Pansartåg

Röda gardets pansartåg under Finska inbördeskriget 1918

Pansartåg är ett bepansrat och bestyckat tåg avsett för militärt bruk. Pansartåg användes främst under första världskriget, men förekom även under andra världskriget. Användningen av pansartåg minskade eftersom vägfordon blev alltmer kraftfulla och var flexiblare. Pansartågen var alltför känsliga för järnvägssabotage och flygangrepp.

Pansartågens styrka var eldkraften, men deras räckvidd var begränsad, varför fienden lätt kunde få skydd genom att dra sig tillbaka från järnvägslinjen. Denna svaghet kunde övervinnas genom att trupper, som kunde strida utanför tåget, medfördes.

Konstruktion och utrustning

Järnvägsvagnar i ett pansartåg konstrueras för många olika roller. Några exempel:

• Artilleri - en kombination av kanoner och kulsprutor
• Infanteri - konstruerade för att transportera infanteritrupper, kan även utrustas med kulsprutor
• Kulsprutor - specialiserade för kulsprutor
• Luftvärn - utrustade med luftvärnskanoner
• Stridsledning - likartade med infanterivagn, men konstruerade för att utgöra stridsledningscentral
• Pansarvärn - utrustade med pansarvärnskanoner, vanligtvis i kanontorn
• Plattform - obeväpnad, med syften alltifrån ammunitionstransport till järnvägsreparation och järnvägsplogar för förstörelse av järnvägsspår
• Sovvagnar
• Missiltransport

Olika typer av pansar användes för att skydda mot stridsvagnsattacker. Utöver olika stålplattor användes i vissa fall cement och sandpåsar för tillfälliga pansartåg.

Historia

Ursprung

Pansartåg vid Bloemfontein, Sydafrika, cirka 1914. Det byggdes av sydafrikanska ingenjörstrupper och användes mot rebeller under Första världskriget.

Pansartåg användes under 1800-talet i amerikanska inbördeskriget (1861-1865), fransk-tyska kriget (1870-1871), första boerkriget (1880-1881) och andra boerkriget (1899-1902) och under 1900-talet i mexikanska revolutionen (1910-1920), första världskriget (1914-1918), andra världskriget (1939-1945) och Indokinakriget (1946-1954). Den största användningen av pansartåg förekom under ryska inbördeskriget (1918-1920).

1904 använde Ryssland pansartåg under rysk-japanska kriget.

Första världskriget

Under första världskriget använde Ryssland en blandning av lätta och tunga pansartåg. De tunga tågen var utrustade med 4,2 tums eller 6 tums kanoner medan de lätta tågen var utrustade med 76,2 mm kanoner.

Österrikiskt-ungerskt pansartåg från 1915.

Mellankrigstiden

Den tjeckoslovakiska legionen använde tungt utrustade pansartåg för att kontrollera långa sträckor av Transsibiriska järnvägen under det ryska inbördeskriget i slutet av första världskriget.

Bolsjevikiska trupper använde under ryska inbördeskriget ett stort antal olika pansartåg. Flera var improviserade konstruktioner, medan andra konstruerades av mariningenjörer vid Putilov och Izhorskiy fabrikerna. Resultatet blev att tågen varierade från öppna godsvagnar försedda med sandsäckar till tungt utrustade och bepansrade tåg. Ett försök till standardisering från och med oktober 1919 lyckades bara delvis. I slutet hade de bolsjevikiska styrkorna 103 pansartåg av alla sorter.

Totalt fem pansartåg byggdes under estniska frihetskriget på den estniska sidan. Pansartågen organiserades av befälhavaren Johan Pitka.

Under det rysk-polska kriget 1919 - 1921 använde båda sidor pansartåg för att skydda järnvägarna och snabbt få fram eldkraft till platser där den behövdes.

Efter första världskriget minskade användningen av pansartåg. Under 1920-talet användes de i Kina, framför allt av krigsherren Zhang Zongchang, som anställde ryska flyktingar för att bemanna dem.

Andra världskriget

Typisk polsk artillerivagn från 1939.

Polen använde pansartåg i stor omfattning och med framgång under invasionen av Polen 1939. En observatör noterade "Polen hade bara ett fåtal pansartåg, men deras officerare och soldater stred bra. Gång efter gång kom de fram från skydd i de täta skogarna och störde de tyska linjerna".

Detta ledde i sin tur till att Nazityskland återinförde pansartågen i sin armé och använde dem i mindre omfattning under andra världskriget. De införde en design som var mångsidig och välutrustad, inkluderande järnvägsvagnar som var försedda med luftvärnskanontorn, järnvägsvagnar för att lasta på och lasta av stridsvagnar och järnvägsvagnar som hade ett komplett pansarskydd, som dolde en stor haubits. Tyskland hade även fullt bepansrade lok, som användes i sådana tåg.

Ryskt pansartåg från andra världskriget utrustat med luftvärnskanoner.

Under det slovakiska upproret använde den slovakiska motståndsrörelsen pansartåg. Tre stycken, Hurban, Štefánik och Masaryk, vilka tillverkades av Zvolen järnvägsfabrik, är bevarade och kan beses i närheten av slottet i Zvolen.

