Oslo

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Oslo fylke)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Oslo (olika betydelser).
Uppslagsordet ”Kristiania” leder hit. För fristaden i Köpenhamn, se Christiania.
Koordinater: 59°55′N 10°45′Ö / 59.917°N 10.750°Ö / 59.917; 10.750
Oslo
Huvudstad
Oslos siluett, Oslos stadshus och det nya operahuset.
Oslos siluett, Oslos stadshus och det nya operahuset.
Flag of Oslo.svg
Flagga
Oslo komm.svg
Stadsvapen
Etymologi: möjligen gudarnas slätt
Smeknamn: Tigerstaden
Land  Norge
Fylke Oslo
Landsdel Østlandet
Kommun Oslo
Landmärken Holmenkollen, Akershus fästning, Stortinget, Kungliga slottet
Floder Akerselva, Alnaelva, Lysakerelva
Höjdläge m ö.h.
Koordinater 59°55′N 10°45′Ö / 59.917°N 10.750°Ö / 59.917; 10.750
Högsta punkt Kirkeberget
 - höjdläge 629 m ö.h.
Area
 - tätort 289,84 km² (2012)[1]
 - kommun 426,31 km² (2013)[2]
 - storstadsområde 6 920,05 km² (2013)[2][3]
Folkmängd
 - tätort 925 242 (1 januari 2012)[1]
 - kommun 626 953 (1 april 2013)[4]
 - storstadsområde 1 283 820 (1 april 2013)[3][4]
Befolkningstäthet
 - tätort 3 192 invånare/km²
 - kommun 1 471 invånare/km²
 - storstadsområde 186 invånare/km²
Grundad ca år 1000
Borgmästare Fabian Stang (Høyre)
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Norway location map.svg
Red pog.svg
Karta över Oslo tätort (2005)
Karta över Oslo tätort (2005)
Webbplats: http://www.oslo.kommune.no/

Oslo, från 1624 till 1925 Kristiania (äldre stavning Christiania), är Norges huvudstad och administrativt är Oslo by ett eget fylke, med lite mer än 600 000 invånare. Tätorten Oslo omfattar den sammanhängande bebyggelsen i och runt staden och har cirka 925 000 invånare,[1] medan hela storstadsområdet har cirka 1,3 miljoner.[3][4] Stadens rötter kan spåras tillbaka till tiden runt år 1000 och den blev huvudstad 1299. Efter en tredagars brand 1624 blev staden flyttad ett litet stycke västerut och nyanlagd under namnet Christiania, medan det ursprungliga Oslo behöll sitt namn som ett område utanför staden. I och med utvidgningen av staden 1859 blev förstaden Oslo införlivad i Kristiania.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Oslos historia

Oslo blev enligt Snorres kungasaga grundat cirka år 1048 av kung Harald Hårdråde. I slutet av århundradet blev Oslo biskopssäte. Nyare arkeologiska utgrävningar har påvisat kristna gravar från före år 1000, och detta gjorde att Oslo kunde fira sitt 1000-årsjubileum år 2000. Staden låg vid utloppet av floden Alna. Vad namnet Oslo kommer av är omstritt, men lo  i Oslo betyder i alla fall slätt eller äng. Eftersom man förr i tiden skrev 'Ásló' skulle Os  betyda ås eller gud som i asatron. Därmed skulle Oslo kunna betyda ungefär slätten vid åsen eller gudarnas slätt.[5]

Akershus fästning 2006.

