Mordet på Olof Palme

Från Wikipedia
Version från den 27 december 2017 kl. 12.01 av Macken1 (Diskussion | Bidrag) (→‎Övriga hypoteser: Dessa bör ej klassas som teorier då de varken stöds av konkreta bevis, eller utretts grundligt av polisen)
Palmemordet
Mordet på Olof Palme chockade Sverige. Redan samma morgon började människor lämna rosor på brottsplatsen, något som fortgick i flera dagar.
PlatsSveavägen–Tunnelgatan, Stockholm, Sverige
Koordinater59°20′12″N 18°03′46″Ö / 59.3366°N 18.0628°Ö / 59.3366; 18.0628
Datum28 februari 1986
23:21 (UTC+1)
AttacktypMord
VapenTroligen .357 Magnum
Dödsoffer1
Skadade1
OfferOlof Palme
Gärningsmänokänd

Palmemordet kallas mordet på Sveriges statsminister Olof Palme, som skedde klockan 23:21 fredagen den 28 februari 1986 då han sköts till döds i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i centrala Stockholm.

Efter mordet följdes i Palmeutredningen ett flertal spår, däribland "PKK-spåret", "33-åringen" och "Sydafrikaspåret", som dock inte ledde till något konkret genombrott. I december 1988 anhölls Christer Pettersson som misstänkt för mordet och denne dömdes också i juli 1989 av Stockholms tingsrätt som skyldig, men frikändes därpå av en enig hovrätt i november samma år. Misstankarna mot Pettersson kvarstod dock och resning begärdes av riksåklagaren i december 1997 men avslogs av Sveriges högsta domstol den 28 maj 1998. Sedan dess har inga genombrott i spaningsarbetet skett och ingen misstänkt har åtalats; detta trots att fler än 130 personer har erkänt mordet och att utredningen kring det är en av världens mest omfattande.[1]

Händelseförloppet i korthet

Olof Palme, tidigt 1970-tal.

På kvällen den 28 februari 1986 promenerade Olof Palme och hans hustru Lisbet hemåt, utan eskort av livvakter, i centrala Stockholm, efter ett besök på biografen Grand, där de hade sett filmen Bröderna Mozart (1986). Klockan 23:21, vid korsningen Sveavägen och Tunnelgatan, sköts först Olof Palme dödligt i ryggen, och därefter skadesköts Lisbet Palme med ett skott från en revolver på kort avstånd av en gärningsman, som sedan snabbt avvek från platsen. Palme avled omedelbart, men transporterades ändå, efter upplivningsförsök, till Sabbatsbergs sjukhus, där han dödförklarades klockan 00:06. Lisbet Palme klarade sig med lindriga fysiska skador.[2]

Före biografbesöket

Makarna Palmes biografbesök hade bestämts med mycket kort varsel och hade först diskuterats av Palmes hustru Lisbet på hennes arbetsplats under eftermiddagen 28 februari. Ett besök på just Grand diskuterade hon sedan med sonens fästmö i telefon vid 17-tiden. Palme, som tidigare under eftermiddagen skickat hem sina livvakter, fick höra om bioplanerna först vid hemkomsten runt klockan 18:30. Han diskuterade därpå med sin son Mårten på telefon, som redan köpt biljetter till Grand, om ett biobesök på antingen Grand eller Spegeln men inget blev bestämt. Att även makarna Palme skulle besöka Grand bestämdes mellan dem själva runt klockan 20:00. Den senare polisutredningen undersökte om Lisbet Palmes arbetsplats, makarna Palmes hem eller telefon varit avlyssnade, utan att kunna finna några sådana spår. Enligt polisen finns det heller inget som tyder på att paret förföljdes från hemmet till biografen.[3]

Biobesöket och mordet

Biografen Grand, Sveavägen, Stockholm.
Korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Mordplatsen är där de tre kvinnorna står, strax till höger om Kreatima-skylten. Vid mordtillfället och fram till 1995 hette butiken Dekorima.

Fredagen den 28 februari 1986 anlände Palme till sitt hem på Västerlånggatan 31 i Gamla stan ungefär klockan 18:30 efter en vanlig arbetsdag. Han ringde några telefonsamtal och åt middag med sin fru. Strax efter klockan 20.30 lämnade paret hemmet och gick till fots till tunnelbanestationen Gamla stan. De steg på ett tåg som avgick klockan 20.42 och anlände till tunnelbanestationen Rådmansgatan klockan 20.47.[4] Därifrån promenerade de vidare till biografen Grand på Sveavägen där de mötte sonen Mårten med fästmö. Klockan var då strax före klockan 21.00. Palme köpte själv biljetter i kassan till Suzanne Ostens film Bröderna Mozart (1986) som började klockan 21.15.[5]

Efter filmens slut, mellan klockan 23.05 och 23.10, dröjde alla fyra kvar något utanför biografen fram till klockan 23.15 då de skildes åt och paret Palme började gå Sveavägen söderut. De gick relativt långsamt och stannade till vid åtminstone ett skyltfönster till klädbutiken Sari.[6] Vid Adolf Fredriks kyrkogata korsade de Sveavägen och fortsatte sedan sin promenad hemåt på denna östra sida. När de ungefär klockan 23.21:30 passerade Tunnelgatan och Dekorima-butiken kom en man upp bakom Olof Palme och sköt honom från nära håll i ryggen med ett skott som var omedelbart dödande. Ett andra skott åsamkade Lisbet Palme en skråma längs ryggen.[7] Därefter avvek gärningsmannen in på Tunnelgatan och tog sig uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan, där han fortsatte över gatan och vidare nedför David Bagares gata. Därefter upphör alla spår av den bortflyende mördaren.[8]

Vad som hände efter skotten och minuterna därefter kan på flera punkter avgöras på sekunden eftersom samtalen med larmcentralen automatiskt spelades in och det på bandet återfinns tidsangivelser från Fröken Ur. Utifrån detta går det att uppskatta när andra händelser inträffade.[9] Följande är därför känt:

  • 23:21:30 avlossades två skott mot paret Palme.
  • 23:22:20 påbörjades registreringen av ett larmsamtal till larmcentralen. Ett ögonvittne som satt i en bil på Sveavägen berättade för växeltelefonisten att "det är mord på Sveavägen" och kopplades vidare till polisen. Efter att ha fått vänta på svar från polisen förgäves i en och en halv minut bröt vittnet samtalet.
  • 23:23:40 ringde växeltelefonisten vid Järfälla Taxi till larmcentralen. Växeltelefonisten hade dessförinnan mottagit ett anrop från ett vittne som är taxichaufför, som fanns på mordplatsen och som bad taxiväxeln att larma polisen. Växeltelefonisten ringde då direkt till polisens sambandscentral. Växeltelefonisten kunde dock bara berätta att någon hade blivit skjuten i korsningen mellan Sveavägen och Tunnelgatan. Radiooperatören vid sambandscentralen bad växeltelefonisten att ringa tillbaka till vittnet taxichauffören och be denne stanna på platsen tills polis anlände. Hon gjorde detta och ringde sedan klockan 23:23:40 till larmcentralen för att förvissa sig om att ambulans larmats. Samtalet pågick till klockan 23:24:20.
  • 23:24:40 ringde en operatör på larmcentralen till polisens sambandscentral. Han kom i kontakt med en radiooperatör och frågade denne om sambandscentralen kände till ett larm om skottlossning på Sveavägen. Radiooperatören uppgav att sambandscentralen inte kände till något sådant larm. Samtalet pågick till klockan 23:25:10.
Tunnelgatan var mördarens flyktväg.
  • Ungefär klockan 23:24 kom den första polispatrullen till platsen i polisbil. En andra taxichaufför från Järfälla Taxi, som hört kollegans larmanrop och befann sig på Kungsgatan omkring hundra meter från korsningen mellan Kungsgatan och Sveavägen, uppmärksammade en polispatrull i närheten på händelsen. Polispatrullen åkte genast till mordplatsen och hörde under färden sambandscentralens larm. I bilen fanns kommissarie Gösta Söderström som tog befälet på brottsplatsen.
  • 23:25:30 var den senaste tidpunkt som polispiketen från Södermalm kan ha dykt upp på platsen men det finns en möjlighet att den anlänt redan klockan 23:23. Patrullen hade precis passerat på Malmskillnadsgatan vid trappavsatsen ovanför Tunnelgatan när den fick larm från radiooperatören vid sambandscentralen. Patrullen anlände till mordplatsen efter, men i stort sett samtidigt som, den första polispatrullen. Kommissarie Söderström beordrade patrullen att ta upp förföljandet uppför trapporna men gav inte patrullen något signalement.
  • Mellan 30 och 60 sekunder efter polispiketen från Södermalm stannade en ambulans från Sollentuna vid mordplatsen. Den befann sig där av en slump och var inte på utryckning.
  • 23:26:00 ringde radiooperatören tillbaka till larmcentralen och meddelade att polisens sambandscentral kände till larmet. Samtalet pågick till klockan 23:26:20.
  • Därefter anlände en polispiket från Norrmalm till platsen. Patrullen befann sig vid Norra Bantorget och tankade när den larmades.
  • Därefter anlände en ambulans direkt från Sabbatsbergs sjukhus. Ambulanspersonalen i den gick ut och hjälpte sina ambulanskollegor i den första ambulansen.
  • 23:28:00 rapporterade ambulanspersonalen till larmcentralen att ambulansen med Palme lämnat mordplatsen och var på väg mot Sabbatsbergs sjukhus.
  • 23:31:40 rapporterade ambulanspersonalen till larmcentralen att ambulansen anlänt till sjukhuset.