Sovjet hade ett stort antal pansartåg men många förlorades under år 1941. Tåg som byggdes senare syftade till att passa till T-34 eller KV stridsvagnarnas kanontorn. Andra utrustades speciellt för luftvärnsbatterier. Ett fåtal utrustades som tunga artilleribatterier, ofta med kanoner överflyttade från fartyg.

Kanada använde pansartåg för att patrullera Stillahavskusten för försvar mot en möjlig japansk invasion.

Sverige byggde 1940 två pansartåg benämnda Boden och Kiruna.

Senare användning

RT-23 missil i Sankt Petersburgs järnvägsmuseum.

Under första Indokinakriget använde den Franska unionen pansartåget La Rafale som både godståg och mobil övervakningsenhet. I februari 1951 användes det första Rafale på linjen Saigon-Nha Trang i Vietnam medan det andra under perioden 1947 till maj 1952 användes på linjen Phnom Penh-Battambang i Kambodja. 1953 attackerades båda tågen av Vietminhgerillan, som minerade och förstörde stenbroar.

Fulgencio Batistas armé använde pansartåg under den kubanska revolutionen, men det spårade ur och förstördes under slaget vid Santa Clara.

Under hotet från kinesiska gränsräder under den kinesisk-sovjetiska spänningen, utvecklade Sovjet i början av 1970-talet pansartåg för att skydda den Transsibiriska järnvägen. Enligt olika källor byggdes fyra eller fem tåg. Varje tåg omfattade tio huvudstridsvagnar, två lätta amfibiestridsvagnar, flera luftvärnskanoner, såväl som flera bepansrade personvagnar, underhållsfordon och utrustning för järnvägsreparation - allt monterat på öppna plattformar eller specialjärnvägsvagnar. De olika delarna av tåget skyddades med 5-20 millimeter tjockt pansar. Dessa tåg användes 1990 av sovjetarmén för att skrämma nationalistiska paramilitära enheter under tidiga faser av kriget i Nagorno-Karabach.

Ett improviserat pansartåg benämnt Krajina ekspres användes under kriget i Kroatien (del av jugoslaviska krigen) i början av 1990-talet av Serbiska republiken Krajinas armé. Det bestod av tre stridsfordon och tre fraktfordon kopplade i fronten för att skydda mot minexplosioner och var beväpnat med en M18 Hellcat med en 76 mm kanon, en 40 mm Bofors, en 20 mm kanon, dubbla 57 mm raketer och en 120 mm granatkastare plus flera maskingevär med kalibrar mellan 7,62 mm och 12,7 mm. Det användes framgångsrikt som mobilt artilleribatteri tack vare att hotet från luften var litet till följd av att Kroatien endast hade ett fåtal flygplan. Det rapporterades ha träffats vid några tillfällen av antistridsvagnsgranater, men skadorna blev små då tåget var täckt med tjocka gummimattor, vilket fick granaterna att detonera något för tidigt för att orsaka verklig skada. Till slut förstördes tåget av sin egen besättning för att undvika att det föll i fiendens händer under den kroatiska offensiven. Resterna finns nu att se i Gradačac.

I slutet av det kalla kriget började båda supermakterna utveckla järnvägsbaserade interkontinentala ballistiska robotar monterade på pansartåg, men till följd av budgetnedskärningar och den förändrade internationella situationen avbröts programmen. Alla återstående missiler skrotades 2005.

Ett pansartåg som fortfarande används är Kim Il-sungs och Kim Jong-Ils privata tåg, som Kim Il-sung erhöll som gåva från Sovjetunionen.

Pansartågens fördelar och nackdelar

Pansartåg i Zvolen, Slovakien.

Fördelar

Pansartågen kan relativt snabbt och säkert transportera större trupper över kortare och länge avstånd. Dessutom krävs inte att pansartågen bemannas med specialutbildad personal, eftersom det inte är någon skillnad mellan att framföra pansartåg och andra tåg. Därigenom kan redan utbildade lokförare anlitas. Pansartågen kan göras oberoende av bränsleform genom att förses med olika lok, till exempel diesellok, ellok eller gaslok.

Genom att variera antalet eller typen av vagnar kan de användas under olika skeden av kriget. Om armén befinner sig i luftvärnsstrid kan tåget förses med luftvärnskanoner och transportkapaciteten kan regleras allt efter behov genom att tågen förlängs eller förkortas. En viktig fördel är möjligheten att variera vapensystemen.

Så länge inga hinder finns på järnvägssträckan har tågen i princip fri fart.

Nackdelar

Pansartåg har flera nackdelar, som gör att de inte längre används. De är beroende av järnvägsnätet, som lätt kan förstöras eller mineras och på grund av detta används de inte i frontinsatser. Urspårningar medför risk för att tåget inte kan köra vidare. Genom tjockt pansar kan tåget bli för tungt och därigenom blir slitaget på järnvägen för stort. För fjärran insatser finns risk att spårvidden skiljer sig från den egna, vilket kan kräva speciella åtgärder för att tåget skall kunna köra vidare.

Pansarspårvagnar

Pansarspårvagnar har förekommit och åtminstone en användes av den just bildade Röda armén under striden om Moskva under oktoberrevolutionen 1917. Under det slovakiska upproret under andra världskriget användes åtminstone ett provisoriskt exemplar.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Pansartåg
  Bilder & media