Oscar Wilde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oscar Wilde
Fotografi från 1882 av Napoleon Sarony
Fotografi från 1882 av Napoleon Sarony
Född 16 oktober 1854
Dublin, Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Död 30 november 1900 (46 år)
Paris, Frankrike
Yrke Författare, poet
Nationalitet Irländare
Verksam Viktoriansk tid

Oscar Fingal O’Flahertie Wills Wilde, född 16 oktober 1854 i Dublin, död 30 november 1900 på Hôtel d’Alsace i Paris, var en irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Wilde var son till ögon- och öronläkaren och författaren William Wilde och Jane Francesca Elgee (1826–1896). Efter skolgång i Portora och Enniskillen, skrevs han 1871 in på Trinity College i Dublin men sändes året därpå till Oxford där han tillhörde Magdalen College. I Oxford anslöt han sig till den så kallade estetiska rörelsen, där han rätt snart väckte stort uppseende och blev dess mest uppmärksammade företrädare.[källa behövs] Wilde tog starkt intryck av Ruskin och Walter Pater, och en resa till Grekland 1877 tillsammans med professor Mahaffy fördjupade hans redan stora intresse för antiken, något han beskriver i den i Oxford prisbelönta dikten Ravenna från 1878. Hans utgångspunkter var prerafaeliternas och Whistlers konst och konstuppfattning, Rossettis och Swinburnes dikter samt Gautier och annan modern franskspråkig poesi.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter examen flyttade han till London men vistades ibland i Paris där han umgicks i de litterära kretsarna. Han väckte uppmärksamhet mindre av litterära än av personliga skäl; man tyckte att han var vacker, han gick klädd i äldre originella kostymer och upptogs i Londons societet, samtidigt som han skrev satir i "Punch" och andra skämtblad. Han ville bli omtalad och det blev han men blev samtidigt gjord till åtlöje, och han togs inte riktigt på allvar. Under denna första period av sitt offentliga liv gav han ut Poems (1881), som raskt såldes i flera upplagor men inte blev särskilt kritikerrosat.

Nyåret 1882 åkte han på en föredragsresa till USA och Kanada. Han återvände till England i april 1883 och höll ytterligare föreläsningar. Hans försökte komma in vid teatern men misslyckades. Hans nihilistdrama Vera (1880) och den akademiska blankverstragedin The Duchess of Padua (1883; sattes upp 1891) blev inte särskilt framgångsrika. På 1880-talet rörde han sig i nöjeslivet tillsammans med Sarah Bernhardt och Lillie Langtr. Den 29 maj 1884 gifte han sig med Constance Lloyd och fick i detta äktenskap två söner, Cyril (1885) och Vyvyan (1886) (senare Holland i efternamn). För att försörja sig skrev han journalistik, även anonymt, och redigerade 1887–89 en damtidning, "The Woman's World".

Oscar Wilde, 1882

Redan under universitetstiden fick Wilde en skara beundrare och hans konversationsförmåga gjorde honom känd och omtalad. Lord Savile's Crime & and Other Short Stories (1887–1891); "Lord Arthur Saviles brott", 1905) är Wildes första prosaberättelser. Han skrev vidare sagosamlingen The Happy Prince and Other Tales (1888) samt de estetiska uppsatserna Intentions 1891 och "Lögnens förfall" 1893. Idéerna som behandlas är till stor del övertagna från bland andra Pater.[1] The portrait of mr W. H. (1889), där Wilde diskuterar sannolikheten av att Shakespeares kärlekssonetter riktats till män, ledde till angrepp på honom, och dessa tilltog efter utgivningen av The Picture of Dorian Gray (i bokform 1891; Dorian Grays porträtt, första svenska upplagan 1905), som påminner om arbeten av Balzac, Edgar Allan Poe och Robert Louis Stevenson. Skådespelen Lady Windermere's Fan (1892; Solfjädern, uppförd 1897 och 1906 i Stockholm, tr. 1919), A Woman of No Importance (1893; "En kvinna utan betydelse", uppförd 1913 i Stockholm), An Ideal Husband (1895; En idealisk äkta man, uppförd 1906 i Stockholm; tr. 1919) och The Importance of Being Earnest (1895; Mister Ernest, uppförd 1907 i Stockholm), vilka hade en stor framgång i London och kom att spelas över hela världen, gjorde Wilde mer känd och renderade inkomster. Det av Maurice Maeterlinck och Heinrich Heine påverkade tragedin Salome (1893; svensk översättning 1895, uppförd 1915 i Stockholm, tonsatt av Strauss) förbjöds av censuren i England, "emedan det behandlade ett bibliskt ämne". Då hade Sarah Bernhardt redan börjat reptera den; pjäsen uruppfördes senare i Paris. Dramat tillägnades för övrigt den unge franske författaren Pierre Louÿs.