Det hör dock till bilden att både poliskommissarie Gösta Söderström och hans chaufför Ingvar Windén har redovisat avvikande tidsangivelser för polisens områdesanrop och ankomst till mordplatsen, vilka enligt dem är omkring sex minuter senare än det officiella tidsschemat.[10]

Gösta Söderströms tidsangivelser har följande utseende[källa behövs]:

  • Kl 23:29:43 lämnade Söderström och Windén den man som på Kungsgatan stoppat dem och informerat om ”skottlossning på Sveavägen”.
  • Kl 23:29:50 hördes ett larm från polisens sambandscentral (SBC) med ordalydelsen ”Vi har fått ett meddelande från taxi att någon är skjuten på Sveavägen vid Tunnelgatan”.
  • Kl 23:30:00 anlände kommissariebil 2520 med Söderström och Windén till brottsplatsen.
  • Kl 23:30:10 anlände Södermalmspiketen 3230 till brottsplatsen.
  • Omkring kl 23:31 tog Söderström den första kontakten med SBC på polisradion.
  • Klockan var omkring 23:32 när Ingvar Windén lämnade det första signalementet på gärningsmannen, vilket skedde nästan i samma stund som ambulansen anlände.
  • Klockan var omkring 23:35 när Söderström identifierade brottsoffret och meddelade detta till SBC.
  • Klockan var omkring 23:35 när ambulansen lämnade brottsplatsen

Gösta Söderström var själv övertygad om att poliser var inblandade i denna operation genom att bland annat se till att gärningsmannen kom undan. Om områdesanropet gick ut så sent som klockan 23:29, så framstår inte minst uppdykandet av kommissariebil 1520 fyra minuter dessförinnan längs mördarens flyktväg som märkligt.[källa behövs] Söderström kom efter över 10 års egna undersökningar fram till att det klockan 23:23 gått ut ett tidigare anrop som var riktat till "särskild personal", närmare bestämt till de två piketbussarna 1230 och 3230, som befunnit sig i närheten av mordplatsen vid tidpunkten för mordet. Att just dessa två blivit anropade kl 23:23 har han sett på en så kallad enradig IM-lista.[källa behövs]

Timmarna efter mordet

  • 23:30 meddelade kommissarie Söderström sambandscentralen att det var statsministern som skjutits.
  • 23:40 ringde en tipsare till Tidningarnas Telegrambyrå (TT) och berättade att statsministern har skjutits på Sveavägen.
  • 00:06 dödförklarades Olof Palme på Sabbatsbergs sjukhus.
  • 00:15 fick TT från sambandscentralen bekräftat att Palme mördats.
  • 00:20 skickade TT ut ett flashtelegram om att Palme var död.
  • 00:45 anlände Sveriges vice statsminister Ingvar Carlsson till Rosenbad.
  • 01:10 bröt Riksradion programmet och meddelade att Palme har mördats (se nedan).
  • 02:05 gick rikslarm ut.
  • 04:00 Extra nyhetssändning från Rapport.
  • 05:15 Sveriges regering höll presskonferens på Rosenbad.
  • 08:00 Extra nyhetssändning från Aktuellt.
  • 10:00 Brottsplatsundersökning påbörjas. Avspärrningen var till en början begränsad; många personer rörde sig under mordkvällen, natten och morgonen i området, det gick t.ex.att kasta in blommor på mordplatsen.[11]

Det sändes inte nyheter i Sveriges Radio nattetid 1986. En stund före klockan 01:00 den 1 mars började Sveriges Radio P3 som vanligt att sända musik - utan "mellansnack". Klockan 01:10 avbröts dock musiken och inrikesreportern Jan Ström läste upp följande meddelande:

Sveriges statsminister Olof Palme är död. Han sköts i kväll i centrala Stockholm. Olof Palme sköts ned vid korsningen Tunnelgatan–Sveavägen och han dog senare på Sabbatsbergs sjukhus. Regeringen är informerad. Finansminister Kjell-Olof Feldt och vice statsminister Ingvar Carlsson är informerade och de bekräftar båda att Olof Palme har avlidit.
Polisen söker en man i 35- till 40-årsåldern med mörkt hår och lång mörk rock. Polisen söker alltså mördaren och ett stort sökpådrag pågår i Stockholm. Taxiväxeln i Stockholm har skickat ut signalementet. Enligt polisens ledningscentral var det en taxichaufför från Järfälla Taxi som uppmärksammade att en person skjutits ned. Chauffören larmade sin taxiväxel som i sin tur larmade polisen. Ledningscentralen sände en polispiket till platsen. Olof Palme sköts klockan tjugotre och trettio, alltså halv tolv, för en och en halv timma sedan.
Regeringen har haft ... samlats till ett extra sammanträde. Ingvar Carlsson, vice statsministern, leder mötet. Hans enda kommentar när han kom till Rosenbad ikväll är att "De e fruktansvärt", sa han... till TT, när han kom till Rosenbad. Olof Palme skulle inom några månader fyllt 59 år. Han har varit ordförande i socialdemokratiska partiet sedan 1969 och statsminister under perioden 1969 till -76 och från 1982.[12]
Med anledning av det inträffade kommer vi naturligtvis att lägga om nattens program i nattradion. Och ekoredaktionen återkommer naturligtvis med mera nyheter när vi har sådana att komma med.[13]

Under lördag förmiddag återkom kung Carl XVI Gustaf till Stockholm från Storlien, riksdagens talman Ingemund Bengtsson återkom från Spanien och länspolischef Hans Holmér återvände från Borlänge. Talmannen entledigade samtliga statsråd men bad dem sitta kvar som expeditionsministär. Vid ett möte 09:00 valde den socialdemokratiska partistyrelsen Ingvar Carlsson till tillförordnad partiledare. Under lördag och söndag ställde Sveriges Television in alla underhållningsprogram, exempelvis Gomorron Sverige, Jubel i busken och Razzel. Diskussioner fördes även kring om Vasaloppet, traditionsenligt planerat att genomföras den 2 mars, skulle ställas in, men tävlingsledningen beslutade att genomföra skidloppet som planerat.[14]

Spår

De enda spår som gärningsmannen lämnade efter sig var två kulor av typen Winchester-Western .357 Magnum. Den ena kulan återfanns på morgonen dagen efter mordet på Sveavägens västra sida (dvs på den motsatta sidan i förhållande till mordplatsen) och den andra återfanns ytterligare en dag senare vid lunchtid, på samma sida som mordplatsen.[11] Båda kulorna överensstämde med de blyfragment som hittades i paret Palmes kläder. Det överlägset vanligaste vapnet som användes/används för dylik ammunition är Smith & Wesson .357 och därför har stora ansträngningar gjorts för att hitta just ett sådant vapen.[15] Dock finns det andra tillverkare av vapen med kaliber .357; till exempel Taurus, Colt, Ruger & Co. och Dan Wesson Firearms.[16][17][18][19] Dessutom kan man inte helt säkert fastslå att kulorna från Sveavägen verkligen sköts med en .357-revolver. SVT:s granskande program Striptease och reportern Lars Borgnäs visade i ett reportage från 1995 hur man med enkla medel kunde avfyra kulor avsedda för en .357 Magnum i en något klenare revolver med kaliber .38 special. [20][21][22][23]Detta genom att flytta över kulan till en annan hylsa eller borra upp revolverns patronläge[24].

