Panikångest
| Panikångest | |
| Klassifikation och externa resurser | |
| ICD-10 | F41.0 |
|---|---|
| ICD-9 | 300.01 |
Panikångest eller paniksyndrom är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningar, vilken återkommande ger oförutsedda panikattacker med hög ångestnivå. De psykiskt betingade attackerna uppkommer oberoende av situation och är därför oförutsedda, till skillnad från fobier vilka utlöses av vissa stimuli.[1]
Orsaken till en panikattack kan ibland vara situationsbetingad; vid direkt fara kan det vara ett friskt beteende. Återkommande panikattacker utan synbart skäl till dem, är dock ett psykiskt problem som ofta har psykiska orsaker. Panikångest kan dock också uppstå till följd av en kroppslig sjukdom eller droger, som t.ex. hypoglykemi, giftstruma, ämnesomsättningsrubbningar, vissa neurologiska sjukdomar, vissa hjärtsjukdomar, drogpåverkan (till exempel koffeinförgiftning, alkohol, amfetamin, kokain), abstinens vid drogmissbruk, vissa typer av mediciner och bieffekter vid utsättning av en del typer av mediciner.
Innehåll |
[redigera] Symtom
Panikångest yttrar sig som en plötslig ångestattack med hög grad av panik, vilken varar någon minut. Vanlig ångest kan komma smygande och vara en längre tid, men panikångest uppkommer mycket plötsligt, utan förvarning.
Personen kan plötsligt bli rädd för att dö, bli galen, eller förlora självkontrollen, detts trots att det inte finns någon objektiv grund för sådana rädslor, personen lever inte under hot eller i en fara. För att diagnosen ska ställas krävs att personen upplevt detta några gånger under några månader, och att attackerna inte framkallas av vissa stimuli.[2]
Den höga ångestnivån kan leda till dissociation, depersonalisation och derealisation, det vill säga overklighetskänslor ifråga om omgivningen, sig själv eller vad som är verkligt.[3]
Om samma symtom uppkommer till följd av stora folkmassor, av att åka hiss eller buss, är det en social fobi eller torgskräck, men panikångesten kan leda till rädsla för att en ny panikattack ska utlösas offentligt varför många drabbade undviker folkmassor; panikångest kan leda till social fobi och agorafobi.[4]
[redigera] Behandling
Vid onormalt mycket eller långvarig panikångest (så kallat panikångestsyndrom) kan det vara nödvändigt med läkemedelsbehandling. Detta för att höja patientens livskvalitet och underlätta vardagen. I vissa fall när ångesten förvärras kan det vara nödvändigt att ta till med så kallade bensodiazepiner en kort tid för att senare byta till en annan typ läkemedel.
Andra metoder, som ofta kombineras med farmaceutisk behandling är dialektisk beteendeterapi och kognitiv beteendeterapi som lär patienten hur man på egen hand ska kontrollera ångesten. Även hypnos har visat sig ha effekt mot långvarig panikångest.
[redigera] Prognos
Livstidsprevalensen i en amerikansk undersökning från 1994 var 3,5%[5], och paniksyndrom med agorafobi verkar vara vanligare bland kvinnor än bland män.[6]
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- ^ The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines, s. 115
- ^ The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines, s. 115
- ^ The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines, s. 115
- ^ The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines, s. 115
- ^ Abnormal Psychology – an integrative approach. David H. Barlow, V. Mark Durand, Wadsworth, 2005
- ^ Paniksyndrom med och utan agorafobi. Bengt E. Westling, i "Kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin" av Lars-Göran Öst (red.), Natur och Kultur, 2006.
