P.O. Enquist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Per Olov Enquist
PO Enquist på Idrottsgalan i Globen i Stockholm den 14 januari 2013.
PO Enquist på Idrottsgalan i Globen i Stockholm den 14 januari 2013.
Född 23 september 1934 (80 år)
Sjön, Hjoggböle, Sverige
Yrke Författare
Regissör
Dramatiker
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Verksam 1961-

Per Olov Enquist, född 23 september 1934 i Sjön, Hjoggböle, Bureå församling, Västerbottens län, är en svensk författare, regissör och dramatiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Per Olov Enquist växte upp i Västerbotten. Hans mor, Maja (egentligen Maria[1]) Lindgren (1903-1992), var lärarinna vid folkskolan samt djupt troende och engagerad i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Hans far, Elof Enqvist (1903-1935) dog innan P.O. Enquist fyllt ett år.[2] [3] Om sin barndom skriver Enquist 2007: "Är man född djupt inne i en skog är träd och mark trygghet. Jag hade inga lekkamrater, men en stor skog helt för mig själv, det skapade min starka och obrottsliga karaktär. Jag var inte ensam. Jag hade tallarna".[4] I mitten av femtiotalet var Enquist aktiv inom friidrotten och hade stora förväntningar på sig som höjdhoppare: han hoppade 1,97. Efter en fil.mag. vid Uppsala universitet, var P.O. Enquist verksam som kulturkritiker vid Svenska Dagbladet och Expressen. 1970-71 var han bosatt i Västberlin, 1973 i Los Angeles som gästprofessor på UCLA, och 1978-93 i Köpenhamn.

Han debuterade som författare med Kristallögat (1961), och slog igenom 1964 med Magnetisörens femte vinter (som även har filmatiserats). Internationellt fick han sitt genombrott med Legionärerna som översattes till flera språk och filmatiserades av Johan Bergenstråhle med titeln Baltutlämningen. Enquist har även skrivit för film och tv med manus som Strindberg, Ett liv och filmerna Il Capitano och Hamsun. Som dramatiker fick han ett stort internationellt genombrott med debutpjäsen Tribadernas natt. Han har samarbetat med Anders Ehnmark i flera pjäser, och med Ingmar Bergman i BildmakarnaDramaten.

Enquist har varit gift tre gånger. I första äktenskapet, med Margareta Ersson, fick han en son och en dotter. Andra äktenskapet (1980-1994) ingick han med den danska författarinnan Lone Bastholm. Han är numera gift med Gunilla Thorgren[5], före detta statssekreterare i kulturdepartementet. Paret är bosatt i Vaxholm.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

P.O. Enquist på Bok- och biblioteksmässan 2011.

Enquist har skrivit romaner, dramer, krönikor och andra berättelser. Under pseudonymen Peter Husberg skrev han en collageroman, Bröderna Casey (1964), tillsammans med Leif Nylén och Torsten Ekbom. De övriga romanerna har han skrivit ensam, under eget namn.

P.O. Enquists författarskap brottas med sanningsproblemet i etiskt och metodologiskt hänseende; centralt är spänningen mellan det subjektiva, det relativa och det absoluta, samt det objektiva, illusion och desillusion. Ett exempel på detta är berättandets ofta experimentella form som var som mest radikal på 60-talet, och som i Magnetisörens femte vinter gestaltar sig genom insprängda dagboksanteckningar i berättelsen. Ett annat är en återkommande balansgång mellan fiktion och fakta, fantasi och verklighet, som yttrat sig i dokumentärromaner eller faktioner (Legionärerna) och historiska romaner (Lewis resa). Många gånger låter Enquist oförståndiga eller obildade människor kontrasterande förmedla berättelsen, med ett mikroperspektiv på världens stora skeenden. Flera romaner handlar om faktiska personer och händelser, så till exempel Blanche och Marie (2004) om hysteriforskaren Jean Martin Charcots patient och älskarinna Blanche, hennes tillfrisknande, och liv som assistent hos Marie Curie.