Vapen som varit i utredning

Under utredningens gång har polisen provskjutit 500 magnumrevolvrar och man har fäst särskild vikt vid att spåra de 10 magnumrevolvrar som vid tiden för mordet var stöldanmälda. Av dessa har polisen kunnat spåra samtliga utom Sucksdorffsvapnet.[25] Den revolver som fått mest utrymme i media. den så kallade Mockfjärdsrevolvern, eftersöktes i drygt 20 år och återfanns till sist år 2006, men var i alltför dåligt tekniskt skick för att man skulle kunna avgöra om det var mordvapnet.[26]

Gärningsmannen

Genom att väga samman vittnesuppgifterna går det att få fram följande: mordet begicks av en man som var 175–190 cm, bar en mörk jacka eller rock, hade ett rörelsemönster som vissa vittnen beskrivit som klumpigt, haltande, rullande, andra som smidigt, och som var mellan 30 och 50 år. Något regelrätt signalementsförhör med Lisbet Palme har inte dokumenterats och hennes uppgifter om gärningsmannen kom successivt under dagar och veckor efter mordet.[27]

Den gärningsmannaprofil som började upprättas 1993 och presenterades 1994[28] diskuterar fyra hypotetiska scenarion för mordet, men drar slutsatsen att mordet genomfördes av en ensamagerande gärningsman, som träffade Palme vid biografen Grand. Gärningsmannen är enligt denna hypotes en personlighetsstörd man som drevs av sitt Palmehat. Han har sannolikt haft relationssvårigheter hela livet, särskilt med auktoriteter av olika slag. Han är inåtvänd, ensam och personlighetsstörd men inte psykotisk. Hans tillstånd är nära kopplat till att han har "misslyckats" i livet. Motgångarna gör honom deprimerad och depressionen fördjupas till paranoia. Om personer av detta slag börjar begå våldsbrott är de i regel 35–45 år gamla.[29]

Den framtagna gärningsmannaprofilen har genom åren mött kritik, inte minst för att den tämligen ensidigt koncentrerar sig på en ensam gärningsman. Den särskilda granskning av gärningsmannaprofilen som år 1996 presenterades av två experter från Riksrevisionsverket[30] fastslog att den framtagna profilen verkade ha ”påverkats mycket av möjligheten av Christer P som gärningsman” [31] och kom med en rad invändningar mot dess slutsatser. Det har även kommit att ifrågasättas om den framtagna gärningsmannaprofilen alls är relevant, eftersom en sådan vanligtvis görs för gärningsmän som upprepar sina brott, till exempel seriemördare, där det går att se mönster mellan de olika gärningarna. SOU 1999:88 menar dock att det viktiga är hur mycket information som finns tillgänglig, inte antalet brottsliga gärningar.[32]

Fantombilderna

Med hjälp av en signalementsmaskin lånad från Bundeskriminalamt i Wiesbaden i Västtyskland framställde polisen med hjälp av ett vittne en så kallad fantombild av gärningsmannen. Bilden publicerades den 6 mars 1986 och resulterade i en mycket stor mängd tips, omkring 7 000–8 000, till polisen. Vittnet ifråga hade mellan klockan 23:30 och 23:40 "nästan stött ihop med" en man i Smala gränd utanför restaurang Alexandra, drygt 400 meter från brottsplatsen. När mannen fick syn på vittnet hade han sett förskräckt ut, vänt sig om och skyndat vidare. Vid Snickarbacken har han tagit av åt höger mot Birger Jarlsgatan.[33] Senare har polisutredningen konstaterat att mannen som vittnet beskrev med hög sannolikhet inte var mördaren; tidpunkten omkring 10–20 minuter efter mordet är för sen. Fantombilden anses därför idag inte vara relevant.[27]

Fram till 1987 fick polisen in sex tips om en viss man som var bosatt i närheten av mordplatsen. Mannen var psykiskt sjuk, hade på olika sätt varit fixerad av Palme och beskrivit sig själv som "Palmes kronprins" eller "Palmes högra hand". Vittnet från Smala gränd pekade vid förhör ut den psykiskt sjuke mannen som den som var mest lik den man hon mötte på mordkvällen. Den psykiskt sjuke mannen uppgav för polisen att han på mordkvällen befunnit sig på ett visst nöjesställe från omkring klockan 21:00 till 02:00 men något alibi kunde han inte presentera. Det har dock aldrig funnits några särskilt starka skäl att tro att denne man är gärningsmannen.[34]

En andra fantombild publicerades den 24 mars 1986. Bilden byggde på uppgifter från ett vittne som sett en man följa efter Palme på Sergels torg den 27 februari 1986. Polisutredningens nuvarande ståndpunkt är dock att "vittnet" medvetet lämnat falska uppgifter och att den förföljande mannen aldrig har funnits.[35]

Utredningen

Minnesplattan i korsningen Sveavägen–Olof Palmes gata.

Stockholms länspolismästare Hans Holmér tog på eget initiativ hand om utredningen och höll en första presskonferens klockan 12 dagen efter mordet. Något formellt beslut om att göra Holmér till spaningsledare fanns inte; enligt den senare Granskningskommissionen skedde detta formlöst. Det står dock klart att Holmér hade regeringens (socialdemokraternas) stöd. Dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt menar att det kan ha berott på att Holmér kände viktiga personer bland Stockholms socialdemokrater och på länspolismästarens "karismatiska uppträdande".[36]

Brottsutredningen kring Palmemordet är Sveriges största och mest kostsamma någonsin. År 1996, tio år efter mordet, hade utredningen kostat över en halv miljard kronor.[37] År 2011 inkom fortsatt tre tips om dagen till Palmegruppen och sammanlagt rör det sig om 3 600 pärmar med material. Cirka 130 personer har hittills erkänt mordet men har avförts från listan av misstänkta.[38] Brottsutredningen är dessutom en av de största i världen.[1] En belöning på upp till 50 miljoner kronor för tips som leder till att en gärningsman fälls för mordet finns fortfarande utsatt.[39]

Personer som varit involverade i utredningen eller domstolsförhandlingarna:

Domstolsbehandlingen

Rosor till Olof Palme på brottsplatsen, 3 mars 1986.

Från oktober 1988 hade polis särskilt börjat intressera sig för Christer Pettersson, en känd missbrukare som år 1971 dömts till sluten psykiatrisk vård för ett knivdråp under juldagarna året före.[40] Pettersson hade tidigare hörts upplysningsvis om sina förehavanden på mordkvällen, första gången den 28 maj 1986, men snabbt avfärdats av utredningen då det ansågs osannolikt att Palme mördats av "buset från gatan".[40] Från 16 november 1988 började Petterssons telefon att avlyssnas och på morgonen den 14 december hämtades han till förhör. Samma kväll pekade Lisbet Palme vid en videokonfrontation ut Pettersson som gärningsman[41] varpå denne anhölls och senare häktades på sannolika skäl misstänkt som Palmes mördare. Åtal väcktes vid Stockholms tingsrätt den 29 maj 1989.[42]

I tingsrätten

Åklagarens framställan

Åklagaren formulerade gärningsbeskrivningen sålunda:

Pettersson har den 28 februari 1986 i korsningen mellan Sveavägen och dåvarande Tunnelgatan i Stockholm uppsåtligen berövat statsminister Olof Palme livet genom att med en revolver skjuta Olof Palme i ryggen. Olof Palme har omedelbart avlidit till följd av yttre och inre blödningar efter sönderslitning av kroppspulsådern och luftstrupen.
Vidare har Pettersson vid samma tillfälle försökt beröva Lisbet Palme livet genom att avlossa ett revolverskott mot henne. Skottet, som utsatt Lisbet Palme för livsfara, har träffat Lisbet Palme så att hon fick en ytlig sårskada på ryggen. I andra hand görs gällande att Pettersson genom att avlossa skottet mot Lisbet Palme av grov oaktsamhet utsatt Lisbet Palme för livsfara.[43]

Kärnan i brottsmisstankarna mot Pettersson kan sammanfattas så här:

  • Pettersson har av Lisbet Palme utpekats som gärningsman, ett utpekande som dock inte anses så tillförlitligt att det ensamt kan utgöra bevis för hans skuld.
  • Pettersson har av ett vittne utpekats ha befunnit sig utanför biografen Grand omkring klockan 23:00 på mordkvällen.
  • Pettersson har själv erkänt och polisutredningen har på annat sätt visat att han har befunnit sig i området under mordkvällen.
  • Gärningsmannen har enligt vittnen rört sig på ett sätt som överensstämmer med Petterssons sätt att röra sig. Andra vittnen menade dock att mördaren rörde sig smidigt.
  • Pettersson har inte alibi för mordet men har försökt få andra att ge honom ett.