Oslo blev Norges huvudstad omkring år 1300 under Håkon Magnussons tid som kung. Han anlade Akershus fästning och gjorde den till sitt residens. Osloborna drev framgångsrik handel, men blev efter hand utkonkurrerade av Hansan. Under 1500-talet hämtade sig osloköpmännen från Hansans dominans, och sjöfart och trävaruhandel byggdes ut. Under unionstiden med Danmark förlorade staden sin status som huvudstad och stagnerade ekonomiskt. Efter en stor ödeläggande brand år 1624 flyttades staden till motsatta sidan av Bjørvika och byggdes av sten enligt krav från kung Kristian IV. Samtidigt döptes staden om till Christiania (från 1877 Kristiania). Christiania blev åter huvudstad år 1814, då unionen med Danmark upplöstes. Svensk-norska unionen (formellt Förenade konungarikena Sverige och Norge eller Sverige och Norge) var en statsrättslig förening mellan kungarikena Sverige och Norge under perioden 1814–1905. Unionen uppstod ur Kielfreden den 14 januari 1814 och den följande konventionen i Moss och stadfästes genom en revision av den norska grundlagen den 4 november 1814 och genom riksakten 1815. Unionen var en kompromiss mellan å ena sidan de norska självständighetssträvandena, uttryckta genom Eidsvollförfattningen, och å andra sidan Sveriges anspråk på Norge som en ersättning för det förlorade Finland och det till Danmark avträdda Svenska Pommern. Norge hade ingen egen utrikespolitik utan denna sköttes av det svenska utrikesdepartementet i Stockholm. Denna norska önskan om att själv bestämma utrikespolitiken var ytterligare ett skäl till unionsupplösningen 1905 (se Konsulatfrågan).

Som sammanfattning kan man säga att den Svensk-Norska unionen upphörde - inte på grund av att det fanns någon egentlig fiendskap mellan de båda nationerna - utan för att den grund unionen var byggd på hade blivit föråldrad under 1800-talets andra hälft. Statsmän från både Norge och Sverige var medvetna om att en ny tid hade kommit och unionen lades därför ned. Istället knöt man starka politiska och infrastrukturella band nationerna emellan, vilka resulterade i det mycket nära och fredliga samarbete som råder idag.

Den tidigaste stadskärnan låg kring utloppet av Alna, det område som i dag kallas Gamlebyen. Christiania efter 1624 flyttades västerut och låg nordväst om Akershus fästning. Genom århundradena har stadens centrum flyttat ytterligare västerut och kulminerade 1860—1950 med offentliga byggnader från Stortinget till Slottet längs med Karl Johans gates västra sida och med Rådhuset nere vid hamnen (byggt 1950).

1800-talet blev en tid med stor expansion för staden, och många offentliga byggnader byggdes – Slottet, Universitetet, Stortinget, Nationaltheatret och många fler. Många av de centrala stadsdelarna blev utbyggda i slutet av 1800-talet, när industrialismen fick folk att lämna landsbygden och ta sig till städerna. Stadsdelar som byggdes då är till exempel Grünerløkka  och Homansbyen. Mellan 1840 och 1900 tillkom den ekonomiska och sociala tvådelningen mellan östkant och västkant. Tillväxten fortsatte något långsammare under 1900-talet.

Den 22 juli 2011 blev Oslo utsatt för ett bombattentat som dödade åtta personer och skadade 209 personer varav 11 allvarligt.[6]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Vy över Oslo från Ekeberg.
Vy över Oslo från Holmenkollen.

Staden ligger längst in i Oslofjorden. Centrala Oslo omges av skogstäckta åsar i nordväst, norr, nordost och sydost, mest känt är det stora skogsområdet norr om staden, Nordmarka. Åsarna ger Oslo en vacker inramning och fina förutsättningar för skidåkning och annat friluftsliv. Ett antal öar i Oslofjorden ingår i kommunen, bland annat Hovedøya.

Oslo präglas av sina tre vattendrag som genom tiderna har hjälpt till att utveckla bosättning, lantbruk och industri:

