Pink
| Pink | |
P!nk uppträder på Funhouse Turnén November 2009.
|
|
| Födelsenamn | Alecia Beth Moore |
|---|---|
| Född | 8 september 1979 Doylestown, Pennsylvania, United States |
| Genre(r) | Punk rock Pop rock R&B |
| Roll | sångerska, låtskrivare, musiker, akrobat, producent, dansare |
| Instrument | sång, gitarr, piano, keyboard, trummor |
| År som aktiv | 1995– |
| Skivbolag | LaFace Records (1996–2001, 2006–) Arista Records (2001–2005) |
| Webbplats | www.PinksPage.com/ |
Alecia Beth Moore, bättre känd under artistnamnet Pink (P!nk) född 8 september 1979 i Doylestown, Pennsylvania, är en amerikansk sångerska och låtskrivare.
År 2000 släpptes Pinks första singel "There You Go", vilken senare gavs ut på hennes debutalbum Can't Take Me Home via LaFace Records, och blev en kommersiell framgång. Hennes andra album Missundaztood släpptes 2001 och blev en stor succé internationellt. Pink släppte sitt tredje album Try This i november 2003, som trots mindre kommersiell framgång jämfört med föregående utgåvor sålde cirka 3 miljoner exemplar och belönade henne med en Grammy Award för bästa kvinnliga Rock Vocal Performance för singeln "Trouble". Hennes fjärde album I'm Not Dead släpptes i april 2006 och albumet genererade flera hitsinglar, däribland "Stupid Girls", "U + Ur Hand" och "Who Knew". Både "U + Ur Hand" och "Who Knew" toppade Pop-listorna. Hennes femte album, Funhouse, släpptes oktober 2008 och hennes första solonummer "So What" hamnade nummer ett på Billboard Hot 100. I november 2010 släppte Pink sitt första samlingsalbum Greatest Hits... So Far!!!.
Pink har rankats som decenniets ledande popartist (2000-2010) enligt Billboards "Decade End Chart".[1] Hon har också kvalat in med tio Billboard Hot 100 top 10 US hits, varav åtta som soloartist. Pink har vunnit två Grammy Awards, fem MTV Music Awards och två Brit Awards. "The People's Chart" meddelade via BBC Radio 1 att Pink är den elfte mest spelade artisten på brittisk radio under de senaste tio åren (2000 till 2009).[2] Hittills har Pink sålt över 30 miljoner album världen över.[3] Forbes Magazine kallade Pink den 27:e mäktigaste kändisen i världen då hon tjänade $44.000.000 mellan juni 2009 och juni 2010.[4]
Innehåll |
[redigera] Uppväxt
Alecia Moore föddes i Doylestown, Pennsylvania, USA, dotter till sjuksköterskan Judith Moore (född Kugel) och James Moore Jr, veteransoldat från Vietnamkriget.[5] Pink har en bror, Jason Moore (född 1977). Hennes far har religionstillhörigheten kristen katolik, hennes mor är judiska.[6] Pink har europeiska rötter; moderns förfäder emigrerade till USA från Irland, Tyskland och Litauen.[7] Moore växte upp i Doylestown, där hon gick på Kutz Elementary School, Lenape Middle School och Central Bucks West High School.
Alecia Moore utvecklade sin röst tidigt i livet. Även om hon var ett friskt barn vid födseln, utvecklade hon senare en form av astma som plågade henne genom hennes första år.[8] Pink har i intervjuer berättat att hennes far ofta sjöng och spelade gitarr för henne och att hon hade tidiga drömmar om att bli rockstjärna.[9] I gymnasiet kom Moore i kontakt med i sitt första band, Middleground. Som tonåring skrev hon texter som ett utlopp för sina känslor - "Hennes första texter var alltid mycket introspektiva. En del av det var mycket mörkt och mycket djupt, nästan oroande" är Moores mammas kommentarer på låtskrivandet vid den här tiden.[8] Moore började uppträda på klubbar i Philadelphia när hon var 14 år gammal. Vid 16 års ålder bildade hon R&B-gruppen Choice tillsammans med två andra jämnåriga vänner. De skaffade ett kontrakt med L.A. Reid och arbetade då med olika producenter i två år, men gav aldrig ut någon skiva innan Reid övertalade Moore att övergå till soloartist.
