Paradiskorn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paradiskorn

Paradiskorn, frö från växten Aframomum melegueta även kallat för paradisfrö, alligatorpeppar, guineapeppar, meleguettapeppar, arabisk kardemumma och stor kardemumma, har använts som krydda och doftämne i Europa sedan antiken. Jämförd med kardemumma beskrivs paradiskorn omkring 1500 som "mindre het och luktar bättre". Paradiskorn omnämns för första gången i Sverige 1328 i samband med Birger Peterssons begravning, och senare bland annat i Cajsa Wargs kokbok från mitten av 1700-talet.

I den av G. E Klemming utgivna läkebok 2, baserad på Den danske urtebog, författad i slutet av 1400-talet används paradiskorn som febernedsättande medel: Tiil løsn ffor ffebres Tak skersøtha ok giffers nagla ok kanel ok paradisa korn ok støth thz saman. De ingår även i ett recept för att stimulera aptit (här kallade pariis korn, ett namn som också förekommer i äldre texter). Den av G. E. Klemming utgivna handskrift 7 som är en översättning av Christiern Pedersens En nøttelig Legebog ffaar ffattige och Rige tryckt i Malmö 1533 anger for matlwsta. Tag ij lod ingefæra ij lodh næglikor ij lodh galigo. j lodh pariis korn j lod kalmus... tz skal man ætha førsth om morgonen.[1]

[1]

Kryddan kommer från en flerårig växt med purpurfärgade trumpetformade blommor som bildar 5–7 centimeter långa fröskal, som växer på sankmarkerna vid västra Afrikas kustland. Till följd av att paradiskornen kom från detta område kom det att kallas för Pepparkusten.

Paradiskorn tillhör familjen ingefärsväxter (liksom ingefära, gurkmeja och kardemumma). Kryddan kommer således inte från pepparplantan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Millefolium, rölika och näsegräs. Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition, Inger Larsson s. 65

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]