  • Lysakerelva utgör gräns mot Bærum i väster
  • Akerselva rinner upp i Maridalsvannet i Nordmarka och rinner ut i Bjørvika. Traditionellt har Akerselven utgjort en gräns i såväl psykologisk, geografisk som socioekonomisk mening mellan stadens välmående västra delar och de fattigare östra delarna. Akerselven är ca. 10 kilometer. Fallhöjden beräknas till 150 meter. Över älven leder 23 broar. Av dessa är 14 vägbroar. Resten är mindre övergångar för fotgängare och cyklister. Det finns 20-talet vattenfall. Akerselven var den enskilt viktigaste förutsättningen för stadens tidigaste industrialisering. På dess stränder etablerade sig vattenkraftsberoende industrier under 1800-talet som Nydalens Compagnie, Christiania Spigerverk, Bjølsen valsemølle och Hjula væveri. I det post-industriella Oslo fungerar områdena kring älven som park och rekreationsområde. Många av industribyggnaderna står kvar, ombyggda för en ny tids behov. Ett spektakulärt projekt var ombyggnaden från spannmålssilo till studentlägenheter vid området Kuba.
  • Alnaelva (även Loelva) är stadens tredje och östligaste vattendrag och vid vars utlopp staden grundades.

Grannkommunerna är i väst Bærum, i norr Ringerike, Lunner och Nittedal, i öst Skedsmo och Lørenskog, och i söder Ski, Oppegård och Nesodden.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Oslo S.
Spårvagn vid Majorstuen i Oslo.

Oslo är centrum för det norska järnvägsnätet. Under 1850-talet byggdes Norges, och Svensk-Norska unionens första järnväg från Christiania till Eidsvoll. Därefter har linjer till Stavanger, Bergen, Bodø och mot svenska gränsen vid Kongsvinger och Kornsjø tillkommit.

Oslo Sentralstasjon är Norges största järnvägsstation. Historiskt fanns två stationer: Østbanestasjonen, varifrån tåg mot Sverige, Köpenhamn, Trondheim, Åndalsnes och även Bergen utgick, och Vestbanestasjonen: utgångspunkt för tågtrafiken mot Larvik och Stavanger. Tåget till Bergen utgick också en tid från Oslo V. Det gick då från Oslo V, via Drammen och till Hönefoss, för vidare färd mot Bergen. Sedan det sista tåget vinkades av från Vestbanen 1989, utgår alla tåg från Oslo S. Den tidigare stationsbyggnaden Østbanen står kvar strax söder om den nya centralstationen. På Vestbanetomten ska det byggas ett nytt nasjonalmuseum för konst som ska ersätta Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design på Tullinløkka. Det beräknas vara färdig 2019.

Lokaltrafik[redigera | redigera wikitext]

Oslo fick sina första hästdragna spårvagnar 1875. 1894 elektrifierades spårvägsnätet. Idag har Oslo Sporveier ansvaret för spårvägarna genom dotterbolaget Oslo Sporvognsdrift. Spårvagnarna benämns i dagligt tal "trikken", ett ord avlett från "elektrikken".

Oslos tunnelbana startade 1966. Tunnelbanan har 100 stationer och 6 linjer och den totala spårlängden är 100 kilometer, det vill säga nästan samma längd som Stockholms tunnelbana. Men alla linjer mot väst är ombyggda förortståglinjer som anslutits till Tunnelbanan i samband med att dessa 1995 knöts ihop med Tunnelbanan genom en tunnel till stationen Sentrum, sedermera Stortinget stasjon, vilken har uppgång på Karl Johan vid Egertorvet. Utöver detta finns ett omfattande bussnät.

Flygplatser[redigera | redigera wikitext]

Gardermoen flygplats är Oslos internationella och största flygplats. Den ligger nord om Oslo, och är Norges största och Nordens näst största flygplats. Till Gardermoen utgår Flytoget (höghastighetståg) från Oslo Sentralstasjon. Lite längre ifrån Oslo ligger också två andra flygplatser: Torp flygplats på västra sidan om Oslofjorden och Rygge flygplats på östra sidan. De sistnämnda är tidigare militärflygplatser som öppnats för civil flygtrafik och trafikeras främst av lågprisflyg. Den tidigare storflygplatsen Fornebu flygplats, belägen på Snarøya, används numera som ett centrum för IT-företag.