Pink anger att hennes största influenser är Elvis Presley, Bette Midler, Janis Joplin, Aerosmith, Bob Dylan, Michael Jackson, Madonna, Mariah Carey, Whitney Houston, Linda Perry, Billy Joel, Indigo Girls, Don McLean, 2Pac och The Notorious BIG.[10]
Pinks artistnamn myntades som en hyllning till karaktären Mr.Pink i filmen Reservoir Dogs.[11]
[redigera] Musikkarriär
[redigera] 2000-01: Can't Take Me Home
Pinks debutalbum, Can't Take Me Home, producerades av Babyface, Terence "Tramp-Baby" Abney, She'ksphere, Dallas Austin, The Specialists och Steve Rytm, och släpptes i april 2000. Det blev certifierade dubbelplatina i USA, med över 5 miljoner exemplar sålda världen över och producerade två amerikanska topp tio singlar: "There You Go" och "Most Girls". Albumets tredje singel, "You Make Me sick", var en amerikansk topp 40-hit och brittisk topp tio-hit i början av 2001 och var även med i filmen Save the last dance. Låten "Split Personality" var med i filmen En prinsessas dagbok. Hon var förband till N'Sync på deras USA-turné under sommaren 2000.[12]
År 2001 spelade hon in en cover på Labelles singel "Lady Marmalade" från 1975 med Christina Aguilera, rapparen Lil' Kim och Mya för soundtracket till filmen Moulin Rouge!. Producerad av hip-hop-producenterna Rockwilder och Missy Elliott, toppade låten listorna i länder som Nya Zeeland, Storbritannien, Australien och USA. Singelns musikvideo var populär på musikkanaler och vann MTV Video Music Award för "Årets Video".[13] Låten vann en Grammy Award - Pinks första - för "Best Pop Collaboration With Vocals", och gav ett lyft för de fyra artisternas karriärer.[8] I en VH1 intervju sade Pink att hon fick kämpa för att få sjunga de höga delarna i låten med Christina Aguileras manager.
[redigera] 2001-02: Missundaztood
Pink var trött på att marknadsföras som ytterligare en "cookie cutter pop artist" (definieras av avsaknad av originalitet och utmärkande, en referens till kakornas likhet som kakformar åstadkommer) och istället angelägen om att bli sedd som en mer seriös låtskrivare. Pink tog sitt sound i en ny riktning och sökte mer kreativ kontroll under inspelningen av sitt andra album så att hon kunde göra den musik hon ville.[14] Hon rekryterade Linda Perry, tidigare sångerska i 4 Non Blondes , som anger att Pink hade öppnat sig för henne: "I början sa jag bara: "Vad känner du?", och hon (Pink) satt bara bakom pianot och sjöng."[8] Pink flyttade in hos Perry i Los Angeles där paret tillbringade flera månader att skriva låtar till det kommande albumet.[15] Perry deltog med att skriva och samproducerade albumet med Dallas Austin och Scott Storch, och enligt VH1 Driven, var Antonio "LA" Reid, från LaFace Records, inte nöjd från början med den nya musiken Pink gjorde.[8] Albumet släpptes i november 2001 och heter Missundaztood på grund av att Pink tror att människor hade en fel bild av henne[16].
Albumets första singel, "Get The Party Started" (skriven och producerad av Perry), hamnade på topp-fem i bl.a USA och som nummer ett i Australien. På MTV Video Music Awards 2002, vann musikvideon kategorierna "Bästa Kvinnliga Video" och "Bästa Dansvideo". Albumets andra singlar "Don't Let Me Get Me", "Just Like a Pill" och "Family Portrait" var också radio- och listframgångar. "Just Like a Pill" blev Pinks första solo UK#1 hit. Missundaztood sålde guld eller platina i mer än 20 länder,[17] med en världsomspännande försäljning på 15 miljoner.[18] Det var det näst mest sålda albumet i Storbritannien under 2002. Missundaztood och "Get The Party Started" nominerades på Grammy Awards 2003 för "Best Pop Vocal Album" och "Best Female Pop Vocal Performance". År 2002 startade Pink en amerikansk, europeisk och australisk turné och senare blev hon förband till Lenny Kravitz amerikanska turné.
