PKK-spåret
PKK-spåret eller Kurdspåret var en teori i utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme, enligt vilken den kurdiska gerillaorganisationen PKK skulle ha låtit mörda Palme. Den var ett av den förste spaningschefens Hans Holmérs huvudspår.
PKK misstänktes ha mördat minst två avhoppare i Sverige 1984-85. Detta hade lett till att Sverige klassat PKK som terroristorganisation, och att flera PKK-medlemmar hamnat i kommunarrest och stått under polisövervakning. Enligt PKK-spåret så skulle Palmemordet kunna ha varit en reaktion mot denna övervakning, eller på att Palmes regering förbjöd export av Robot 70 till Iran.
Ett telefonsamtal mellan en kurd i Västtyskland och en PKK-ledare i Sverige som säkerhetspolisen avlyssnat den 13 februari 1986, och som analyserades under sommaren 1986, innehöll en dialog om ett "bröllop". Polisen misstänkte att detta samtal var planering av mordet på Palme. Det visade sig 1987 att samtalet syftade på ett planerat mord, men inte på Palme, utan på en PKK-avhoppare.
I december 1986 begärde Holmér att 58 kurder skulle gripas. Åklagarna tillät 20 gripanden, som skedde den 20 januari 1987.
[redigera] Ebbe Carlsson-affären
PKK-spåret ledde till omfattande utredningar, där förläggaren och journalisten Ebbe Carlsson fick resurser och befogenheter av Sveriges regering för att bedriva privatspaning. Bland annat hade han en lägenhet i centrala Stockholm som sambandscentral. När Ebbe Carlssons spaningsarbete avslöjades, tvingades justitieminister Anna-Greta Leijon och flera polistjänstemän att avgå från sina poster. Denna skandal blev känd som Ebbe Carlsson-affären.
Spåret tappade mycket av sin trovärdighet när Ebbe Carlsson-affären avslöjades och Holmér lämnade mordutredningen. Carlsson och Holmér höll även därefter fast vid PKK-spåret.