Hamn[redigera | redigera wikitext]

Hamnen är bland Nordens största med en sammanlagd kajlängd om drygt 13 km, och är Norges viktigaste för utrikeshandeln. Hemmahamn för det berömda skolfartyget Christian Radich - känt från tv-serien Onedinlinjen.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

E18

Oslo genomkorsas av europavägarna E6 och E18 vilka delvis går som motorvägar igenom staden. För att få köra in i de centrala delarna av staden måste man betala trafikavgift, så kallad bompeng. Bompengen tas ut dygnet runt och kostar 31 NOK.[7] Pengarna går till utbyggnad av vägar och kollektivtrafik. Stora vägutbyggnader har skett de senaste decennierna för att hantera trafiktillväxten i staden.

Runt Oslo går tre ringvägar (Ring 1, Ring 2 och Ring 3) för att avlasta det centrala vägnätet, dock går de första två tämligen centralt medan Ring 3 går i en vidare båge runt staden. E18 passerar under staden till stora delar genom en tunnel, men går söderut i en smal gatuliknande väg.

Rundradio[redigera | redigera wikitext]

Norsk Rikskringkasting, NRK med säte i Oslo, är Norges motsvarighet till Sveriges Television SVT och Sveriges Radio. Radio- och tv-huset ligger i området Marienlyst, vid Majorstuen. Även TVNorge har sitt säte i Oslo, medan den andra stora reklamfinansierade kanalen, TV 2 har sitt huvudkontor i Bergen. TV 2 har emellertid en studio på Karl Johan där det sänder ifrån.

Lokala sändare för TV och ljudradio befinner sig i Tryvannstårnet strax bortom Frognerseteren. Dit tar man sig lätt med T-banen som passerar Holmenkollens skidanläggning.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Det karaktäristiska Oslo rådhus med sitt röda tegel började byggas 1931 men stod inte klart förrän 1950.
Karl Johans gate på Norges nationaldag 17 maj.

Längs huvudgatan Karl Johans gate finns flera officiella byggnader: Stortinget, Slottet, Nationaltheateret, Universitetet i Oslo. Gatan präglas av ett stort folkliv. Nära gatan finns hamnen med Rådhuset och Akershus fästning. På Rådhusplassen finns Nobels Fredssenter. Slottet var länge inte öppet för allmänheten, men efter en genomgripande renovering på 1990-talet har visningar förekommit. Efter renoveringen har slottet varit kungaparets bostad. Kronprinsparet bor på Skaugum utanför Oslo. Nasjonalgalleriet har Norges största samling av målningar. Museet råkade ut för en spektakulär konstkupp då Edvard Munchs måleri Skrik (Skriet) stals den 12 februari 1994. Munchmuseet i stadsdelen Tøyen har världens största samling av Edvard Munchs konst. På Arbins gate nära Slottet finns Ibsenmuseet i Henrik Ibsens sista lägenhet. Ibsen skrev där sina sista två dramer: John Gabriel Borkmann och Når vi døde vågner. Ibsens arbetsrum har stått orört sedan diktarens död, 1906.

I Frognerparken finns bland annat flera av skulptören Gustav Vigelands skulpturer. Skulpturparken är en helhet av monument, skulpturer och fontäner. Två av de mest kända skulpturerna är avbildningen av det skrikande barnet Sinnataggen och den 17 meter höga Monolitten som är uthuggen ur Idefjordsgranit, föreställandes krälande människor staplade på hög. I parken ligger också Oslo Bymuseum. På rådhuset finns en rad skulpturer på väggarna. Av övriga statyer i stadens centrum kan nämnas: författarna Ibsen, Bjørnson och Ludvig Holberg vid Nationaltheateret; matematikern Niels Henrik Abel och feministen Aasta Hansteen i Slottsparken; kung Håkon VII av Norge nära Karl Johans gate; författaren Henrik Wergeland i parken Studenterlunden längs Karl Johan samt dekorationer på ytterväggarna av regeringsbyggnaden, utförda av Carl Nesjar i samarbete med Pablo Picasso.

