Pansarvärnsgevär

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mauser 13 mm pansarvärnsgevär m/1918.

Pansarvärnsgevär var en klass gevär som uppkom under första världskriget i syfte att slå ut de första stridsvagnarna. Det första pansarvärnsgeväret var en uppförstorad variant av de vanliga Mausergevären i 13 mm kaliber och användes av Tyskland. Under mellankrigstiden utvecklade de flesta stormakterna sina egna pansarvärnsgevär som fungerade adekvat mot de lätta stridsvagnarna under den tidiga delen av andra världskriget men som snart blev föråldrade i takt med att pansaret på stridsvagnarna blev allt tjockare. Pansarvärnsgevären försvann därefter för att ge plats för pansarskotten och granatgevären.

En undersökning av effektiviteten av det brittiska Boys pansarvärnsgevär i Nordafrika kunde inte uppbringa ett enda fall där en fiendestridsvagn slagits ut av vapnet. På grund av brist på andra pansarvärnsvapen användes de sovjetiska pansarvärnsgevären PTRD och PTRS-41 längre än motsvarande vapen i andra länder. För att skydda de tunnare sidorna på sina stridsfordon mot dessa gevär införde tyskarna bepansrade sidokjolar (tyska Schürzen) på en del av sina pansarfordon.

På experimentell basis utrustades en del av denna gevärstyp med kikarsikte och användes som prickskyttegevär med lång räckvidd.