Oxelösund
| Oxelösund | |
| Tätort Centralort |
|
 Oxelösund från luften 2012
|
|
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Landskap | Södermanland |
| Län | Södermanlands län |
| Kommun | Oxelösunds kommun |
| Församling | Oxelösunds församling |
| Koordinater | 58°40′N 17°07′Ö / 58.667°N 17.117°V |
| Area | 1 157,12 hektar |
| Folkmängd | 10 870 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 9,39 inv./hektar |
| Grundad | 1899 (som municipalsamhälle) |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| Postnummer | 613 XX |
| Riktnummer | 0155 |
| Tätortskod | 0820 |
  Oxelösunds läge i Södermanlands län
|
|
- För andra betydelser, se Oxelösund (olika betydelser).
Oxelösund är en tätort i Södermanland och centralort i Oxelösunds kommun, Södermanlands län.
Innehåll |
Historia [redigera]
Oxelösund har en ung historia. Här finns dock en naturlig hamn som utnyttjats i åtminstone 500 år. När det blev aktuellt att bygga en järnväg för att forsla Bergslagens produkter direkt ut till Östersjön föll valet på Oxelösund – ett tidigare försök att knyta ihop Bergslagen med en hamn vid Vänern (Köping-Hults Järnväg) blev aldrig fullbordat.
Industrikoncernen Trafik AB Grängesberg-Oxelösund (TGO; mest känd som Gränges) bildade 1873 järnvägsbolaget OFWJ (Oxelösund-Flen-Västmanlands Järnväg), senare TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds järnvägar). Bolaget köpte nästan hela Oxelösundshalvön, som då tillhörde närbelägna Stjärnholms slott, för att på sikt kunna bygga de anläggningar man behövde. Själva samhället Oxelösund var vid denna tid helt obetydligt – det har vuxit upp tack vare hamnen, järnvägen och järnverket som tillkom något senare (1913).
1950-talet [redigera]
Vid ingången av 1950-talet var Oxelösund en typisk svensk småstad med trähus och lummiga trädgårdar. Som ett av de sista samhällena i Sverige blev Oxelösund stad år 1950. Ortens befolkning uppgick då till 5200 personer. Näringslivet var starkt präglat av industrin och den största arbetsplatsen var järnverket med cirka 700 anställda.
En milstolpe i ortens utveckling blev Grängeskoncernens beslut att 1955 köpa aktiemajoriteten i Oxelösunds Järnverks AB (idag SSAB Oxelösund). Beslutet hade inte bara betydelse för näringslivet utan påverkade hela samhället. Gränges hade redan tidigare intressen i samhället och dess näringsliv, bland annat genom att man förvaltade hamnen och järnvägen, och även genom järnverket som nästan uteslutande använde sig av järnmalm från Gränges gruvor i Bergslagen. Gränges köp av aktiemajoriteten i järnverket kan ses som ett första steg i de investeringar man ämnade göra i Oxelösund. Investeringarna möjliggjordes av att staten tidigare samma år inköpt den andel Gränges hade i gruvbolaget LKAB för en miljard kronor, och ett villkor för denna inlösen var att det kapital som därmed frigjordes skulle placeras i nya aktiviteter och ge sysselsättning i svensk industri. För detta beslut krävdes en riksdagsmajoritet. Socialdemokraterna, vilka satt i regeringsställning, och Bondeförbundet röstade för beslutet medan övriga riksdagspartier röstade emot.
Gamla Oxelösund fick i och med detta ge plats för det nya järnverket men det finns ännu ett par villor kvar som påminner om hur det såg ut på 1920-talet. Ett helt nytt centrum byggdes liksom en motorväg från Nyköping in till staden (riksväg 53), och 1957 invigdes den karaktäristiska S:t Botvids-kyrkan. Sammantaget domineras Oxelösund än idag av 1950-talets omvälvning med hamnen, järnverket och en homogen 1950-talsbebyggelse.
1962 byggdes Femörefortet, ett kustartilleribatteri beläget i Femöre naturreservat på halvön Femöre, för att försvara den viktiga hamnen.
Administrativa tillhörigheter [redigera]
Oxelösund var belägen i Sankt Nicolai socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Nikolai landskommun där Oxelösunds municipalsamhälle inrättades 27 januari 1899 för orten. Muncipalsamhället med kringområde bröts ur landskommunen 1950 och bildades Oxelösunds stad som 1971 ombildades till Oxelösunds kommun med Oxelösund som centralort.[2]
I kyrkligt hänseende har Oxelösund sedan 1953 hört till Oxelösunds församling, dessförinnan till Nikolai församling.[3]
Orten ingick till 1911 i Jönåkers tingslag, därefter till 1914 Jönåkers och Rönö tingslag, därefter till 1948 till Jönåkers, Rönö och Hölebo tingslag sedan till 1971 till Nyköpings domsagas tingslag. Sedan 1971 ingår Oxelösund i Nyköpings tingsrätts domsaga.[4]
Befolkningsutveckling [redigera]
| Befolkningsutvecklingen i Oxelösund 1960–2010[5] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 9 376 | |||
| 1965 | 13 377 | |||
| 1970 | 15 085 | |||
| 1975 | 13 862 | |||
| 1980 | 14 084 | |||
| 1990 | 12 873 | 1 077 | ||
| 1995 | 11 598 | 1 117 | ||
| 2000 | 10 680 | 1 126 | ||
| 2005 | 10 843 | 1 126 | ||
| 2010 | 10 870 | 1 157 | ||
Kommunikationer [redigera]
Med en motorväg och en järnväg ända ned i hamnen har staden ett uppenbart logistiskt fördelaktigt läge, men de färjeförbindelser till utlandet och Gotland som funnits har inte blivit bestående.