Petterssons ståndpunkt

Pettersson hävdade alltjämt sedan de första förhören att han efter sitt besök på en spelklubb på Oxtorgsgränd (nära Sveavägen), som avslutats omkring klockan 22:30, tagit pendeltåget till bostaden i Rotebro med avgångstid antingen klockan 22:45 eller 23:15. Han menade vidare att han därpå hade somnat och först i Märsta vaknat för att då ta vändande tåg tillbaka till Rotebro. Han kom till sin bostad strax före midnatt, något som enligt Pettersson skulle kunna intygas av en kamrat som befann sig i hans lägenhet. Detta vittne uppgav dock i förhör att Pettersson sannolikt kommit hem mellan klockan 00:15 och 01:00, men att han å andra sidan tidigare under kvällen lämnat lägenheten vid en så pass sen tidpunkt att han inte kunde ha haft möjlighet att se makarna Palme bege sig in på Grand. Skillnaderna angående tidsaspekten här beror möjligen på att förhören gjordes flera år senare.[44]

Vittnen

Bland de vittnesuppgifter åtalet stödde sig på fanns:

  • Lisbet Palme. Den första tiden efter mordet hade hon ingen distinkt minnesbild av gärningsmannen. Det hölls aldrig något ingående signalementsförhör med henne, i vart fall har några uppgifter av det slaget inte dokumenterats.[45] Efter häktningen av Pettersson medverkade hon i en videokonfrontation där hon pekade ut Pettersson som gärningsmannen och i tingsrätten var hon absolut säker på att Pettersson var mördaren. Enligt tingsrätten var Lisbet Palmes utpekande mycket tillförlitligt: "Det sätt på vilket hon identifierade honom vid huvudförhandlingen är enligt tingsrättens mening tvärtom mycket övertygande."[46] Hovrätten bedömde dock att Lisbet Palme gjorde sina iakttagelser under förutsättningar som gör att tillförlitligheten kan ifrågasättas.[47]
  • Ett vittne satt i sin bil utanför biografen Grand och väntade. Han kunde strax före 23:00, strax innan föreställningen slutade, iaktta en man som stod utanför biografen. Under minst tio minuter fortsatte han att iaktta mannen som gick fram och tillbaka. Vittnet fann mannen obehaglig och låste bildörren. För tingsrätten uppgav vittnet att han var mycket säker på att Pettersson var identisk med mannen utanför Grand då han menade att utseendet var "otroligt likt".[48] Enligt hovrätten var mannens identifiering av Pettersson mycket tillförlitlig och att detta starkt talar för att det var Pettersson som befann sig utanför Grand.[49]
  • Efter att paret Palme lämnat Grand och var på väg mot Kungsgatan passerade de en gatukiosk. Kioskägaren såg paret Palme passera och cirka 10 meter efter dem noterade han en ensam man komma gående. Kioskägaren lämnade dessa uppgifter till polisen redan dagen efter mordet. I en gruppkonfrontation 1989 pekade kioskägaren ut Christer Pettersson som den man som följt efter paret Palme. Enligt tingsrätten bidrog mannens uppgifter till en samlad bedömning att det var Pettersson som följde efter paret Palme sedan de lämnat Grand. Hovrätten ansåg däremot att någon säker slutsats av mannens uppgifter inte kunde dras.[50]

Åklagaren hade svårt att visa att Pettersson hade motiv att döda Palme; några vittnen hade hört den åtalade endast i vaga termer uttala missnöje mot myndigheterna. I tingsrätten uttalade Pettersson tvärtom sin beundran för Palme som "Sveriges ende statsman".[51] Polisens utredning försökte klargöra Petterssons kunskaper och erfarenhet av att använda eldvapen och om han vid mordtillfället hade haft tillgång till dylikt vapen, exempelvis genom den spelklubb i närheten av mordplatsen han brukade besöka. Vid tingsrättsförhandlingarna framkom inget som visade att Pettersson hade något vapen disponibelt när Palme mördades. Hovrätten ansåg också den att ingenting visade att Pettersson hade tillgång till skjutvapen på kvällen den 28 februari 1986.[52]

Domen

Rättegången pågick 5 juni 1989 - 10 juli 1989. I dom den 27 juli 1989 dömde tingsrätten Pettersson till livstids fängelse för mord på Olof Palme och "framkallande av fara för annan" avseende skottet mot Lisbet Palme. Tingsrättens ledamöter var dock oeniga, de två juristdomarna ansåg att åtalet skulle ogillas och Pettersson frikännas.[53]

I hovrätten

Domen överklagades till Svea hovrätt som höll rättegång 12 september 1989 – 9 oktober 1989. Några dagar efter rättegångens slut försattes Pettersson på fri fot och i domen från den 2 november 1989 friade hovrätten enhälligt den tidigare dömde från ansvar. Hovrätten pekade på att inga andra vittnen än Lisbet Palme kunnat peka ut Pettersson vid brottsplatsen, avsaknad av teknisk bevisning (krutstänk, mordvapen) och att utredningen inte kunnat visa att Pettersson haft motiv att döda Palme. Lisbet Palmes minnesbild av den flyende gärningsmannen ifrågasattes också då hon säkerligen måste ha varit i ett upprivet tillstånd och koncentrerat uppmärksamheten på sin make.[54] Lisbet hade dessutom, innan sitt utpekande av Pettersson, av utredningens åklagare Jörgen Almblad fått förhandsinformation om att den misstänkte var missbrukare. När hon sedan vid videokonfrontationen pekade ut Pettersson var hennes första kommentar "Det ser man vem som är alkoholist".[55]

Riksåklagaren valde därpå att inte föra målet vidare till Högsta domstolen. Pettersson tillerkändes 300 000 kronor i skadestånd för den tid han varit frihetsberövad.[56]

Resningsansökan

1996 utlämnade advokat Pelle Svensson delar av den så kallade "Bombmannen" Lars Tingströms testamente, vilket författats av Tingström på dennes dödsbädd 1993. I testamentet skriver Tingström att Pettersson tillsammans med honom själv utförde mordet; detta efter att Tingström tidigare - i det så kallade "Stora bombmålet" - dömts som skyldig till två större bombdåd i Stockholm och Nacka. Tingström skall efter domen ha yttrat att han skulle ta en grym hämnd och att "...blod ska flyta på Stockholms gator". När Tingström därefter dömdes till livstids fängelse övergick "ansvaret" för upprättelse på dåvarande bäste vännen Pettersson som till sist utkrävde hämnden genom att mörda Palme som då skulle ha ansetts vara den "översta ansvariga för den rättsröta" Tingström utsatts för.