[redigera] 2003-05: Try This
I mitten av 2003 bidrog Pink med låten "Feel Good Time" till filmen Charlies änglars soundtrack, där hon hade ett cameoframträdande som ägaren till en motocrossramp. "Feel Good Time" var delvis skriven av sångaren Beck, producerad av elektronica-musikartisten William Orbit och baserad på låten "Fresh Garbage" av bandet Anden. Under samma period, släpptes en låt från Myas album Moodringen som Pink hade skrivit tillsammans med Damon Elliott.
"Feel Good Time" var med på den icke-amerikanska upplagan av Pinks tredje album Try This, som släpptes den 11 november 2003. Åtta av de tretton låtarna var skrivna tillsammans med Tim Armstrong från bandet Rancid och Linda Perry var med på albumet som låtskrivare och musiker. Även Try This nådde topp-tio på albumlistan i USA, Kanada, Storbritannien och Australien. Försäljningen var betydligt lägre än "Missundaztood" men den sålde platina i USA samt sålde över 5 miljoner exemplar världen över. Singlarna "Trouble" och "God Is a DJ" nådde inte den amerikanska topp-40 men gick topp-tio i andra länder, och "Last to Know" släpptes som singel utanför Nordamerika. För sin singel "Trouble" erhöll Pink sin andra Grammy Award (för "Best Female Rock Vocal Performance") vid Grammy Awards 2004, och "Feel Good Time" nominerades i kategorin "Best Pop Collaboration with Vocals". Hon turnerade flitigt med sin Try This-turné genom Europa och Australien och framgången med albumet var bättre än föregående. Under 2005 samarbetade hon med sin goda vän Lisa Marie Presley på låten "Shine" på Presleys andra album Now What.
[redigera] 2006-07: I'm Not Dead
Pink tog en paus i karriären för att skriva låtar till sitt fjärde album, I'm Not Dead. Hon förklarar albumtiteln med "Det handlar om att vara levande och inte sitta ner och slå igen även om folk skulle vilja det."[19] Pink samarbetade med producenterna Max Martin, Billy Mann, Christopher Rojas, Butch Walker, Lukasz Gottwald och Josh Abraham på albumet. Albumet släpptes i april 2006 av LaFace Records och var en stor framgång världen över, i synnerhet i Australien. Albumet nådde topp-tio i USA, topp-fem i Storbritannien, nummer ett i Tyskland och nummer ett i Australien för två icke på varandra följande veckor.[20]
Första singeln "Stupid Girls" var Pinks största amerikanska hit sedan 2002 och för singeln erhöll hon en Grammy Award-nominering för "Best Female Pop Vocal Performance". För sin musikvideo, där hon parodierar celebriteter exempelvis Lindsay Lohan, Jessica Simpson, Mary-Kate Olsen, Paris Hilton och Phil Spring,[21] vann hon "Best Pop Video" på MTV Video Music Award. Singlarna "Who Knew" och "U + Ur Hand" nådde stora framgångar i Australien och Europa, och hamnade senare som top-tio i USA under 2007. 'Non-US' singlarna "Nobody Knows" blev en mindre hit i Storbritannien, Australien och Tyskland; "Dear Mr President" som var ett öppet brev till USA:s president George W. Bush (med Indigo Girls) blev nummer ett i Belgien, topp fem-hit i Tyskland, Australien och andra länder; "Leave Me Alone(I'm Lonely)" och "Cuz I Can" nådde top-5 i Australien.
