Paladin

För företaget, se Paladin Energy.

Paladinerna var enligt legenden de tolv riddarna vid Karl den stores sida. Den första gången de nämns är i de tidiga chansons de geste, som Rolandssången på 1100-talet. Ordet tros komma av palatinus, vilket dels är en historisk titel i Katolska kyrkan (judices palatini), dels en benämning på hovfolket vid det kejserliga romerska hovet, men även hovvakten Scholae Palatinae.

Även riddarna vid Kung Arturs hov kallas i Arturlegenden paladiner.

I överförd betydelse har det använts om ridderliga personer eller om särskilda snävare inflytelserika kretsar av personer, till exempel "Karl XII och hans paladiner".

Förekomster i spel

I rollspel och datorspel förekommer ibland karaktärstypen paladin. Det är då typiskt att denna karaktärstyp även ges vissa magiska förmågor. Oftast har de gudomliga magiska förmågor, som att hela människor, exorcism, auror som sprider styrka, intelligens och förbättrade stridsförmågor till sina närmaste runt omkring. Stereotypen om paladinen som en helig krigare är väl etablerad i nutida fantasyfiktion, men är strikt sett en avvikelse från paladinens historiska grund. Karl den Stores paladiner var inte heliga krigare mer än i att alla riddare, enligt hög- och senmedeltidens riddarideal, förväntades vara dygdiga kristna.

Paladiner i spel som Lineage II, Neverwinter Nights, Heroes of Might and Magic, Diablo II, Dungeons and Dragons, Tribal Wars, Hearthstone: Heroes of Warcraft, Command and Conquer Generals - Paladin Tank, Tibia och World of Warcraft karaktäriseras som heliga krigare som bekämpar onda makter och vandöda varelser, helgar och utför goda gärningar.

Förekomster i böcker

I den mest berömda boken om Paladiner "Sagan om Paksenarrion" (Moon, Elisabeth, 1988) blir huvudpersonen en Paladin i tredje boken.

Paladin är också en gud från Dragonlance (Hickman Laura and Tracy , 1987),Troll