På halvön Bygdøy finns Gokstadsskeppet och Osebergsskeppet från 800-talet utställda i Vikingskipshuset. På Bygdøy finns också Kongsgården, Norsk Folkemuseum, Thor Heyerdahls Kon-Tiki och Fridtjof Nansens polarforskningsfartyg Fram.

Holmenkollen är ett stort vinteridrotts- och rekreationsområde utanför Oslo. Området är kanske mest känt för sin backhoppning. Hopptornet i Holmenkollbacken är 60 meter högt. I Oslo hölls vinter-OS 1952. I hoppbacken finns Skimuseet. Tunnelbanan Holmenkollbanen en bra utgångspunkt för utflykter till skogs- och rekreationsområdet Nordmarka. 2008 revs det gamla landmärket och hopptornet för att ersättas med ett nytt som tillsammans med en ny skidstadion ska stå klart till världsmästerskapen i skidor 2011.

Sverige i Oslo[redigera | redigera wikitext]

Sveriges ambassad i Oslo ligger på Nobels gate 16 i området Skillebekk, väster om Oslos centrum.

Svenska Margaretakyrkan återfinns i stadsdelen Hammersborg bakom Regjeringskvartalet, helt nära kommunens huvudbibliotek, Deichmanske bibliotek, döpt efter 1700-talsmannen, boksamlaren och välgöraren Carl Deichman.

Kulturcentret Voksenåsen är en nationalgåva från Norge till Sverige som tack för den hjälp landet fick under andra världskriget. Det är också ett hotell med konferenslokaler. Det ligger stationen före FrognerseterenHolmenkollbanan.

Flera byggnader i Oslo har ritats av svenska arkitekter, som Stortinget, där Emil Viktor Langlet lämnade sitt bidrag efter att arkitekttävlingen redan var avgjord.[8] Han fick emellertid bland andra författaren och debattören Bjørnstjerne Bjørnson på sin sida, och därmed blev det han som fick uppdraget. Oslo konserthus ritades av Gösta Åbergh.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutveckling i Oslo från 1801-2006.

Kommunen har en total areal på 454,07 km², varav 426,31 km² är landareal.[2] Folkmängden uppgick till 626 953 invånare den 1 april 2013.[4] 12,2 % av Norges befolkning bor i Oslo kommun. Oslos sammanhängande bebyggelse (tätorten, Oslo tettsted) hade 925 242 invånare i början av 2012.[1] Storstadsområdet (Storoslo, eller Oslo-Region) hade 1 283 820 invånare 1 april 2013.[3][4]

På 1830-talet gick Oslo om Bergen som Norges största stad. 1948 ökade arealen och invånarantalet kraftigt då grannkommunen Aker slogs ihop med Oslo.

Arbetslösheten i Oslo är låg. I augusti 2010 var 4 procent av arbetskraften i Oslo kommun är arbetslös.[9]

Sport[redigera | redigera wikitext]

Flera stora idrottsevenemang går varje år av stapeln i Oslo varav de internationellt mest kända är skidspelen Holmenkollen skifestival och friidrottstävlingarna Bislett games - en av fyra friidrottsgalor i tävlingskonstruktionen IAAF Golden League. Värd för Bislett games är föreningen Bislettalliansen. Nationellt är cupfinalen i fotboll, som alltid spelas på nationalarenan Ullevaal, ett arrangemang av stor betydelse. Det lag som vinner cupen åtnjuter i Norge ett enormt anseende samt titeln norska mästare. Medlemmar av norska kungahuset brukar se finalmatchen från hedersläktaren. Cupfinalen spelas normalt om senhösten. Av fotbollslag från Oslo kan nämnas Lyn och Vålerenga IF. Bägge hör normalt hemma i den norska fotbollens översta division, Tippeligaen. I Oslos närhet håller även två andra lag från högsta ligan till: Stabæk och Lillestrøm.

Ett årligt återkommande arrangemang är fotbollsturneringen Norway Cup, där barn- och ungdomslag från hela världen deltar. Turneringen marknadsförde sig länge som världens största fotbollsturnering, men svenska Gothia Cup gör numera Osloturneringen rangen stridig.