Albumet har sålt över 1,3 miljoner exemplar i USA, över 700.000 i Australien och 6 miljoner i hela världen. Albumet visade sig vara mycket populärt i Australien, med 6 topp-fem singlar och uppnådde nytt rekord genom att ligga topp-10 i 62 veckor. Albumet har hittills sålt platina 10 gånger. I juni 2008 återvände I'm Not Dead albumet till topp 50 på de australiensiska ARIA-listorna och stannade där fram till november 2009.[22] I juni 2009 återvände albumet återigen till Australiens topp-tio-albumlista, vilket blev dess 142:a vecka i den nationella topp femtio.[22]
I samband med sitt album inledde hon sin världsturné "I'm Not Dead Tour". Biljettförsäljningen i Australien var särskilt stora då hon sålde cirka 307.000 biljetter där, vilket gjorde att Moore slog rekord för "den största konsertnärvaron för en turné av en kvinnlig artist".[23] En av Londons konserter på turnén spelades in och släpptes på DVD med titeln "Pink: Live från Wembley Arena". År 2006 blev Pink vald till att sjunga titelmelodin till NBC Sunday Night Football, "Waiting All Day for Sunday Night". Hon producerade en cover av Rufus "Tell Me Something Good" till filmen Happy Feets soundtrack och lånade sitt namn till PlayStation för att marknadsföra PSP, en unik rosa upplaga som lanserades.[24]
Pink har samarbetat med flera andra artister under 2006 och 2007. Hon hade öppningsframträdandet för Justin Timberlake på den amerikanska delen av hans "FutureSex/LoveShow Tour" och sjöng på Indigo Girls albumet Despite Our Differences. Hon var med på India.Aries låt "I Am Not My Hair" som visades i Lifetime Television filmen Why I Wore Lipstick to My Mastectomy. Hon skrev en låt ("I Will") för Natalias tredje album, Everything & More. "Outside of You" är en annan låt hon var med och skrev och spelades in av sångerska Hilary Duff som släpptes på hennes album Dignity, 2007. Pink spelade in en låt med Annie Lennox samt tjugutvå andra kvinnliga akter för Lennox fjärde soloalbum, Songs Of Mass Destruction. I december 2007 gav hon ut specialutgåvan Pink Box som innehåller album två, tre och fyra samt DVD:n Live in Europe, i Australien. Den nådde topp tjugo på albumlistan och sålde guld med över 35.000 sålda exemplar.[25]
[redigera] 2008–2010: Funhouse
Den 7 augusti 2008 läckte Pinks singel "So What" (skriven och producerad av Max Martin) ut på nätet, och radiostationer i Australien var snabba med att ge den massiv speltid. Inom mindre än sex timmar från läckan med "So What" röstades singeln fram till nr 1 på Nova 100 Melbourne och hamnade nr 1 på "Today Network's national radio Hot30 Countdown".[26] Singeln placerade sig på första plats på den officiella australiensiska och brittiska iTunes singellistan för nedladdning. Den 18 september 2008 hamnade "So What", hennes första solonummer, etta på Billboard Hot 100 för första gången någonsin under hennes karriär.
Pink var hedersgäst på ARIA Music Awards 2008 som hölls i Sydney, Australien, där hon sjöng "So What". Den 3 november 2008, debuterade Funhouse som nummer ett på ARIA listan och certifierades platina två gånger samt sålde över 86.000 exemplar under den första veckan. Pinks "Funhouse"-turné sålde slut på samtliga konsertplatser i Australien. Moore utförde sammanlagt 58 konserter runt om i landet mellan maj och augusti 2009 inför mer än 600.000 australienska fans.[27] Funhouse-turnén startade i Frankrike den 24 februari och fortsatte genom Europa fram till mitten av maj, med förbandet "Raygun". Pink utförde sedan ett antal konserter i Australien.
