1919)
    • Lady Windermeres solfjäder (översättning Per Erik Wahlund, i Komedier, Studentlitteratur, 1992)
  • 1893 - A woman of no importance
    • En kvinna utan betydenhet (översättning M. Drangel, Bonnier, 1923)
    • En kvinna utan betydelse (översättning Per Erik Wahlund, i Komedier, Studentlitteratur, 1992)
  • 1893 - Salome
    • Salome: sorgespel i en akt (översättning: Edvard Alkman, Wahlström & Widstrand, 1895)
    • Salome: sorgespel i en akt (översättning Lisa Matthias, Bibliofila klubben, 1946)
  • 1895 - The importance of being Earnest
    • Mister Ernest (anonym översättning, Bonnier, 1923)
    • På fullt allvar (översättning Per Erik Wahlund, i Komedier, Studentlitteratur, 1992)
  • 1895 - An ideal husband
    • En idealisk äkta man (anonym översättning, Bonnier, 1919)
    • En idealisk äkta man (översättning Per Erik Wahlund, i Komedier, Studentlitteratur, 1992)
  • 1898 - The ballad of Reading Gaol
    • Balladen om fängelset i Reading (översättning Bertel Gripenberg, Björck & Börjesson, 1907)
    • Readingballaden (översättning Sigrid Lidströmer, Bonnier, 1920)
    • Balladen om fängelset i Reading (översättning Fredrik Silverstolpe, Ed. Edda, 2002)
    • Balladen om fängelset i Reading (tolkad till svenska av Sven Ahlström, S.-I. Ahlström, 2003=
  • 1905 (postumt) - De profundis
    • De profundis (översättning Anna Lamberg, Wahlström & Widstrand, 1905)
    • De profundis (översättning Elisabeth Mansén, Ellerström, 2003)
    • De profundis (översättning Sven-Olof Sundborg, Natur och kultur, 2005)
  • 1908 (postumt) - A Florentine tragedy
    • En Florentinsk tragedi (översättning Viktor Olsson, Världslitteraturen, 1928)

Större urvalsvolymer på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Rosor och lögner (urval och översättning: Lena Olausson & Rune Olausson, lyriköversättning: Bengt Anderberg, Hagaberg, 1984)
  • Drömmar och svek (urval: Lena Olausson & Rune Olausson, översättning: Kerstin Hallén, Sven-Olof Sundborg och Rune Olausson, Hagaberg, 1986)
  • Oscar Wilde: ett urval av hans bästa kvickheter, berättelser och essäer (översättning: Rune Olausson [m.fl.], Hagaberg, 1988)

Operor baserade på Oscar Wildes verk[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ jfr Bendz, The Influence of Pater and Matthew Arnold in the prose-writings of 0scar Wilde, 1914
  2. ^ http://www.oldbaileyonline.org/browse.jsp?id=t18950520-425-offence-1&div=t18950520-425&terms=Oscar%7CWilde#highlight

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.