Den 5 december 1997 ingav riksåklagaren en resningsansökan till Högsta domstolen.[57]

Nya vittnen

Några exempel på de nya vittnesmålen som lämnades in vid resningsansökan:

  • Ett vittne uppgav att hon hade mött en man med otäckt utseende utanför Konsum på Sveavägen vid 23-tiden. Denne man hade frågat efter en gemensam bekant, Sigge Cedergren, varvid hon svarat att hon trodde att han hade gått på bio. Mannen hade då sprungit över Sveavägen och ställt sig utanför biografen Grand där det då var mycket folk. Kvinnan kopplade flera år senare ihop den otäcke mannen med Pettersson. Hon delgav utredningen sitt vittnesmål först år 1997.[58]
  • Ett annat vittne, som vid förhör i februari 1989 uppgivit sig att inte veta vem Pettersson var, gav vid förhör i november 1989 en ny version. Han sade sig nu väl känna Pettersson till utseendet och att han sett denne utanför Grand vid 23-tiden och en stund senare utanför Dekorima; just innan han hört två smällar. Vittnet har precis efter skotten också sett någon ligga på trottoaren och Pettersson stående strax bakom. Vittnet hade periodvis varit intagen för psykiatrisk vård och var vid tidpunkten känd för att "brodera ut" sina berättelser. Enligt egna uppgifter var han denna kväll drogpåverkad.[59]
  • Ett tredje vittne hade kommit körande på Malmskillnadsgatan mellan 23.00 och midnatt när han hastigt hade tvingats bromsa in för en man som sprungit ut i gatan framför honom. Vittnet hade under några sekunder ögonkontakt med mannen och uppfattade också att denne höll i ett pistolliknande föremål. Vittnet kontaktade polisen först år 1997, 11 år efter mordet.[60]

Avslag

Den 28 maj 1998 avslog Högsta domstolen resningsansökan. Det ansågs inte sannolikt att de nya uppgifterna skulle ha lett till en fällande dom (sannolikhetsrekvisitet).[61]

Christer Petterssons bortgång

Den 29 september 2004 avled Christer Pettersson i sviterna av en skallfraktur efter ett fall som tros ha orsakats av ett epileptiskt anfall.[62]

Övriga spaningsuppslag

33-åringen

Redan dagen efter mordet inkom ett tips ifrån en kvinna som berättade att hon föregående kväll varit på kafé Mon Chéri på Kungsgatan och där kommit i samspråk med en man som uttalat sitt hat mot Palme. Mannen hade lämnat över ett visitkort med namnet Vic G och ett telefonnummer. Andra tipsare hörde av sig med upplysningar om palmehatiska uttalanden från samme man och att denne ägde ett sådant vapen som polisen trodde hade använts vid mordet.[63]

Den 8 mars 1986 hämtades en viss Victor Gunnarsson till förhör, men släpptes redan samma kväll. Fyra dagar senare hämtades Gunnarsson till ett nytt förhör och han delgavs nu misstanke om delaktighet i mordet på Palme. Han anhölls samma kväll. Vid husrannsakningar i hans bostad hittades palmefientliga skrifter samt den parkas som Gunnarsson burit under mordkvällen. En kriminalteknisk undersökning av parkasen fann spår som eventuellt härrörde från ett skjutvapen; dock inte av den typ polisutredningen eftersökte för mordet.[64]

I förhör tillstod Gunnarsson att han besökt Mon Chéri och där samtalat med tre kvinnor. Efter att de tre lämnat stället hade han pratat med två pojkar. Därefter gick han till biografen Rigoletto för att se en film och sedan till McDonald's på Kungsgatan. Pojkarna förhördes av polisen och de uppgav att Gunnarsson hade lämnat kaféet mellan 23.00 och 23.30. Inget av vittnena vid brottsplatsen kunde med säkerhet peka ut Gunnarsson, och Lisbet Palmes uppgifter om gärningsmannens klädsel stämde inte med den klädsel Gunnarsson bar. De ovannämnda pojkarna gav genom sina vittnesmål så småningom Gunnarsson ett alibi för kvällen.[65]

Gunnarsson häktades den 17 mars 1986 och försattes på fri fot den 11 april 1986. Han var dock föremål för telefonavlyssning maj 1987 - juni 1987, augusti 1987 - november 1987 och i januari 1988. Efter tingsrättens dom mot Pettersson lades förundersökningen mot Gunnarsson ned.

Den bild som polisutredningen ger av Gunnarsson är den av en utåtriktad person, uppvuxen i Jämjö i Blekinge, som hade rest mycket och försörjt sig på tillfälliga arbeten. Han hatade Palme, gillade vapen, var intresserad av politik och samhällsfrågor och var anhängare av extrema rörelser, däribland EAP. För vittnen hade Gunnarsson uppgivit att han stridit för USA i Vietnamkriget, att han var utbildad av FBI och CIA och att han var CIA-agent. En kontroll kunde dock visa att han endast gjort vapenfri tjänst under värnpliktstiden. Personer i hans omgivning beskrev honom som "ofarlig", "lättledd", "fantiserande", "lögnaktig" och "lever i sin egen värld".[66]

Polisen Börje Wingren, som ledde förhören med Gunnarsson, gav 1993 ut boken Han sköt Olof Palme, skriven i samarbete med journalisten Anders Leopold. Wingren anser att Gunnarsson är gärningsmannen medan Leopold menar att Gunnarsson med hög sannolikhet var med i en konspiration initierad av bland andra CIA. Gunnarsson skulle ha varit på plats när Palme sköts men var inte den som höll i vapnet. En möjligt planerad syndabock, enligt Leopold.[67]

I januari 1994 påträffades Gunnarsson mördad i North Carolina i USA. En före detta polisman dömdes för mordet med svartsjuka som motiv, men vidhöll att han var oskyldig. Polismannen begärde omprövning men domen fastställdes även efter den beviljade omprövningen[68].

Polisspåret

I vardagligt språkbruk menas med "polisspåret" att en sammansvärjning, vilken ska ha inkluderat ett flertal poliser i Stockholm, skulle ha varit delaktig i mordet och/eller ha gjort det möjligt att efteråt försvåra spaningsarbetet.

I polisutredningen finns inte ett enskilt spaningsuppslag som kan kallas "polisspår", men däremot ett stort antal tips som gäller vissa poliser som har betett sig misstänkt vid tiden före, under eller efter mordet.[69][70][71]

För mordkvällen gäller det främst vittnesobservationer av män med walkie-talkier på platser som i tid och rum tangerat makarna Palmes promenad till och från biografen Grand, en påstådd medveten förhalning på Stockholmspolisens sambandscentral, fördröjning av larm med mera. Detta i kombination med vissa utpekade polispatrullers aktiviteter – eller brist därpå – skall ha lett till att gärningsmannen kom undan.[källa behövs]

Det enda polisutredningen har kommit fram till är att det fanns poliser i Stockholm som hade högerextrema åsikter och ett ovanligt stort vapenintresse, men inget som tyder på en inblandning i Palmemordet. SOU 1999:88, som innehåller en genomgång av ett flertal poliser som figurerat i utredningen, riktar emellertid kritik mot att "polisspåret" inte har tagits på allvar och därmed inte på ett trovärdigt sätt har kunnat avvisa misstankarna och att detta borde ha utretts djupare för att bland annat förebygga den misstro mot utredningen som har uppkommit bland privata utredare och kritiker.[72]

Tidigare hemligstämplade papper som släpptes sommaren 2010 visar hur poliser lämnat tips om sina kollegor med påståenden att de visste vem som dödade Palme. Poliserna ifråga var utpekat högerextrema och tillhörande Norrmalmspolisens A-tur. Även uppgifter om en taxichaufför, som plockat upp en av de utpekade poliserna i närheten av mordplatsen 4-5 minuter efter mordet, släpptes.[73][74] Detta material kan anses förstärka de bland privata utredare redan utbredda misstankarna mot en påstådd gruppering av högerextrema poliser knutna till Norrmalmspolisen, varav ett flertal var medlemmar av eller hade kopplingar till Stockholms Försvarsskytteförening och/eller den så kallade Baseballigan, liksom här även anses finnas kopplingar till det så kallade Sydafrika-spåret.[75]

Filmen I lagens namn (1986) kan ha kommit att skapa ett mer gynnsamt klimat för misstankar mot polismän.[76]

På senare år har bland annat professorn i kriminologi Leif GW Persson förespråkat en variant av polisspårsteorin.[77] Dessutom har Göran Lambertz, justitieråd och f.d. justitiekansler, gett kritik för att polisspåret inte har utretts trots att en granskningskommission har tidigare ansett att det borde utredas.[78] Anders Jallai har hävdat att det skall föreligga en stark koppling mellan organisationen Stay behind och Palmemordet[79]