Den 23 november 2008, framförde Pink sin andra singel "Sober" från Funhouse på American Music Awards. Den tredje singeln var "Please Don't Leave Me" (skriven och producerad av Max Martin), videon regisserad av Dave Meyers. Den fjärde singeln var titellåten "Funhouse", även om "Bad Influence" släpptes i Australien innan "Funhouse"-releasen som en promotionsingel inför turnén. I maj 2009 släppte Pink en samlingsbox á 4-CD med albumen Can't Take Me Home/Missundaztood/Try This/I'm Not Dead. Funhouse nådde plats nummer 7 på Storbritanniens albumlista.[28] Under 2009 uppträdde Pink i "The People Speakens" dokumentärfilm som använder dramatiska och musikaliska framträdanden av brev, dagböcker, och tal av vardagliga amerikaner och bygger på historikern Howard Zinns "A People's History of USA".[29]
Den 13 september 2009 uppträdde Pink med låten "Sober" samtidigt som hon utförde en trapetsakt på 2009 MTV Video Music Awards[30], där hon var nominerad för "Bästa Kvinnliga Video". Den 31 januari 2010 utförde Pink en annan trapetsakt - Aerial silks - vid Grammy Awards 2010, denna gång med låten "Glitter in the Air". Hon erhöll då stående ovationer. "Musik av Pink" var temat för ett avsnitt av australienska "Idol" som sändes den 4 oktober 2009. Pink medverkade på välgörenhetssingel, We Are the World. Det var då Pink meddelade att hon kommer att samarbeta med Herbie Hancock inför hans album, The Imagine Project[31]. Pink tillkännagav att efter hennes "Funhouse Summer Carnival Tour" önskar hon att återgå till studion för att producera en uppföljning av Funhouse, och anger att det kommer "ta ett tag att spela in eftersom hon egentligen inte har någonting att säga".[32] Pink medverkade på låten "Won't Back Down" på Eminems album Recovery från 2010. Eminem förklarade att han hade med Pink eftersom han "kände att hon skulle göra succé i låten".[33]
Den 15 juli 2010 föll Moore under ett akrobatiskt trick som var en del av en konsert i Nürnberg, Tyskland. Hon fördes till ett lokalt sjukhus men det visade sig senare att hon inte ådragit sig några allvarligare skador.
[redigera] 2010–2011: Greatest Hits... So Far!!!
I november 2010 släppte Pink sitt första samlingsalbum Greatest Hits... So Far!!!. Den första singeln från albumet var "Raise Your Glass" och den andra singeln från albumet var låten "Fuckin' Perfect".
[redigera] Privatliv
[redigera] Äktenskap
Pink träffade år 2001 den professionella motocrossföraren Carey Hart vid X Games i Philadelphia. Hart hade tidigare medverkat i Pinks musikvideo "Just Like a Pill". Under 2005 friade Pink till Hart under en Mammoth Lakes motorcrosstävling, Kalifornien, genom att hålla upp en "Will you marry me?"-skylt. Undertill hade hon skrivit "I'm serious!".[34] De gifte sig i Costa Rica den 7 januari 2006.[35] De separerade 2008, även om de aldrig skilde sig,[36][37], och 2009 blev de tillsammans igen,[38] efter att ha gått i äktenskapsrådgivning. I juni 2011 fick de en dotter.
[redigera] Sponsring
[redigera] PETA
Pink är vegetarian[39] och stöttar djurrättsorganisationen PETA, bland annat genom att bidra med att höja sin röst i djurrättsfrågor, exempelvis protester mot snabbmatskedjan Kentucky Fried Chicken. Moore har sänt kritiska brev till prins William där han kritiseras för rävjakt. Ytterligare ett brev sändes till drottning Elizabeth II där användandet av äkta björnskinn till infanteristerna i "Honorable Artillery Company" kritiseras. Moore nämnde i en intervju 2006 i "News of the World" att hon kände avsmak för sångerskan Beyoncé på grund av hennes pälsanvändande. I samband med PETA-anföranden kritiserade hon den australiensiska ullindustrin för sin användning av mulesing. I januari 2007 meddelade Moore att hon hade vilseletts av PETA om mulesing och att hon inte hade efterforskat tillräckligt innan hon lånade ut sitt namn till kampanjen.[40] Hennes kampanj ledde till en konsert i Cardiff, Wales, Storbritannien, den 21 augusti 2007, vid namn "PAW"(Party for Animals Worldwide).
