Palau

Beluu ęr a Belau
Beluu ęr a Belau
Flagga
	Valspråk: Rainbow's End
	Nationalsång: Belau loba klisiich er a kelulul;
	läge
Huvudstad	Ngerulmud
Största stad	Koror
Officiella språk	engelska, palauiska
Statsskick	republik
Självständighet	från USA
Area
Befolkning
BNP (PPP)	2015 års beräkning
BNP (nominell)	2015 års beräkning
Valuta	USA-dollar (USD)
Tidszon	UTC+9
	Topografi
Nationaldag	9 juli (Konstitutionsdagen)
Nationalitetsmärke	PAL
Landskod	PW, PLW, 585
Toppdomän	.pw
Landsnummer	680

Palau, officiellt Republiken Palau,^[3] (palauiska: Beluu ęr a Belau), är en östat i Stilla havet, 800 km öster om Filippinerna och 3 200 km söder om Tokyo. År 1978, efter tre decennier som en del av FN:s förvaltarskap, valde Palau självständighet i stället för att bli en del av Mikronesiens federerade stater. Compact of Free Association godkändes 1986 men ratificerades inte förrän 1993. Den togs i kraft året därpå, vilket gjorde Palau till en av världens yngsta och minsta suveräna stater. På engelska stavas ibland namnet Belau i enlighet med det lokala uttalet. Tidigare stavades det Pelew.^[4]

Historia

Ögruppen befolkades ursprungligen för omkring 3 000 år sedan av folk från Filippinerna, men den nuvarande befolkningen är senare invandrare, av språket att döma sannolikt från Sundaöarna. Ögruppen var relativt isolerad fram till 1800-talet, och de enda kända handelskontakterna var med Java och de mikronesiska Yapöarna.

Den första europé som siktade öarna kan ha varit spanjoren Ruy Lopez de Villalobos 1543, även om det är omstritt. Under 1800-talets senare hälft hamnade Palau under spansk överhöghet. Kejsardömet Tyskland köpte ögruppen 1899 som då blev del i Tyska Nya Guinea och under första världskriget ockuperades området i oktober 1914 av Japan. 1920 erhöll Japan förvaltningsmandat över området efter Versaillesfreden 1919. I april 1922 omstrukturerades det japanska förvaltningsmandatet till Nan'yo Cho (Japanska Stillahavsmandatet).

Under andra världskriget användes ögruppen som militärbas av Japan tills USA erövrade området 1944. 1947 utsågs Palau tillsammans med hela Karolineröarna till Förenta nationernas förvaltarskapsområde i Stilla havet under USA:s förvaltning.

I maj 1979 bildades den autonoma federationen Mikronesien med lokalt självstyre men den 1 januari 1981 lämnade hela Palau federationen för att bli en självständig stat i fri association med USA. Den 1 oktober 1994 blev landet helt självständigt.

Palaus flagga

Palaus flagga blåa bakgrund symboliserar Stilla havet. Den gula cirkeln är fullmånen. Fullmånen är en symbol för produktivitet och framgång och enligt folktron bör aktiviteter som jordbruk och fiske ske i månens sken för bästa framgång.^[5]

Geografi

Palau består av fem öområden med över 300 öar. Huvudstad är Ngerulmud sedan den 7 oktober 2006, då huvudstaden flyttades från Koror, belägen 20 kilometer sydväst om denna. Huvudöns geografiska koordinater är 07°21′56″N 134°32′34″Ö / 7.36556°N 134.54278°Ö / 7.36556; 134.54278 (Babeldaob)

Palauöarna, huvudgruppen som ligger inom ett korallrev med övriga större öar
- Babeldaob, huvudön, cirka 397 km²
- Koror, cirka 10 km²
- Peleliu, cirka 13 km²
Angaurön, cirka 8 km², sydväst om huvudön
Kayangelatollen, cirka 1,4 km², norr om huvudön
Rocköarna, cirka 47 km², väster om huvudön
Sydvästöarna, cirka 4 km², sydväst om huvudön

Klimat och miljö

Klimatet på Palau är varmt och fuktigt. Regntiden varar från maj till november. Under regntiden förekommer tyfoner.

