Ostsiedlung

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tysklands historia
Tysklands statsvapen
Denna artikel är en del av en serie
Tidslinje
Germanien
Folkvandringstiden
Austrasien (511–719)
Gamla Sachsen (?–785)
Frankerriket (719–843)
Östfrankiska riket (843–962)
Tysk-romerska riket (962–1806)
Preussen (1701–1918)
Rhenförbundet (1806–1813)
Tyska förbundet (1815–1866)
Nordtyska förbundet (1866–1871)
Kejsardömet (1871–1918)
Novemberrevolutionen (1918–1919)
Weimarrepubliken (1919–1933)
Nazityskland (1933–1945)
Ockupationen (1945–1949)
Västtyskland-Östtyskland (1949–1990)
Tysklands återförening (1989-1990)
Efter återföreningen (från 1990)

Tyskland-portalen

Ostsiedlung, tyska ung. "bosättning i öster", var tyskars invandring och kolonisation i områden som beboddes av slaver, ungrare, rumäner eller balter i Central- och Östeuropa, en process som fick stor fart från mitten av 1100-talet och pågick under hela 1200-talet innan den stannade av.

I samband med nationalismen på 1800-talet kopplades Ostsiedlung samman i Tyskland med expansionistiska tankegångar - Drang nach Osten - samt även till idén om Lebensraum.

I samband med Tysklands nederlag i andra världskriget tvångsförflyttades stora grupper av tyskar från Central- och Östeuropa. Områden som delvis bebotts av tyskar sedan medeltiden fick en slavisk befolkning, bland annat i västra Polen samt Östpreussen.

Se även[redigera | redigera wikitext]