Flera motionslopp löps varje år i norska huvudstaden: Grete Waitzløpet, Sentrumsløpet samt Holmenkollstafetten, den sista med målgång på anrika Bislett stadion, byggd till de olympiska vinterspelen 1952 i Oslo, där Norge blev bästa nation.

Bislett stadion renoverades 2005. Ombyggnaden gav förutom en allmän modernisering ytterligare två löparbanor, vilket innebar en ökning från 6 stycken till 8. Förr var Bislett en klassisk arena för hastighetsåkning på skridsko där många internationella mästerskap arrangerades. Sedan skridskohallen Vikingskipet i Hamar stod färdig har emellertid skridskosporten övergett huvudstaden. En mindre arena med skridskomöjligheter är Valle Hovin som ligger ett stycke öst om Oslo centrum.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Photo: Erik Storm / StockLink iMarkedet

Oslo är administrationscentrum för privat och offentlig verksamhet i Norge. Näringslivet domineras av handels- och servicenäringar samt av ett betydande inslag av företag med kopplingar till energibranschen. De flesta av de tidigare industrierna som bland annat låg vid Aker Brygge, Akerselva og Alna är idag nedlagda.

Oslo blev 2007 utnämnd till världens dyraste stad. Undersökningen från brittiska Economist Intelligence Unit (EIU), som tar utgångpunkt i prisnivån i New York, visar att Oslopriserna är 32 procent högre, följt av Paris (+30 procent), Köpenhamn (+26 procent) och London (+25 procent).

Oslo Børsen ligger också i staden, mittemellan Oslo S och Akershus fästning.

Utbildning, forskning och kultur[redigera | redigera wikitext]

Oslo har naturligtvis en mängd olika utbildningsanstalter. Den främsta är Universitetet i Oslo, grundat 1811. De äldsta universitetsbyggnaderna återfinns på Karl Johan och där ges endast ett fåtal kurser, av tradition i juridik samt i examen philosphicum, en förberedande kurs med filosofihistoria, argumentationsanalys och vetenskapsteori som är obligatorisk för alla universitetsstudenter i Norge. Den centrala byggnaden är universitetets aula, med frescomålningar av Edvard Munch. I universitetets aula sker immatrikuleringen, den ceremoni där varje student svär att hålla sig till de regler som omger universitetsstudierna.

Huvuddelen av all utbildning vid universitetet i Oslo sker i campusområdet Blindern.

Nära Bislett stadion ligger Bislett høgskolesenter, en samlingspunkt för flera högskolor. Där ges utbildning i bland annat journalistik, biblioteks- och informationsvetenskap, fysioterapi (sjukgymnastik), lärarutbildning.

I Nydalen, norr om centrum ligger Handelshøyskolen BI (BI, bedriftsøkonomisk institutt) med cirka 18 500 studenter (10 gånger fler än Handelshögskolan i Stockholm).

Kunsthøgskolen i Oslo med ungefär 500 studenter utbildar inom ämnen som konst, konsthantverk, teater och film.

Man har två dramatiska nationalscener:

På musikens område har man Norges Musikkhøgskole, ett musikkonservatorium och Norges ledande symfoniorkester, Oslo filharmoniske orkester. Filharmonien utvecklades under Mariss Jansons ledning (1979-2000) till en internationellt hyllad ensemble. Operakonsten tillgodoses genom Den norske opera. Ett nytt operahus invigdes hösten 2008 i hamnområdet Bjørvika.

I Oslo ligger Nasjonalbiblioteket  och Riksarkivet.

Poeter som präglat staden och präglats av den[redigera | redigera wikitext]

En av Norges mest lysande romanforfattare någonsin, Knut Hamsun, debuterade 1890 med romanen Sult - en skildring som uteslutande utspelar sig i det samtida Kristiania. Hamsun hade helt andra ambitioner än att skildra ett yttre skeende. Ändå är Sult en klassisk Osloroman. Den inleds med några klassiska rader: "Det var på den tiden då jag gick omkring och svalt i Kristiania, denna förunderliga stad som ingen lämnar utan att ha fått märken av den ..."