Landets miljöproblem är otillräcklig sophantering samt att illegala fiskemetoder och överfiskning förstör de marina ekosystemen och korallreven. I mars 2011 slöt President Johnson Toribiong ett avtal med Sea Shepherd Conservation Society om att bevaka och att kunna agera inom landets gränser när lagöverträdelser kring marina djur begås.^[6]

Administrativ indelning

Huvudartikel: Palaus delstater

Palau är indelat i sexton delstater: Aimeliik, Airai, Angaur, Hatohobei, Kayangel, Koror, Melekeok, Ngaraard, Ngarchelong, Ngardmau, Ngatpang, Ngchesar, Ngeremlengui, Ngiwal, Peleliu, Sonsoral.

Parlamentet "Olbiil era Kelulau" har sitt säte sedan 2006 i Ngerulmud.

Ekonomi

Naturtillgångar är skog, mineral (speciellt guld), marina produkter. 21 % av landets yta är odlingsbar mark.

De huvudsakliga inkomstkällorna är turism, jordbruk och fiske. Staten är den största arbetsgivaren, och dess ekonomi är beroende av ekonomiskt stöd från USA. I gengäld låter man USA ha militärbaser i landet.

Demografi

Etniska grupper: palauaner 70 %, asiater 28 %, andra 2 %.
Religiös tillhörighet: katoliker 41,6 %, protestanter 23,3 %, anhängare av den inhemska religionen modekngei 8,8 %, övriga 26,3 %.
Officiella språk: hela nationen - palauiska och engelska, samt lokalt delstaten Sonsoral - sonsoralesiska och engelska, delstaten Hatohobei - tobiska och engelska, delstaten Angaur - angauresiska, engelska och japanska.

Presidenter

Haruo Remeliik, 1981–85
Thomas Remengesau, 1985
Alfonso Oiterong, 1985
Lazarus Salii, 1985–88
Thomas Remengesau, 1988–89
Ngiratkel Etpison, 1989–93
Kuniwo Nakamura, 1993–2001
Tommy Remengesau, 2001–2009
Johnson Toribiong, 2009–2013
Tommy Remengesau, 2013–

Referenser

^ [a b c] ”Palau”. The World Factbook. CIA. 13 november 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ps.html. Läst 25 november 2016.
^ [a b c d] ”5. Report for Selected Countries and Subjects - Palau” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2016/02/weodata/weorept.aspx?pr.x=71&pr.y=13&sy=2010&ey=2018&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=565&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 25 november 2016.
^ ( PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 89. Libris 19372605. http://www.regeringen.se/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf
^ Gunn, J., red (1935) (på engelska). Nelson's World Gazetteer and Geographical Dictionary. London: Thomas Nelson and Sons Ltd
^ von Konow, Jan; Jönsson, Anders. ”Palau”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/palau. Läst 12 juni 2016.
^ Sea Shepherd Partners with the Republic of Palau to Control Poaching Arkiverad 3 april 2011 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Palau.
Bilder & media
Palaus regering och förvaltning
Palaus turistbyrå

[CIAWorldFactbook-1] [a b c] ”Palau”. The World Factbook. CIA. 13 november 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ps.html. Läst 25 november 2016.

[IMFGDP2015-2] [a b c d] ”5. Report for Selected Countries and Subjects - Palau” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2016/02/weodata/weorept.aspx?pr.x=71&pr.y=13&sy=2010&ey=2018&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=565&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 25 november 2016.

[3] ( PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 89. Libris 19372605. http://www.regeringen.se/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf

[4] Gunn, J., red (1935) (på engelska). Nelson's World Gazetteer and Geographical Dictionary. London: Thomas Nelson and Sons Ltd

[NE-5] von Konow, Jan; Jönsson, Anders. ”Palau”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/palau. Läst 12 juni 2016.

[6] Sea Shepherd Partners with the Republic of Palau to Control Poaching Arkiverad 3 april 2011 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]