[redigera] Välgörenhet
Moore är medlem i ett flertal välgörenhetsorganisationer däribland "Phoenix vert", Human Rights Campaign, ONE Campaign, Prince's Trust, New York Restoration Project, Run for the Cure Foundation, Rädda barnen, Take Back the Night, Unicef och World Society for the Protection of Animals.[41] Från och med maj 2008 erkändes Moore officiellt som en förespråkare för RSPCA i Australien. Den 16 februari 2009 meddelade Moore att hon hade donerat $250.000 till Röda Korsets "Bushfire Appeal" till hjälp för de som drabbats av skogsbränderna som härjade i den australienska delstaten Victoria tidigare denna månad (totalt 173 människor dog i bränderna, cirka 500 skadade och 4000 förstörda hem). [42] Moore uppgav att hon ville ge "ett påtagligt uttryck för sitt stöd".[43]
[redigera] Diskografi
[redigera] Studioalbum
- 2000: Can't Take Me Home
- 2001: M!ssundaztood
- 2003: Try This
- 2006: I'm Not Dead
- 2008: Funhouse
- 2012: TBA
[redigera] Samlingsalbum
[redigera] Singlar
- 1998: Gonna Make Ya Move (Don't Stop)
- 2000: There You Go
- 2000: Most Girls
- 2001: You Make Me Sick
- 2001: Lady Marmalade med Christina Aguilera, Lil' Kim, Mya och Missy Elliott.
- 2001: Get The Party Started
- 2002: Don't Let Me Get Me
- 2002: Just Like A Pill
- 2002: Family Portrait
- 2003: Feel Good Time med William Orbit.
- 2003: Trouble (låt)
- 2004: God Is a DJ
- 2004: Last To Know
- 2006: Stupid Girls
- 2006: Who Knew
- 2006: U + Ur Hand
- 2006: Nobody Knows
- 2006: Leave Me Alone (I'm Lonely)
- 2007: Dear Mr. President med Indigo Girls
- 2007: Cuz I Can (låt)
- 2007: Sing med Annie Lennox och många flera
- 2008: So What
- 2008: Sober
- 2009: Please Don't Leave Me
- 2009: Bad Influence
- 2009: Funhouse
- 2009: I Don't Believe You
- 2009: Ave Mary A
- 2010: Glitter In The Air
- 2010: Raise Your Glass
- 2010: Fuckin' Perfect
- 2011: Heartbreak Down
[redigera] DVD
- 2005: Pink: Live in Europe
- 2007: Pink: Live from Wembley Arena
[redigera] Turné
- 2002: Party Tour
- 2004: Try This Tour
- 2006–2007: I'm Not Dead Tour
- 2009: Funhouse Tour
- 2010: Funhouse Summer Carnival Tour
[redigera] Filmografi
| Film | |||
|---|---|---|---|
| År | Film | Roll | Notering |
| 2000 | Ski To The Max | Som sig själv | |
| 2002 | Rollerball | Rock sångerska | |
| 2003 | Charlie's Angels: Full Throttle | Coal bowl starter | |
| 2007 | Catacombs | Carolyn | |
| 2009 | SpongeBob's Truth or Square | Som sig själv (gästsångerska) | Hon var en gästsångerska som Piraten Patchy ringde. Hon missade hennes semester till Hawaii. Hon sjöng även under reklampauserna. |
| 2010 | Get Him to the Greek | Som sig själv | |
[redigera] Externa länkar
[redigera] Noter
- ^ http://www.billboard.com/#/charts-decade-end/pop-songs-artists?year=2009
- ^ http://www.spinner.com/2010/04/06/madonna-most-played-artist-decade-uk/
- ^ http://www.mtv.com/news/articles/1623246/20091006/pink.jhtml
- ^ http://www.forbes.com/lists/2010/53/celeb-100-10_Pink_ES39.html
- ^ http://www.people.com/people/pink/biography
- ^ http://news.superiorpics.com/print/2006/03/30/PINK_S_LATEST_INTERVIEW.html