Näringsliv [redigera]
Oxelösunds näringsliv domineras av SSAB. I relation till de flesta andra kommuner har Oxelösund därför en hög andel arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin, 54 % jämfört med 18 % i riket. SSAB har ca 2 400 anställda, kommunen inklusive kommunala bolag cirka 780, och hamnen har cirka 220 anställda. Här finns också cirka 300 små och medelstora företag.
Oxelösund har många pendlare. 1 656 personer (flest män) pendlar in för att arbeta här. 1 536 personer (flest kvinnor) arbetar i andra kommuner. Största pendlingen sker till och från Nyköping. Cirka 150 personer pendlar in från och cirka 300 pendlar ut till andra län.
Utbildning [redigera]
Skolor i Oxelösund:
- D-skolan. En låg- och mellanstadieskola.
- Ramdalsskolan. Även denna skola är en låg- och mellanstadieskola. Läsåret 10/11 blir Ramdalens kultur- och kunskapsskola en F-5-skola då alla kommunens sexor flyttas till Breviksskolan. Här spelades 1995/1996 Ica-handlarnas miniallsvenska.
- Peterslundsskolan. En F-6-skola, men fr.o.m. läsåret 10/11 blir det en F-5-skola då alla kommunens sexor flyttas till Breviksskolan.
- Breviksskolan. Kommunens enda högstadium. Här går cirka 12 klasser från årskurs 7 till 9. Klasserna är uppdelade på så kallade "lotsar" som är huvudledare för gruppen. Oftast är dessa lärare inom skolan, men det har varit fall där andra också har varit s.k. lotsar.
- Utbildningscentret. En friskola för gymnasiet. Byggprogrammet är det största programmet här och 90% av alla elever är pojkar.
Evenemang [redigera]
Oxelösund har varje år en återkommande marknad. Oxelö Marknad lockar runt 15-20 tusen personer varje år den andra lördagen i maj. De senare åren har även Femöredagen varit ett stort dragplåster till Oxelösund.
Personer med anknytning till orten [redigera]
-
Se även: Kategori:Personer från Oxelösund.
 |
Om personerna i denna lista verkligen har en relation till detta område behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Om uppgifter i personartiklarna, efter kontroll, visar på en relation till orten, kan mallen tas bort (2013-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
- Algot Andersson, skolledare och socialdemokratisk politiker
- Hank C. Burnette, rockabillyartist
- Anders G. Carlberg, ekonom, företagsledare och tidigare chef för Oxelösunds järnverk
- Gustaf Carlén, långdistanslöpare
- Martin Emtenäs, journalist och programledare
- Siv Ericks, skådespelare
- Fredrik Gunnarsson, skådespelare
- Karolina A. Højsgaard, orienterare
- Kajsa Ingemarsson, författare
- Elsa Nanna Johansson, sabotör
- Rasmus Kellerman, musiker
- Ture Nerman, journalist, politiker och poet
- David Norman, folkskolelärare och socialdemokratisk politiker
- Gunnar Olsson, regissör, skådespelare och manusförfattare
- Alfred Frederick Rickman, sabotör
- Mauritz Sandin, regissör och sångtextförfattare
- Kalle Spjuth, bandyspelare
- Gunilla Svärd, orienterare
- Joar Tiberg, författare och översättare
- Sven Zetterström, socialdemokratisk politiker
- Johan Åkerman, ekonom, företagsledare och tidigare chef för Oxelösunds järnverk
- Ralf Åkesson, schackspelare
Vänorter [redigera]
Oxelösund ingår i Douzelage-samarbetet med en stad ifrån alla EU-länder, detta gör att Oxelösund är vänort till följande orter:
- Altea, Spanien
- Bad Kötzting, Tyskland
- Bellagio, Italien
- Bundoran, Irland
- Chojna, Polen
- Granville, Frankrike
- Holstebro, Danmark
- Houffalize, Belgien
- Högfors, Finland
- Judenburg, Österrike
- Köszeg, Ungern
- Marsaskala, Malta
- Meerssen, Holland
- Niederanven, Luxemburg
- Prienai, Litauen
- Preveza, Grekland
- Sesimbra, Portugal
- Sherborne, Storbritannien
- Sigulda, Lettland
- Siret, Rumänien
- Sušice, Tjeckien
- Türi, Estland
- Zvolen, Slovakien
Se även [redigera]
- Sankt Nicolai socken
- Lista över fasta fornminnen i Oxelösund (för omfattning av detta område, se Oxelösunds stad#Sockenkod)
Referenser [redigera]
- ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013.
- ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
- ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 9 september 2012.
- ^ Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Nyköpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Oxelösund.
|
||||||||||
|
||||||||
