Påfågelciklid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Påfågelciklid
Astronotus ocellatus.jpg
Systematik[1]
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Abborrartade fiskar
Perciformes
Familj Ciklider
Cichlidae
Släkte Astronotus
Art Påfågelciklid
A. ocellatus
Vetenskapligt namn
§ Astronotus ocellatus
Auktor Agassiz, 1831
Synonymer
Astronotus orbiculatus Haseman, 1911[2]
Astronotus ocellatus Pellegrin, 1904[2]
Acara hyposticta Cope, 1878[3]
Acara compressus Cope, 1872[2]
Cychla rubroocellata Jardine & Schomburgk, 1843[2]
Astronotus ocellatus (Agassiz, 1831)[2]
Lobotes ocellatus Agassiz, 1831[2]
Hitta fler artiklar om djur med
Akvariefisk
Utbredning Sydamerika: Amazonas, Parana, Rio Paraguay, Rio Negro. I handeln förekommer oftast odlade exemplar, men på senare år har upprepade gånger färggranna vildfångster införts.
Längd 40 cm
Vattentemperatur 24–26
pH 6–8

Påfågelciklid eller oscar[4] (vetenskapligt namn Astronotus ocellatus),[2] är en amerikansk sötvattensfisk i familjen ciklider. [5][6][7] Arten förekommer i floder i östra Sydamerika, från Venezuela i norr till Paraguay i söder, bland annat i Amazonfloden. Inga underarter finns listade.[5]

Påfågelcikliden är en ganska storvuxen fisk som fullt vuxen kan bli 40–45 cm lång.[4] Trots sin storlek är de flesta exemplar relativt fredliga, men vid lek kan de bli mycket aggressiva och hårdföra. I akvarium hålls påfågelcikliden lämpligen parvis – arten är parbildande, och ett par lever gärna troget samman hela livet. Om man skall hålla flera individer än två i samma akvarium rekommenderas det att ha ett jämnt antal fiskar, då det annars blir risk för att en enskild individ fryses ut.

Påfågelcikliden är en populär akvariefisk, känd för sina många färgkombinationer och majestätiska intryck. Zoo-affärer säljer ofta fisken som ungfisk, utan att ge information om hur stora de vuxna exemplaren blir. Fisken är rovgirig, och blir snart för stor för de flesta akvarier. Redan vid omkring 15 cm längd äter den gärna mindre fiskar såsom tetror och barber. Påfågelcikliden hålles följaktligen bäst i ett artakvarium, eller samman med andra stora ciklider såsom guldsömciklid och Jack Dempsey.

Foder[redigera | redigera wikitext]

Påfågelciklid äter det mesta som sätts ner i akvariet, men levandefoder (daggmaskar, samt akvariets mindre invånare), fryst foder (räkmix, Artemia, tubifex, cyclops med mera) hör till det mest uppskattade fodret.

Akvariet[redigera | redigera wikitext]

Påfågelcikliden behöver ett stort akvarium, gärna med en volym om 500 liter eller mer. Gruset får gärna vara finkornigt, men fisken gräver gärna i bottensedimentet, varför det kan vara svårt att hålla den samman med växter. Förutom att gräva upp plantorna är det också vanligt att påfågelcikliden äter av dem, men kraftigare arter som exempelvis svärdsplanta kan fungera. Ett antal stora gömställen i form av rötter uppskattas, och några flata stenar – gärna skifferplattor – kan tjäna som leksubstrat i den händelse fiskarna leker.

Humör och karaktär[redigera | redigera wikitext]

Enskilda exemplar av påfågelciklid kan uppvisa väldigt olika beteendemönster. Vissa är väldigt lugna och hemtama så att man vid vissa tillfällen, oftast vid matning, till och med kan klappa fisken. Ibland dansar den vilt när den ser att någon kommer fram till karet, och vissa har även en förkärlek till att hoppa upp och ner i vattnet. I sådana fall kan det vara bra att ha ett täckglas på akvariet, vilket dels hindrar fisken från att hoppa ut, dels minskar stänk på framruta och golv. Vissa exemplar är mycket aggressiva och mobbar gärna andra fiskar, även artfränder, och kan till och med ge akvarieägaren ett tjuvnyp vid rengöring och matning.

