Paradiskorn

Från Wikipedia
Paradiskorn
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFanerogamer
Magnoliophyta
KlassEnhjärtbladiga blomväxter
Liliopsida
OrdningZingiberales
FamiljZingiberaceae
SläkteAframomum
ArtAframomum melegueta
Vetenskapligt namn
§ Aframomum melegueta
AuktorK.Schum.
Synonymer
Torymenes officinalis Salisb.
Cardamomum grandiflorum (Sm.) Kuntze
Cardamomum grana-paradisi (Linné) Kuntze
Amomum melegueta violacea
Amomum melegueta Roscoe
Amomum grandiflorum Sm.
Amomum grana-paradisi Linné
Amomum elatum Salisb.
Alpinia grana-paradisi (Linné) Moon
Alexis grandiflora (Sm.) Salisb.
Aframomum meleguetella K.Schum.
Aframomum grana-paradisi (Linné) K.Schum.

Paradiskorn (Aframomum melegueta) kommer ifrån Västafrika och är en flerårig upp till 1 meter hög ört ur familjen ingefärsväxter. Växtens frön, som även kallats för paradisfrö, guineapeppar, meleguettapeppar och stor kardemumma, har tidigare använts som en billigare ersättning för peppar.[1][2][3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Peppar var under medeltiden mycket dyr i Europa och därför uppstod en marknad för substitut. Paradiskorn kom ursprungligen till Europa med karavaner från Västafrika genom Sahara som omnämns tidigast 1214 i Trevisio i Italien[1][4]. Kryddan kallades för meleguette och i Sverige under 1300-talet såldes under namnet paradiskorn.[5] Både paradiskorn och peppar omnämns första gången i samband med lagman Birger Perssons (heliga Birgittas far) begravning 1328.[6]

På 1700-talet använde Cajsa Warg paradiskorn i bland annat pepparkakor.[2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Paradiskorn har en frän, stark och pepprig smak med aning av hasselnöt, kardemumma och kryddnejlika.[7][8] Nuförtiden används paradiskorn som krydda i västafrikansk matlagning.[4] I västvärlden används paradiskorn ibland i akvavit och en del typer av pickles och likörer.[8][9]

Förutom som substitut för peppar har paradiskornet använts medicinskt som febernedsättande medel och för att stimulera aptiten[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Swahn, Jan-Öjvind. ”Paradiskorn”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/paradiskorn. Läst 29 april 2015. 
  2. ^ [a b] ”Kryddan som byggde en civilisation”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/understrecket/kryddan-som-byggde-en-civilisation_8844400.svd. Läst 29 april 2015. 
  3. ^ Vetlesen, Kari (2012). Kryddlexikon: världens alla kryddor från A till Ö. Sundbyberg: Optimal. Libris 12479560. ISBN 978-91-7241-242-2 
  4. ^ [a b] ”Grains of Paradise”. The EpiCentre. http://theepicentre.com/spice/grains-of-paradise/. Läst 1 maj 2015. 
  5. ^ Torgny Nordin. ”Kampen om kryddorna”. Populär Historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/kampen-om-kryddorna/. Läst 1 maj 2015. 
  6. ^ Harrison, Dick. Jarlens sekel. En berättelse om 1200talets Sverige 
  7. ^ ”Meleguetapeppar”. Santa Maria. Arkiverad från originalet den 19 april 2015. https://web.archive.org/web/20150419052929/http://www.santamariaworld.com/foodservice/old-stuff/kampanjer-koncept/kryddor/extra-fine-selection/efs-of-peppers/meleguetapeppar-aframomum-melegueta/. Läst 1 maj 2015. 
  8. ^ [a b] The Cook's Book of Ingredients. Dorling Kindersley Ltd. 2010 
  9. ^ ”Paradiskorn”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/paradiskorn. Läst 17 juli 2015. 
  10. ^ Millefolium, rölika och näsegräs. Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition, Inger Larsson s. 65

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]