Panteism
Panteism är en gudsuppfattning där hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett opersonligt andligt väsen, att allting är ett och att inget personligt väsen existerar utanför denna andliga verklighet. Baruch Spinozas panteistiska synpunkt är att universum är det samma som naturen och därmed också Gud.
Spinoza är känd för sina filosofiska arbeten som utmynnar i en panteistisk gudsuppfattning. Spinoza påverkade i sin tur Friedrich Hegel och Albert Einstein, vilken skrev att han inte trodde på en personlig gud, utan på Spinozas gud.
[redigera] Historik
Panteistiska tankegångar återfinns bland annat inom Hinduismen, Buddhismen och Sufismen. Även den nutida nyandligheten - New Age- är generellt panteistisk.
I Västerlandet vann termen burskap genom den irländske filosofen John Toland och hans bok Socinianism Truly Stated, by a pantheist (1705). Han har förmodligen hittat ordet hos Joseph Raphson, som verkar ha myntat det och använde det i sin 1697 utkomna De spatio reali [1]. Tanken förekommer även i antikens Grekland – exempelvis hos Thales, Parmenides och Herakleitos.
[redigera] Se även
[redigera] Noter
- ^ Ann Thomson; Bodies of Thought: Science, Religion, and the Soul in the Early Enlightenment, 2008, sidan 54.
- Wiktionary har ett uppslag om panteism.