Rättegång och fängelse[redigera | redigera wikitext]

Oscar Wilde (t.h.) och hans älskare Lord Alfred Douglas.

År 1895 drog Wilde markisen av Queensberry, fadern till sin yngre vän, Lord Alfred Douglas, inför rätta, eftersom han ansåg att denne gång på gång hade förolämpat honom. Den åtalades advokater framlade dock bevis för att markisens beskyllningar mot Wilde för "onaturlig otukt" (homosexuella kontakter) var befogade och markisen frikändes samtidigt som Wilde åtalades och dömdes enligt en 1885 antagen lag till två års straffarbete tillsammans med hans ena partner Alfred Taylor.[2] Från hans hem stals värdeföremål och manuskript, bland annat den nyss fullbordade A Florentine Tragedy, hans böcker bojkottades, hans pjäser lades ned och tidningarna skrev negativa artiklar om honom. Förmögna homosexuella engelsmän flydde landet till kontinenten, men ingen annan än Wilde åtalades. Fängelsetiden gjorde att han skrev Ballad of Reading Gaol (1898; "Balladen om fängelset i Reading", sv. 1907; nyöversättning av Fredrik Silverstolpe 2001) och självskildringen De Profundis (utgiven i utdrag 1905; det undertryckta partiet utgiven 1913; sv. 2005).

Epilog[redigera | redigera wikitext]

Sedan Wilde lämnat fängelset var han bosatt dels i Frankrike, dels i Italien. En mängd litterära planer från denna tid genomfördes aldrig; ett par tidningsartiklar, av vilka den ena handlade om den grymhet mot dömda barn som han sett i Readingfängelset, var allt han skrev. Ett par trofasta vänner, Robert Ross och R. Horace Sherard, försökte återigen göra hans skrifter erkända och revidera domen över honom i mer human anda.

Gravmonumentet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Oscar Wildes grav

Oscar Wildes grav finns på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris. Efter sin död på Hôtel d'Alsace 1900 begravdes Wilde först i en anonym grav på Bagneaux-kyrkogården. År 1908 flyttades kroppen till Père-Lachaise-kyrkogården i Paris efter att Oscar Wildes testamentsexekutor avslöjat att en anonym donator skänkt 2 000 pund till ett gravmonument. Stenen utformades som en sfinx-skulptur av Jacob Epstein. Senare uppdagades att donatorn var Helen Kennard Carew.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

(förkortade/bearbetade översättningar redovisas ej)

