Palast der Republik

	Palast der Republik
	Palast der Republik 1977
Plats	Berlin, Tyskland
Typ	Parlament och Kulturhus
Byggstart	1973
Färdigställd	1976
Status	Rivet
Arkitekt	Heinz Graffunder ; Karl-Ernst Swora

Palast der Republik (tyska "Republikens palats") var en byggnad i Berlin (före detta Östberlin) som bland annat inhyste Östtysklands parlament Volkskammer. Det fungerade även som kongresshall och här fanns även en bowlinghall (kegeln), restauranger och kaféer. Palast der Republik byggdes på platsen där Berlins stadsslott stod fram till 1950. Mellan 2006 och 2008 revs byggnaden.

Uppförande

Palast der Republik öppnades efter 32 månaders byggtid 23 april 1976. 25 april öppnades huset för allmänheten. Chefsarkitekt var Heinz Graffunder. Byggnaden uppfördes på den plats där Berlins stadsslott tidigare legat. Detta slott sprängdes av den östtyska kommunistregimen 1950 med motiveringen att det var en symbol för "preussisk militarism".

Palast der Republik byggdes som Östtysklands nya parlamentsbyggnad. Det fungerade även som kongresshall och här fanns även en bowlinghall (kegeln), restauranger och kaféer. Palast der Republik kan ses mot bakgrund av flera liknande projekt kopplat till arbetarrörelsens vision om ett folkhem och ett folkets hus. I det tidiga Sovjetunionen blev kulturhus symboler för den nya statsmakten. Förebilder fanns även i Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm och Centre Georges Pompidou samt byggnader i Belgien och Nederländerna.^[1] I Tyskland uppfördes byggnader motsvarande Folkets hus av arbetarrörelsen fram till 1933. Efter andra världskriget kom idén om kulturhus att återupptas inom den östtyska arkitekturteorin.^[1]

Användning

Palast der Republik hade stora foajéer, restauranger, bowlingbana och en stor sal för föreställningar. I och med att Östberlin i övrigt saknade denna typ av anläggningar blev huset en publikmagnet och plats för stora evenemang. Här uppträdde östtyska och internationella artister som Udo Lindenberg, Harry Belafonte, Mireille Mathieu, Katja Ebstein och Miriam Makeba. Underhållningsprogrammet Ein Kessel Buntes spelades även återkommande in här.

Bland inrättningarna, som i Östtyskland prioriterades och hade förtur av leveranser, fanns även ett glasskafé, en mjölkbar och ett diskotek. I huset fanns även ett postkontor som var öppet alla dagar i veckan. Den vita marmor som utmärkte interiören importerades från Sverige.^[1]

Den lilla salen fungerade som det östtyska parlamentet Volkskammers plenisal. I huset ägde även SED:s partikongresser rum 1976, 1981 och 1986.

Efter 1990

Efter Tysklands återförening blev Palast der Republik den tyska förbundsstatens egendom. Under 1990-talet konstaterades att byggnaden hade en stor mängd asbest varpå en omfattande sanering genomfördes. På det tidiga 1990-talet fanns planer på att göra om byggnaden till kontor, konserthus eller köpcentrum. Förslag fanns även på att göra om byggnaden till ett museum över DDR-eran eller inhysa delar av den tyska statsapparaten. Av olika skäl förverkligades dock inget av dessa planer och byggnaden förblev tom och då byggnaden successivt hade förfallit sedan 1989 började det mot slutet av 1990-talet istället talas om rivning.

I november 2003 beslutade den tyska förbundsdagen definitivt att Palast der Republik skulle rivas. Att riva Palast der Republik var dock inte helt okontroversiellt och motdemonstrationer förekom. Rivningarna inleddes i alla fall i februari 2006 och var färdiga i slutet av 2008. 2007 beslutades att en byggnad som till det yttre är en kopia av Berliner Stadtschloss ska anläggas på platsen. Denna byggnad kommer att heta Humboldtforum och planeras stå klar 2019. Första grundstenen till bygget lades 12 juni 2013.

Galleri

Under uppförande 1975.
På grund av den särpräglade belysningen fick byggnaden hos befolkningen öknamnet Erichs Lampenladen ("Erichs lampaffär").
Palast der Republik 2003
Rivningen av Palast der Republik 2006
Rivning av Palast der Republik i februari 2007, med Marx-Engels-Forum i förgrunden
Platsen där Palast der Republik stod 2009