Otto Kyndel

Från Wikipedia

Otto Herbert Kyndel, född 3 mars 1904 i Lillkyrka i Örebro län, död 11 juni 1983 i Nykvarn, var en svensk violinist och professor.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kyndel studerade för Henri Marteau och Charles Barkel. Han anställdes i Norrköpings orkesterförening 1920 och var konsertmästare där 1928–1933. Han var konsertmästare i Svensk Filmindustris orkester 1936–1938, i Sune Waldimirs orkester och i Radioorkestern 1938–1960. Han var lärare vid Kungliga Musikhögskolan 1946–1970.

Otto Kyndel grundade Kyndelkvartetten 1941, en av de ledande stråkkvartetterna i Sverige, och verkade i den som primarie till 1969.

Han var bror till Nils och Tore Kyndel samt svåger till Ann-Marie Kyndel.[1] Han har varit gift med Anita Kyndel och efterlämnar fyra döttrar.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Intermezzo med Sune Waldimir, piano
  • Romance med Sune Waldimir, piano
  • Min längtans sång Otto Kyndel, violin och hammondorgel
  • Nattens serenad Otto Kyndel, violin och hammondorgel
  • Henri Marteau : svenska elever och kolleger. Collector's Classics vol. 7:I–IV ; The String Players = Stråkmusiker. Caprice CAP 21620. 1999 (4 CD).

Filmografi-roller[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kyndel, Otto i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
  2. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 84 (2., reviderad och utökad upplaga). Stockholm: Kungliga Musikaliska Akademien. ISSN 0347-5158 Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X