- ^ http://www.christinamultimedia.com/newssource/index.php?date=2004-03&articleID=4250
- ^ [a b c d e] http://www.vh1.com/shows/dyn/driven/62882/episode_about.jhtml
- ^ http://www.independent.co.uk/student/magazines/pink-is-the-ladette-laureate-finally-growing-up-409804.html
- ^ http://www.myspace.com/pinkspage
- ^ http://www.smh.com.au/articles/2003/11/21/1069027330570.html
- ^ http://www.mtv.com/news/articles/1432515/20000405/n_sync.jhtml
- ^ http://www.prnewswire.com/news-releases/mtv-celebrates-the-best-in-music-video-with-a-night-filled-with-tributes-and-surprise-appearances-71965102.html
- ^ http://pqasb.pqarchiver.com/washingtonpost/access/122066581.html?dids=122066581:122066581&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&date=JUN+02%2C+2002&author=Teresa+Wiltz&pub=The+Washington+Post&desc=Pop+Princess+Pink%3A+Flush+With+Attitude&pqatl=google
- ^ http://www.rockpoolpublishing.com.au/
- ^ http://starbulletin.com/2002/12/16/features/story3.html
- ^ http://findarticles.com/p/articles/mi_m0EIN/is_2002_Dec_19/ai_95622526/
- ^ http://findarticles.com/p/articles/mi_m0EIN/is_2003_Sept_22/ai_108002015/
- ^ http://www.cbsnews.com/stories/2006/07/12/earlyshow/main1795778.shtml
- ^ http://www.billboard.biz/bbbiz/charts/yearendcharts/chart_display.jsp?f=The+Billboard+200&g=Year-end+Albums
- ^ http://www.usatoday.com/life/music/news/2006-02-14-pink_x.htm
- ^ [a b] http://www.australian-charts.com/showitem.asp?interpret=P!nk&titel=I%27m+Not+Dead&cat=a
- ^ http://www.news.com.au/sundaytelegraph/story/0,,21879042-5006009,00.html
- ^ http://se.playstation.com/registration/
- ^ http://www.ariacharts.com.au/pages/charts_display.asp?chart=1G50
- ^ http://www.2dayfm.com.au/shows/hot30/vote
- ^ http://www.news.com.au/entertainment/story/0,28383,25623402-5013560,00.html
- ^ http://www.chartstats.com/albuminfo.php?id=14004
- ^ http://www.thepeoplespeak.com/pages/credits/
- ^ http://www.vh1.com/news/articles/1617536/20090804/knowles_beyonce.jhtml
- ^ http://search.yahoo.com/404handler?src=OMG&fr=404_OMG&ref=http%3A%2F%2Fen.wikipedia.org%2Fwiki%2FPink_%28singer%29&url=http%3A%2F%2Fomg.yahoo.com%2Ferror
- ^ http://www.fadedyouthblog.com/165323/pink-and-carey-hart-time-for-takeout
- ^ http://www.eminem.com/blog/default.aspx?nid=26485
- ^ http://www.mtv.com/news/articles/1505056/20050630/story.jhtml
- ^ http://top40.about.com/b/2006/01/09/pink-gets-married-in-costa-rica.htm
- ^ http://new.music.yahoo.com/pink/news/pinks-marriage-fades-to-black--57322859
- ^ http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=/n/a/2009/04/27/entertainment/e075958D99.DTL
- ^ http://www.news.com.au/entertainment/music/pink-blue-after-marriage-bust-up/story-e6frfn09-1111115596860
- ^ VegTV, om vegetarian, djurskydd, PETA
- ^ http://www.theage.com.au/news/people/pink-sheepish-over-boycott-call/2007/01/17/1168709799015.html
- ^ http://www.looktothestars.org/celebrity/502-pink
- ^ http://www.accessallareas.net.au/music_news/EkFuZVEpulqWDWamGv.php
- ^ http://www.idiomag.com/peek/65235/pink#/65235/1/