  • 1887 - The Canterville ghost
  • 1888 - The happy prince and other tales
    • Den lycklige prinsen (anonym översättning, Bonnier, 1919)
    • Den lycklige prinsen och andra berättelser (översättning Viktor Olsson, Världslitteraturen, 1930)
    • Den själviske jätten ("The selfish giant" ur The happy prince and other tales) (översättning Britt G. Hallqvist, Svensk läraretidning, 1958)
  • 1889 - The decay of lying
    • Lögnens förfall och andra uppsatser (översättning: Edvard Alkman, Norstedt, 1893)
    • Lögnens förfall (översättning Viktor Olsson, Världslitteraturen, 1928)
    • Avsikter: essäer (översättning Erik Andersson, Ellerström, 1996)
  • 1890 - The picture of Dorian Gray
    • Dorian Grays porträtt (översättning Nils Selander, Bonnier, 1905)
    • Dorian Grays porträtt (översättning Ernst Grafström, Holmquist, 1913)
    • Dorian Grays porträtt (översättning A. Berg (dvs. Adil Bergström), Holmquist, 1925)
    • Dorian Grays porträtt (översättning Alfred Wingren, Världslitteraturen, 1930)
    • Dorian Grays porträtt (rev. översättning Nils Selander och Vera Silverstolpe, Forum, 1961)
    • Dorian Grays porträtt (översättning Astrid Borger, Sohlman, 1962)
    • Dorian Grays porträtt (översättning av Kerstin och Olle Backman, Niloé, 1990)
    • Dorian Grays porträtt (översättning, efterskrift och kommentarer: Nils Tengdahl, Vinga press, 1991)
    • Dorian Grays porträtt (översättning Nils Selander, Trut Publishing, 2014)
  • 1891 - Lord Arthur Savile's crime and other stories
    • Lord Arthur Saviles brott: en studie af plikten (översättning Michael Gripenberg & Ernst von Wendt, 1905)
    • Lord Arthur Saviles brott och andra berättelser (översättning Gösta Åberg, Prisma, 1962)
  • 1891 - The soul of man under socialism
  • 1892 - The house of pomegranates
    • Sagor (översättning Erik Andersson, Ellerström, 1989)
    • Den unge konungen ("The young king" ur A house of pomegranates) (översättning Ernst Lundquist, Bonnier, 1915)
  • 1892 - Lady Windermere's fan
    • Solfjädern: ett skådespel om en god kvinna (anonym översättning, Bonnier, 1919)
    • Lady Windermeres solfjäder (översättning Per Erik Wahlund, i Komedier, Studentlitteratur, 1992)
  • 1893 - A woman of no importance
    • En kvinna utan betydenhet (översättning M. Drangel, Bonnier, 1923)
    • En kvinna utan betydelse (översättning Per Erik Wahlund, i Komedier, Studentlitteratur, 1992)
  • 1893 - Salome
    • Salome: sorgespel i en akt (översättning: Edvard Alkman, Wahlström & Widstrand, 1895)
    • Salome: sorgespel i en akt (översättning Lisa Matthias, Bibliofila klubben, 1946)
  • 1895 - The importance of being Earnest
    • Mister Ernest (anonym översättning, Bonnier, 1923)
    • På fullt allvar (översättning Per Erik Wahlund, i Komedier, Studentlitteratur, 1992)
  • 1895 - An ideal husband
    • En idealisk äkta man (anonym översättning, Bonnier, 1919)
    • En idealisk äkta man (översättning Per Erik Wahlund, i Komedier, Studentlitteratur, 1992)
  • 1898 - The ballad of Reading Gaol
    • Balladen om fängelset i Reading (översättning Bertel Gripenberg, Björck & Börjesson, 1907)
    • Readingballaden (översättning Sigrid Lidströmer, Bonnier, 1920)
    • Balladen om fängelset i Reading (översättning Fredrik Silverstolpe, Ed. Edda, 2002)
    • Balladen om fängelset i Reading (tolkad till svenska av Sven Ahlström, S.-I. Ahlström, 2003=
  • 1905 (postumt) - De profundis
    • De profundis (översättning Anna Lamberg, Wahlström & Widstrand, 1905)
    • De profundis (översättning Elisabeth Mansén, Ellerström, 2003)
    • De profundis (översättning Sven-Olof Sundborg, Natur och kultur, 2005)
  • 1908 (postumt) - A Florentine tragedy
    • En Florentinsk tragedi (översättning Viktor Olsson, Världslitteraturen, 1928)

Större urvalsvolymer på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Rosor och lögner (urval och översättning: Lena Olausson & Rune Olausson, lyriköversättning: Bengt Anderberg, Hagaberg, 1984)
  • Drömmar och svek (urval: Lena Olausson & Rune Olausson, översättning: Kerstin Hallén, Sven-Olof Sundborg och Rune Olausson, Hagaberg, 1986)
  • Oscar Wilde: ett urval av hans bästa kvickheter, berättelser och essäer (översättning: Rune Olausson [m.fl.], Hagaberg, 1988)

Operor baserade på Oscar Wildes verk[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
  1. ^ jfr Bendz, The Influence of Pater and Matthew Arnold in the prose-writings of 0scar Wilde, 1914
  2. ^ http://www.oldbaileyonline.org/browse.jsp?id=t18950520-425-offence-1&div=t18950520-425&terms=Oscar%7CWilde#highlight

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]