Uppväxten i Västerbotten och i en djupt religiös miljö präglad av fromhet har lämnat många spår i flera av Enquists romaner. Dels språkligt, i form av inslag av norrländska ordvändningar eller västerbottnisk dialekt, och lån från den fromt religiösa litteraturen. Dels tematiskt, med flera romaner geografiskt placerade i Västerbotten (bland andra Sekonden, Musikanternas uttåg, Kapten Nemos bibliotek), eller som berör väckelserörelsens historia (Lewis resa, Livläkarens besök).

Böckerna Livläkarens besök och Nedstörtad ängel finns upptagna i boken Tusen svenska klassiker [6].

2008 utkom Enquist med en självbiografi, Ett annat liv, som belönades med Augustpriset. Det var andra gången han erhöll priset; första gången var för Livläkarens besök 1999. 2009 vann han Iris Ljudbokspris för ljudboksversionen av Ett annat liv som han dessutom själv läste upp. Självbiografin uppmärksammades inte minst för författarens inträngande skildring av sin alkoholism, och sin långa men slutligen lyckade kamp att komma ur dess grepp.

Ett återkommande tema för kulturskribenten Enquist har under två decennier varit turerna kring utredningen av mordet på Olof Palme, i form av bokrecensioner och egna iakttagelser, ett ämne han 1992 också behandlade i skönlitterär form, i essäsamlingen Kartritarna.

Per-Olov Enquist är en av Sveriges mest framgångsrika författare utomlands (bland annat i Frankrike och Tyskland), och har tilldelats ett stort antal priser.

Enquist har översatt en dikt som samtidigt är en sångtext av Wolf Biermann.

Utrymningen av Phnom Penh[redigera | redigera wikitext]

Den 15 maj 1975 kommenterade Enquist i Expressen de röda Khmerernas deportering av Phnom Penhs befolkning för tvångsarbete på landsbygden i slutskedet av kriget i Kambodja så här:

"Men folket reste sig, gjorde sig fritt, kastade ut inkräktarna, fann att dess fina stad måste återställas. Då utrymde man huset, och började städa upp. Man började skura golv och väggar, eftersom människor inte skulle leva i förnedring här, utan i fred och med vänlighet. I väst flödar då krokodiltårarna. Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg."

I självbiografin Ett annat liv (2008) återger Enqvist passagen ovan, och kommenterar sitt ställningstagande så här:

"En stad på tre miljoner befolkas nu av fem miljoner, ingen mat, epidemier på gång, så beordras plötsligt en total utrymning av staden. Han finner detta drastiskt men kanske förnuftigt: alla ska ut på landet för att odla mat och söka mat.
Sund bondereaktion. Betong mättar ingen, inte ens gator av guld och i varje fall inte i Pnohm Penh.
Han skall dock få lära sig att fullständigt korrekta ståndpunkter kan bli helt fel när tid förrinner. (...)
Utrymningen av Pnomh Penh efterföljs så de närmste åren av den fasansfulla verklighet som är The Killing Fields, en miljon döda, förfärliga lidanden för de utdrivna och existensen av en av historiens värsta massmördare, Pol Pot. Han får under något decennium epitetet Pol Pot-anhängare och folkmordsnostalgiker. Det förra, om Pol Pot, är dock genant på ett speciellt sätt: han förtiger att han när artikeln skrevs inte visste att denne Pol Pot existerade och i varje fall inte vem han var." [7]


Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Epik i urval

Dramer i urval

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enquist, Per Olov. Ett annat liv. Norstedts 2008, s. 54
  2. ^ Dansk Kvindebiografiskt leksikon, Lone Bastholm
  3. ^ Ansedel, hjoggbole.nu
  4. ^ Gästkrönikan, Allt om trädgård 2007:9, s. 72
  5. ^ Kärnborg, Ulrika (6 september 2008). ”De svarta åren”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=824843. Läst 6 september 2008. 
  6. ^ Gradvall, Jan; Nordström, Björn; Nordström, Ulf; Rabe, Anina (2009), Tusen svenska klassiker. Böcker filmer skivor tv-program från 1956 till i dag, Stockholm: Norstedts, ISBN 978-91-1-301717-4 
  7. ^ Enquist, P.O. (2008), Ett annat liv, Stockholm: Norstedts, s. 197-198, ISBN 978-91-1-302187-4 
  8. ^ Hedersdoktorer vid Universitetet i Oslo

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]