Arbetarpoeten Rudolf Nilsen är en av de som skrivit minnesvärda skildringar från den fattiga stadsbefolkningens gråbeinsgårder (varg-hus).

Författaren Lars Saabye Christensen har skrivit en rad uppväxtskildringar från stadens västkant på 1960-talet: Herman, Halvbrodern, Beatles.

Barnboksförfattaren Anne-Cath. Vestly har sedan 1953 skrivit en lang rad böcker om barns liv i skilda delar av staden. De flesta av böckerna utspelar sig i en fiktiv stadsdel kallad Tiriltoppen, som påminner om höghusförorter som Furuset och Stovner.

En nutida och särskilt framstående skildrare av Oslo är artisten och vispoeten Lillebjørn Nilsen. Nilsens texter har i över trettio år knutit an till platser, personer och personifikationer i den norska huvudstaden. 2005 belönades han med Oslo Kommunes Kulturpris. I motiveringen hette det bland annat att Lillebjørn Nilsen var den viskonstnär som mer än någon annan bidragit till Oslos kultur och dess självuppfattning, identitet och stolthet som storstad.

Jokke & Valentinerne var ett norskt rockband med Joachim Nielsen som vokalist och frontfigur. Nielsen skrev nästan alla låtar själv. Jokke uppnådde både kommersiell framgång, kultstatus och konstnärlig respekt för sina skildringar av ett Oslo-liv med alkohol, droger och depression men också goda stunder.

Fylke[redigera | redigera wikitext]

Oslo fylke är det enda norska fylket som endast består av en enda kommun. Oslo har ett parlamentariskt styresätt. Oslo gränsar till Akershus, Buskerud och Oppland fylke.

Smeknamn[redigera | redigera wikitext]

Tigerstaden är ett smeknamn på Oslo. Första litterära belägg är från dikten Godt mot (1870) av Bjørnstjerne Bjørnson.[10] Det var ursprungligen menat att beskriva Oslo som en farlig stad, men namnet uppfattas idag som något positivt.

Under år 2000 utplacerades det en rad statyer eller skulpturer med tigrar runt om i staden. Bland annat på Fridtjof Nansens plass framför Oslo rådhus och en stor bronsstaty av en tiger restes på Jernbanetorget framför Oslo Sentralstasjon.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Statistisk sentralbyrå, Norge; Tettsteder. Folkemengde og areal, etter kommune. 1.januar 2012. Läst 23 september 2012.
  2. ^ [a b c] Statistisk sentralbyrå, Norge; Tabell: 09280: Areal av land og ferskvatn Läst 16 oktober 2013.
  3. ^ [a b c d] Tidigare (fram till ca 2005) räknade Statistisk sentralbyrå Drammen och Moss som delar av Oslos officiella storstadsområde. Som följd av en anpassning till Eurostats definitioner för Larger Urban Zones redovisas dessa områden (med en total folkmängd av cirka 200 000 invånare) numera som egna, separata storstadsområden och ingår ej.
  4. ^ [a b c d e] Statistisk sentralbyrå, Norge; Tabell: 01222: Befolkningsutvikling Läst 16 oktober 2013.
  5. ^ Wetås, Åse (2000): Namneskiftet Kristiania – Oslo. sida 51–75. – Novus forlag, Oslo. ISBN 82-7099-325-5.
  6. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/dodstalen-justeras-ned
  7. ^ Fjellinjen
  8. ^ Slik kunne Stortinget sett ut / http://www.osloby.no/nyheter/Slik-kunne-Stortinget-sett-ut-7138300.html#.UY7PabXIZuo
  9. ^ Uendret ledighet i august NAV, 3 september 2010
  10. ^ ABC Nyheter- Derfor kalles Oslo Tigerstaden

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]