PKK-spåret och Ebbe Carlsson-affären

Huvudartiklar: PKK-spåret och Ebbe Carlsson-affären

Redan den första veckan efter mordet blev polisutredningen intresserad av den kurdiska organisationen PKK som eventuellt inblandad i mordet. Under 1984 och 1985 hade avhoppade PKK:are mördats i Uppsala och Stockholm och runtom Europa hade PKK varit inblandat i grova våldsbrott. Regeringen hade förklarat PKK en terrororganisation och medlemmar av den hade dömts till kommunarrest. Organisationen kunde därför tänkas ha både motiv och förmåga att slå tillbaka mot svenska intressen.[80]

Under våren hade ett antal kurder förhörts angående morden på de från PKK avhoppade medlemmarna under 1984 och 1985. Under hösten och vintern 1986 förberedde polisen en än större razzia, av spaningsledningen med Hans Holmér i spetsen döpt till Operation Alpha[81], där ett stort antal personer skulle hämtas till förhör - samtidigt. Tanken var att ett stort tillslag skulle röra om så mycket att personer började berätta vad de visste om PKK:s inblandning i mordet på Palme. Slutresultatet vid operationen den 20 januari 1987 blev att 22 personer togs in till förhör och att tre personer satt häktade i en vecka. Polisutredningen fördes inte framåt [82] och det klena utfallet av det hela förde med sig att Holmér några veckor senare tvingades avgå som spaningsledare. Någon månad senare lämnade han också in sin avskedsansökan från sin post som länspolismästare[83].

Svagheten med PKK-spåret har alltid varit att även om PKK har haft motiv och förmåga att mörda Palme har det aldrig gått att identifiera någon "PKK:are på Sveavägen" vid tiden för mordet.[84]

I förlängningen ledde PKK-spåret till den så kallade Ebbe Carlsson-affären där justitieminister Anna-Greta Leijon avgick efter att det avslöjades att hon skrivit ett rekommendationsbrev till förläggaren Ebbe Carlsson att bedriva privatspaning. Höga polischefer (till exempel Hans Holmér och P-G Näss) dömdes för att ha bedrivit olaglig avlyssning, så kallad "buggning",[85] och Carlsson, hans livvakt och vapenhandlaren Ö (som hade kopplingar till Baseballigan, nämnd i Polisspåret ovan) dömdes för att ha smugglat in avlyssningsutrustningen i landet[86].

Sydafrika-spåret

Sydafrika-spåret går ut på att det var den sydafrikanska underrättelsetjänsten Bureau of State Security (BOSS) som mördade Palme p.g.a. dennes internationellt uppmärksammade kamp mot landets apartheidregim. Själva spåret låter sig knappast sammanfattas kort, SOU 1999:88 ägnar 35 sidor åt att sammanfatta spaningsläget. I korthet handlar det om anklagelser och motanklagelser från personer som har haft samröre med Sydafrikas underrättelsetjänst. Uppgifterna är motstridiga, har karaktären av andrahandsinformation och uppgiftslämnarnas trovärdighet kan ifrågasättas.[87] Den tidigare chefsåklagaren Jan Danielsson fastslog emellertid under sin tid som Palmeåklagare att den sydafrikanska agenten Craig Williamson hade befunnit sig i Stockholm vid tidpunkten för mordet[88].

Ustasja

Miro Baresic, som tillhörde efterkrigstidens Ustasja-rörelse, var under en kort tid intressant för mordutredningen. Tillsammans med en kompanjon hade han år 1971 skjutit ihjäl den jugoslaviska ambassadören i Stockholm och då blivit en av Sveriges första kända utländska terrorister. Lisbet Palme hävdade efter mordet, inför polisen, att hon trodde att just terrorgruppen Ustaša låg bakom dådet. Detta då maken Olof hade lovat att benåda Miro Barešić redan 1982. En falang inom SÄPO hade dock varit mot ett frisläppande, eftersom man fruktade att Ustaša skulle starta en ny landsomfattande terrorvåg. Palme skulle således ha mördats som hämnd för den uteblivna benådningen.[89]

GH

En misstänkt nämns i Granskningskommissionens betänkande från 1999, p. 955-960. Det är en misstänkt som kallas GH, vilket är en beteckning för Gärningsmansprofil nr. 8. Han förhördes första gången av polisen 1995. I maj 1996 upprättade Palme-utredarna en sammanfattning över ärendet mot GH. Den avslutas med åtta punkter:[90]

  1. GH var vid tidpunkten för mordet bosatt på bekvämt gångavstånd från mordplatsen.
  2. Han var innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum med sex tums pipa.
  3. Han är en erkänt skicklig skytt.
  4. Han har visat sig ha detaljkunskaper utöver det vanliga om Palme-utredningens olika skeden.
  5. Han har fått minst två kallelser år 1990 men säger sig inte komma ihåg detta.
  6. Hans förklaring om omständigheterna kring försäljningen av vapnet 1992 är föga trovärdig.
  7. Han har uppgivit att han var sängliggande hemma dagarna före, under och efter mordet. Detta motsägs av annan utredning.
  8. Hans utseende, hållning och sätt att röra sig uppvisar förbluffande överensstämmelse med uppgifterna om Olof Palmes baneman.

Övriga hypoteser

Ett stort antal böcker har skrivits om mordet. I bibliotekskataloger kan man vanligen söka på "Palmemordet" som ämnesord.

  • En teori hävdar att KGB låg bakom mordet på grund av att Palme "vägrade lyda order". I samband med detta ska det i Schweiz ha hållits ett möte där krav rests på att han skulle röjas ur vägen. Efter detta möte gick något snett: den högsta sovjetledningen informerades inte om att den svenska statsministern skulle likvideras. Någonstans inom den mycket byråkratiska KGB-organisationen knappades det, av någon, sedan på datorn in att Olof Palme vid första bästa tillfälle skulle likvideras. Exakt vem av de olika KGB-tjänstemännen det skulle ha varit vet man inte, men misstankar mot en viss person ska ha funnits. Denne togs också av palmegruppens spanare in på förhör vid minst två tillfällen, för att dock bägge gångerna snart frisläppas. Den dåvarande Palmeåklagaren Jörgen Almblad kunde inte utfinna någon mördare eller något motiv. Kriminalkommisarie Hans Ölvebro ville senare inte kommentera uppgifterna.[91]
Olof Palmes grav på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.
  • Journalisten Sven Anér menar att den vid mordtillfället dåvarande länspolismästare Hans Holmér på något sätt var inblandad i mordet. Anér menar att Holmér, tvärtemot vad han uppgivit, inte befann sig på ett hotell i Borlänge på mordnatten. Holmér ska av sin chaufför istället ha blivit körd till olika adresser i Stockholm och ha passerat förbi mordplatsen bara några få minuter efter mordet, dock utan att ha givit sig till känna. För att senare bevisa att han varit på ett hotell i Borlänge, visade Holmér upp en kvittering från utcheckningen, men denna var enligt Anér daterad den 28 februari och alltså inte den 1 mars som påståtts. Anér tror vidare inte heller att ambassadör Carl Lidbom och Ebbe Carlsson befann sig på residenset i Paris på mordkvällen för att fira Lidboms 60-årsdag, såsom Lidbom påstår.
  • Gunnar Wall lanserar i sin bok Mörkläggning teorin att Palme blev lurad till brottsplatsen av mördaren. Wall menar att alla de vittnen som finns till skeendet före skotten - utom Lisbet Palme - har gjort iakttagelser som talar för att Palme och mördaren inledde ett möte cirka en halv minut före mordet.
  • I februari 2006 presenterade filmaren Mikael Hylin i SVT-dokumentären Jag såg mordet på Palme[92] teorin om att Christer Pettersson verkligen var den person som begick mordet, men i tron att Palme var Sigge Cedergren, en ökänd narkotika-distributör i Stockholms undre värld. Filmen bygger på att missbrukaren "Roger Ö", som förekommit som "ett vittne vid Grand" i rättegången mot Christer Pettersson, nu berättar att han också såg själva mordet.
  • Den östtyska säkerhetstjänsten Stasi startade strax efter mordet en egen utredning. Deras huvudmisstänkte blev Amir Heidari, utpekad som Europas största organisatör av människosmuggling. Det visade sig att även svensk polis hade fått tips om Heidari. Han hade hörts angående mordet men avskrivits som misstänkt då han haft alibi för mordnatten.[93]
  • Olof Palme var vid tillfället för mordet sedan många år tillbaka Socialdemokraternas (SAP:s) ordförande och var känd för att hålla politiska tal som berörde många människor mycket starkt - vissa i positiv riktning och andra i negativ sådan. En del av de individer som berördes mycket negativt av vad Palme sade kom att bli kända som "Palmehatare", och vissa mordteorier utgår således från det Palmehat som fanns i det svenska samhället eller annorstädes.[94] Det politiska partiet EAP var exempelvis känt för att hysa en stark aversion mot Palme.

