Panikångest

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Panikångest
Klassifikation och externa resurser
Personer med panikångest får kortvariga attacker av inadekvat rädsla.
ICD-10 F41.0
ICD-9 300.01

Panikångest eller paniksyndrom är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningar, vilken återkommande ger oförutsedda panikattacker med hög ångestnivå. De psykiskt betingade attackerna uppkommer oberoende av situation och är därför oförutsedda, till skillnad från fobier vilka utlöses av vissa stimuli.[1] Minst tre panikattacker under en period av tre veckor krävs för diagnosen panikångest.[2]

Orsaken till en panikattack kan ibland vara situationsbetingad. Vid direkt fara kan det vara ett friskt beteende. Återkommande panikattacker utan synbart skäl är dock ett psykiskt problem som ofta har psykiska orsaker. Panikångest kan dock också uppstå till följd av en kroppslig sjukdom eller droger, som till exempel hypoglykemi, giftstruma, ämnesomsättningsrubbningar, vissa neurologiska sjukdomar, vissa hjärtsjukdomar, drogpåverkan (till exempel koffeinförgiftning, alkohol, amfetamin, kokain), abstinens vid substansmissbruk, vissa typer av mediciner och bieffekter vid utsättning av narkotikaklassade läkemedel.

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Panikångest yttrar sig som en plötslig ångestattack med hög grad av panik, oro, inadekvat rädsla eller nervositet, vilken vanligtvis bara varar någon minut. Vanlig ångest kan komma smygande och pågå en längre tid, medan panikångest uppkommer mycket plötsligt, utan förvarning. Ångestattacken visar sig som andra ångeststörningar, med ett påslag av perifera nervsystemet, vilket kan ge palpitationer, darrningar, yrsel, svårigheter att andas (dyspné eller takypné), svettningar (hyperhidros), rodnad, med mera, men de individuella variationerna är stora. Attacken går över när personen ger sig av från platsen där den utlösts. Efter attacken har personen en stark rädsla för att en liknande attack skall återkomma.

Personen kan på grund av dessa symtom plötsligt bli rädd för att dö, bli galen eller för att förlora självkontrollen, trots att det inte finns någon objektiv grund för sådana rädslor. För att diagnosen skall ställas krävs att personen upplevt detta några gånger under några månader, och att attackerna inte, som vid fobier, uteslutande framkallas av särskilda stimuli.[1]

Den höga ångestnivån kan leda till dissociation, depersonalisation och derealisation, det vill säga overklighetskänslor ifråga om omgivningen, sig själv eller vad som är verkligt.[1]

Om samma symtom uppkommer till följd av stora folkmassor, av att åka hiss eller buss, är det en social fobi, klaustrofobi eller torgskräck, men panikångesten kan leda till rädsla för att en ny panikattack ska utlösas offentligt varför många drabbade undviker folkmassor eller sociala situationer; panikångest kan leda till social fobi och agorafobi.[1]

Symtomen från panikångest kan uppkomma av orsaker som inte ursprungligen är psykiska, t.ex. vid en allvarlig fysisk sjukdom, systemiska sjukdomar, akut stress, drogmissbruk eller smärta. I synnerhet symtom från hjärtat måste alltid utredas, även om personen tidigare haft panikångest.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Enligt Socialstyrelsen i Sveriges nationella riktlinjer från år 2010 skall paniksyndrom i första hand behandlas med kognitiv beteendeterapi[3], i andra hand med antidepressiva läkemedel[4] och i tredje hand med internetterapi[5].

Prognos[redigera | redigera wikitext]

Livstidsprevalensen i en amerikansk undersökning från 1994 var 3,5%.[6] I Sverige har cirka 2,2% av befolkningen paniksyndrom under en 12-månadersperiod.[7] Paniksyndrom med agorafobi verkar vara vanligare bland kvinnor än bland män.[8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines, s. 115
  2. ^ Privat Medicin: Panikångest. Panikattack Länkad 2013-03-20
  3. ^ Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid paniksyndrom - prioritet 1: Psykologisk behandling med KBT. Läst 2012-04-14
  4. ^ Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid paniksyndrom - prioritet 2: Läkemedelsbehandling med antidepressiva (SSRI). Läst 2012-04-14
  5. ^ Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid paniksyndrom - prioritet 3: Psykologisk behandling med internetbaserad KBT. Läst 2012-04-14
  6. ^ Abnormal Psychology – an integrative approach. David H. Barlow, V. Mark Durand, Wadsworth, 2005
  7. ^ Läkartidningen: "Paniksyndrom – ond cirkel av feltolkade kroppsliga signaler". Läst 2012-04-14
  8. ^ Paniksyndrom med och utan agorafobi. Bengt E. Westling, i "Kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin" av Lars-Göran Öst (red.), Natur och Kultur, 2006.