P-500 Bazalt
| P-500 Bazalt | |
 |
|
| Typ | Sjömålsrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  Sovjetunionen |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1977 – |
| Används av | Sovjetunionen/Ryssland |
| Produktionshistoria | |
| Designdatum | 1963 – 1974 |
| Tillverkare | Masjinostrojenija |
| Specifikationer | |
| Längd | 11,7 meter |
| Vikt | 4800 kg |
| Spännvidd | 2,1 meter |
| Diameter | 880 mm |
| Stridsspets | Konventionell sprängladdning eller kärnladdning |
| Stridsspetsvikt | 500 eller 1000 kg |
| Sprängkraft | 350 kT |
| Motor | KR-17-300 jetmotor |
| Målsökare | Radar |
| Vapenbärare | Projekt 651- och 675-klass ubåtar, Atlant-klass kryssare och Kretjyet-klass hangarfartyg. |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 550 km |
| Maxhöjd | 5000 meter |
| Flyghöjd | 50 meter (final) |
| Maxhastighet | mach 2,5 (på 5000 m) mach 2 (vid havsytan) |
P-500 Bazalt (ryska: П-500 Базальт (Basalt), NATO-rapporteringsnamn: SS-N-12 Sandbox) är en sovjetisk tung sjömålsrobot utvecklad för att ersätta P-6 och P-35 Progress.
Innehåll |
Historia [redigera]
Utvecklingen initierades genom ett beslut av Sovjetunionens ministerråd 28 februari 1963 där det beslutades att designbyrån Masjinostrojenija (OKB-52) skulle utveckla en ersättare för de äldre robotarna P-6 och P-35. Målsättningen var att skapa en robot som kunde anfalla och slå ut även stora och tungt försvarade fartyg som hangarfartyg.
Designen var klar redan i december 1963, men på grund av problem med motorerna dröjde det till oktober 1969 innan de första provskjutningarna ägde rum. 1975 togs roboten i tjänst på en ubåt av klassen Projekt 675 (Echo II-klass) som tidigare varit beväpnad med P-6 robotar. 1977 togs roboten även i tjänst på det nybyggda hangarfartyget Kiev och 1982 på den första kryssaren av klassen Projekt 1164 Atlant (Slava-klass).
Konstruktion [redigera]
Jämfört med sin föregångare är Bazalt mer än dubbelt så snabb. För att klara att flyga i över mach 2 i de femton minuter det tar att nå maxräckvidden behövde delar av roboten tillverkas i titanlegering och rostfritt stål.
I likhet med P-6 kan Bazalt inte avfyras från undervattensläge. Detta var ett medvetet val eftersom de ubåtar som skulle bära Bazalt-robotar var konstruerade för P-6 robotar och behövde gå upp i ytläge för att fälla upp avfyringstuberna i eldläge.
Bilder [redigera]
-
En P-500 Bazalt vid fästningsmuséet i Vladivostok.
-
Två av avfyringstuberna ombord på hangarfartyget Minsk.
-
En vy bakifrån som visar de två startraketerna och jetmotorns utblås.
.JPG)
- Wikimedia Commons har media som rör P-500 Bazalt.
Källor [redigera]
- ”Крылатая противокорабельная ракета П-500 Базальт” (på ryska). Ракетная техника. http://rbase.new-factoria.ru/missile/wobb/bazalt/bazalt.shtml. Läst 2011-07-04.
- Sergei Babian. ”Ракета П-500 «Базальт»” (på ryska). Настоящие сверхзвуковые. http://www.testpilot.ru/russia/chelomei/p/500/bazalt.htm. Läst 2011-07-04.