Framtiden

En lärdom från hovrättens friande dom mot Christer Pettersson är att det i detta fall inte räckte enbart med vittnesbevisning, utan att teknisk bevisning även var nödvändig. Denna skulle exempelvis kunna utgöras av ett mordvapen som kan knytas till en viss person, samt att denne person också vidare skulle kunna knytas till själva brottsplatsen. Att skaffa fram sådan bevisning mer än två decennier efter brottet skulle naturligtvis vara förenat med stora svårigheter.

Enligt tidigare gällande lagar skulle brottet ha preskriberats 25 år sedan det begicks - alltså år 2011. På grund av en lagändring i januari 2010 kommer dock varken Palmemordet eller andra outredda brott av allvarlig karaktär i Sverige att någonsin falla för någon preskriptionstid.[95]

Palmemordet i populärkulturen

Kjell Sundvall regisserade Sista kontraktet (1998), som handlar om mordet på Palme och påstår att det fanns en konspiration bakom detta.

Leif G.W. Persson har i sin bok Mellan sommarens längtan och vinterns köld (2002) skrivit om ett mord som i stort påminner om mordet på Palme och i boken Faller fritt som i en dröm (2007) skriver han om utredningen. Böckerna filmatiserades som miniserie av SVT och sändes 2013 under namnet En pilgrims död.

I dagboksromanen Bert och bacillerna (1997) är Bert och hans skolklass sura på vikarien "Håkan Kelnius", som också kallas "Terrormannen", och Bert skriver i sin dagbok att han tror det var Håkan Kelnius som sköt Palme.[96]

På Roger Sjöströms skiva Eliten på Grafiten handlar låten "Törnrosa" om Palmemordet och polisspåret.

Rapparna Looptroop Rockers skaldar, på låten "Jag sköt Palme", "Det var jag som sköt Palme och satte Christer i klistret".

Anders Jallai beskriver i boken Landsförrädaren (2011) hur "Paul Olofson" mördas på uppdrag av SSI, med CIA:s välsignelse, bland annat för att förhindra att statsministern avslöjar topphemliga amerikanska avlyssningsanläggningar i den svenska skärgården under ett kommande Moskvabesök.

Det finns mer än 110 böcker utgivna om Palmemordet.[97]

