Oswald Pohl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oswald Pohl
Oswald Pohl i amerikansk fångenskap.
Oswald Pohl i amerikansk fångenskap.
HH-SS-Obergruppenfuhrer-Collar.png Obergruppenführer
Född 30 juni 1892
Duisburg, Rhenprovinsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 7 juni 1951 (58 år)
Landsbergfängelset, Landsberg am Lech, Bayern, Västtyskland
Begravningsplats Spöttinger Friedhof, Landsberg am Lech
Inträde 9 november 1933
Tjänstetid 1933–1945
Befäl SS-Wirtschafts- und Verwaltungshauptamt
Utmärkelser DEU KVK Ritter swords BAR.svg Krigsförtjänstkorsets riddarkors med svärd
Ribbon of German Cross in Silver.png Tyska korset i silver

Oswald Ludwig Pohl, född 30 juni 1892 i Duisburg, död 7 juni 1951 i Landsberg am Lech, var en tysk nazistisk politiker samt SS-Obergruppenführer och general i Waffen-SS. I egenskap av chef för SS:s ekonomi- och förvaltningsmyndighet (SS-WVHA) var Pohl ansvarig för de nazityska koncentrationslägrens ekonomi, administration och logistik. SS-WVHA hade bland annat till uppgift att ta tillvara de mördade fångarnas tandguld.

Efter andra världskriget ställdes Pohl inför en amerikansk militärdomstol och dömdes till döden.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Oswald Pohl var son till verktygsmästaren Hermann Otto Emil Pohl och dennes hustru Auguste Emilie Seifert.[1] Han avlade studentexamen 1912 och fick samma år anställning vid kejserliga marinens förvaltningssektion. Under första världskriget tjänstgjorde han som sjöofficer och dekorerades med Järnkorset av andra klassen. Efter kriget var han under kort tid med i frikår en Marine-Brigade von Loewenfeld.[2]

År 1922 gick Pohl med i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och tre år senare blev han medlem i Sturmabteilung (SA). Under 1920-talet var han bland annat Ortsgruppenleiter för NSDAP och SA-ledare i Swinemünde. Från 1933 satt Pohl med i Kiels stadsfullmäktige.

Reichsführer-SS Heinrich Himmler fick upp ögonen för Pohls organisatoriska talang och övertalade honom att lämna SA för Schutzstaffel (SS). Pohl blev den 9 november 1933 medlem i SS med tjänstegraden Sturmbannführer. Pohl ingick i Himmlers stab och blev inom kort förvaltningschef inom SS-Hauptamt, SS:s centrala myndighet.[2] Från 1936 bemödade sig Pohl om att för SS:s räkning ekonomiskt utnyttja koncentrationslägerfångar. År 1938 blev han chef för SS:s företagsverkamhet och året därpå utsågs han till chef för SS-Hauptamt Verwaltung und Wirtschaft, som 1942 bytte namn till SS-Wirtschafts- und Verwaltungshauptamt (SS-WVHA), SS:s ekonomi- och förvaltningsmyndighet. Pohls myndighet ansvarade för alla de hundratusentals lägerfångar som exploaterades som tvångsarbetskraft och även hyrdes ut till den tyska industrin. SS-WVHA tog hand om mördade människors, däribland judars, ägodelar, värdesaker, hår och tandguld, och som dess chef var Pohl ytterst ansvarig för denna utplundring. År 1942 beordrade Pohl att allt människohår från lägerfångar skulle tillvaratas och återanvändas.[2] Pohl var därtill chef för Hauptamt Haushalt und Bauten inom Riksinrikesministeriet samt förvaltningsansvarig för Lebensborn-programmet.

Rättegång[redigera | redigera wikitext]

Vid WVHA-rättegången 1947 åtalades Pohl för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Huvudanklagelsen gällde mord på interner i de koncentrationsläger, som stod under WVHA:s förvaltning.

I november 1947 dömdes Pohl till döden. Under rättegången hade han kategoriskt tillbakavisat samtliga anklagelser om mord och utplundring av koncentrationslägerfångar och hävdat att han endast var en obetydlig funktionär i sammanhanget. Med Romersk-katolska kyrkans tillåtelse publicerades 1950 Pohls bok Credo: Mein Weg zu Gott.

Efter en lång rad överklaganden och nådeansökningar avrättades Oswald Pohl i juni 1951 i Landsberg am Lech genom hängning.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Pohl var gift med Margarethe Lehmann från 1918 till 1940; paret fick sonen Ortwin (1920–1994). År 1942 gifte Pohl om sig med Eleonore von Brüning, född Holtz; paret fick en dotter.

