Ostsiedlung
Från Wikipedia
| Tysklands historia | |
 Denna artikel är en del av en serie |
|
| Tidslinje | |
|---|---|
| Germanien | |
| Folkvandringstiden | |
| Austrasien (511–719) Gamla Sachsen (?–785) | |
| Frankerriket (719–843) | |
| Östfrankiska riket (843–962) | |
| Tysk-romerska riket (962–1806) | |
| Preussen (1701–1918) | |
| Rhenförbundet (1806–1813) | |
| Tyska förbundet (1815–1866) | |
| Nordtyska förbundet (1866–1871) | |
| Kejsardömet (1871–1918) | |
| Novemberrevolutionen (1918–1919) | |
| Weimarrepubliken (1919–1933) | |
| Nazityskland (1933–1945) | |
| Ockupationen (1945–1949) | |
| Västtyskland-Östtyskland (1949–1990) | |
| Efter återföreningen (från 1990) | |
|
Tyskland-portalen |
Ostsiedlung, tyska ung. "bosättning i öster", var tyskars invandring och kolonisation i områden som beboddes av slaver, ungrare, rumäner eller balter i Central- och Östeuropa. Denna process började under högmedeltiden på 1300-talet. Den tyska invandringen skedde delvis efter inbjudan av lokala slaviska härskare.
I samband med nationalismen på 1800-talet kopplades Ostsiedlung samman i Tyskland med expansionistiska tankegångar - Drang nach Osten - samt även till idén om Lebensraum.
I samband med Tysklands nederlag i andra världskriget tvångsförflyttades stora grupper av tyskar från Central- och Östeuropa. Områden som delvis bebotts av tyskar sedan medeltiden fick en slavisk befolkning, bland annat i västra Polen samt Östpreussen.
