Pacific Racing

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om racingstallet. För formel 1-deltävlingen, se Stilla havets Grand Prix.
Storbritannien Pacific
Tävlingsnamn Pacific Grand Prix Ltd
Hemvist England
Aktivt i F1 1994 - 1995
Förare Se F1-säsonger
Bränsle Elf
Lopp 33
Vunna lopp 0
Pole position 0
Snabbaste varv 0
Konstruktörstitlar 0
Förartitlar 0

Pacific Grand Prix, ursprungligen Pacific Racing, var ett brittiskt racingstall som bland annat tävlade i formel 1 ett par säsonger under 1990-talet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Pacific Racing grundades 1984 av racingmekanikern och föraren Keith Wiggins och tävlade i det europeiska FF1600-mästerskapet och senare i FF2000. 1987 vann finländaren JJ Lehto både de brittiska och europeiska FF2000-titlarna för Pacific. Året efter tävlade man i formel 3 och Pacific med JJ Lehto vann det brittiska mästerskapet vid första försöket. 1989 gick man över till det europeiska formel 3000-mästerskapet med förarna Allan McNish, JJ Lehto och Eddie Irvine. Framgångarna uteblev varför sponsorn Marlboro övergav stallet. 1991 kontrakterade man Christian Fittipaldi and Antonio Tamburini och Fittipaldi blev då formel 3000-mästare. Marlboro återvände som sponsor 1992 men det blev ingen succé.

Wiggins siktade mot formel 1 och samma år grundade han Pacific Grand Prix. Eftersom han misslyckades med F1-finansieringen fick man fortsätta i F3000 med David Coulthard och Michael Bartels som förare och Coulthard var nära att vinna mästerskapsserien. Wiggins beslöt nu att ta fram en formel 1-bil, Pacific PR01. Den byggdes av Reynard Composites och utrustades med en Ilmor V10-motor. Pacific-Ilmor PR01 lyckades inte så bra i formel 1-VM 1994 trots ansträngningar av förarna Paul Belmondo och Bertrand Gachot. Paret kvalificerade sig bara till ett fåtal lopp, vilka de var tvungna att bryta. Wiggins presenterade därför under mitten av säsongen PR02, som var en omdesignad bil med en Ford-motor och sponsrad av vodkaföretaget Ursus.

Bertrand Gachot och den japanske affärsmannen Ko Gotoh köpte in sig i stallet. Gachot fortsatte som förare och blev stallkamrat med Andrea Montermini i formel 1-VM 1995. Resultaten blev emellertid en besvikelse, varför båda förarna ersattes av tillfälliga förare för att hålla stallet vid liv. Detta gjorde det omöjligt att uppnå goda resultat och i slutet av året tvingades man lämna formel 1. 1996 blev Pacific åter ett formel 3000-stall samtidigt som man försökte bygga upp ett sportvagnsprogram men Wiggins tvingades istället avsluta verksamheten i oktober 1997. Han flyttade sedan till USA och började där arbeta för Lola Motorsport.

F1-säsonger[redigera | redigera wikitext]

Säsong Tävlingsnamn Bil Motor Däck Poäng VM-plac. Förare 1 Förare 2 Övriga förare
1994 Pacific Grand Prix Ltd Pacific PR01 Ilmor 3.5 V10 G 0 12:a Paul Belmondo Bertrand Gachot  
1995 Pacific Grand Prix Ltd Pacific PR02 Ford ED 3.0 V8 G 0 11:a Bertrand Gachot Andrea Montermini Jean-Denis Deletraz[1]
Giovanni Lavaggi[2].

Formel 3000-förare[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Försteförare i Portugal 1995 och Europa 1995.
  2. ^ Försteförare i Tyskland 1995, Ungern 1995, Belgien 1995 och Italien 1995

Källor[redigera | redigera wikitext]