Könsskillnader[redigera | redigera wikitext]

Hos påfågelcikliden kan man sällan se någon könsdimorfism, och det kan vara mycket svårt att könsbestämma enskilda exemplar. Generellt finns inga storleks- eller mönsterskillnader som är avgörande. Ibland kan man skönja honans genitalpapill, som är bred, cylinderformad, cirka 2–3 mm och vitaktig, och ligger belägen någon centimeter ovanför analfenan. Emellertid är den oftast bara synlig dagarna kring lek, då honan redan bildat par med en hane Det rekommenderas ofta att man köper fyra till sex stycken unga påfågelciklider, som med tiden själva bildar par i akvariet. Genom att på det viset redan från början skaffa ett större antal fiskar ökar man chansen för att man verkligen har åtminstone ett exemplar av vardera könet, och dessutom finns det en teori om att fiskarna i ett par fungerar bättre tillsammans om individerna har haft ett större urval av partners att välja bland. Denna teori är dock dåligt underbyggd av vetenskapen.

Odling och Uppfödning[redigera | redigera wikitext]

Påfågelcikliden är oftast svårodlad, men det händer att ett lekpar helt plötsligt bestämmer sig för att skaffa avkomma. Ciklidparet börjar ofta med att böka och gräva i gruset för att hitta en bra, flat yta att lägga rommen på. Ibland beslutar de sig för att putsa på flata stenar för att göra ytan redo för äggen. Äggen läggs ofta på kvällen eller under den tidiga natten. Äggen är från början kritvita, och en kull brukar omfatta 1000–2000 romkorn. Om äggen blivit befruktade antar de efter cirka ett dygn en halvgenomskinlig, rödviolett nyans.

Föräldraparet vaktar ägg (och senare ynglen) från rovdjur, använder sina fenor för att fläkta friskt, syrerikt vatten över rommen, och tar bort vita, obefruktade ägg. Sådana ägg möglar annars, och mögelangreppet kan sprida sig till de livsdugliga, befruktade äggen. Under tiden som föräldrarna vaktar ägg och yngel är de ofta mycket aggressiva mot andra djur, och tvekar inte att ge sig på akvariets andra invånare om de kommer för nära. Även djur betydligt större än påfågelcikliderna själva – inklusive akvaristen – attackeras, allt för ynglens bästa. Ynglen kläcks 3–4 dygn efter leken.[4] Den första tiden efter kläckningen lever ynglen på sin gulesäck, och simmar inte ännu. Omkring en vecka efter kläckningen – snabbare ju varmare vattnet är – blir ynglen frisimmande.[4] I samband med det är dessutom gulesäcken förbrukad och ynglen behöver matas, och tar till exempel gärna nykläckta artemianauplier.


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ITIS – Standard Report Page: Astronotus ocellatus
  2. ^ [a b c d e f g] Kullander, S.O. (2003) Cichlidae (Cichlids)., p. 605-654. In R.E. Reis, S.O. Kullander and C.J. Ferraris, Jr. (eds.) Checklist of the Freshwater Fishes of South and Central America. Porto Alegre: EDIPUCRS, Brasil.
  3. ^ Kullander, S.O. (1986) Cichlid fishes of the Amazon River drainage of Peru., Department of Vertebrate Zoology, Research Division, Swedish Museum of Natural History, Stockholm, Sweden, 394 p.
  4. ^ [a b c d] FishBase – Species summary: Astronotus ocellatus. Froese, R. and D. Pauly. Editors. 2008. FishBase. World Wide Web electronic publication. www.fishbase.org, version (02/2008).
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/astronotus+ocellatus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  7. ^ Dyntaxa Astronotus ocellatus

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]