Samtal med Goldensohn[redigera | redigera wikitext]

Den amerikanske psykiatern Leon Goldensohn (1911–1961) utsågs till fängelsepsykiater i Nürnberg efter andra världskrigets slut. Från januari till juli 1946 övervakade han den psykiska hälsan hos de 21 män som stod åtalade inför den internationella militärtribunalen. Han noterade även deras kroppsliga besvär. Goldensohn intervjuade även några av åklagarsidans och försvarets vittnen.[3] I juni 1946 intervjuade han Pohl. Goldensohn frågade Pohl om det beslagtagna tandguldet och undrade om det aldrig hade föresvävat honom att guldet var besudlat med människoblod.

Jag visste att guldet kom från judar. Det visste alla. Men jag rörde det aldrig. Himmler såg bara till att det passerade min byrå på vägen till riksbanken, där det deponerades i enlighet med överenskommelsen med Funk och Schwerin von Krosigk.[4]

Pohl bedyrade att han själv inte hade något att göra med Förintelsen. Han var chef för driften av koncentrationslägren, men ansvaret för förintandet av judarna låg på Himmler och de enskilda lägerkommendanterna, till exempel Rudolf Höss. Goldensohn påpekade att Inspektoratet för koncentrationslägren (IKL) under Richard Glücks ingick i Pohls myndighet, men Pohl svarade då att Glücks fick sina order rörande förintelseprogrammet från Heinrich Müller, som var byråchef på Reichssicherheitshauptamt (RSHA).[5]

Goldensohn förhörde sig om Pohls skuld och samvete. Pohl hävdade, att allt han gjort var att lyda order, och att hans samvete var rent.

Jag är på intet vis ansvarig för eller skyldig vare sig till mordet på fem miljoner judar eller andras död i koncentrationslägren. Jag hade inte det ringaste med mordet på fem miljoner judar att göra. Det faktum att jag var förvaltningschef för alla koncentrationsläger i Tyskland från 1942 till slutet är ovidkommande i sammanhanget. Jag har förklarat flera gånger att jag skickade Glücks, en av mina underordnade, att ta hand om detta program och att jag själv höll mig utanför.[6]

När Goldensohn frågade Pohl om denne någonsin försökt att förhindra förintelseprogrammet, fick han svaret:

Vad kunde jag göra? Om jag sett någon möjlighet att förhindra det hade jag gjort det.[7]

Befordringshistorik[redigera | redigera wikitext]

Oswald Pohl befordringshistorik[8]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Oswald Pohls utmärkelser[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pohl, Dieter. ”Pohl, Ludwig Oswald” (på tyska). Neue Deutsche Biographie. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. http://www.webcitation.org/6T6ldzMQ0. Läst 6 oktober 2014. 
  2. ^ [a b c] Klee 2007, s. 467
  3. ^ Goldensohn 2005, s. 9
  4. ^ Goldensohn 2005, s. 414
  5. ^ Goldensohn 2005, s. 415
  6. ^ Goldensohn 2005, s. 419
  7. ^ Goldensohn 2005, s. 425
  8. ^ [a b] Miller, Michael D.; Collins, Gareth. ”SS-Obergruppenführer und General der Polizei” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20091028181124/http://geocities.com/~orion47/SS-POLIZEI/SS-Ogruf_M-Z.html. Läst 6 oktober 2014. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Allen, Michael Thad (2002) (på engelska). The Business of Genocide: the SS, Slave Labor, and the Concentration Camps. Chapel Hill, North Carolina: University of North Carolina Press. ISBN 0-8078-2677-4 
  • Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. sid. 293. ISBN 978-91-88858-32-X 
  • Goldensohn, Leon (2005). Nürnbergrättegången: samtal med vittnen och anklagade. Stockholm: Fahrenheit. ISBN 91-975262-8-2 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Longerich, Peter (2009). Heinrich Himmler: en biografi. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-302379-3 
  • Naasner, Walter (1997) (på tyska). SS-Wirtschaft und SS-Verwaltung: "Das SS-Wirtschafts-Verwaltungshauptamt und die unter seiner Dienstaufsicht stehenden wirtschaftlichen Unternehmungen" und weitere Dokumente. Düsseldorf: Droste. sid. 352. Libris 5930018. ISBN 3-7700-1603-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Koch, Peter-Ferdinand (1988) (på tyska). Himmlers Graue Eminenz: Oswald Pohl und das Wirtschaftsverwaltungshauptamt der SS. Hamburg: Facta Oblita. ISBN 3-926827-01-7 
  • Schulte, Jan Erik (2001) (på tyska). Zwangsarbeit und Vernichtung: das Wirtschaftsimperium der SS: Oswald Pohl und das SS-Wirtschafts-Verwaltungshauptamt 1933–1945. Paderborn: Schöningh. ISBN 3-506-78245-2 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]