Se även

Fotnoter


Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Rynhag, Kjell/TT (21 februari 2011). ”130 har erkänt Palmemordet”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.556356-130-har-erkant-palme-mordet. Läst 23 november 2011. 
  2. ^ ”Nu förändras plötsligt allt”. http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/nu-forandras-plotsligt-allt/. Läst 12 april 2015. 
  3. ^ SOU 1999:88, s. 170
  4. ^ SOU 1999:88, s. 162
  5. ^ SOU 1999:88, s. 147-148
  6. ^ SOU 1999:88, s. 167
  7. ^ SOU 1999:88, s. 147
  8. ^ SOU 1999:88, s. 148
  9. ^ SOU 1999:88, s. 173-181
  10. ^ ”SVT Forum från november 1987”. https://www.youtube.com/watch?v=mDYJNrlwvj8. Läst 12 april 2015. 
  11. ^ [a b] SOU 1999:88, s. 151
  12. ^ Ström, Jan (1 mars 1986). ”Ekots extrasändning vid statsminister Olof Palmes död 1986”. Dagens eko. Sveriges Radio. http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=853794&BroadcastDate=&IsBlock=0. Läst 10 augusti 2009. [död länk]
  13. ^ SOU 1987:14 Juristkommissionens rapport om händelserna efter mordet på statsminister Olof Palme
  14. ^ Nylén, Birger (2 mars 2007). ”Vasaloppet borde vara nationaldag”. Dalarnas Tidningar. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927034626/http://www.dalarnastidningar.se/nyheter/dalarna/article162860.ece. Läst 23 augusti 2007. 
  15. ^ SOU 1999:88, s. 151-152
  16. ^ ”Taurus 357 Magnum for Sale – Buy a Taurus 357 Magnum Online at GunBroker.com”. www.gunbroker.com. http://www.gunbroker.com/Taurus-357-Magnum/Browse.aspx?Keywords=Taurus+357+Magnum&Cats=851. Läst 3 februari 2016. 
  17. ^ ”The Colt Python - An Ideal Zombie Gun?”. www.luckygunner.com. http://www.luckygunner.com/labs/colt-python/. Läst 3 februari 2016. 
  18. ^ ”Ruger® SP101® * Double-Action Revolver Models”. www.ruger.com. http://www.ruger.com/products/sp101/models.html. Läst 3 februari 2016. 
  19. ^ ”Gun Review: Dan Wesson 715 Revolver - TheTruthAboutGuns” (på amerikansk engelska). The Truth About Guns. http://www.thetruthaboutguns.com/2015/02/jeremy-s/gun-review-dan-wesson-715/. Läst 3 februari 2016. 
  20. ^ ”11 (Palme-nytt-boken / 1995)”. runeberg.org. http://runeberg.org/palmenytt/1995/0037.html. Läst 3 februari 2016. 
  21. ^ ”12 (Palme-nytt-boken / 1995)”. runeberg.org. http://runeberg.org/palmenytt/1995/0038.html. Läst 3 februari 2016. 
  22. ^ ”13 (Palme-nytt-boken / 1995)”. runeberg.org. http://runeberg.org/palmenytt/1995/0039.html. Läst 3 februari 2016. 
  23. ^ ”14 (Palme-nytt-boken / 1995)”. runeberg.org. http://runeberg.org/palmenytt/1995/0040.html. Läst 3 februari 2016. 
  24. ^ palmeintresserad (6 januari 2013). ”Palmemordet 1995 - SVT Striptease”. https://www.youtube.com/watch?v=viSzdoTBmoQ&feature=youtu.be&t=971. Läst 13 december 2017. 
  25. ^ Magnusson, Erik (23 november 2006). ”Mockfjärdsrevolvern var laddad med tre skarpa patroner”. Sydsvenskan. Läst 21 februari 2011. 
  26. ^ Haraldsson, Anders (28 maj 2007). ”Mockfjärdsrevolvern för rostig”. Svenska Dagbladet. Läst 21 februari 2011. 
  27. ^ [a b] SOU 1999:88, s. 157
  28. ^ Olsson, Jan & Åsgård, Ulf (1994). Mordet på Olof Palme. Brottsanalys. Gärningsmannaprofil, citerad i SOU 1999: 88, s. 847 ff.
  29. ^ SOU 1999:88, s. 909
  30. ^ Sandberg, Bo & Skogwik, Christer (1996). Palmeutredningen – en revisionell bedömning SOU 1999:88, s. 33 ff, 892 ff.
  31. ^ SOU 1999:88, s. 893
  32. ^ SOU 1999:88, s. 847–848
  33. ^ SOU 1999:88, s. 252-253, 255
  34. ^ SOU 1999:88, s. 961-966
  35. ^ SOU 1999:88, s. 253
  36. ^ Wall, Gunnar (2013). Mordgåtan Olof Palme. Makten, lögnerna och tystnaden. Bonnierförlagen Digital. sid. 143 ff. ISBN 978-91-552-5971-6 
  37. ^ ”Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme”. SOU 1999:88. Regeringen.se. sid. 981. http://www.regeringen.se/download/9bb90f1c.pdf?major=1&minor=1244&cn=attachmentPublDuplicator_2_attachment. Läst 8 september 2012. [död länk]
  38. ^ Nordström, Johan (21 februari 2011). ”Leif GW sågar Palmegruppen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8601774.ab. Läst 21 februari 2011. 
  39. ^ SOU 1999:88, s. 255
  40. ^ [a b] ”Ny dokumentär visar en annan sida av Christer Pettersson”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article22056482.ab. Läst 3 februari 2016. 
  41. ^ ”PALMEMÅLET/del 4: Lisbet Palme: Lisbet Palme redo vittna igen”. DN.SE. http://www.dn.se/arkiv/nyheter/palmemaletdel-4-lisbet-palme-lisbet-palme-redo-vittna-igen. Läst 3 februari 2016. 
  42. ^ SOU 1999:88, s. 705
  43. ^ SOU 1999:88, s. 738
  44. ^ SOU 1999:88, s. 718
  45. ^ SOU 1999:88, s. 158
  46. ^ Borgström (1991), s. 114
  47. ^ Borgström (1991), s. 117
  48. ^ SOU 1999:88, s. 163
  49. ^ Borgström (1991), s. 92
  50. ^ Borgström (1991), s. 96–98
  51. ^ Borgström (1991), s. 41
  52. ^ Borgström (1991), s. 49–52
  53. ^ SOU 1999:88, s. 740
  54. ^ SOU 1999:88, s. 749
  55. ^ Borgnäs, Lars (2006). En iskall vind drog genom Sverige. Mordet på Olof Palme. Falun: Norstedts. sid. 109 
  56. ^ SOU 1999:88, s. 750
  57. ^ SOU 1999:88, s. 754
  58. ^ SOU 1999:88, s. 755, 767
  59. ^ SOU 1999:88, s. 755, 770-
  60. ^ SOU 1999:88, s. 756, 777
  61. ^ SOU 1999:88, s. 757
  62. ^ Hellberg, Anders (30 september 2004). ”Epileptiskt anfall bakom Christer Petterssons död”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/epileptiskt-anfall-bakom-christer-petterssons-dod. Läst 21 februari 2011. 
  63. ^ SOU 1999:88, s. 550-551
  64. ^ SOU 1999:88, s. 552
  65. ^ Wall, Gunnar (2013). Mordgåtan Olof Palme. Makten, lögnerna och tystnaden. Bokförlaget Semic. sid. 180 ff. ISBN 9789155259716 
  66. ^ SOU 1999:88, s. 637-554
  67. ^ Leopold, Anders (9 januari 2011). ”Ett verk av diktaturers kreatur och satans mördare”. Leopoldreport.com. http://www.leopoldreport.com/LRsajt29.html. Läst 21 februari 2011. 
  68. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 28 april 2013. https://archive.is/20130428123430/http://www2.wataugademocrat.com/News/story/Court-upholds-murder-conviction-of-LC-Underwood-id-004559. Läst 11 juni 2013. 
  69. ^ SOU 1999:88, s. 275–276
  70. ^ ”Polisspåret (Del 1)”. Striptease. SVT. 27 april 1994. http://www.youtube.com/watch?v=kDe73MKjmqA. Läst 21 februari 2011. 
  71. ^ ”Polisspåret (Del 2)”. Striptease. SVT. 27 april 1994. http://www.youtube.com/watch?v=1487K2DJk2k&feature=related. Läst 21 februari 2011. 
  72. ^ SOU 1999:88, s. 418–419
  73. ^ Minell, Olle (15 september 2010). ”Vad döljer sig i de hemliga Palmedokumenten?”. Proletären. http://proletaren.se/inrikes/vad-doljer-sig-i-de-hemliga-palmedokumenten. Läst 21 februari 2011. 
  74. ^ Minell, Olle (1 oktober 2010). ”Hittar vi Palmes mördare i Stockholms Försvarsskytteförening?”. Proletären. http://proletaren.se/inrikes/hittar-vi-palmes-mordare-i-stockholms-forsvarsskytteforening. Läst 21 februari 2011. 
  75. ^ Baude, Frank, red (1989). Mordet på Palme och polisspåret: [en vitbok]. Göteborg: Kommunistiska partiet marxist-leninisterna (revolutionärerna) (KPML(r)). Libris 7639398. ISBN 91-7384-043-2 [sidnummer behövs]
  76. ^ Lampers, Lars Olof (23 februari 2006). ”Poliskonspirationen”. Rapport. SVT. Arkiverad från originalet den 20 december 2010. https://web.archive.org/web/20101220145115/http://svt.se/2.48530/1.545655/poliskonspirationen. Läst 21 februari 2011. 
  77. ^ Johansson, Anders; Tagesson, Eric (22 februari 2011). ”GW: Palme mördades av en polis”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8604760.ab. Läst 23 februari 2011. 
  78. ^ "Lambertz starkt kritisk mot Palmeutredning". Sverigesradio.se. 6 oktober 2012. Läst 6 oktober 2012.
  79. ^ Anders Jallai, Stark koppling mellan Stay behind och Palmemordet, Newsmill, Publicerad: 27 januari 2013, Läst: 28 januari 2013.
  80. ^ SOU 1999:88, s. 624-
  81. ^ Aschberg, Richard (29 april 1998). ””PKK lejde skytten””. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9804/29/pkk.html. Läst 15 december 2011. 
  82. ^ SOU 1999:88, s. 637
  83. ^ Wall (2010), s. 214
  84. ^ SOU 1999:88, s. 636
  85. ^ Isaksson, Anders (10 oktober 2014). Ebbe - mannen som blev en affär: Historien om Ebbe Carlsson. Albert Bonniers Förlag. ISBN 9789100149727. https://books.google.se/books?id=OpvBBAAAQBAJ&pg=PT134&lpg=PT134&dq=hans+holm%25C3%25A9r+d%25C3%25B6mdes+f%25C3%25B6r+buggning&source=bl&ots=paMVEXzL0g&sig=KYQwWajElOFBlqQe-i2pEglmdvE&hl=sv&sa=X&ved=0CDsQ6AEwBWoVChMIzdeN2O6mxwIVYr1yCh2zaQBt#v=onepage&q=hans%2520holm%25C3%25A9r%2520d%25C3%25B6mdes%2520f%25C3%25B6r%2520buggning&f=false. Läst 13 augusti 2015 
  86. ^ ”Ebbe Carlsson fälldes”. http://www.dn.se/arkiv/nyheter/ebbe-carlsson-falldes. Läst 13 augusti 2015. 
  87. ^ SOU 1999:88, s. 479
  88. ^ ”Pekar ut torped – i tv-inslag dagen efter Palmemordet”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20612124.ab. Läst 13 augusti 2015. 
  89. ^ Sundberg, J.0. (27 juni 2006). ”PALMEMORDET 1: "Det var Ustasja!"”. Aftonbladet. http://blogg.aftonbladet.se/2157/perma/40629. Läst 21 februari 2011. 
  90. ^ Smith, Paul (2012) (på danska). Palmes morder: er mordgåden løst?.. Højbjerg: Hovedland. Libris 13456844. ISBN 978-87-7070-323-9 [sidnummer behövs]
  91. ^ Boo, Urban (4 november 1998). ”KGB lät mörda Palme”. Helgbladet: s. 6. Läst 29 januari 2008. 
  92. ^ Hylin, Mikael (26 februari 2006). ”Jag såg mordet på Palme”. SVT. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121007155411/http://www.svt.se/2.53606/1.543141/jag_sag_mordet_pa_palme. Läst 23 augusti 2007. 
  93. ^ TT (15 september 2007). ”Stasi utredde Palme-mordet”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/sverige/article266541/Stasi-utredde-Palme-mordet.html. Läst 21 februari 2011. [död länk]
  94. ^ Lindehag, Lena; Thunborg, Peter (29 november 2003). ”Palmehatare sköt polisen”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/1.64160/palmehatare-skot-polisen. Läst 8 september 2012. 
  95. ^ Lars Larsson (3 februari 2010). ”Ingen preskription för Palmemordet”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ingen-preskription-for-palmemordet/. Läst 16 mars 2016. 
  96. ^ Olsson, Sören; Jacobsson, Anders; Härdin, Sonja (1997). ”21 november”. Bert och bacillerna. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 42-44. Libris 7237806. ISBN 91-29-64034-2 
  97. ^ 118 böcker om Palmemordet, Udda boktips, läst 16 augusti 2016

Tryckta källor

Externa länkar

v • r
Historiska mord och avrättningar i Stockholm
HändelserGräl mellan två män 1488.
Personer
Övrigt
Portal:Stockholm
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mordet_på_Olof_Palme&oldid=42263781”