Otto IV (tysk-romersk kejsare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Otto IV träffar påven Innocentius III

Otto IV, ty. Otto IV von Braunschweig , född 1175/1182, död 19 maj 1218, tysk kung från 1198, tysk-romersk kejsare från 1209 till 1215 som Otto IV. Son till Henrik Lejonet, av huset Welf.


Otto förlänades av Richard Lejonhjärta med Akvitanien och Poitou. Hans besittningar i Tyskland inskränkte sig till delar av Braunschweig. När vid kungavalet 1198 ett parti under ärkebiskop Adolf av Köln vägrade erkänna Filip av Schwaben som kung, enade det sig i stället om Otto. På hans sida ställde sig England, Danmark och Böhmen, och 1201 erkändes han av påven Innocentius III som rättmätig kung. 1204 var han den starkaste av rivalerna, men avfall inom hans läger gjorde sig gällande och han måste 1207 lämna Tyskland. Mordet på Filip av Schwaben 1208 öppnade på nytt vida utsikter för Otto. Han erkändes även av Filips gamla anhängare som kung och kröntes 1209 av påven till romersk kejsare.[1]

Då han omdelbart därefter börjande föra en för påven misshaglig politik i södra Italien, bannlystes han 1210 av denne. När Otto 1211 var på väg att gå över till Sicilien, fick han underrättelse om att ett antal tyska furstar till motkung valt den hohenstaufiske Fredrik II. Nya strider följde, och på nytt uppträdde England som Ottos allierade och Frankrike som hans motståndare. Avgörandet föll 1214 i slaget vid Bouvines, där Otto led ett förkrossande nederlag. Övergiven av sina anhängare fortsatte han kampen mot Fredrik II till sin död 1218.[2]

Företrädare:
Henrik VI
Tysk-romersk kejsare
12091215
Efterträdare:
Fredrik II

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1038-39 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1038-39